Ardenner har jag rätt liten erfarenhet av så jag behöver verkligen veta mer om dem.
I detta fall när det kommer till att skaffa häst nr 2 så är det ju egentligen det viktigaste m individen o inte rasen. Men jag försöker vidga min spaning från de vanliga små hästarna till något som jag kan ha mer glädje av.
Nsv Brukshäst har i regel en kort, stark rygg och kraftiga ben och kan anses vara viktbärande.
De är någonstans mellan D-ponnymått (146 är de minsta jag sett stambokförda), uppåt 165 cm i mankhöjd, så det finns en Nsv Brukshäst för varje ryttare eller kusk.
Den vanligaste storleken är ungefär 155 cm, och de hästarna rids problemfritt av vuxna män. Man får räkna med en vikt på 600-650 kg ungefär. De ryms i vanliga transporter, och det finns vanliga dragbils/transport kombinationer som räcker till för B-kort . Vi har en sådan (BOJ-Subaru) , men vill man köra två Nsv, så är det utökat körkort och tyngre transport som behövs.
Jag ser nog Nsv som bra hobbyhästar för ridning. De är väldigt mycket rörligare än Ardenner, och kan lätt tränas i dressyr. Deras tyngd gör att de inte riktigt har den utstrålning som gör det lätt för dem att få bra bedömningar på tävling, men det finns ändå exempel på hästar som tävlar MSV dressyr. Rätt individer gillar hoppning, men p.g.a. storlek och tyngd är endast lägre nivåer lämpliga.
Att de är goda körhästar behöver inte ordas om. De fungerar väl i skogen eller annan nyttokörning och tävlas också i tremomentskörning med framgång.
Så var det det där med Ardenner då, jag kan jämföra lite.
Ardenner är större, tyngre och mindre rörliga än t.ex. Nsv Brukshäst. Man ser lätt skillnaden på en skogskörningstävling t.ex. Det finns ofta flera vägval, där Ardennerkusken väljer den lite vidare vägen med färre kurvor, medan Nsvkusken gärna tar en slingrigare men närmare genväg.
Ardenner är mer svårfödd än Nsv, det går helt enkelt åt mycket mat av god kvalité för att hålla hullet. Nsv är ofta alldeles för lättfödda, de behöver födas med förstånd för att vara lagom feta.
Ardenner rasen har en del problem med hovbroskförbening, vilket inte Nsv har. Bägge raserna kan annars anses vara relativt friska av sig.
Bägge raserna är oftast lugna och coola, men som alltid måste de fostras rätt för att fungera väl.
Ett praktiskt problem avseende Ardenner är att det kan vara svårt att hitta utrustning som passar. Allt är liksom stort på dem, så man får leta grejer på specialställen, men det lär man sig. Lite åt samma håll med Nsv, men det finns ändå några sorters sadlar i standardsortiment som passar på de flesta.