J
joneya
Åter igen angående min kära häst som rullade fast i hagen den 22 december. Han var mjuk och svullen mitt på ena framsenan en vecka efteråt - nu är svullnaden nere men jag kan nästan svära på att han har knölar på senan ungefär mitt på.
Har inte hunnit hitta någon som kan hjälpa mig köra honom till klinik; kom däremot på att någon gett mig tips här om en tjej i Sundsvall som kör "hästtaxi", vet ni vem detta är får ni gärna pm'a igen.
Livet är underbart ibland
Kommer ut till stallet idag och vet på förväg med mig att de idag släppts ihop med sin nya stallkamrat denna morgon. Men till min stora förtvivlan möter jag en häst som står en bit ifrån hösilagebalen och ser otroligt olycklig ut. Efter att ha varit i hagen och packat hö märker jag varför - nykomlingen har lagt beslag på hösilagebalen och jagar de andra titt som tätt. Min häst som kanska bara ska skrittas! F*n vad jag är glad att han är skodd med brodd nu åtminstone! Stallägarens lillshettis halkar omkring som attans när han försöker komma undan
Ser så tydligt att min häst är olycklig nu med nya hästen, och under promenaden gick han och gnäggade, och även väl inne i boxen höll han också på och gnäggade; något han bara gör när han mår dåligt mentalt.
Och på allt detta så kommer nya hästens ägare och säger, med en ton som jag kände idiotförklarade mig, att "Han ser inte ett dugg halt ut" (ungefär som "du är överlöjlig, sluta oroa dig och rid din häst. Jag vet bättre än dig *haha*".) Jag hatar min personlighet ibland - jag klarar bara inte av att få respekt från människor; det ligger inte i min natur. Män och djur uppskattar mig, men kvinnor...
Jaja, nog klagat. Men är jag löjlig? Han har varit svullen mitt på senan, och även equiterapeuten, som i och för sig inte tyckte att jag skulle behöva ultraljuda, sa att han har "sträckt senan" och att jag ska "enbart skritta honom ett tag framöver".
Just nu vill jag nästan bara skicka honom till slakt så att han ska slippa vara i mina händer. Det är jag som är skyldig för att han står i det stall han står i (med det sällskap han har - som tydligen just nu är väldigt elakt och opassande) och även om han inte lider av sitt ben om han inte ansträngs så känns det fel att jag inte kommit mig till kliniken ännu. Och än värre blir det när folk kommer och påpekar att han minsann inte ser halt ut (det är ett par människor som gjort detta); då de försöker få mig att totalt glömma bort det där med veterinär och att han minsann inte alls är dålig (vadå sliten mellan två läger, "djurplågare som inte tar din häst till kliniken!" och "f*n vad du är löjlig som tror att han är dålig".)
Jag är så led på allt nu...
Har inte hunnit hitta någon som kan hjälpa mig köra honom till klinik; kom däremot på att någon gett mig tips här om en tjej i Sundsvall som kör "hästtaxi", vet ni vem detta är får ni gärna pm'a igen.
Livet är underbart ibland
Kommer ut till stallet idag och vet på förväg med mig att de idag släppts ihop med sin nya stallkamrat denna morgon. Men till min stora förtvivlan möter jag en häst som står en bit ifrån hösilagebalen och ser otroligt olycklig ut. Efter att ha varit i hagen och packat hö märker jag varför - nykomlingen har lagt beslag på hösilagebalen och jagar de andra titt som tätt. Min häst som kanska bara ska skrittas! F*n vad jag är glad att han är skodd med brodd nu åtminstone! Stallägarens lillshettis halkar omkring som attans när han försöker komma undan
Ser så tydligt att min häst är olycklig nu med nya hästen, och under promenaden gick han och gnäggade, och även väl inne i boxen höll han också på och gnäggade; något han bara gör när han mår dåligt mentalt.
Och på allt detta så kommer nya hästens ägare och säger, med en ton som jag kände idiotförklarade mig, att "Han ser inte ett dugg halt ut" (ungefär som "du är överlöjlig, sluta oroa dig och rid din häst. Jag vet bättre än dig *haha*".) Jag hatar min personlighet ibland - jag klarar bara inte av att få respekt från människor; det ligger inte i min natur. Män och djur uppskattar mig, men kvinnor...
Jaja, nog klagat. Men är jag löjlig? Han har varit svullen mitt på senan, och även equiterapeuten, som i och för sig inte tyckte att jag skulle behöva ultraljuda, sa att han har "sträckt senan" och att jag ska "enbart skritta honom ett tag framöver".
Just nu vill jag nästan bara skicka honom till slakt så att han ska slippa vara i mina händer. Det är jag som är skyldig för att han står i det stall han står i (med det sällskap han har - som tydligen just nu är väldigt elakt och opassande) och även om han inte lider av sitt ben om han inte ansträngs så känns det fel att jag inte kommit mig till kliniken ännu. Och än värre blir det när folk kommer och påpekar att han minsann inte ser halt ut (det är ett par människor som gjort detta); då de försöker få mig att totalt glömma bort det där med veterinär och att han minsann inte alls är dålig (vadå sliten mellan två läger, "djurplågare som inte tar din häst till kliniken!" och "f*n vad du är löjlig som tror att han är dålig".)
Jag är så led på allt nu...