Sv: Arabavel 2008/2009 forts
Tack alla ni som svarat. Visst känns det orättvist. Hon var en stjärna, och trots att hon var min första unghäst lät hon mig både rida och köra in henne, och gjorde alltid sitt bästa. Såhär i efterhand känns det som att hon var så förbenat bra för att hon hade så kort tid på sig... hon lämnar mycket kärlek och vackra minnen. Hur många 3-åringar står kvar och väntar tills matte kravlar upp i sadeln efter att ha varit halvvägs på väg mot marken? Hon lät sig lastas själv, hon kom alltid fram i hagen, lät mig våldskrama henne hur länge jag ville, gick lös på promenader... hon var en stjärna, som nu lyser någon annanstans.