H
Hallon
Hejsan :-)
Jag har läst runt lite här på Bukefalos om hästar som står ensamma och tänkte nu berätta om min Nordsvenska valack på 20 år (fd. travare) och vill gärna höra era åsikter då jag bara hört åsikter på folk som känner hästen sedan innan.
Min häst har bott i samma stall i 19 år (förutom någon snabbvisit hos travtränare, månadsvis) och ALDRIG funkat med andra hästar. Han fick under sina första år stå själv i hagen med andra hästar i hagar bredvid och det funkade sådär då han fortfarande var riktigt jäkla sur mot dem i stallet. Jag började sköta om honom för 9 år sedan (då vi båda var 11) och då stod han själv. En gång försökte de ha honom med en annan häst men fick lov att springa in i hagen och hejda honom då han högg mot strupen gång på gång på gång..
När jag fick ta över honom 2008 (på grund av att han tydde sig till mig så mycket) så kom samtidigt ett varmblod till stallet som inte klarade av att vara ensam, sommaren 2009 släppte vi ihop dem första gången utan problem. MEN, så fort varmblodet kom mer än 5 m ifrån honom så blev hans ögon svarta, han kunde jaga henne runt runt runt i hagen tills någon kom och stoppade det. Flera gånger har jag kommit till stallet och mötts av en sprängd hage (rejält trästaket med två "plankor" + aluminiumförstärkning) då han helt henne jagat henne genom hagen. Flera gånger har jag sett honom jaga henne tills hon gick omkull och man fick rusa dit för att få honom att sluta. Ska dock tillägga att det OFTAST gick bra, bara hon inte kom mer än 5 m ifrån och bara hon inte åt när han gjorde det.
I möten med andra hästar, både från gården och från andra ställen, olika raser osv har han ALLTID huggit dem och försökt sparka dem om han kommer åt, både när han varit i hagen, under sadel, i grimskaft.
Sedan våren 2011 fick han återigen stå ensam i hagen och blev mycket, mycket nöjdare och gladare. I oktober 2011 flyttade jag 2 mil bort och tog med mig hästen. Eftersom att han varit så aggressiv mot andra hästar tänkte jag att jag skulle TESTA ha honom ensam (med 20 kastrerade tjurar i ahgen bredvid) och vilken SKILLNAD det är!
Han är väldigt harmonisk, inte alls lika skvättig och rusar aldrig runt i hagen, han brukar busa nu, springa runt med sin gran i munnen, kommer alltid när man ropar och har blivit en dröm att rida. Han tydde sig otorligt mycket till mig förr men nu låter han andra, tex. min pojkvän, min pappa och min pojkväns pappa hålla på med honom vilket han avskydde på förra stället.
Han var världens snällaste (mot människor) men är nu ännu snällare, glad och positiv, bråkar aldrig när man ska sadla och koncentrerar sig när man rider/tränar från marken. Han älskar de kastrerade tjurarna och kalvarna, han älskar att ha katten hos sig i stallet och verkar njuta av livet på ett helt annat sätt. Han rör inte en min när andra i byn kör snabbjobb med sina hästar eller när man rider förbi andra hästar som gnäggar åt honom.
OM jag skulle misstänke ens litegrann att han inte trivs eller att han är i behov av en hästkompis så skulle jag givetvis skaffa det då jag både har tid och pengar man anser att det är mer djurplågeri att låta en stackars ponny bli jagad tills den faller omkull, bli biten och sparkad i princip varje dag.
Vill gärna veta vad ni tänker om detta
(ursäktar om stavfel kan förekomma)
Jag har läst runt lite här på Bukefalos om hästar som står ensamma och tänkte nu berätta om min Nordsvenska valack på 20 år (fd. travare) och vill gärna höra era åsikter då jag bara hört åsikter på folk som känner hästen sedan innan.
Min häst har bott i samma stall i 19 år (förutom någon snabbvisit hos travtränare, månadsvis) och ALDRIG funkat med andra hästar. Han fick under sina första år stå själv i hagen med andra hästar i hagar bredvid och det funkade sådär då han fortfarande var riktigt jäkla sur mot dem i stallet. Jag började sköta om honom för 9 år sedan (då vi båda var 11) och då stod han själv. En gång försökte de ha honom med en annan häst men fick lov att springa in i hagen och hejda honom då han högg mot strupen gång på gång på gång..
När jag fick ta över honom 2008 (på grund av att han tydde sig till mig så mycket) så kom samtidigt ett varmblod till stallet som inte klarade av att vara ensam, sommaren 2009 släppte vi ihop dem första gången utan problem. MEN, så fort varmblodet kom mer än 5 m ifrån honom så blev hans ögon svarta, han kunde jaga henne runt runt runt i hagen tills någon kom och stoppade det. Flera gånger har jag kommit till stallet och mötts av en sprängd hage (rejält trästaket med två "plankor" + aluminiumförstärkning) då han helt henne jagat henne genom hagen. Flera gånger har jag sett honom jaga henne tills hon gick omkull och man fick rusa dit för att få honom att sluta. Ska dock tillägga att det OFTAST gick bra, bara hon inte kom mer än 5 m ifrån och bara hon inte åt när han gjorde det.
I möten med andra hästar, både från gården och från andra ställen, olika raser osv har han ALLTID huggit dem och försökt sparka dem om han kommer åt, både när han varit i hagen, under sadel, i grimskaft.
Sedan våren 2011 fick han återigen stå ensam i hagen och blev mycket, mycket nöjdare och gladare. I oktober 2011 flyttade jag 2 mil bort och tog med mig hästen. Eftersom att han varit så aggressiv mot andra hästar tänkte jag att jag skulle TESTA ha honom ensam (med 20 kastrerade tjurar i ahgen bredvid) och vilken SKILLNAD det är!
Han är väldigt harmonisk, inte alls lika skvättig och rusar aldrig runt i hagen, han brukar busa nu, springa runt med sin gran i munnen, kommer alltid när man ropar och har blivit en dröm att rida. Han tydde sig otorligt mycket till mig förr men nu låter han andra, tex. min pojkvän, min pappa och min pojkväns pappa hålla på med honom vilket han avskydde på förra stället.
Han var världens snällaste (mot människor) men är nu ännu snällare, glad och positiv, bråkar aldrig när man ska sadla och koncentrerar sig när man rider/tränar från marken. Han älskar de kastrerade tjurarna och kalvarna, han älskar att ha katten hos sig i stallet och verkar njuta av livet på ett helt annat sätt. Han rör inte en min när andra i byn kör snabbjobb med sina hästar eller när man rider förbi andra hästar som gnäggar åt honom.
OM jag skulle misstänke ens litegrann att han inte trivs eller att han är i behov av en hästkompis så skulle jag givetvis skaffa det då jag både har tid och pengar man anser att det är mer djurplågeri att låta en stackars ponny bli jagad tills den faller omkull, bli biten och sparkad i princip varje dag.
Vill gärna veta vad ni tänker om detta
(ursäktar om stavfel kan förekomma)
