Sv: Är ridskolehästar generellt griniga?
Majoriteten av de ridskolehästar jag träffat/ridit/hanterat har varit trevliga att hantera. Håller med övriga; en häst som så gott som alltid är tjurig trivs troligen inte. Ridskolan behöver inte vara dålig, men alla hästar fungerar inte som ridskolehästar i längden. Däremot förstår jag om de blir lite tjuriga i boxen/spiltan, om det är en ridskola där någon konstant står i boxen/spiltan och ska gosa, t.ex. Hästarna ska inte ha boxen/spiltan som revir, men de måste få vara ifred också.
På den sista ridskolan jag red på (stor sådan; många hästar och många ponnyer), där jag höll till i ett par år, var de flesta hästar trevliga att hantera. Med några undantag (varav de flesta dock hade skäl för det. Och ja, egentligen hade de kanske passat bättre som privathästar.).
Där fanns ett par ponnyer som tidigare i livet fått ordentligt med stryk, och en av dem kunde "hota" med bakåtstrukna öron och visade tänder om man gick in till henne. Hon gjorde inget, men var osäker på människor - särskilt om man hade bråttom och inte gav henne tid att vara med på noterna riktigt.
En annan av ponnyerna gillade inte att ha folk/hästar nära inpå bakifrån och kunde sparka, så när man skulle in till henne fick man en extra hand av personalen. Trevlig och go' när man passerat bakdelen.
En av valackerna var ganska otrevlig i boxen, och kunde försöka tränga upp en i hörnet om han var på risigt humör - var dock trevlig när man fått på honom grimman och bundit upp honom. Har för mig att även han hade ett mindre roligt förflutet, och det höll i sig även om han varit länge på ridskolan.
En av de större (170-175cm+) valackerna testade människor överlag hårt och började så fort en hand lades på boxdörren; gjorde utfall, högg i luften, blåste upp sig och höll på - han slutade dock direkt om man bara skrattade åt honom och hälsade lugnt och vänligt (blev man rädd hade man inte mycket att komma med, öht, med den hästen. Han testade rejält även i ridningen. Dock väldigt välskolad, och fantastiskt trevlig när man redde ut honom. En av mina stora favoriter..).
En av de större ponnyerna var underbart mysig när jag började rida där. Han ledsnade dock rejält på alla nya människor och att ha olika ryttare hela tiden, och blev då otrevlig i spiltan. Gick att hantera, men bet bl.a. mig i armen en gång när jag gav honom en morot efter ridpasset. Han såldes till en privatryttare och återgick då till sitt gamla trevliga jag.