P
parchita
Min sambo anser det i alla fall. På grund av att jag inte vill att vår två-åring ska följa med honom till skjutbanan.
Jag anser väl inte att det är en sjukt stor risk att något går fel på skjutbanan så han skulle skadas, men med yrkesmilitärer i släkten och släkt inom hemvärnet så vet man att det har hänt och händer olyckor varje år. Inte många, och riskerna i trafiken är betydligt större, det vet jag, men jag kan inte för mitt liv förstå vad en 2-åring har på en skjutbana att göra överhuvudtaget.
Barn och vapen är för mig en helt onödig kombo (ok, vattenpistol kan vara rätt kul ) och jag har sagt att om det skiter sig någon dag så flexar jag på jobbet och löser alla förskoletider själv så att han kan skjuta utan att förlora arbetstid (för det är där skon klämmer). Men han är ändå inte nöjd utan anser att jag överdriver och är larvig.
Så ni som håller med min sambo - förklara gärna för mig just vad barnet får ut av att hänga på skjutbanan. Jag kan inte se att det är en livserfarenhet som mitt barn behöver just nu, som två-åring.
Jag anser väl inte att det är en sjukt stor risk att något går fel på skjutbanan så han skulle skadas, men med yrkesmilitärer i släkten och släkt inom hemvärnet så vet man att det har hänt och händer olyckor varje år. Inte många, och riskerna i trafiken är betydligt större, det vet jag, men jag kan inte för mitt liv förstå vad en 2-åring har på en skjutbana att göra överhuvudtaget.
Barn och vapen är för mig en helt onödig kombo (ok, vattenpistol kan vara rätt kul ) och jag har sagt att om det skiter sig någon dag så flexar jag på jobbet och löser alla förskoletider själv så att han kan skjuta utan att förlora arbetstid (för det är där skon klämmer). Men han är ändå inte nöjd utan anser att jag överdriver och är larvig.
Så ni som håller med min sambo - förklara gärna för mig just vad barnet får ut av att hänga på skjutbanan. Jag kan inte se att det är en livserfarenhet som mitt barn behöver just nu, som två-åring.