Att duga som man är

Det har sagts att jag duger som jag är. Ändå bevisas det gång på gång att jag inte duger.

Jag har ångest nu.

 

[Gnist]

Det har sagts att jag duger som jag är. Ändå bevisas det gång på gång att jag inte duger.

Vad menar du bevisar det?

Att jämföra sig mot andra rent prestationsmässigt eller att folk har andra åsikter/säger emot en bevisar liksom ingenting.

Jag önskar så att du någon gång kommer till den punkt där du utgår från dina förutsättningar och inte använder vad andra kan/gör som måttstock för att duga.

 

[startpompe]

För mig är innebörden av att ”duga som man är” en känsla man hittar inom sig själv, inte något som definierats av andra. Vilket jag får en känsla av i ditt inlägg.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker att duga som person innebär att man ändå kan utvecklas och förändras. Om man säger något eller skriver något som andra tar illa upp av och man inte förstår varför så kan man be personen förklara varför och be om ursäkt. Jag har tex skrivit saker på buke som jag märkte att folk uppfattade annorlunda än hur jag menade. Då får jag fundera på varför, lyssna på de andra och lära mig något av det.

 

[Sel]

Naturligtvis duger du som du är! Det är jättetrist att ännu en tråd spårat ur för dig, men det har ju inte med den du Är att göra. Kan du inte försöka läsa alla kommentarer som nämner hur du kämpar, hur du lyckas och vad du faktiskt Gör först och främst? Det finns MÅNGA sådana i tråden jag tror du menar.
Har en sedan sårat någon eller skrivit något som misstolkats går det ju utmärkt att säga förlåt och gå vidare.

 

[Wille]

För mig är innebörden av att ”duga som man är” en känsla man hittar inom sig själv, inte något som definierats av andra. Vilket jag får en känsla av i ditt inlägg.

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

 

[cili]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

Vad är din definition av att duga som man är?

 

[MiaMia]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

Det är DIN uppfattning om saken.
Men eftersom du nu relaterar till andras uttalanden där de använder sig av uttrycket så får du ju i tolkningen av vad folk säger till dig ta i beaktande att det inte är vad DE menar när de har använt det uttrycket.

Jag tror det verkligen skulle gagna dig om du kunde tala med psykologen om mentalisering och hur det påverkar kommunikation och social interaktion.
I alla de här tillfällena när du blir kränkt av vad andra säger till dig, och när andra tar illa vid sig av det som de upplever vara plumpt uttryckt, syns det hela tiden att din förmåga att relativisera, ta olika perspektiv och göra pragmatiska tolkningar är svag.
Det skulle hjälpa dig så mycket om du fick hjälp till lite mer insikt om vad det är som sker i de sammanhangen och varför det skär sig, istället för att bara dissa och ge dig själv den typen av värderingar som "fel".

 

[Gnist]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte.

Inte i min värld, mitt egenvärde kommer inifrån mig själv, så även typ 90% av självförtroendet.

 

[TinyWiny]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

Som barn definieras man utifrån. När man sedan växer upp är tanken att man ska vara så stärkt av den kärlek, omvårdnad och omtanke föräldrar och andra nära relationer har gett att man själv kan känna att man duger som man är (men att duga som man är innebär inte att man stagnerar utan man fortsätter utvecklas och lära hela livet).
Har man inte fått det från föräldrar och andra nära relationer får man bygga upp det själv. Det är självklart inte helt enkelt men det går. Jag har precis som du haft svårt att se de där som är bra, som jag har lyckats med osv. men det handlar faktiskt om inställning. Man kan bestämma sig för att förändra sin inställning och sedan påminna sig själv om det varenda gång man glömmer bort att se det där som var bra.

Att ärligt be om ursäkt när man har trampat i klaveret och, om man inte förstår, fråga vad det var som blev fel, gör att man kan lära nytt och lära om. Det är jättejätteviktigt! Tänk en katt eller hund som aldrig blivit socialiserad, den behöver man hjälpa att förstå de olika signalerna och hur man integrerar med andra, man skäller inte på den och kallar den dum utan man lär den. Detsamma måste vi som inte har blivit socialiserade som barn göra. Vi måste sluta klanka ner på oss själva och istället ta varenda tillfälle i akt att lära om och lära nytt.

Det är dock inte så ovanligt att människor har ett bekräftelsebehov som är osunt trots att de har fått det de behövde som barn men det går också att träna på och bli bättre på att älska sig själv.

I övrigt håller jag med @MiaMia. Du behöver hjälp med att se saker utifrån och från olika vinklar. Det hade gjort dig så gott.

 

[bettysmatte]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

Nja, jag tycker snarare att det är så att du väldigt ofta inte respekterar andra åsikter och erfarenheter än dina och att DU tycker att folk har fel om de inte håller med dig. Det är inget som handlar om att "duga/inte duga", utan om att man kan ha väldigt många olika perspektiv på samma sak. Det mesta i världen är vare sig rätt eller fel, vitt eller svart. Du slår alltid ifrån dig när du får tipset att vidga dina vyer/få andra perspektiv genom t.ex. skönlitteratur och film. Det hade gjort dig väldigt gott, tror jag, att se hur många olika vis det finns att tänka och resonera kring samma sak.

 

[Karro-Lina]

Givetvis definieras det av andra om man duger eller inte. Och jag har fel erfarenheter och fel åsikter. Så jag är fel.

Att duga som man är är ett så knasigt uttryck tycker jag. Eller jag har svårt att förstå det positiva i det. Jag tänker att det man vill är att bli accepterad och respekterad för den man är? Att man kan få ha sina åsikter och att bli accepterad och respekterad även om åsikterna inte är desamma som människor i ens närhet/på jobbet/på ett internetforum har.
Respekt är ju något som går åt båda hållen. Jag förstår att du inte menar att såra någon eller att din avsikt inte är att låta nedvärderande, jag tror att väldigt få människor avsiktligt vill andra illa. Men trots allt så händer det ju titt som sätt att människor här känner sig kränkta eller blir ledsna över något som skrivs om eller till dem.

Om vi tar ett exempel där du (oavsiktligt) uttryckt din tankar och åsikter så att någon tar illa vid sig. Anser du att den som blir sårad skall acceptera och kanske till och med respektera din åsikt, så att du känner att du duger som du är?
Eller är det kanske rimligare att du funderar över om det kanske finns ett lämpligare sätt att formulera din åsikt eller om det ibland kanske är bättre att låta bli att framföra den.
Att kanske be om ursäkt till den man sårat är ju också ett sätt att bli accepterad och respekterad på tänker jag?

 

[MiaMia]

Att duga som man är är ett så knasigt uttryck tycker jag. Eller jag har svårt att förstå det positiva i det. Jag tänker att det man vill är att bli accepterad och respekterad för den man är? Att man kan få ha sina åsikter och att bli accepterad och respekterad även om åsikterna inte är desamma som människor i ens närhet/på jobbet/på ett internetforum har.
Respekt är ju något som går åt båda hållen. Jag förstår att du inte menar att såra någon eller att din avsikt inte är att låta nedvärderande, jag tror att väldigt få människor avsiktligt vill andra illa. Men trots allt så händer det ju titt som sätt att människor här känner sig kränkta eller blir ledsna över något som skrivs om eller till dem.

Om vi tar ett exempel där du (oavsiktligt) uttryckt din tankar och åsikter så att någon tar illa vid sig. Anser du att den som blir sårad skall acceptera och kanske till och med respektera din åsikt, så att du känner att du duger som du är?
Eller är det kanske rimligare att du funderar över om det kanske finns ett lämpligare sätt att formulera din åsikt eller om det ibland kanske är bättre att låta bli att framföra den.
Att kanske be om ursäkt till den man sårat är ju också ett sätt att bli accepterad och respekterad på tänker jag?

Jag tänker att man vinner på att först vara tydlig och skilja de situationer där man verkligen har olika åsikter från de där det handlar om missar i kommunikation, att man tolkar språkliga uttryck olika etc.

Steg ett är att reda ut om man missförstått varandra och då klargöra vad man faktiskt menat och inte. Då handlar respekt och acceptans om att vara öppensinnad för varandras uppfattning och att det finns skilda tolkningar osv. Helt enkelt lyssna in och ta till sig vad som är den andras synsätt eller mening.

Om det står klart att det verkligen handlar om en reell åsiktsskillnad blir det en fråga om hur man förhåller sig till den åsikten och vad man accepterar och respekterar. Då bör man också ha i minnet att man kan skilja på åsikt, person och beteende vilka man kan värdera olika och förhålla sig olika till.

Om uttrycken: För mig handlar duga som man är om ens egen person och består av ett egenvärde som är konstant oberoende av omgivningen och alltså primärt grundas i dels ens självkänsla, dels ens människosyn.
Att bli accepterad och respekterad däremot handlar om relationer mellan olika människor, hur vi förhåller oss gentemot individer i vår omgivning och hur de förhåller sig till oss.

 

[Noxos]

Det har sagts att jag duger som jag är. Ändå bevisas det gång på gång att jag inte duger.

Jag har ångest nu.

Du tänker att du inte duger. Men du är faktiskt inte vad du tänker. Och ganska ofta är tankar gamla, invanda mönster.
Jag har tänkt en massa tankar som faktiskt inte varit sanna, fast jag tycker att jag haft "bevis".
Jag tror ibland att det är detta grubblande som tar mycket energi från dig?
Jag kan ha fel i det jag tänker om mig. Du kan ha fel i det du tänker om dig.

 

[Karro-Lina]

Jag tänker att man vinner på att först vara tydlig och skilja de situationer där man verkligen har olika åsikter från de där det handlar om missar i kommunikation, att man tolkar språkliga uttryck olika etc.

Steg ett är att reda ut om man missförstått varandra och då klargöra vad man faktiskt menat och inte. Då handlar respekt och acceptans om att vara öppensinnad för varandras uppfattning och att det finns skilda tolkningar osv. Helt enkelt lyssna in och ta till sig vad som är den andras synsätt eller mening.

Om det står klart att det verkligen handlar om en reell åsiktsskillnad blir det en fråga om hur man förhåller sig till den åsikten och vad man accepterar och respekterar. Då bör man också ha i minnet att man kan skilja på åsikt, person och beteende vilka man kan värdera olika och förhålla sig olika till.

Om uttrycken: För mig handlar duga som man är om ens egen person och består av ett egenvärde som är konstant oberoende av omgivningen och alltså primärt grundas i dels ens självkänsla, dels ens människosyn.
Att bli accepterad och respekterad däremot handlar om relationer mellan olika människor, hur vi förhåller oss gentemot individer i vår omgivning och hur de förhåller sig till oss.

Vi ser nog kanske olika på uttrycket att känna att man duger som man är. För min del så är det relativt starkt kopplat till relationer med andra människor. Jag tror att jag skulle ha svårt att känna mig tillfreds och med god självkänsla om jag ständigt kände att jag ej blev respekterad och accepterad av människor.
Det kan såklart ligga mer hos dem än hos mig men jag har nog inte självkänsla nog att inte gå tillbaka till mig själv och fundera på om det faktiskt kan vara mitt sätt att vara som är problemet om jag ständigt upplevde mig felbehandlad och missförstådd.
Jag vill tro att det gör att man utvecklas men jag kan ha helt fel
Iaf så strävar jag efter att bli en så god medmänniska som möjligt och det innebär ju att man förändras med tid och av de relationer man har (alla sorters sådana kan väl vara utvecklande).

Vad gäller första delen i ditt inlägg (svarade lite baklänges känner jag) så håller jag såklart med om att det är viktigt att vara tydlig och att skilja olika situationer ifrån varandra.
Däremot är min känsla att oftast när en person blir sårad/ledsen och tar illa vid sig, så handlar det inte om varken språkligt uttryck eller direkt olika åsikter i sakfrågor utan helt enkelt att ett mindre sympatiskt sätt att uttrycka sig på har använts när någon haft synpunkter på hur andra ÄR snarare än vad för åsikter den har. Alltså situationer där det sällan finns rätt eller fel.

Det du beskriver är för mig mer kopplat till en diskussion där två personer tycker olika och båda anser sig ha rätt.

 

[MiaMia]

Vi ser nog kanske olika på uttrycket att känna att man duger som man är. För min del så är det relativt starkt kopplat till relationer med andra människor. Jag tror att jag skulle ha svårt att känna mig tillfreds och med god självkänsla om jag ständigt kände att jag ej blev respekterad och accepterad av människor.
Det kan såklart ligga mer hos dem än hos mig men jag har nog inte självkänsla nog att inte gå tillbaka till mig själv och fundera på om det faktiskt kan vara mitt sätt att vara som är problemet om jag ständigt upplevde mig felbehandlad och missförstådd.
Jag vill tro att det gör att man utvecklas men jag kan ha helt fel
Iaf så strävar jag efter att bli en så god medmänniska som möjligt och det innebär ju att man förändras med tid och av de relationer man har (alla sorters sådana kan väl vara utvecklande).

Vad gäller första delen i ditt inlägg (svarade lite baklänges känner jag) så håller jag såklart med om att det är viktigt att vara tydlig och att skilja olika situationer ifrån varandra.
Däremot är min känsla att oftast när en person blir sårad/ledsen och tar illa vid sig, så handlar det inte om varken språkligt uttryck eller direkt olika åsikter i sakfrågor utan helt enkelt att ett mindre sympatiskt sätt att uttrycka sig på har använts när någon haft synpunkter på hur andra ÄR snarare än vad för åsikter den har. Alltså situationer där det sällan finns rätt eller fel.

Det du beskriver är för mig mer kopplat till en diskussion där två personer tycker olika och båda anser sig ha rätt.

Jag är nog tydligare med att dela upp mina tankeled. Visst blir man påverkad om det präglar en stor del av ens kontakter med omgivningen innebär att man inte blir accepterad och respekterad så det i sin tur kan påverka självkänslan. Men jag tänker också att det är skillnad på att fundera på vad som är min resp. andras del av det och på vad som är den känslomässiga upplevelsen av situationen.

Tror jag i stor håller med dig, men att vi uttrycker oss lite olika för att formulera det...

 

[Nota]

Tycker det här ämnet att duga som man är är lika uttjatat som den stora kärleken och själsfrände.

Du är den du är bara

Man behöver inte duga eller inte duga