Att avveckla sitt barndomshem

[macan]

Det är snart dags för mig och mitt syskon att sälja det hus där vi är uppvuxna. Ena föräldern gick bort för drygt fyra år sedan och den andra flyttade nyligen in på demensboende. Jag tycker det är mycket jobbigt och får nog svårt att börja ta tag i det hela. Var gör man av alla saker? Sälja? Skänka? Bistånd? Auktionsfirma? Vilka marknadsplatser isf? Spara? Hur väljer man ut det man vill ha kvar? Hur säljer man bäst ett trevligt gammalt piano? Jag bor litet men vill ha kvar saker som betyder/har betytt något för mig/föräldrarna. Jag tror att mitt intresse/behov av minnessaker mm är större än mitt syskons. Har ni några goda råd på vägen åt mig?

 

[Rosett]

Det finns ju företag som köper hela bohag, det kanske är enklast?

 

[Billy]

Det är snart dags för mig och mitt syskon att sälja det hus där vi är uppvuxna. Ena föräldern gick bort för drygt fyra år sedan och den andra flyttade nyligen in på demensboende. Jag tycker det är mycket jobbigt och får nog svårt att börja ta tag i det hela. Var gör man av alla saker? Sälja? Skänka? Bistånd? Auktionsfirma? Vilka marknadsplatser isf? Spara? Hur väljer man ut det man vill ha kvar? Hur säljer man bäst ett trevligt gammalt piano? Jag bor litet men vill ha kvar saker som betyder/har betytt något för mig/föräldrarna. Jag tror att mitt intresse/behov av minnessaker mm är större än mitt syskons. Har ni några goda råd på vägen åt mig?

Jag tänker som så att man kan inte ta hand om allt de lämnar efter se även om det tar emot. När någon närstående till mig har gått bort har jag valt de saker som verkligen betyder något för mig. T ex tog jag en pall som min morfar själv gjort och som jag hade som häst när jag var liten för den representerade verkligen mina minnen av mormor och morfar. Sedan har jag tagit sådant som jag verkligen använder eller sätter fram, ingenting som jag bara lägger i ett skåp. Det finner jag meningslöst och bara skapar problem. Men det mesta sålde vi till ett företag som köper dödsbon. De packade och hämtade allt när vi var klara. Ganska skönt att själv slippa liksom ta det sista steget och kanske kasta saker.

 

[Paddington]

Jag är ganska så osentimental när det gäller saker och det är bara vissa saker som har ett affektionsvärde för mig. Jag brukar ofta rensa hemma och köra iväg till pingsmissionen, Erikshjälpen el liknande.

När vi tömde mitt barndomshem (stort hus) för några år sedan var det typ bara en sak el så jag tog (mina syskon tror jag inte tog något särskilt heller). Det mina föräldrar inte tog med sig till nya lägenheten slängdes eller skänktes till Erikshjälpen. Mycket av det som var slitet byttes upp mot ny soffa, köksbord etc åt mina föräldrar.

Nu efter några år så har jag sett att vissa saker som mina föräldrar behöll fortfarande är ouppackade eller inte används och på senare år har DE sakerna fått ett värde för mig. Bland annat några trådarbeten/tavlor min far gjorde samt några prydnadssaker som jag förknippar med min barndom. Så vid tillfälle har jag sagt till mamma att om hon funderar på att lämna dem till second hand vill jag gärna ha dem och nu är de bland mina käraste ägodelar.

Så fundera över vad som verkligen betyder något för dig och resten om det kan ha något värde för någon annan, skicka till second hand/auktion etc. Många secondhand å liknade hämtar också saker.

Något att tänka på att om man vill sälja till företag som köper in dödsbon eller om man vill sälja på auktion så är det få saker som har något värde och man får knappt in något för det man säljer.

 

[Sar]

Det är snart dags för mig och mitt syskon att sälja det hus där vi är uppvuxna. Ena föräldern gick bort för drygt fyra år sedan och den andra flyttade nyligen in på demensboende. Jag tycker det är mycket jobbigt och får nog svårt att börja ta tag i det hela. Var gör man av alla saker? Sälja? Skänka? Bistånd? Auktionsfirma? Vilka marknadsplatser isf? Spara? Hur väljer man ut det man vill ha kvar? Hur säljer man bäst ett trevligt gammalt piano? Jag bor litet men vill ha kvar saker som betyder/har betytt något för mig/föräldrarna. Jag tror att mitt intresse/behov av minnessaker mm är större än mitt syskons. Har ni några goda råd på vägen åt mig?

En bekant och hans bror tog några minnessaker och lät sedan en auktionsfirma sälja resten av grejerna och så delade de på pengarna som blev över. Blev en bra lösning för dem. Med min farmors saker så valde vi varannan grej som vi ville ha och skänkte sedan resten.
Andra delar in värdesaker likvärdiga lotter och drar sedan lott

 

[Smulu]

När min farfar och farmor bägge hade gått bort och min pappa och hans syskon skulle dela upp boet så samlades alla syskonen och valde i tur och ordning vilka saker de ville ha. Om det var något fler än en person ville ha så drog de lott mellan de personer som ville ha saken.

 

[TygerTyger]

Jag försöker bli bättre på att släppa taget om "minnessaker" som inte fyller någon praktisk funktion utan mest tar plats. För mig har det varit till hjälp att helt enkelt fotografera dem. Samma minnesstöd utan någon platsåtgång.

 

[Dorinda]

Jag har försökt ta få rena minnessaker och sen tagit det jag faktiskt kan använda. Tog bl.a. några glas och verktyg och varje gång jag använder grejerna så ler jag åt något trevligt minne

 

[Comatose]

Det är snart dags för mig och mitt syskon att sälja det hus där vi är uppvuxna. Ena föräldern gick bort för drygt fyra år sedan och den andra flyttade nyligen in på demensboende. Jag tycker det är mycket jobbigt och får nog svårt att börja ta tag i det hela. Var gör man av alla saker? Sälja? Skänka? Bistånd? Auktionsfirma? Vilka marknadsplatser isf? Spara? Hur väljer man ut det man vill ha kvar? Hur säljer man bäst ett trevligt gammalt piano? Jag bor litet men vill ha kvar saker som betyder/har betytt något för mig/föräldrarna. Jag tror att mitt intresse/behov av minnessaker mm är större än mitt syskons. Har ni några goda råd på vägen åt mig?

Jag behöll lite för mycket saker från min pappa och sen min mormor, men det som jag inte har velat ha kvar har jag kunnat göra mig av med åren efter att de gått bort. Det kändes bra för mig.

Angående pianon så säljer man dem sällan om det inte är ett speciellt märke eller så. De skänks bort på Blocket och det är ju himla praktiskt om köparna kommer och hämtar pianot också.

 

[landsbygdsbo]

Det är snart dags för mig och mitt syskon att sälja det hus där vi är uppvuxna. Ena föräldern gick bort för drygt fyra år sedan och den andra flyttade nyligen in på demensboende. Jag tycker det är mycket jobbigt och får nog svårt att börja ta tag i det hela. Var gör man av alla saker? Sälja? Skänka? Bistånd? Auktionsfirma? Vilka marknadsplatser isf? Spara? Hur väljer man ut det man vill ha kvar? Hur säljer man bäst ett trevligt gammalt piano? Jag bor litet men vill ha kvar saker som betyder/har betytt något för mig/föräldrarna. Jag tror att mitt intresse/behov av minnessaker mm är större än mitt syskons. Har ni några goda råd på vägen åt mig?

Gör upp hur ni ska fördela det ni vill ha.
Enklast, och minst diskussioner blir det om ni har en intern auktion på alla grejorna. Do får du de saker som de andra inte är intresserade av billigt eller för ingenting. Pengarna som då kommer in sätts in på ett konto.
resten dvs det ingen av er vill ha säljs antingen av er eller en firma. Ev. netto sätts in på samma konto, som sedan delas jämt av er syskon
Pianon ex. är svåra att bli av med, betalas knappt alls, om det inte är ett fint dvs Tyskt eller Österrikiskt.
Har själv gått igenom den processen.
En god vän, jurist, säger att man blir förvånad varje gång. Man lär verkligen känna sina syskon.

 

[Skjøldur]

Har du tänkt på att du skulle kanske kunna låna ut en och annan möbel? Om inte alla du känner har tillräckligt. Man vet aldrig, men om några år kanske du har bättre plats. Min ena bror tog över föräldrahemmet och han ville ha det mesta som vi andra tre inte tog, så för mig var det inte en lika stor kris. Men då han inte längre ville ha köksbordet som vi ätit runt hela min uppväxt så hämtade jag det. Min pappa dog först (det är oftast så) och jag ångrar att jag inte tog rätt på en av hans hattar. Han var född 1922 så för honom var det självklart att sätta på sig hatten då han klädde sig fint. Nu är det ovanligt att gubbar har hattar. Jag har hans barometer på väggen. Han var bonde så för honom var vädret viktigare än för de flesta andra. En koskälla har jag också + några vanliga småsaker. Jag har lite husgeråd. En fin skål men för övrigt vardagsgrejor för det är de som jag minns bäst.

 

[Korven]

Jag ser nu att jag har en gammal fin termometer på väggen ovanför min dator. Minst 60 år gammal och fungerar .

 

[landsbygdsbo]

Jag sitter vid min farfars skrivbord och hans gamla Strinbergslampa har jag som fönsterlampa framför mig.
Ett gammalt skåp från min farfars föräldrahem (fan vet hur gammalt) och ett par bokhyllor farfar lät tillverka samtidigt som skrivbordet. Har en modern kontorsstol Ett tangentbord ligger på en liten matta samt en stor bildskärm. Så gammalt och nytt blandas.

 

[Asko]

Vill bara säga att min mormor har också precis fått plats på demensboende men min mamma (och hennes bror) har bestämt att hyra ut hennes lägenhet istället för att sälja den direkt.
Vi är ju dock ett par barnbarn som skulle kunna tänka sig att bo där (och betala hyra alltså), men det är ju kanske ett sätt att kunna lugnare gå igenom sakerna än att känna någon brådska över att göra av med allt innan försäljning. Bara en tanke.

 

[Lena Furberg]

För några år sedan tvingades jag sälja mitt älskade barndomshem, sedan min mamma gått bort och jag inte hade råd att lösa ut min bror. Det var fruktansvärt jobbigt; min morfar byggde huset när min mamma var liten, det var ett magiskt underbart hus på en vidunderligt vacker plats invid en älv. Jag hade ALDRIG kunnat föreställa mig att jag en dag skulle sälja det.

Hur som helst - jag bestämde mig för att behålla massor med saker; böcker, porslin, prydnadssaker, tavlor, möbler. Efter några veckor kom alltsammans med flyttbil hem till mig från Norrland till Skåne. Det var en svårbeskrivbar känsla att se mammas fina möbler stå där i bilens inre.

Inne i mitt hus kändes de som skärvor, lösryckta fragment som mist allt sitt sammanhang.

Det känns så fortfarande, efter flera år, och lär nog så förbli. Konstigt, men kanske naturligt?

Vad vill jag säga med det? Hm, jag tänker mest att man kanske inte kan ta med sig saker och förvänta sig att de ska vara desamma på en annan plats. Därmed inte sagt att jag önskar jag lämnat allt - vissa saker som jag lämnade önskar jag att jag behållit!

Samtidigt har det hela lärt mig att släppa taget om saker. Även de mest betydelsefulla.