Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Eh, har du erfarenhet av tvååringar? Jag frågar igen: varför ska barnet med om det inte är nödvändigt?
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag har inte haft en två-åring själv om det är det du menar. Varför det nu skulle vara relevant? Vart vill du komma?

Jag har skrivit att om mamman hellre tar ledigt så förstår jag inte pappans bekymmer heller. Det finns ingen anledning att barnet följer med om mamman hellre är hemma med det. Men jag ser inte heller varför barnet inte följer med till skjutbanan så länge det är under uppsikt hela tiden, alltså att det finns något som är med barnet hela tiden.

Jag tror inte alls att barn far illa eller får några men för att det följer med till skjutbanan. Sen finns det ju inget självändamål med det så klart. Så om mamman hellre är hemma så är det förmodligen trevligare och roligare för barnet.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Men jag ser inte heller varför barnet inte följer med till skjutbanan så länge det är under uppsikt hela tiden, alltså att det finns något som är med barnet hela tiden.

Jag får uppfattningen av TS inlägg att pappan inte har någon med sig som kommer se till barnet under tiden som han fokuserar på skyttet, utan litar på *att det löser sig*

Det är svårt att splittra sitt fokus på en 2-åring på skjutbana som behöver ha 100% övervakning för att ingen olycka ska hända och att skjuta, vilket även det kräver 100% fokus, speciellt i utbildningsfasen där TS sambo befinner sig.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Och det tycker inte jag är någon bra idé, som jag skrivit. Men det framgår inte i TS att det faktiskt säkert är så.

Men TS skriver också saker som tyder på att hon inte vill att sonen ska följa med även om någon passar honom hela tiden;
"Barn och vapen är för mig en helt onödig kombo (ok, vattenpistol kan vara rätt kul )"
"Jag kan inte se att det är en livserfarenhet som mitt barn behöver just nu, som två-åring. "
"Jag ogillar vapen. Jag tycker att vapen är otäckt, inte hör till "min vardag" och jag inser väl att en del i det hör samman med att jag inte alls är insatt i någonting runt vapen och hur de fungerar. Jag tycker inte att vapen och barn hör ihop och jag tycker inte att så små barn behöver lära sig något om vapen så här tidigt. "

Det jag diskuterar är just varför det är så olämpligt för ett barn att vara på skjutbana, trots vuxen som ständigt passar. Jag tycker det finns mängder av liknande sammanhang och är rätt övertygad om att det finns mängder av icke hästintresserade människor som tycker det är onödigt att ha med sig barn till stall av samma anledning som TS hänvisar till. Jag som har häst själv kan ju tänka mig mängder av scenarion när barn blir skadade av hästar, även om de är ständigt passade. Skjutvapen kan man kontrollera i mycket högre utsträckning än hästar. Att skjuta med vapen är ju faktiskt ett intresse som är vanligt, det behöver inte ha någon koppling till våld.

Jag tycker inte TS är någon hönsmamma, jag tycker inte barnet ska vara med obevakat på en skjutbana, om mamman hellre tar ledigt är väll det en bra lösning, så hon slipper vara orolig. Men jag personligen tror inte det skadar ett barn att vara med, om det passas, på en skjutbana.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Det jag diskuterar är just varför det är så olämpligt för ett barn att vara på skjutbana, trots vuxen som ständigt passar.

Om det var mitt barn skulle jag inte vilja att det skolades in i ett "vapensammanhang" i så unga år. Jag ser vapen som något som ingen borde hantera, typ, och att då "normalisera" vapen inför en tvååring skulle jag inte tillåta om det var mitt barn. Man kan se det som ett slags kulturell, politisk och moralisk fråga, där jag har en mycket bestämd uppfattning. Jag skulle starkt ogilla om det tex fanns vapen (lagligt förvarade) i samma hem som mitt barn bodde också.

Jag tycker kort sagt att människor och vapen inte hör ihop, än mindre barn och vapen.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag kan säga att min tvååring inte får följa med mig till stallet om jag inte har barnvakt. I närheten av hästar måste mina barn ha hjälm på sig. Jag tycker att barn ska lära sig tidigt om djur men under säkra former. Vapen däremot behöver de inte kunna någonting om, i så fall får de ta jägarexamen när de har åldern inne...
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Nej, precis, barnet tar nog inte skada om det är under uppsikt, men ska pappan skjuta så lär ju inte han ha full uppsikt.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Ok, vi måste nog backa bandet. För det första: ska ett så litet barn med så ska det vara för att det kan vara någorlunda roligt för barnet eller för att det är nödvändigt. Man tar inte med sig en tvååring som man inte kan förklara något för och som dessutom inte är "pålitlig" till barnolämpliga ställen om barnet inte får ut något av det, varför skulle man göra det? Det handlar i så fall mer om förälderns behov av att leka kompis med barnet i förtid, än att barnet behöver nån sorts allmän livserfarenhet i den åldern. Och som jag redan påpekat, det finns mycket ett barn kan få ut av att vara i ett stall så det är en dålig liknelse. Däremot kan en tvååring inte få ut särskilt mycket av att vara på en skjutbana förutom att hen måste sitta still med hörselkåpor och vänta när pappa skjuter. (Dessutom kan man verkligen ifrågasätta det lämpliga med att småbarn bekantar sig med skjutvapen, men det är en annan fråga.)

Jag skulle snarare jämföra med fotboll, även om det är mer riskfritt än ett skjutfält, det är liksom inte läge att släpa med en tvååring på en fotbollsmatch som varar i 90 min. Det blir inte roligt för nån inblandad.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

(Dessutom kan man verkligen ifrågasätta det lämpliga med att småbarn bekantar sig med skjutvapen, men det är en annan fråga.)

Nja, för mig är det huvudfrågan (om vi förutsätter att barnet är påpassat på ett säkert sätt). Men det finns ingen säkerhet i världen som skulle göra att jag accepterade att min tvååring fick följa med till en skjutbana (om jag var orolig för att barnet skulle bli skjutet i sin pappas närvaro skulle jag allvarligt överväga separation och kräva ensam vårdnad). Inte ens om det fanns kattungar/hundvalpar (och en professionell djur-och-barn-pedagog) vid skjutbanan som gjorde att det inte blev tråkigt för barnet.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag kan inte förstå varför han vill ha med ungen. När jag övningssköt inför jägarexamen var det sista jag ville ha på skjutbanan mitt barn som distraktionsmoment.

Dessutom tycker jag att ljudnivån är olämplig för ett så litet barn. Kåporna kan åka av snabbt och en smäll är allt som krävs för tinnitus.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag kan inte förstå varför han vill ha med ungen. När jag övningssköt inför jägarexamen var det sista jag ville ha på skjutbanan mitt barn som distraktionsmoment.

Dessutom tycker jag att ljudnivån är olämplig för ett så litet barn. Kåporna kan åka av snabbt och en smäll är allt som krävs för tinnitus.

Jag tänkte just det samma, dottern som var 9 år ville följa med när jag var och övningssköt och jag vägrade eftersom jag ville ha fokus på skjutningen. Och då är jag ändå helt övertygade om att hon skulle stå där hon blir placerad och inte skulle ta av sig hörselskydden.

Däremot förstår jag inte varför barnent inte ska kunna följa med ut och jaga så småning om. Här har ungarna följt med i pulkor, gått själva och stått på pass med förälder. Självklart får man anpassa så att det fungerar för dem, men själva jakten tycker de är roligt.
Båda mina 9 och 6 år gamla tränar i luftgevärsskytte, äldsta har även tävlat lite, planen är när de blir lite större att de ska börja skjuta med kaliber 22". De är nog mer noga med skjutvapen än barn som inte har fått hantera skjutvapen, de vet vad som kan hända och hur man skjuter säkert. Men som sagt än så länge är det enbart luftgevär för dem.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag håller helt med men jag tänker att det inte är så intressant argument i en familj med (framtida) jägare där vapen redan existerar i hemmet.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag har inga barn men kan inte låta bli att inflika något i den här tråden. Jag är själv uppvuxen med vapen i hemmet och fick första luftgeväret när jag fyllde 10, tror jag att det var. Jag har inte blivit någon vapengalning, inte någon annan heller av mina vänner och bekanta som är uppvuxna med vapen hemma. Tvärt om är jag mycket medveten om hur vapen fungerar och har stor respekt för dem. Men jag kan tycka att skytte är väldigt roligt och jakt spännande (så länge man inte får sitta och stirra på en tom myr i fem timmar).
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Samma här, målet med "vapenuppfostran" är att barn för all framtid undviker vapen.

Fast man kan bli högst normal och ovåldsam trots att man är uppväxt med vapen och lärt sig hantera dem. Min far samlar på vapen och det har aldrig varit någon stor grej. Jag har egna vapen och kan hantera dem, men de används aldrig och står inlåsta.
Sen har en 2-åring absolut inget att göra på en skjutbana.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag håller helt med men jag tänker att det inte är så intressant argument i en familj med (framtida) jägare där vapen redan existerar i hemmet.

Ok, fast då sällar jag mig till TS sambo. Bara man ser till att barnet är i säkerhet i samband med skjutandet så kan det väl följa med? Det finns säkert en blomma eller en tennisboll eller något att greja med. Att varenda upplevelse för småbarn ska vara pedagogiskt givande, tycker jag är att gå till överdrift.

Min gissning är ju att det inte blir något skjutet för sambon om barnet är med, men det bör han ju ha minst lika bra koll på som jag.

Jag har inte blivit någon vapengalning,

Fast man kan bli högst normal och ovåldsam trots att man är uppväxt med vapen .

Nu var det inte risken för att barnet ska bli ett beväpnat monster jag tänkte på, utan att barnet ska relatera till vapen som något "naturligt" eller liknande. Jag vet att det finns många socialt normala människor som gör det, men det är inget jag personligen eftersträvar i barnuppfostran, utan väldigt mycket tvärtom.

Jag träffar för övrigt jägare genom jobbet - och då talar vi om jägarorganisationernas företrädare och jaktansvariga på länsstyrelser och liknande - och jag tycker att de är rätt blodtörstiga (vilket de vet om). Mer så än jag vill att mina barn blir, i den mån jag kan påverka det.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Det jag diskuterar är just varför det är så olämpligt för ett barn att vara på skjutbana, trots vuxen som ständigt passar. Jag tycker det finns mängder av liknande sammanhang och är rätt övertygad om att det finns mängder av icke hästintresserade människor som tycker det är onödigt att ha med sig barn till stall av samma anledning som TS hänvisar till. Jag som har häst själv kan ju tänka mig mängder av scenarion när barn blir skadade av hästar, även om de är ständigt passade. Skjutvapen kan man kontrollera i mycket högre utsträckning än hästar. Att skjuta med vapen är ju faktiskt ett intresse som är vanligt, det behöver inte ha någon koppling till våld.

Jag tycker inte TS är någon hönsmamma, jag tycker inte barnet ska vara med obevakat på en skjutbana, om mamman hellre tar ledigt är väll det en bra lösning, så hon slipper vara orolig. Men jag personligen tror inte det skadar ett barn att vara med, om det passas, på en skjutbana.

Jag tycker reaktionerna på säkerhetsaspekten är lite märkliga. Som du skriver: ett stall är minst lika farligt (troligen farligare).
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

:eek: Forhoppningsvis ska mina barn slippa bli bra pa att hantera skjutvapen!

Ja det är ju erat val, varför ska jag tvinga dottern att sluta med en sport som hon faktiskt tycker är otroligt rolig? Det händer olyckor varje år med dödlig utgång med hästar och barn, ändå anser jag inte att hästar och barn är ett sånt stort problem. Nackdelen med hästar är att det är levande djur och har en egen vilja, vapen har inte det...

Att skjuta på skjutbana, tävla i olika skyttegrenar osv innebär inte att man är ute efter att döda, det finns många tävlingsskyttar som aldrig har varit ute och jagat... Men fortfarande måste man bli bra på att hantera ett skjutvapen.
 
Sv: Är jag en överbeskyddande hönsmamma med problem att klippa navelsträngen?

Jag träffar för övrigt jägare genom jobbet - och då talar vi om jägarorganisationernas företrädare och jaktansvariga på länsstyrelser och liknande - och jag tycker att de är rätt blodtörstiga (vilket de vet om). Mer så än jag vill att mina barn blir, i den mån jag kan påverka det.

Men nu är det ju sm jag skrev nyss, alla vapenhanterar är inte jägare, och alla jägare är inte blodtörstiga.
Det är en väldigt stor sportgren som likt ridsporten inte får så stor uppmärksamhet i media. Sportskytte är nog för stort och för brett för att en journalist ska kunna sätta sig in i allt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp