Arbetsintervju

Jag har varit på arbetsintervju idag. Jag hatar verkligen att gå på intervju. Inte för själva intervjusituationen utan för känslan jag alltid får efteråt. Att jag är så totalt oduglig. Jag känner bara att jag inte duger.

Det är också så svårt att veta vad man ska säga och hur man ska säga det. Jag är ju inte en tipptopp-kandidat och måste tyvärr säga en del saker som inte är till min fördel. Det är saker jag inte kan mörka eller ljuga om. Och jag måste försöka säga det så att det inte låter alltför förjävligt.

Men usch, känslan efteråt är inte alls bekväm. Så här är det alltid efter en intervju.

Och så är säsongen bara 3 månader på det här jobbet, till skillnad mot 6 månader på tidigare jobb. Det suger. Jag kommer inte att kunna ta någon som helst semester under sommaren. På vintern har jag tid att jobba. Varför kan jag inte få jobb då? På sommaren har jag annat för mig.

Alltså fan.

 

[Wille]

Så är det ju.
Jag menade bara att det fanns bättre alternativ än en lägenhet om det värsta skulle hända så att du skulle bli tvungen att flytta.
Du verkar ju inte gilla lägenhet.

Bättre alternativ än lägenhet men fortfarande mycket sämre än vad jag har. Jag flyttar inte frivilligt.

 

[Lobelia]

Är det inte bättre att jag stannar och överlever än att flytta och kanske inte överleva? För rent krasst är det de alternativ jag har. Jag kan inte köpa ett annat hus och jag överlever inte i lägenhet. Det blir för stor påfrestning.

Så länge du kan försörja dig så är det fritt fram att bo precis var du vill.

Du uttrycker dock gång på gång att det är problematiskt med ekonomin, då behöver du lösa det - exempelvis genom att ta de jobb som erbjuds och anta arbetsförmedlingens erbjudande om hjälp.

 

[Noxos]

PNågonstans måste du nog göra en förändring i ditt liv @Wille, annars kommer du hamna i samma cirkelresonemang om igen.
Alternativ:
Prova medicinering som läkare rekommenderar.
Ta upp med psykolog vad du behöver.
Acceptera din funktionsnedsättning och få sjukersättning.
Osv.
Du säger i andra trådar att du kan arbeta 100%. Att svackan du hade i ditt nuvarande jobb beror på något annat. Ofta pratar du mot dig själv.
Ditt fokus hos psykologen borde vara att du bara ser hinder, aldrig en väg framåt.
Du trivs i ditt hus och har planer, men orkar inte fullfölja ens om du arbetar 25%.
Du har helt enkelt två val. Antingen accepterar du din situation nu. Eller får du välja att förändra något.
Klicka för att se mer...

Ok. Du verkar veta saker om mitt liv som jag själv inte vet om.

Jag har provat medicinering som läkare rekommenderar. Ska jag prova ytterligare mediciner så måste jag sluta med en jag tar nu och vara helt utan i två veckor. Läkaren tyckte inte det var en bra idé just nu.

Vad ska jag ta upp med psykologen på habiliteringen menar du? Vi jobbar med att förstå min autism. Det är därför jag träffar psykologen. Hur kan du veta vad fokus ska vara med psykologen på habiliteringen?

Jag kan inte få sjukersättning nu. Jag är inte där i processen. Jag ska genomgå en AFU först. Jag måste prova att jobba med anpassningar. Jag kan behöva prova flera olika jobb. Man kan inte bara få sjukersättning så där bara.

Har jag sagt att jag kan jobba 100% så måste det vara många år sedan. Men däremot måste jag söka jobb på 100%. Det är en annan sak. Men jag kommer aldrig att jobba 100%.

Det jag skulle vilja förändra är min depression och min autism. Önska mig lycka till.

Fel av mig. Du skrev att du kunde jobba 75% utan anpassningar.
Och nej, jag vet inte allt. Men du har själv skrivit att du inte vågar ta vissa mediciner som läkare rekommenderat pga rädsla för biverkningarna (Lamatrogin).
Du kan inte förändra din autism, bara få verktyg.
Ersätt förändra med att se ur annat perspektiv om det känns enklare.
För alla trådar är cirkelresonemang som inte leder någonstans.
Du letar efter en lösning som inte finns, sålänge du tuggar i samma hjulspår.

Du kan inte hitta svaret på ett problem i samma medvetande som skapade det.

 

[Noxos]

Ok. Du verkar veta saker om mitt liv som jag själv inte vet om.

Jag har provat medicinering som läkare rekommenderar. Ska jag prova ytterligare mediciner så måste jag sluta med en jag tar nu och vara helt utan i två veckor. Läkaren tyckte inte det var en bra idé just nu.

Vad ska jag ta upp med psykologen på habiliteringen menar du? Vi jobbar med att förstå min autism. Det är därför jag träffar psykologen. Hur kan du veta vad fokus ska vara med psykologen på habiliteringen?

Jag kan inte få sjukersättning nu. Jag är inte där i processen. Jag ska genomgå en AFU först. Jag måste prova att jobba med anpassningar. Jag kan behöva prova flera olika jobb. Man kan inte bara få sjukersättning så där bara.

Har jag sagt att jag kan jobba 100% så måste det vara många år sedan. Men däremot måste jag söka jobb på 100%. Det är en annan sak. Men jag kommer aldrig att jobba 100%.

Det jag skulle vilja förändra är min depression och min autism. Önska mig lycka till.

Fel av mig. Du skrev att du kunde jobba 75% utan anpassningar.
Och nej, jag vet inte allt. Men du har själv skrivit att du inte vågar ta vissa mediciner som läkare rekommenderat pga rädsla för biverkningarna (Lamatrogin).
Du kan inte förändra din autism, bara få verktyg.
Ersätt förändra med att se ur annat perspektiv om det känns enklare.
För alla trådar är cirkelresonemang som inte leder någonstans.
Du letar efter en lösning som inte finns, sålänge du tuggar i samma hjulspår.

Du kan inte hitta svaret på ett problem i samma medvetande som skapade det.

Blev fel när jag svarade
Men du kan nog ändå se vad du svarat och vad jag skrivit @Wille

 

[Sirap]

Blir bara så ledsen när jag läser de här trådarna. För vem lever sin dröm egentligen? Äger sitt perfekta boende, bor exakt där man vill, jobbar precis så mycket/lite man vill med exakt det man vill, har en meningsfull fritid som man alltid orkar med etc, etc. Inte många, skulle jag säga.
Vad vill jag säga med det här? Inte mycket egentligen. Önskar bara att du @Wille
kan få må bättre och någonstans få landa mjukt i din situation. För det är väl det som det handlar om i grunden. Att du mår dåligt och hamnar i något slags orealistisk tänkande om hur allt borde vara. Och att du dessutom ser hinder i precis allt, just p g a ditt mående.

 

[Sel]

Blir bara så ledsen när jag läser de här trådarna. För vem lever sin dröm egentligen? Äger sitt perfekta boende, bor exakt där man vill, jobbar precis så mycket/lite man vill med exakt det man vill, har en meningsfull fritid som man alltid orkar med etc, etc. Inte många, skulle jag säga.
Vad vill jag säga med det här? Inte mycket egentligen. Önskar bara att du @Wille
kan få må bättre och någonstans få landa mjukt i din situation. För det är väl det som det handlar om i grunden. Att du mår dåligt och hamnar i något slags orealistisk tänkande om hur allt borde vara. Och att du dessutom ser hinder i precis allt, just p g a ditt mående.

Precis så.

 

[LNellen]

Blir bara så ledsen när jag läser de här trådarna. För vem lever sin dröm egentligen? Äger sitt perfekta boende, bor exakt där man vill, jobbar precis så mycket/lite man vill med exakt det man vill, har en meningsfull fritid som man alltid orkar med etc, etc. Inte många, skulle jag säga.
Vad vill jag säga med det här? Inte mycket egentligen. Önskar bara att du @Wille
kan få må bättre och någonstans få landa mjukt i din situation. För det är väl det som det handlar om i grunden. Att du mår dåligt och hamnar i något slags orealistisk tänkande om hur allt borde vara. Och att du dessutom ser hinder i precis allt, just p g a ditt mående.

Jag håller med! Samtidigt, det är verkligen inte så himla lätt när man mår dåligt! Det kan ju vara väldigt svårt och jobbigt att höra att man måste "nöja sig" när man mår skit och allt känns hopplöst svårt! Förstås är det inte bra med alldeles för höga förväntningar, speciellt inte att allt ska fixa sig på en gång men snarare i så fall lagom höga förhoppningar inför framtiden? Jag vet inte hur det känns för dig @Wille men jag tror det kan bli provocerande att höra att alla inte lever sitt drömliv, nej förstås är det så! Men det finns ändå en otrolig variation mellan drömliv och "knappt orka leva"- liv. Det är ju dessutom helt otroligt svårt att sålla i vad man behöver ändra på för att må bättre och vad man måste acceptera/sluta försöka förändra. Att sålla mellan dom två kan man ju behöva hålla på med ett tag för att reda ut vad som är vad. Plus - (nu svarar jag inte längre på dig utan mer allmänt) boendets vara eller icke vara, TS är ju i en jobbig och svår process med allt som händer samtidigt, det kanske inte är så klokt att rycka upp alla rötter om nu boendets enda fel är att det påverkar jobbsökandet? Som nu dessutom AF inte verkar vara bekymrade över? Vi är väl alla olika och det är lätt att tänka att nåt skulle hjälpa och alla vill ju bara hjälpa kring flytt-tankarna men det är väl ganska rimligt, speciellt med autismdiagnos, att inte röra om i sånt som faktiskt funkar! Och ja, förstås är jobb viktigt men det kan ju vara bra att titta på alla alternativ först! Undra om vi kan hjälpa till med det på något sätt?

 

[Sirap]

Jag håller med! Samtidigt, det är verkligen inte så himla lätt när man mår dåligt! Det kan ju vara väldigt svårt och jobbigt att höra att man måste "nöja sig" när man mår skit och allt känns hopplöst svårt! Förstås är det inte bra med alldeles för höga förväntningar, speciellt inte att allt ska fixa sig på en gång men snarare i så fall lagom höga förhoppningar inför framtiden? Jag vet inte hur det känns för dig @Wille men jag tror det kan bli provocerande att höra att alla inte lever sitt drömliv, nej förstås är det så! Men det finns ändå en otrolig variation mellan drömliv och "knappt orka leva"- liv. Det är ju dessutom helt otroligt svårt att sålla i vad man behöver ändra på för att må bättre och vad man måste acceptera/sluta försöka förändra. Att sålla mellan dom två kan man ju behöva hålla på med ett tag för att reda ut vad som är vad. Plus - (nu svarar jag inte längre på dig utan mer allmänt) boendets vara eller icke vara, TS är ju i en jobbig och svår process med allt som händer samtidigt, det kanske inte är så klokt att rycka upp alla rötter om nu boendets enda fel är att det påverkar jobbsökandet? Som nu dessutom AF inte verkar vara bekymrade över? Vi är väl alla olika och det är lätt att tänka att nåt skulle hjälpa och alla vill ju bara hjälpa kring flytt-tankarna men det är väl ganska rimligt, speciellt med autismdiagnos, att inte röra om i sånt som faktiskt funkar! Och ja, förstås är jobb viktigt men det kan ju vara bra att titta på alla alternativ först! Undra om vi kan hjälpa till med det på något sätt?

Ja, det är precis det jag säger. Att allt i grund och botten handlar om måendet och att jag verkligen hoppas att det kan bli bättre. För innan det blir det så är det svårt att hitta en harmoni i vardagen - oavsett boende, jobb, fritid etc.

 

[sardellen]

felpost

 

[LNellen]

Ja, det är precis det jag säger. Att allt i grund och botten handlar om måendet och att jag verkligen hoppas att det kan bli bättre. För innan det blir det så är det svårt att hitta en harmoni i vardagen - oavsett boende, jobb, fritid etc.

Ah, jag förstår! Ja det är sant! Men också klurigt för det hänger ju ihop… Hur det står till med boendet, jobbet, fritiden påverkar ju hur man mår! Lite cirkelrörelse liksom. Men vi får hoppas att både måendet och de andra delarna i livet blir bättre!

 

[Wille]

Så länge du kan försörja dig så är det fritt fram att bo precis var du vill.

Du uttrycker dock gång på gång att det är problematiskt med ekonomin, då behöver du lösa det - exempelvis genom att ta de jobb som erbjuds och anta arbetsförmedlingens erbjudande om hjälp.

Men va? Jag har inte blivit erbjuden jobb ö.h.t. Och arbetsförmedlingen har inte erbjudit hjälp. Det är liksom inte alls så att jag säger nej till jobb och nej till hjälp. Hjälp får man tjata sig till (och det orkar jag inte) och jag söker alla möjliga jobb.

 

[Wille]

Jag håller med! Samtidigt, det är verkligen inte så himla lätt när man mår dåligt! Det kan ju vara väldigt svårt och jobbigt att höra att man måste "nöja sig" när man mår skit och allt känns hopplöst svårt! Förstås är det inte bra med alldeles för höga förväntningar, speciellt inte att allt ska fixa sig på en gång men snarare i så fall lagom höga förhoppningar inför framtiden? Jag vet inte hur det känns för dig @Wille men jag tror det kan bli provocerande att höra att alla inte lever sitt drömliv, nej förstås är det så! Men det finns ändå en otrolig variation mellan drömliv och "knappt orka leva"- liv. Det är ju dessutom helt otroligt svårt att sålla i vad man behöver ändra på för att må bättre och vad man måste acceptera/sluta försöka förändra. Att sålla mellan dom två kan man ju behöva hålla på med ett tag för att reda ut vad som är vad. Plus - (nu svarar jag inte längre på dig utan mer allmänt) boendets vara eller icke vara, TS är ju i en jobbig och svår process med allt som händer samtidigt, det kanske inte är så klokt att rycka upp alla rötter om nu boendets enda fel är att det påverkar jobbsökandet? Som nu dessutom AF inte verkar vara bekymrade över? Vi är väl alla olika och det är lätt att tänka att nåt skulle hjälpa och alla vill ju bara hjälpa kring flytt-tankarna men det är väl ganska rimligt, speciellt med autismdiagnos, att inte röra om i sånt som faktiskt funkar! Och ja, förstås är jobb viktigt men det kan ju vara bra att titta på alla alternativ först! Undra om vi kan hjälpa till med det på något sätt?

En stor överhängande risk vid en flytt är att jag slutar funka helt. Och då kan jag inte jobba alls.

 

[Masqueradee]

Det kanske har tagits upp i tråden men... Hur kändes intervjun? Vad var det för jobb? Har du fått återkoppling?

 

[Lobelia]

Men va? Jag har inte blivit erbjuden jobb ö.h.t. Och arbetsförmedlingen har inte erbjudit hjälp. Det är liksom inte alls så att jag säger nej till jobb och nej till hjälp. Hjälp får man tjata sig till (och det orkar jag inte) och jag söker alla möjliga jobb.

Jag kanske skulle uttryckt mig annorlund.

Det är ditt ansvar att se till att du har råd att bo kvar inom de ramar som arbetsmarknad och samhälle erbjuder. Det är det ingen annan som kommer att hjälpa dig fullt ut med även om du får hjälp med vissa bitar.

 

[Wille]

Jag kanske skulle uttryckt mig annorlund.

Det är ditt ansvar att se till att du har råd att bo kvar inom de ramar som arbetsmarknad och samhälle erbjuder. Det är det ingen annan som kommer att hjälpa dig fullt ut med även om du får hjälp med vissa bitar.

Jag har ju råd? Det är inte förrän jag hamnar på socialbidrag som jag måste sälja.

Och då hamnar jag i ett dyrare boende.

 

[Wille]

Det kanske har tagits upp i tråden men... Hur kändes intervjun? Vad var det för jobb? Har du fått återkoppling?

Som jag sa i inledningen så kändes det inte alls bra efteråt. Det har inte blivit bättre de senaste dagarna.

Det är ett jobb som parkarbetare.

Jag får svar allra tidigast nästa vecka, eller så veckan efter det. Bara att chilla tills vidare alltså.

 

[Masqueradee]

Som jag sa i inledningen så kändes det inte alls bra efteråt. Det har inte blivit bättre de senaste dagarna.

Det är ett jobb som parkarbetare.

Jag får svar allra tidigast nästa vecka, eller så veckan efter det. Bara att chilla tills vidare alltså.

Synd att det inte känns bättre nu! Håller tummarna för det eller att du ska snubbla över något framöver

 

[LNellen]

En stor överhängande risk vid en flytt är att jag slutar funka helt. Och då kan jag inte jobba alls.

Jaa, och jag tycker det är jättebra att du känner dig själv och lyssnar på dig själv! Jag tycker en flytt verkar helt onödig än så länge, för en flytt är ju verkligen en enorm omställning, förhoppningsvis kan det gå att hitta jobb i närheten. Det var det jag tänkte vi kanske kunde hjälpa med, vill du ha hjälp att hitta idéer om jobb/utbildningar?

 

[Wille]

Jaa, och jag tycker det är jättebra att du känner dig själv och lyssnar på dig själv! Jag tycker en flytt verkar helt onödig än så länge, för en flytt är ju verkligen en enorm omställning, förhoppningsvis kan det gå att hitta jobb i närheten. Det var det jag tänkte vi kanske kunde hjälpa med, vill du ha hjälp att hitta idéer om jobb/utbildningar?

Jag förstår att ni vill hjälpa men jag letar ju själv efter både jobb och utbildning. Alla utbildningar av intresse jag hittat och fått tips om, även distansutbildningar, kräver att man kan resa. Och det kan inte jag. Jag har redan försökt och misslyckats. Jag skulle till Enköping som ligger 2 timmar bort, för att försöka komma in på en utbildning där. Det gick inte. Jag fick vända.

Jag har 3 orter inom cirka en halvtimme hemifrån. Det är där jag koncentrerar mitt sökande efter jobb.

 

[LNellen]

Jag förstår att ni vill hjälpa men jag letar ju själv efter både jobb och utbildning. Alla utbildningar av intresse jag hittat och fått tips om, även distansutbildningar, kräver att man kan resa. Och det kan inte jag. Jag har redan försökt och misslyckats. Jag skulle till Enköping som ligger 2 timmar bort, för att försöka komma in på en utbildning där. Det gick inte. Jag fick vända.

Jag har 3 orter inom cirka en halvtimme hemifrån. Det är där jag koncentrerar mitt sökande efter jobb.

Jag förstår! Det låter jättebra! Det är så tråkigt att det inte blivit bra när du försökt, jag kan tänka mig att du blivit väldigt besviken av det. Men det låter ju jättebra att du försöker leta på de orterna. Håller verkligen tummarna att du kan hitta något snart som passar! Så du kan få lite lugn och ro och kroppen kan slappna av. Säg till om det är något annat som vi kan hjälpa till med!