Är jag självisk?

G

gravidoensam

Det här är bakgrunden:

I november förra året träffade jag en man som jag tyckte var "the one" på alla sätt och vis. Men efter en kort tid så fick han kalla fötter och menade på att han ej var redo för ett förhållande och har för mycket issues med nära relationer.

Några dagar efter att han deklarerat detta visar gravtest att jag var gravid. Jag hade blivit gravid första gången vi var med varandra.

Detta var mycket jobbigt för mej (och honom) och jag gjorde efter långt gångna funderingar åt båda håll, en abort i mitten på januari. Jag ville egentligen inte, men såg att möjligheterna, förutsättningarna, för att få barn var väldigt dåliga och jag trodde mej inte vara kapabel att ge barnet ett bra liv.

Men efteråt har jag ångrat mej, så in i bänken. Delvis har jag insett att jag har ett fantastiskt stöd runtomkring mej, och delvis har jag också insett att även om det hade blivit tufft och svårt, så hade det varit värt och jag vet att jag hade kunnat ge barnet "något", ett vettigt liv.

Har därför haft en tuff vår, mått väldigt dåligt över det hela.

Efter aborten gick det 6 veckor innan jag fick mens igen, fine, det visste jag, att det blev lite kajko med hormonerna (jag har alltid varit extremt regelbunden). Men.... jag misstog mej kraftigt och trodde att menscykeln skulle bli normal efter denna första mens.

Det blev den inte...

Jag gick hem från krogen med en kille, och hade för första gången i mitt liv ett ONS, för ett par veckor sedan. Oskyddat. Sjukt korkat ja, har ingen ursäkt för detta.

Och nu visar stickan att jag är gravid. Igen.

Det känns helt bisarrt att första och enda gången jag haft sex sedan aborten (i princip sedan jag hade sex och blev gravid förra gången), så blir jag gravid igen.

Och paniken kommer krypande, jag vill, kan inte, orkar inte göra en abort igen. Jag vill låta livet inom mej få leva, jag vill inte döda det, jag vill inte ta det beslutet igen.

Men jag inser förstås att man inte kan sätta en människa till världen enbart baserat på att man inte vill göra en abort.

Och jag vet att skulden ligger helt och hållet på mej, jag hade kunnat slippa det här om jag bara använt kondom, om jag tagit mitt ansvar, och det är så jäkla tufft. Hur fan kan jag gå och ha oskyddat sex med en random från krogen när jag vet hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte det var med aborten? Jag har tyvärr inget riktigt svar på den frågan.

Nu står jag här igen: I dilemmat, behålla eller göra abort?

Och jag känner mycket tryck utifrån, ja, bara när man läser såna här forum, att det enda alternativet vore att göra en abort. Jag undrar förstås också själv över alla de där frågetecknen, hur skulle pappan ställa sej till om jag väljer att behålla, skulle han avsäga sej allt ansvar och vad innebär det för mej och framförallt barnet, vad innebär det för mej om han faktiskt tar sitt ansvar (jag känner alltså inte honom, jag hade inte vetat hans namn om jag inte visste var han bodde, eftersom jag var nykter när jag gick hem morgonen efteråt.)?
Jag studerar just nu, hur blir det ekonomiskt, hur blir det med fortsättandet av mina studier, med ett barn?
Kan jag ge allt det ett barn behöver, (om jag är helt ensam) i trygghet och i tid och ork, kärlek, närhet, rötter?
Blir ett barn ärrat för livet av att ej ha sin biologiske far närvarande? Eller handlar det (hur "helt" ett barn blir) om andra saker, inte om gener?

Är jag självisk om jag väljer att behålla barnet? Alltså självisk gentemot barnet?

Jag vet inte vad jag egentliegn förväntar mej för svar. Behöver nog mest ventilera.
 
Sv: Är jag självisk?

Men jag inser förstås att man inte kan sätta en människa till världen enbart baserat på att man inte vill göra en abort.

Eller så är det precis så! Vänd på det istället, låter det inte dumt att göra en abort när du vill ha barnet?

Angående att skydda sig så var ni väl två om det eller? Jag tycker ofta det sägs på buke att vill mannen inte ha några barn får han hålla byxorna stängda eller skydda sig.

Om du redan mådde så dåligt över den förra aborten tycker jag verkligen inte du ska utsätta dig för det igen.
 
Sv: Är jag självisk?

Han hade oskyddat sex lika mycket som du och riken för vad som kunde hända (dvs ett barn) måste han känt till om han inte var hjärndöd.

Efter vad du känner efter förra gången så håller jag med föregående talare om att ska du utsätta dig för en abort igen?

Lyssna till ditt innre och vad vill du där? Han var medveten om vad som kan hända och nu har det hänt. Det är hans läxa och det är en konsekvens av hans handlande som du inte ska behöva ta hänsyn till i ditt beslut. Det är din kropp och du bestämmer över den. Han behöver inte vara delaktig i en uppfostran osv det kan man visserligen inte tvinga fram men vill du ha barnet ska du inte känna skuld inför killen.
Han kunde ha krävt att ni skulle ha kondom i så fall.
 
Sv: Är jag självisk?

jobbig situation. jag tycker du ska lyssna till föregående talare för det som de skriver är vad man läser utifrån ditt inlägg. men ha i åtanke att som student blir det inte många kronor att leva på som föräldraledig om det inte är så att du haft arbete i direkt anslutning till dina studier så att din SGI sparats.

lycka till hur det nu än blir !
 
Sv: Är jag självisk?

Om du gör en abort nu igen så är livet ett oskrivet blad, du kommer att kunna få ett barn senare i livet som är önskat av bägge sina föräldrar. Att skaffa barn på ett ONS är faktiskt inte schysst, varken mot barnet eller mot den blivande pappan eller kanske ens mot dig själv. Sen att det är otroligt smärtsamt och ledsamt, det förstår jag.

Lycka till hur du än väljer att göra.
 
Sv: Är jag självisk?

Här håller jag inte riktig med. En av mina närmsta vänninnor gjorde abort efter att henner kille dumpat henne pga graviditeten. Hon resonerade i att hon var ung och chansen skulle komma igen. Det tog henne 8 år att hitta drömkillen och då var han steril! Hade hon haft barnet så hade det fått en toppenpappa. Nu är hos ledsen över att hon inte tog tillfället i akt. Hon pratar än idag med sorg över aborten. Det tog henne dock några år att börja ångra den.

Min svägerka hade med sig en liten kille efter ett ons in i sitt nuvarande förhållande. Nu har de tre biologiska+ den äldste. Pappan gör ingen som helst skillnad barnen emellan och ons-pappan har valt att inte finnas med i bilden. Barnet är 15 nu och säger sig ha haft en lycklig barndom.

Aborter är inte ofarliga (har gjort en själv) och om du ska behålla barnet eller inte ska enbart baseras på dina känslor inför ditt ev kommande barn. Massor lever i förhållanen med mina barn och dina barn. Du kan säkert hitta kärleken ändå och leva lyckligt och du kan säkert vara en lycklig men ensamstående mamma ett tag. Mitt råd är att inte väva in förmycket av de yttre faktorerna i ditt beslut. Att skaffa barn ska ske med hjärtat oavsätt om det är planerat eller inte.

Stora lyckokaramar i vilket ditt beslut än blir gravidoensam.
 
Sv: Är jag självisk?

Om du gör en abort nu igen så är livet ett oskrivet blad, du kommer att kunna få ett barn senare i livet som är önskat av bägge sina föräldrar. Att skaffa barn på ett ONS är faktiskt inte schysst, varken mot barnet eller mot den blivande pappan eller kanske ens mot dig själv. Sen att det är otroligt smärtsamt och ledsamt, det förstår jag.
Håller med.

Man vet aldrig vad som händer i framtiden.
 
Sv: Är jag självisk?

Det viktigaste är nog just nu att du inte lyssnar på andras råd - varken IRL eller här.

I såna här allvarliga livsfrågor klarar väldigt få människor att gå utanför sig själv. De flesta ger råd som beror på hur de tror att de själva skulle ha gjort - eller till och med hur de önskar att de skulle ha gjort.

Men du är inte de andra, du är bara du. Du måste göra det du själv känner är rätt.

Ett allmänt råd skulle väl kunna vara att du försöker fatta ditt beslut utifrån hur framtiden blir, i stället för på historien, dvs aborten. Men jag förstår att det inte är lätt, aborten är ju en del av din historia.
 
Sv: Är jag självisk?

Här håller jag inte riktig med. En av mina närmsta vänninnor gjorde abort efter att henner kille dumpat henne pga graviditeten. Hon resonerade i att hon var ung och chansen skulle komma igen. Det tog henne 8 år att hitta drömkillen och då var han steril! Hade hon haft barnet så hade det fått en toppenpappa. Nu är hos ledsen över att hon inte tog tillfället i akt. Hon pratar än idag med sorg över aborten. Det tog henne dock några år att börja ångra den.

Det normala är dock att de flesta män inte är sterila, och jag tycker nog att om det är något TS har demonstrerat, så är det en förvånansvärt god fertilitet. Abort kan knappast vara mer farligt än att gå igenom en graviditet.

TS: bara du kan fatta det här beslutet - men det verkar ju nästan som om du velat bli gravid? Eftersom du inte använt skydd trots att du veckorna innan genomfört en abort.
 
Sv: Är jag självisk?

Håller med dig Hiddeous att de flesta män inte är sterila :-) Jag tog med exemplet för att påvisa att det inte är så självklart som Cirkus skrev med " du kommer att få ett barn senare i livet som är önskat av båda". Ofrivillig barnlöshet kan bero på många saker och och är tyvärr vanilgare än man tror. Det kan hända om man byter partner. Det har dock inget med det beslutet Ts ska fatta att göra. Ville bara dementera att det är så enkelt att skaffa nya barn.

Abort är farligare än en graviditet beroende på när den görs. Det blir man upplyst om i det samtal man har före aborten.

Efter en gravidetet är kroppen inställd på att föda barn. Själv tog det mig 4 år att bli gravid med ettan för att redan tre mån senare bli gravid igen (inte planerat) och gjorde då en vanlig sk skrapning. det kan vara förklaringen till att TS så lätt blev gravid igen.
 
Sv: Är jag självisk?

Efter en gravidetet är kroppen inställd på att föda barn. Själv tog det mig 4 år att bli gravid med ettan för att redan tre mån senare bli gravid igen (inte planerat) och gjorde då en vanlig sk skrapning. det kan vara förklaringen till att TS så lätt blev gravid igen.

Fast är inte kvinnans ägg av god kvalitet spelar det ingen roll vad kroppen vill. Den ökande infertiliteten beror ju på stigande ålder, inte på att vi blivit så mycket mer oförmögna att skaffa barn.

Det är klart att sen abort inte är önskvärt, men man kan faktiskt stryka med i en förlossning också i värsta fall, utveckla diabetes och depression, etc. Men som du också konstaterar är ju inget av detta viktiga faktorer att räkna med i den här typen av beslut. Tack och lov överlever vi oftast både aborter och barnafödande! :)
 
Sv: Är jag självisk?

Jag håller med Mandalaki i att du inte har så stor nytta av ett forum med den här komplicerade frågan. Ingen här kan säga det minsta om hur det kommer att bli just i ditt fall. Mitt råd är att du pratar med människor som känner dig och försöker träffa andra med småbarn innan du fattar ditt beslut. Försök att ta dig förbi bilden "att ha en bebis" eftersom det är en så kort tid, det rör sig om månader då de är ett hanterbart paket. Nu vet jag inte när din bebis i så fall skulle födas men säg att den kommer i september, då har du ett barn som är på god väg att börja gå nästa sommar.

Väldigt mycket hänger på hur du är som person och hur pass uthållig och stark du är och vilka svårigheter du har lyckats bemästra hittills. Jag kan säga att för egen del så hade det varit helt fel att skaffa barn på egen hand, jag tror att jag hade varit väldigt nära att bli galen om jag skulle ro det här projektet i land ensam. Min styrka ligger inte i att vara praktisk och gno och fixa med hushåll och ungar vilket är det som krävs när man har småbarn. Men jag vet ju att det finns andra arbetsmyror som tycker att det är helt okej och tom kul att ordna med den praktiska omsorgen. Även om man har god hjälp av omgivningen så är det inte så himla lätt att lösa det när man ska till jobbet om en halvtimme och man märker att ungen har feber och inte kan gå till dagis. Det kan bli tungt om man är ensam.

Det finns mycket som är härligt med att ha barn, men försök att ta beslutet med öppna ögon. Som du själv skriver så är det kanske inte det mest optimala att så att säga backa in i en graviditet på grund av att man inte orkar med en abort. Å andra sidan kanske du har helt rätt förutsättningar för att fixa detta och det blir det bästa beslutet du kunde tagit. Men där måste du rannsaka dig själv och skaffa dig så mycket information som möjligt innan du bestämmer vad som är bäst för dig.
 
Sv: Är jag självisk?

ang att man lättare blir gravid efter en gavididitet så var det den förklaringen jag fick på SMV. När jag ville göra abort frågae de helt enkelt hur jag hamnat i den sittsen? Jag sa som det var att det tog mig ju en evighet att bli på tjocken så att det skulle smälla till sådär var verkligen otippat. Läkarens förkalring då var just den om att kroppen ställer in sig osv och att endel blir som frögurkor uttryckte han. Hurvida det är sant får stå för honom. Men det kanske är så för i alla fall när jag ser i min bekanskapskrets så får många barn väldigt tätt.

Sen har ju ägg, kvalité och allt dedär också en stooor roll. Sen är ju inte aborter farliga. Men som med alla kirurgiska ingrepp finns risker.
 
Sv: Är jag självisk?

Att skaffa barn på ett ONS är faktiskt inte schysst, varken mot barnet eller mot den blivande pappan eller kanske ens mot dig själv. Sen att det är otroligt smärtsamt och ledsamt, det förstår jag.

Lycka till hur du än väljer att göra.

Hur tänker du då? Jag förstår inte alls resonemanget att barnet skulle lida av att ha kommit till genom ett ons. Gäller det samma om pappan dör när mamman är gravid? Eller om han helt enkelt lämnar sin familj? Skall en blivande mamma i de situationerna också göra abort för barnets skull?

Och angående den blivande pappan: Om man väljer att ha oskyddat sex så vet man om att det kan bli barn, det vet man sedan skolåldern så där kan jag inte se något som helst osjysst i att behålla barnet.

*kl*
Jag tror ingen på ett forum kan hjälpa TS att komma fram till hur hon skall göra, oavsett vad hon väljer är det ett beslut hon inte kan ta tillbaka. Men om hon ångrade sig så senast kanske det är en hint om vad hon vill innerst inne?
 
Sv: Är jag självisk?

Jag tycker helt enkelt inte att det är totalt okomplicerat nej. Och alla exemplen du radat upp drabbar barnen på något vis, tror inte du det ?
Hela relationen blir så mycket mer komplicerad redan från scratch om den ena föräldern inte är med på att skaffa barn. Det verkar onödigt, det är ändå mycket som kan klabba över tiden. ? Jag har sett lite olika varianter i verkligheten och det är väldigt sällan okomplicerat och väldigt många gånger drabbar det barnen på något vis.

Kan man inte vara ärlig med att det faktiskt inte är helt lätt ? eller skall man låtsas som om det är sånt som bara passerar helt obemärkt.

Och javisst vet även killar hur barn blir till. Det är ju inte heller säkert att sexet var oskyddat, eller vad han hade för vetskap om den saken.
 
Sv: Är jag självisk?

Nej självklart är det inte okomplicerat, det är det sällan att skaffa barn och jag tror TS har mycket att fundera över.

Jag tror barn kan drabbas värre av att ha en eller två dåliga föräldrar än en förälder som inte finns med i bilden. Idealet är kanske två kärleksfulla föräldrar men i ärlighetens namn hur många barn idag saknar inte en förälder?

Min tanke är endast att JAG i det aktuella fallet inte hade valt abort av den anledningen att det vore osjysst att föda barnet utan att pappan är med i bilden. Men det är min högst personliga åsikt och jag säger inte vad TS bör eller inte bör göra det är helt och hållet upp till henne.
 
Sv: Är jag självisk?

Nej, ingen kan svara på hur TS skall göra.

Men jag kan svara ett entydigt JA på rubriken (om hon behåller barnet). Eller vore det osjälviskt ? isåfall måste någon förklara det för mig.

Jag skulle kunna tänka mig abort av alla andledningar som TS räknar upp. Mitt i en utbildning, ingen närvarande pappa, oskyddat sex med random person. Skall jag vara ärlig kan jag inte se någon anledning för att fullfölja graviditeten, men det *kan* ju bero på saker som TS valt att utelämna.
 
Sv: Är jag självisk?

Det finns inget enkelt svar. Bara du vet hur ditt liv ser ut. Vad du har för socialt stöd, ekonomiska möjligheter osv. Jag anser ju då att man aldrig ska se det som en skyldighet att göra abort.

Prata med dina nära, vänd dig till MVC och be att få prata med en kurator. Du kan säkert få rätsida på det här.:)
 
Sv: Är jag självisk?

Och javisst vet även killar hur barn blir till. Det är ju inte heller säkert att sexet var oskyddat, eller vad han hade för vetskap om den saken.

TS skriver att det var oskyddat. Hur skulle han inte kunna märka att de inte hade en kondom på? Om han sov eller var berusad till medvetslöst tillstånd var det våldtäkt, inte sex.

Till TS: Du har fått bra råd av Mandalaki och mino. Fundera över hur du själv vill göra, och tänk alla år framåt i tiden. Inte bara det närmaste året.
Studierna i sig ser inte jag som ett stort problem, om det går dagtid går det med all säkerhet att kombinera med förskoleverksamheten när du slutat vara föräldraledig. Att plugga under tiden barnet är litet är, vad jag förstått på personer kring mig, inte så svårt. Men bara du vet vad som är bäst i din situation.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 919
Senast: Anonymisten
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 565
Senast: gullviva
·
Kropp & Själ Jag har haft besvär med riklig mens, pms, mellanblödningar och mensvärk i några år nu. Tidigare hade jag noll besvär. Jag har bokat in...
Svar
17
· Visningar
516
Senast: FrDrake
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 558
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp