_Charlotte_
Trådstartare
Är det någon som har koll på hur sånt här fungerar?
Jag har inte jobbat speciellt mycket i mitt liv, har ingen A-kassa utan får aktivitetsersättning från FK.
I höstas var jag tvungen att hoppa av skolan p.g.a. psykiska problem, på läkarens inrådan. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre om läkaren sjukskrev mig från skolan, men men.
Eftersom jag behövde en "inkomst" av något slag skrev jag in mig på AF och har sedan dess haft arbetsträning i väldigt liten grad. Nu har jag nyligen bytt plats, och det fungerar inte alls.
Det är en relativt stor grupp, och jag har social fobi som eskalerat den senaste tiden vilket gör att jag så sent som igår avvek eftersom jag inte kan hantera pressen.
Jag pratade lite om det med min samtalskontakt på psyk, och hon förstod att det var svårt och tyckte som mig att det har kommit i lite fel ordning. Att den här typen av arbetsträning/aktivitet kom för tidigt.
Men vad gör jag med den kunskapen nu? Jag är verkligen inte kapabel att söka, och förhoppningsvis få, ett jobb jag kan försörja mig på. Samma sak med att studera, jag kan inte hantera det ansvaret, och nu med en eskalerande social fobi blir det ju ännu svårare. Arbetsträningsplatsen jag är på är en av de mest "anpassade" som AF kan erbjuda, alltså tror jag inte att jag kan få så mycket mer hjälp därifrån.
Själv känner jag att jag kanske borde vara sjukskriven ett tag, då jag uppenbart är för sjuk för att jobba/vara arbetssökande, men går det ens i min situation att vara sjukskriven och få någon ersättning? För hur ogärna man än vill, så är ju pengar A och O för att man ska överleva...
Flera av mina vänner/bekanta som varit i liknande situationer tycker att sjukskrivning borde vara självklart, men det tycker ju uppenbarligen inte mina vårdkontakter. Hur går jag till väga?
Jag har inte jobbat speciellt mycket i mitt liv, har ingen A-kassa utan får aktivitetsersättning från FK.
I höstas var jag tvungen att hoppa av skolan p.g.a. psykiska problem, på läkarens inrådan. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre om läkaren sjukskrev mig från skolan, men men.
Eftersom jag behövde en "inkomst" av något slag skrev jag in mig på AF och har sedan dess haft arbetsträning i väldigt liten grad. Nu har jag nyligen bytt plats, och det fungerar inte alls.
Det är en relativt stor grupp, och jag har social fobi som eskalerat den senaste tiden vilket gör att jag så sent som igår avvek eftersom jag inte kan hantera pressen.
Jag pratade lite om det med min samtalskontakt på psyk, och hon förstod att det var svårt och tyckte som mig att det har kommit i lite fel ordning. Att den här typen av arbetsträning/aktivitet kom för tidigt.
Men vad gör jag med den kunskapen nu? Jag är verkligen inte kapabel att söka, och förhoppningsvis få, ett jobb jag kan försörja mig på. Samma sak med att studera, jag kan inte hantera det ansvaret, och nu med en eskalerande social fobi blir det ju ännu svårare. Arbetsträningsplatsen jag är på är en av de mest "anpassade" som AF kan erbjuda, alltså tror jag inte att jag kan få så mycket mer hjälp därifrån.
Själv känner jag att jag kanske borde vara sjukskriven ett tag, då jag uppenbart är för sjuk för att jobba/vara arbetssökande, men går det ens i min situation att vara sjukskriven och få någon ersättning? För hur ogärna man än vill, så är ju pengar A och O för att man ska överleva...
Flera av mina vänner/bekanta som varit i liknande situationer tycker att sjukskrivning borde vara självklart, men det tycker ju uppenbarligen inte mina vårdkontakter. Hur går jag till väga?