Att åka tåg själv

[anhe]

Hej, jag har en dotter som är 14 år och hon vill åka och hälsa på sin vän som bor i Östersund. Det tar en dag att åka och man ska byta en tåg. Jag undrar om det är en bra ålder för att åka tåg själv..

Min 14-åriga dotter och hennes 2 år yngre lillebror har åkt tåg själva den sträckan flera gånger per år sedan ett par år tillbaka. Det har gått hur bra som helst. Första gångerna de åkte så såg vi till att det inte var byten, men nu fixar de både ett och två byten utan problem. Bara att förklara vad man ska titta efter (skyltning) och se till att de har med sig telefon och matsäck så går det alldeles utmärkt.

 

[GotAsecret]

Första gången jag var på Sthlm C för byte på egen hand (ålder tänker jag inte säga, men långt över 14 ) hade jag 15 min på mig, från buss till tåg och jag hade ingen aning om någonting.
Frågade en väktare som hjälpte mig och förklarade, inga problem och jag hann gott och väl.
Jag är en tidspessimist av stora mått och tycker att en timmes "bytestid" är en bra grej. Hellre vänta än stressa.
En gång när jag skulle byta tåg i Borlänge från Rättvik var jag nervös p.g.a att jag "bara" hade 10 min mellan. Visste ju inte alls hur det såg ut med avstånd o.s.v.
Det var bara att kliva ur ena tåget rakt in i det andra, ungefär.

Så länge hon kan ta in information så är det inga problem, förstår man inte alla skyltar så finns det alltid någon att fråga

 

[Masqueradee]

Jag glömde att tillägga att om bytet är i Stockholm har även (SJ?) värdar som står placerade precis under de stora skyltarna med alla ankomster/avgångar för att hjälpa till med att lotsa resenärer rätt

 

[moster]

Jag var nog 8-9år första gången jag och lillasyster åkte själva med Sj-tåg till mormor. Pappa lämnade av på stationen och mormor mötte upp.
Från åk. 6 (då är man väl runt 12 år?) åkte jag kommunalt själv varje resa till och från skolan & stallet.

När jag skummade igenom tråden såg jag att någon nämnde det här om världsvan och mognad och tänker på det som min mamma många gånger har sagt genom åren... Mig vågade hon släppa och tex åka själv - jag har sen jag varit jätte liten alltid pratat med främmande människor och vågat be om hjälp och är "handlingskraftig" om något skulle hända.
Min syster skulle antagligen inte fått göra tågresan till mormor helt själv - hon är för blyg och i den ålder skulle hon inte vågat be om hjälp om hon tex inte hittade på perrongen.. Som sagt: mognad avgör hurvida man klarar det eller inte...

När det gäller åka själv till kompis så tänker jag snarare:
Hur känner dom varandra?
Vet du vem det är?
Vet kompisens föräldrar om att din dotter kommer?
Som många nämner så finns det både hjälpsamma resenärer och tågvärdar både på tåget och på perrongen vars jobb är att hjälpa passagerarna men det bygger ju som sagt lite på att man vågar be om hjälp.

 

[ptr]

Förr kunde det bokas stationsvärd som såg till att man kom på rätt tåg.

Var nog iof inte mer än kanske nio - tio i och för sig, och det var rätt många år sen. Men lätt den roligaste tågresan. Fick följa med och hämta nån vagn med paket som skulle med och en massa genvägar som man inte visste fanns kors och tvärs på centralen.

 

[hvala]

Ett till tips när man ska byta tåg är att kolla Trafikverkets hemsida, trafikinformation. Där står vilket spår tågen går från vid de olika stationerna. Det kan man oftast kolla i god tid innan, så vet man redan innan man kliver av tåget vilket spår man kommer in till och vart man ska sedan.

 

[ptr]

Sen kan man säga till tågvärden så kan man få anvisning med. De brukar vara mycket hjälpsamma.

 

[lil-sis]

Min 14-åriga dotter och hennes 2 år yngre lillebror har åkt tåg själva den sträckan flera gånger per år sedan ett par år tillbaka. Det har gått hur bra som helst. Första gångerna de åkte så såg vi till att det inte var byten, men nu fixar de både ett och två byten utan problem. Bara att förklara vad man ska titta efter (skyltning) och se till att de har med sig telefon och matsäck så går det alldeles utmärkt.

Ja matsäck på tåg är ett måste!