- Svar: 1
- Visningar: 604
Tänkte om jag skulle försöka sammanfatta året som gått lite.
På det "privata planet" har jag verkligen inte mycket att säga... Jag har inte haft praktik, arbetsträning eller liknande på hela året. Jag har inte lärt känna några nya personer (hur skulle jag kunna, när jag aldrig träffar folk?) så har väl egentligen bara umgåtts med de två vänner jag har. Och en av dem har jag i stort sett helt tappat kontakten med i år
Jag tror att jag bara har varit inlagd på psyk en gång i år. Om det inte var någon gång alldeles i början på året, men jag tror inte det. Så en gång, några dagar. That's it. Tror knappt jag varit på jouren ens. "Bara" vanliga besöken på psyk, oftast en gång i veckan. Det var länge sen jag var inlagd och på jouren så lite som i år.
Ändrat lite med mediciner osv men inte hittat "rätt" än, tror jag. Eller jag kanske inte kan hitta rätt heller, jag tror inte så jättemycket på mediciner.
Jag har däremot inte mått speciellt bra psykiskt, under rätt stora delar av året. Början av året var bra, första fem månaderna typ. Sen blev det jobbigt, sommaren var riktigt tuff. En riktigt mörk period som jag helst inte tänker tillbaka på
Vad det gäller hästarna har det varit ett omtumlande år. I början av året tävlade jag med ponnyn som gick från klarhet till klarhet. Allra sista tävlingen tillsammans var våra två bästa rundor någonsin
Jag har, på olika sätt, förlorat fyra hästar i år. Sålt, eller blivit tvungen att avliva. Det senare är fortfarande som ett öppet sår
Men jag har också hittat och köpt min första storhäst! I början hade jag nära till gråten varenda ridpass, och "det GÅR inte!" var min vanligaste replik
Men jag lyckades väl skärpa till mig efter någon vecka, tog några djupa andetag och samlade mig. Jag la upp en plan och tog myrsteg framåt, och rätt vad det var var problemen fullt hanterbara.
Så under hösten har jag och pållan tränat och ridit och grejat. Det har gått bra, och det har gått dåligt. Det har blivit många smakprov på ridhus- och ridbaneunderlag men det känns så RÄTT med hästen Och lilla ponnyn går lite lagom som pensionär. Han blir kvar hos mig tills han går över regnbågsbron till sin bästa vän
Det är nog egentligen allt som hänt under hela året. Mitt liv är som sagt inte så spännande.
Mina tankar inför 2018 är ganska obefintliga. Jag blir liksom alltid lika förvånad när ett nytt år börjar. "Jaha, lever jag än?" Jag kan inte tänka så långt fram i tiden, och eftersom jag i många år har haft rätt låg livslust så känns det helt overkligt att ens försöka planera för att leva i ett helt år till. Så det gör jag inte.
Därför blir mitt nyårslöfte ingenting, och jag har inga mål för 2018. Jag vågar inte sätta upp några. Och jag vet ingenting inför året. Kommer jag kunna ha kvar hästen? Kommer jag få börja med någon sysselsättning? Kommer jag kunna få någon hjälp på något sätt av personligt ombud? Blir det fler inläggningar på psyk? Kommer jag få göra den utredning jag vill? Kommer jag leva om ett år? Jag har ingen aning.
På det "privata planet" har jag verkligen inte mycket att säga... Jag har inte haft praktik, arbetsträning eller liknande på hela året. Jag har inte lärt känna några nya personer (hur skulle jag kunna, när jag aldrig träffar folk?) så har väl egentligen bara umgåtts med de två vänner jag har. Och en av dem har jag i stort sett helt tappat kontakten med i år
Jag tror att jag bara har varit inlagd på psyk en gång i år. Om det inte var någon gång alldeles i början på året, men jag tror inte det. Så en gång, några dagar. That's it. Tror knappt jag varit på jouren ens. "Bara" vanliga besöken på psyk, oftast en gång i veckan. Det var länge sen jag var inlagd och på jouren så lite som i år.
Ändrat lite med mediciner osv men inte hittat "rätt" än, tror jag. Eller jag kanske inte kan hitta rätt heller, jag tror inte så jättemycket på mediciner.
Jag har däremot inte mått speciellt bra psykiskt, under rätt stora delar av året. Början av året var bra, första fem månaderna typ. Sen blev det jobbigt, sommaren var riktigt tuff. En riktigt mörk period som jag helst inte tänker tillbaka på
Vad det gäller hästarna har det varit ett omtumlande år. I början av året tävlade jag med ponnyn som gick från klarhet till klarhet. Allra sista tävlingen tillsammans var våra två bästa rundor någonsin
Jag har, på olika sätt, förlorat fyra hästar i år. Sålt, eller blivit tvungen att avliva. Det senare är fortfarande som ett öppet sår
Men jag har också hittat och köpt min första storhäst! I början hade jag nära till gråten varenda ridpass, och "det GÅR inte!" var min vanligaste replik
Men jag lyckades väl skärpa till mig efter någon vecka, tog några djupa andetag och samlade mig. Jag la upp en plan och tog myrsteg framåt, och rätt vad det var var problemen fullt hanterbara.
Så under hösten har jag och pållan tränat och ridit och grejat. Det har gått bra, och det har gått dåligt. Det har blivit många smakprov på ridhus- och ridbaneunderlag
men det känns så RÄTT med hästen Och lilla ponnyn går lite lagom som pensionär. Han blir kvar hos mig tills han går över regnbågsbron till sin bästa vän Det är nog egentligen allt som hänt under hela året. Mitt liv är som sagt inte så spännande.
Mina tankar inför 2018 är ganska obefintliga. Jag blir liksom alltid lika förvånad när ett nytt år börjar. "Jaha, lever jag än?
" Jag kan inte tänka så långt fram i tiden, och eftersom jag i många år har haft rätt låg livslust så känns det helt overkligt att ens försöka planera för att leva i ett helt år till. Så det gör jag inte.Därför blir mitt nyårslöfte ingenting, och jag har inga mål för 2018. Jag vågar inte sätta upp några. Och jag vet ingenting inför året. Kommer jag kunna ha kvar hästen? Kommer jag få börja med någon sysselsättning? Kommer jag kunna få någon hjälp på något sätt av personligt ombud? Blir det fler inläggningar på psyk? Kommer jag få göra den utredning jag vill? Kommer jag leva om ett år? Jag har ingen aning.
