Arv eller miljö?

[dobbis]

Första gången jag red fullblod var instruktionen; börjar han skena släpp tyglarna.

Min stalltjej undrade om jag var dum i huvudet innan hon själv insåg hur det ser ut efter ett lopp.
Och jag var mycket lättad över att vi inte var på ett farligt ställe,hon red unghäst hem.

 

[Jeps]

Min stalltjej undrade om jag var dum i huvudet innan hon själv insåg hur det ser ut efter ett lopp.
Och jag var mycket lättad över att vi inte var på ett farligt ställe,hon red unghäst hem.

Den här sprang ett varv efter målgång innan jockeyn fick stopp

 

[Karoliten]

Den här sprang ett varv efter målgång innan jockeyn fick stopp

Så kul och läsa om era fullblodsupplevelser . Tränade ett fullblod för ett par år sen på Täby med sambon.Vi låg brevid varandra i galopp när min häst blev stark och ville dra, jag höll och höll men han gick inte o reglera.Sambon sa släpp och visst jag släppte och tänkte han springer väl på en långsida eller nått, men nä han drog ett helt varv!Jag var helt slut efter och händerna blödde.Hästen tyckte nog mest att den lillfisen där uppe hade inte en chans hehe

 

[dobbis]

Den här sprang ett varv efter målgång innan jockeyn fick stopp

 

[Pontevecchio]

Det jag har läst om embryotransfer så är det att mottagarstoet är otroligt viktigt för hon präglar fölet massor. I början användes travarston som kunde vara ordentligt vassa, funkade inte bra på hblen.

Jag har i min närhet en uppfödning där jag träffat 4a generationer. Det är intressant att se hur visa beteenden nedärvts. Vissa saker, som att skrapa med hoven vid fodring, kan man förstå de lär sig av mamman. Men annat, hur de reagerar i olika situationer känns inte inlärt.

 

[ameo]

Det är väldigt intressant att se flera avkommor efter samma sto och göra jämförelser. Jag har haft ett par stycken ston där jag haft möjlighet att följa flera avkommor och visst varierar det.
Mitt första shetlandssto var av det nervösare slaget, som var nära nog helt omöjlig att fånga i hagen (hon fick gå lös in, problem solved...). Av hennes 6 avkommor blev alla utom en (en av tre helsyskon dessutom) hur trygga som helst. Den dotter jag har kvar, den tryggaste av dem alla, har också fått 6 avkommor, en av dem var tämligen nervös, men kanske kan även den lite ängsliga pappan ha spelat en roll där...
Ett annat shetlandssto har enbart fått såna där supertrygga avkommor.
Mitt första halvblodssto fick förvisso bara 3 avkommor som alla var väldigt präglade av henne. Frågan är bara hur beteendet att "sänka huvudet så att öronen hamnade i arbetshöjd så snart bettet var i munnen" nedärvdes. För till och med sista avkomman, som inte träffade henne efter avvänjningen (mamman såldes då) gjorde så - vilket var tacksamt eftersom det var jättestora hästar och jag är rätt liten...

Mitt nuvarande sto har många fördelar, men näver bäver att jag skulle vilja ha någon avkomma efter henne. Kunde jag välja gångarterna , ridkänslan och hennes fysiska förmåga att utföra de rörelser jag ber om och välja bort temperamentet så kanske. Men man kan ju inte välja...

 

[Anders]

Mitt första shetlandssto var av det nervösare slaget, som var nära nog helt omöjlig att fånga i hagen (hon fick gå lös in, problem solved...).

Kan ju vara illmarighet också vi hade ett sådant sto, kom hon lös så var det några timmars jagande över fälten innan hon var nöjd och så snällt lät sig fångas.
----------------
Jag tycker hela uppväxtmiljön och inte minst flockdynamiken påverkar och inte bara stoet. Typiskt är när man släpper en ovillig unghäst på bete i början av sommaren och hämtar hem en väluppfostrad häst på hösten, nästan så att man misstänker att de smygtränat själva under betet.

 

[ameo]

Kan ju vara illmarighet också vi hade ett sådant sto, kom hon lös så var det några timmars jagande över fälten innan hon var nöjd och så snällt lät sig fångas.

I det fallet, tveklöst nej. Det fannd ingen illmarighet i den ponnyn. Hon var oerhört mån om att vara till lags men med nerverna på ytan. Och troligen hade tidigare ägare mer eller mindre slängt sig över henne för att lyckas fånga henne, vilket bara gjort saken värre.

 

[Anders]

Jag är ingen expert men vad jag har förstått så slår kroppens celler av eller på olika gener så att den arvsmassa som borde vara helt lika kan bli olik.
https://www.fokus.se/2013/09/det-nya-arvet/

Det finns en ganska stark och vederhäftig kritik mot slutsatserna som dras i den artikel som handlade om byn i Överkalix och hur umbäranden påverkat senare generationer. Kort kan man säga att kritiken består i att det i studien görs ganska många statiska test där endast ett fåtal visar på signifikans för ett samband. Problemet med det är om ett stort antal signifikanstest görs är sannolikheten stor att något eller några av dem visar på signifikans trots att en sådan inte finns. Man kan alltså inte, som forskarna i artikeln gör, hävda ett samband mellan Överkalix befolknings mattillgång och sjukdomar hos andra generationens ättlingar till byborna.

Detta finns mera utförligt beskrivet i Statistikerfrämjandets medlemstidning 3/2014:
http://statistikframjandet.se/wp-content/uploads/2014/12/qvintensen-nr-3-2014-web.pdf

 

[Ramona]

Jag köpte henne för lättare ridning och avel men efter att ridit henne lite ansåg jag att hon är för ”tokig” för att avla på. Jag vill inte ha en kopia av stoet i ridningen. Men så slår det mig, hur mycket kan det vara arv och hur mycket av miljön hon tränat i?

Men alltså, innan du dömer ut henne i ridningen så är väl frågan om hon ens är inriden ordentligt såsom du vill ha det, eller om hon bara är förberedd för banan? Har någon skolat om henne till ridhäst eller fick du henne direkt från banan?

Galoppörer är ju inte tränade för hjälper såsom man som vanlig ryttare är van vid. Visst, de skrittar ut på lång tygel mm, men det är ju svårt att rida en häst som faktiskt aldrig är riden, utan bara styrd och åkt på. Det är klart att det blir pannkaka om du lägger på en skänkel och hon faktiskt aldrig har lärt sig att flytta sig för tryck under ryttare. Ett fullblod är ju framåt av naturen, men de absolut flesta är bra mentalt, även i ridningen. Men det tar ju en stund att lära om. Har hon gått 6 år på banan är det ju inpräntat i henne att hon ska springa rakt fram så fort det bara går. Det är ju det hon lärt sig. Har hon stått på tex Täby är det ju inte ens säkert att de har skrittats ut utan bara skrittats i maskin. Har hon stått i träning hemma hos någon kan det ju vara annorlunda.

Döm inte ut stoet i ridningen om ingen lagt tiden på att skola om henne ordentligt.

 

[Hippocampus]

Men alltså, innan du dömer ut henne i ridningen så är väl frågan om hon ens är inriden ordentligt såsom du vill ha det, eller om hon bara är förberedd för banan? Har någon skolat om henne till ridhäst eller fick du henne direkt från banan?

Galoppörer är ju inte tränade för hjälper såsom man som vanlig ryttare är van vid. Visst, de skrittar ut på lång tygel mm, men det är ju svårt att rida en häst som faktiskt aldrig är riden, utan bara styrd och åkt på. Det är klart att det blir pannkaka om du lägger på en skänkel och hon faktiskt aldrig har lärt sig att flytta sig för tryck under ryttare. Ett fullblod är ju framåt av naturen, men de absolut flesta är bra mentalt, även i ridningen. Men det tar ju en stund att lära om. Har hon gått 6 år på banan är det ju inpräntat i henne att hon ska springa rakt fram så fort det bara går. Det är ju det hon lärt sig. Har hon stått på tex Täby är det ju inte ens säkert att de har skrittats ut utan bara skrittats i maskin. Har hon stått i träning hemma hos någon kan det ju vara annorlunda.

Döm inte ut stoet i ridningen om ingen lagt tiden på att skola om henne ordentligt.

Nej jag ska inte döma ut henne som "galen". Hon är född 2006, började gå på galoppen 2008, gick sista 2014 (augusti) och jag fick hem henne januari 2015. Hon har stått på olika ställen, haft 5 tränare, 9 ägare (vissa har kommit tillbaka i perioder), stått i Sverige och Norge.

Men det är just det som är intressant, hur mycket kommer från det livet och hur mycket kommer i arvet? Om det är mer miljö än arv, då kanske en del av diskussionen faller när det gäller att bara "avla på trevliga ston" om du förstår vad jag menar.

 

[Ramona]

Men det är just det som är intressant, hur mycket kommer från det livet och hur mycket kommer i arvet? Om det är mer miljö än arv, då kanske en del av diskussionen faller när det gäller att bara "avla på trevliga ston" om du förstår vad jag menar.

Just med galopp- eller travhästar som står i storstall i träning tror jag att det är väldigt mycket miljö som spelar roll. De är vana från väldigt tidig ålder att ha en viss typ av rutin, och alla storstall har mer eller mindre samma rutin. I ett privatstall däremot är det inte samma rutiner, det finns ingen personal på heltid etc.

Det går ju att testa och se. Inte värre än att du får en likadan som du har.

 

[pews1972]

Miljön gör ju jättemycket för hur hästen upplevs av oss människor. Jag köpte ett sto, som enligt härstamning skulle ha en hel del innanför pannbenet och mycket riktigt - en häst, snäll som attans men med mycket nerv och nerv som låg nära ytan. Vid alla förändringar så syntes det på henne. Det kunde räcka med att en häst i en annan hage gick in stallet en annan tid än vanligt. Verkligen små saker kunde få henne att flippa. Hon fick ett föl här hos mig, som var väldigt blyg och tillbakadragen så länge mamman var kvar. Jag sålde stoet och då blev fölungen helt annorlunda. Mycket kavat och kommer fram direkt när man kommer in i hagen. Och nu till det roliga - jag var mycket tydlig när jag sålde henne att hon hade mycket nerv. Hon är en helt annan häst hos sin nya ägare. De förstår inte ens vad jag pratar om när jag säger att hon är nervig.