Arg kaninhona...

[Tokmaja]

Har en liten fundering angående vår honkanin.
När man ska hantera henne så är hon ibland vaktig om sin broder (kastrerad hane) och även utan han närvarande.
De är hanterade på samma sätt men hanen är ju lugn som en filbunke.
Om man kastrerar honorna, brukar de lugna sig då?

Hon har alltid bitit på oss men inte alltid argt utan mest nyfiket.
Det är inga problem med hantering så som att klippa klor eller ta på sele osv.
Hon morrar och gör utfall när man ska plocka ut henne ur buren och tar man hennes bror innan henne anfaller hon oxå. Ibland...

Så som sagt, hjälper det att kastrera?

 

[Aionee]

Det kan vara brunst eller könsmognad ja, beroende på hur gammal hon är, hur länge hon hållit på såhär och om det går i perioder eller ej. Men är det könsmognad eller brunst så lugnar de i regel ner sig om man kastrerar. Det är ju lite frustrerande för både henne och hanen när hon brunstar eller håller på, eftersom hon inte kommer få några bebisar från honom.

Sen låter hon som om hon är mån om sitt revir och skyddar det (med tanke på att hon gör utfall när ni håller på i buren), och det kommer nog ganska garanterat ge med sig om hon kastreras. För att inte nämna att ni tar bort alla risker för att hon ska dö av livmodercancer, vilket är relativt vanligt bland honor (60% av dödsfall på honor är pga livmodercancer).

Lycka till.

 

[Tokmaja]

Hon började när hon var ca 6 månader (är ganska precis ett år nu), så könsmognad och är ju värre i perioder så jag misstänker att det är i brunsten.
Morrar gör hon alltid iof, vi har en bur som är i två våningar, är hon på den övre våningen när man hämtar henne så morras det inte, utan det är på nedervåningen (som jag misstänker är "deras håla") som hon är värst.

Ja har också tänkt på just skyddet från cancern men samtidigt är en operation i sig en stor sak som innebär risker för henne... Men det hade verkligen underlättat om hennes humör kunde förbättras.
Hon har gjort anfall i utehagen en gång också, men det skulle kunna ha samband med brunst, har dock inte gjort det någon mer gång.
Högg mig i handen en gång vid kloklippning, hon fick en tillsägelse och har inte gjort det något mer även om det syns att hon är riktigt sur när man gör det. Inga problem med att bära henne osv, det är bara att hon biter i kläderna då och då men det verkar inte vara aggressivt utan mer nyfiket, något hon alltid har gjort.
Har haft flera honor innan och ingen har betett sig såhär. Lite jobbigt när det är barnens kaniner, hon beter sig dock bäst mot dottern som hanterar henne mest och anfaller henne mycket sällan, bara morrar och ser farlig ut, dottern är dock inte rädd för henne som tur är.

 

[Yrja]

En del kaniner blir så vid brunst, dräktighet etc. Hos oss slaktas såna kaniner, dåligt lynne som jag inte vill ha i genbanken, men är hon en kelkanin bara så kan ju kastrering vara en lösning eftersom att det verkar vara vid brukar hon blir sån.

 

[trollmamma]

Hade en ursöt, långhårig hane en dvärgras som blev aggressiv när han blev könsmogen. Började med att han vaktade i buren, for fram och morrade när man skulle fylla på mat och vatten. Sen blev det bara värre, han anföll våra fötter när han var lös i köket och motade upp våra vuxna katter i hörnen och gav sig på dem.
Pratade med veterinär om kastrering men hennes erfarenhet var att var kaninen så aggressiv så hjälpte inte kastrering. Jag tyckte att det var synd att ta bort en så ung kanin så jag valde att vänta lite. Han fick bo i uteburen över sommaren men satte hänglås på dörren så att inte barnen skulle kunna öppna. Tyvärr så blev han inte bättre utan tvärtom så blev han galen om hundarna, katterna eller vi gick förbi buren och jag vet inte hur han lyckades, men en morgon så hade han fått loss nätet i ett hörn och tog sig ut och anföll allt och alla som han såg. Slutade med att min sambo fick skjuta kaninen med sitt sportskyttegevär så ingen annan blev skadad. Låter kanske brutalt när man tänker på en liten lurvig kanin på 1,5 kg men då kändes han mer som ilsken pitbull.