Att behöva döda någons bebis

Behöver skriva av mig... och nej, innan någon anmäler till polisen - det är inte ett människobarn det är talan om. Men min hästs bebis, som numera är så gammal (8 månader) att hans mamma BORDE ha börjat ge släpp på honom litegrann, men nejdå... hamnar bebisen utom synhåll så skriker hon hysteriskt och formligen skakar av stress. Trots att vi har tränat och tränat i en längre tid nu...

Long story short för de oinvigda - fölet har ett medfött fel (gomspalt) som gör så han får upprepade lunginflammationer. Vi har hittils hållit det i schack med antibiotika direkt han blivit dålig, men veterinären säger att han kommer få resistenta bakterier snart med den regelbundna antibiotika-användingen som vi kört... och det är mest sannolikt redan permanent skada på lungorna. Försäkringsbolaget har godkänd avlivning, men jag vet inte hur jag ska få mig själv att orka genomföra det.

Hans mamma är min ögonsten och en mycket speciell häst, en lättsträssad individ som tyvärr utvecklat separationsångest under de senaste åren. Detta är hennes första föl på 7 år, och hon har verkligen njutit av varje ögonblick som mamma. Nu är hon dräktig på nytt, och jag är riktigt orolig att hon ska kasta sitt nästa föl om hon blir för uppstressad. Så planen var att vänta med avlivning av förra årets föl tills han var avvänjd från sin mamma - men hon VÄGRAR verkligen släppa honom... Istället känns det som att hon blir mera stressad för varje dag de går var för sig. Deras hagar ligger bredvid varandra, men om han går in i vindskyddet kan hon inte se honom, och då börjar hon vråla... Fölis tar det hela rätt bra, men blir givetvis lite uppstressad av sin mammas beteende. Och jag vet av erfarenhet att han inte tål jättemycket innan han evt blir sjuk igen...

Förmodligen skulle det lugnaste och "snällaste" vara att låta dom vara tillsammans när vi avlivar honom, men jag tror överhuvudtaget inte jag skulle klara av att döda honom medan mamman ser på. Och jag känner att jag måste vara där själv, jag var där när han föddes och jag vill följa honom "hela vägen". Men så som det är nu så går det ju inte att ta undan honom från mamman utan att hon blir hysterisk, och det gör det ju inte alls enklare.... Jag VET att de flesta ston brukar acceptera rätt snabbt att deras föl är dött om de får se det, men känner ändå djupt i roten av mitt hjärta hur förtvivlad mitt sto kommer bli.

Faaaaan, varför måste det vara SÅ svårt?!

 

[emma-vsm]

Usch det är hjärtskärande att bara läsa din text, kan inte föreställa mig hur det känns för dig Jag har inga råd att komma med heller, och jag vet hur mycket du kämpat med fölis

 

[MayGrace]

Du sitter verkligen i en tråkig situation Och vet ju hur du kämpat sedan han föddes.

Vi har bara haft en som dött som föl, där fick mamman ha kvar fölis ett tag efteråt i boxen så hon fick på något sätt förstå att fölis var borta. Men ja hon var stressad i flera dagar efteråt, sprang och skrek hjärtskärande efter sitt barn och de var hemskt.

Tänker att mamma häst känner väl på sig kanske att han är dålig och vill 'skydda' honom? Usch mardröm att behöva ta ett sådant beslut lider med dig

 

[Habina]

Först, så fruktansvärt tråkigt med fölet. Förstår att det är en väldigt jobbig situation, men positivt ändå att stoet är dräktig på nytt.

Åtta månader är väldigt tidigt för avvänjning (även om man förr avvande tidigare av bekvämlighet), om fölet ändå kan gå med mamman utan att bli akut sjuk, så skulle jag avvakta. De flesta ston avvänjer själva nån månad innan fölning. Många avvänjer även själva när fölet är runt 10 månader (vilket matchar fölets utveckling av tänder och magtarmsystem) om de inte är dräktiga igen.

Så går det att ha is i magen tror jag stoet sköter det bra själv. Annars skulle jag låta stoet se fölet direkt efter avlivning. Så gjorde jag med mitt sto (”fölet” var sex år då) och hon var helt obrydd. Däremot glömde jag bort att visa för bästisen, vilket gjorde att bästisen letade efter ”fölet” i två veckors tid.

Jag önskar dig all positiv energi jag kan skicka och hoppas att det löser sig på ett bra sätt för alla inblandade i den här svåra stunden.

 

[sorbifolia]

Först, så fruktansvärt tråkigt med fölet. Förstår att det är en väldigt jobbig situation, men positivt ändå att stoet är dräktig på nytt.

Åtta månader är väldigt tidigt för avvänjning (även om man förr avvande tidigare av bekvämlighet), om fölet ändå kan gå med mamman utan att bli akut sjuk, så skulle jag avvakta. De flesta ston avvänjer själva nån månad innan fölning. Många avvänjer även själva när fölet är runt 10 månader (vilket matchar fölets utveckling av tänder och magtarmsystem) om de inte är dräktiga igen.

Så går det att ha is i magen tror jag stoet sköter det bra själv. Annars skulle jag låta stoet se fölet direkt efter avlivning. Så gjorde jag med mitt sto (”fölet” var sex år då) och hon var helt obrydd. Däremot glömde jag bort att visa för bästisen, vilket gjorde att bästisen letade efter ”fölet” i två veckors tid.

Jag önskar dig all positiv energi jag kan skicka och hoppas att det löser sig på ett bra sätt för alla inblandade i den här svåra stunden.

Ja, om jag kunde så skulle jag låta honom gå kvar ett tag till och se ifall hon började avvänja honom självmant. Men jag kan inte riskera ha en könsmogen hingstunge i stoflocken längre, han har börjat klättra på det andra avelsstoet som inte är dräktigt när hon brunstar, och får in ett till sto i nästa vecka. Har funderat på om hans mamma skulle kunna gå med valackerna och honom, men trots att hon är dräktig så ställer hon upp sig och flirtar med den "hingstigaste" valacken över staketet, så jag tror tyvärr inte det är något alternativ.

 

[Görel]

Lider verkligen med dig!

När mitt stos föl dog tre dagar gammal (på klinik) fick han följa med tillbaka till stallet och låg i hennes box drygt ett dygn tills hon slutade bry sig om honom. Det var hjärtskärande att se när hon puffade på honom för att han skulle vakna.

Skulle jag hamna i din sits skulle jag göra samma sak igen, låta stoet vara kvar i boxen med fölet tills hon inser att han inte kommer att vakna mer. Har hon svårt att vara inne ensam skulle jag låta hennes närmaste vän också vara inne för att hon ska få må så bra som möjligt.

 

[Mia_R]

Blir helt tagen av att läsa om dina hästar. Har inga råd annat än låta henne ta avsked efteråt.

 

[sorbifolia]

Lider verkligen med dig!

När mitt stos föl dog tre dagar gammal (på klinik) fick han följa med tillbaka till stallet och låg i hennes box drygt ett dygn tills hon slutade bry sig om honom. Det var hjärtskärande att se när hon puffade på honom för att han skulle vakna.

Skulle jag hamna i din sits skulle jag göra samma sak igen, låta stoet vara kvar i boxen med fölet tills hon inser att han inte kommer att vakna mer. Har hon svårt att vara inne ensam skulle jag låta hennes närmaste vän också vara inne för att hon ska få må så bra som möjligt.

Ja, det är planen, eller snarare att ta bort honom ute på lösdriften så att mammahäst (och hennes flock) kan få ha honom där så länge hon behöver. Blir givetvis lite extra bökigt när man inte vet hur lång tid det kommer ta, och bilen som hämtar döda djur endast kör en gång i veckan... men det får bara lösa sig.

Och ja, jag VET hur hon kommer försöka få liv i honom, för direkt han föddes så var hon på benen och började knuffa för att få honom att resa sig. Så om jag kunde så skulle jag nog åka därifrån innan hon fick syn på honom, och låta någon annan sköta just den biten.... Men just nu känns även det omöjligt iom att hon inte alls släpper honom utom synhåll. Det är som om hon vet vad jag planerar.

 

[sorbifolia]

Nu är veterinären bokad i morgon. Känner mig mestadels lugn, fast jag önskar halvt att jorden ska råkas av en asteroid eller något så det inte behöver bli imorgon....

I dag fick han gå tillsammans med sin mamma och deras flock, och det får bli så imorgon med. Stoet höll på att stressa magsår på både sig själv och ungen i går då de gick i varsin hage hela dagen, så det kändes inte rätt att utsätta dom för det. Jag får bara bita ihop.

Hoppast en av mina stallkompisar kan följa med, så att jag kan åka från stallet direkt efteråt.

 

[Görel]

Nu är veterinären bokad i morgon. Känner mig mestadels lugn, fast jag önskar halvt att jorden ska råkas av en asteroid eller något så det inte behöver bli imorgon....

I dag fick han gå tillsammans med sin mamma och deras flock, och det får bli så imorgon med. Stoet höll på att stressa magsår på både sig själv och ungen i går då de gick i varsin hage hela dagen, så det kändes inte rätt att utsätta dom för det. Jag får bara bita ihop.

Hoppast en av mina stallkompisar kan följa med, så att jag kan åka från stallet direkt efteråt.

Tänker på dig och hoppas att du kan få hjälp av någon stallkompis. Att ta sig igenom detta både praktiskt och känslomässigt är mer än vad man ska behöva klara av

 

[Raderad medlem 132722]

Så oerhört hjärtskärande att läsa, jag riktigt känner din sorg och förtvivlan genom skärmen. Tänker på dig.

 

[Lillgrådis]

Så oerhört hjärtskärande att läsa, jag riktigt känner din sorg och förtvivlan genom skärmen. Tänker på dig.

Ja samma här, tårarna kommer bara av att läsa. Vilken fruktansvärd situation. Jag förstår intellektuellt att det är det enda möjliga beslutet och att det har varit en lång kamp, men det borde aldrig få lov att vara så att någon ska behöva dö som knappt har fått börja leva. Kram @sorbifolia .

 

[Kilauea]

Nu är veterinären bokad i morgon. Känner mig mestadels lugn, fast jag önskar halvt att jorden ska råkas av en asteroid eller något så det inte behöver bli imorgon....

I dag fick han gå tillsammans med sin mamma och deras flock, och det får bli så imorgon med. Stoet höll på att stressa magsår på både sig själv och ungen i går då de gick i varsin hage hela dagen, så det kändes inte rätt att utsätta dom för det. Jag får bara bita ihop.

Hoppast en av mina stallkompisar kan följa med, så att jag kan åka från stallet direkt efteråt.

Usch så sorgligt. Jag hoppas det gick bra ändå igår, i all sorg och smärta .

 

[sorbifolia]

Tack alla som tänkt på oss. Det har väl hittils gått ungefär så bra som det kunde gå, tack och lov (och peppar peppar!).

Min hästskötare följde med i fredags, och mutade de andra hästarna med äpplen medan jag höll Harry (fölet), vi delade även av hagen så de inte kunde komma helt bort. Sedan när han var död så fick jag åka iväg innan de öppnade så flocken fick komma bort och nosa på honom. Hans mamma ställde sig brevid och vakade, och stod så i över ett dygn, men gick ifrån ibland för att äta hö och dricka, som tur var. I dag har hon gått iväg en del och betat med de andra, men fick som lite panikattacker när de var så långt borta att hon inte kunde se honom, så då skrek hon och sprang tillbaks i full galopp ett par ggr... I övrigt så har hon varit mestadels lugn och sansad. Och nu i kväll fick jag meddelande från en av de andra i stallet att hon lagt sig ner i ligghallen för att vila äntligen.

Oerhört tacksam att jag har en schysst stallägare och stallkompisar, som tycker det är helt okej att det ligger en död häst i hagen, så att stoet får tid på sig att sörja. Hoppast bara det går okej när han forsvinner med, att hon inte kommer stressa och leta efter honom då... Tänkte testa imorgon kväll att ta in hästarna på box, då det ska regna och blåsa massor. Sedan kanske släppa ner dom i andra hagen... jag får testa lite vad som blir bäst, helt enkelt.

 

[Tualma]

Det låter som om ni har gett stoet de allra bästa förutsättningarna för att bearbeta förlusten .
@sorbifolia, jag beklagar djupt och sänder varma tankar till dig i din svåra stund. Många kramar