Är i mot mobbning..

[cress]

Jag är i mot mobbning, har alltid varit det, och det är väl en självklarhet att vi alla är det, men i dag hände något i mig som Jag absolut inte trodde,

Dagis fröken pratade med min sambo, det hade börjat mobbats på dagis, Dom hade haft ett snack med min dotter som var den ledande personen.. Hon hade så klart blivit sur över det.. Men Dom gör rätt hon ska INTE mobba andra..

Men Jag som har haft ett tuff uppväxt, lider av kronisk sjukdom pga av detta. kände ändå en lättnad..

Varför? Jo, det kändes skönt att hon inte var den som blev mobbad..
Jag hoppas det finns andra föräldrar där ute som har små barn som redan har blivit mobbare eller mobbade, hjälp mig komma till rätta på bästa vis att få min dotter att låta bli att mobba andra..
Hon fyllde sex år i Januari. ska börja förskole klass till hösten..
Skolan är vald till sveriges bästa skola.. En bra skola som klarat sig utan mobbning..

Tacksam för svar..

 

[Sar]

Sv: Är i mot mobbning..

Det bästa är väl att prata med dottern. Ta reda på vad som hänt, varför det blev så och hur man ska undvika att det sker igen.

 

[Björk]

Sv: Är i mot mobbning..

Varför? Jo, det kändes skönt att hon inte var den som blev mobbad..

Lite intressant det du skriver här. Jag och sambon spekulerade i det där för något år sen (vi ställer ofta såna där "pest-eller-kolera-frågor" till varandra). Vilket skulle man välja om man var tvungen; att ens barn var mobbare eller mobbad?
Jag skulle hellre välja att barnet är mobbad.
Sambon skulle hellre välja mobbare.

Det kan ju påverka hur man själv haft det kanske. Jag har aldrig varit mobbad, men ändå ganska så "utanför" under framförallt högstadieåldern. Jag har också varit superpoppis en period på låg och mellanstadiet. Jag har aldrig egentligen mobbat; eller tja, jo, vi var ganska taskiga mot en stackars yngre granntjej en period. Hon och hennes familj var verkligen udda och vi brukade leka en lek där vi förstod att hon blev lite rädd och vi skrämde henne med vilja. Då var jag 9 år. Det skämdes jag ibland för efteråt. Mamma och pappa visste nog aldrig något om det.

Min sambo har nog varit en såndär "mittemellan"; rätt så populär och hade kompisar hela skoltiden. Vare sig mobbare eller mobbad.

Jag tror att orsaken att jag hellre skulle se att barnet var mobbad handlar om värderingar. Jag skulle undra mycket mycket mer vad jag "gjort för fel" om mitt barn började mobba; jag skulle känna en viss skuld som förälder. Om barnet blir mobbad kan jag ju på något sätt skjuta skulden ifrån mig och mitt barn. Jag skulle också bli väldigt upprörd på mitt barn om de verkligen aktivt mobbade andra. Men det handlar alltså om rent känslomässiga värderingar.

Din dotter är väldigt liten fortfarande och jag skulle aldrig börja kategorisera ett barn i den unga åldern som "mobbare". Det krävs betydligt mer sådana beteenden under ganska lång tid och en bit upp i tonåren för att jag skulle tänka så om någon. Och jag tror på teorin att mobbaren ofta är någon som faktiskt gör så för att DE "mår dåligt". Förmodligen är de själva ofta osäkra och tar på sig den där rollen av "tuff" för att andra inte ska komma på tanken att mobba DEM. Jag tror det många gånger handlar om dålig självkänsla. I så ung ålder tror jag också det är väldigt varierat vilka/vem som "får vara med" och vilka som "är utanför". Bästa kompisar växlar snabbt och popularitetsperson också.

Om jag vore dig skulle jag som skrevs härovan: tala med dottern om vad som hänt, be henne berätta med egna ord vad som hände. Och förstås tala om "rätt och fel". Man behöver inte tycka om och älska alla, det gör ingen, men det betyder inte att man ska retas eller vara dum mot dem man inte riktigt kommer så bra överens med. Fråga henne vad hon tror att hon kan göra istället för att det ska kännas bättre efteråt; för både henne och den andra. Prata en del om att samsas, försöka leka med flera och acceptera olikheter.

 

[cress]

Sv: Är i mot mobbning..

Försökte prata med min dotter i går kväll, innan lägg dags.. men hon säger bara "-vill inget säga"

Jag tog upp lite att man måste vara snäll mot alla barn, även om man inte råkar gilla alla..

Som sagt, Jag tror Jag har mycket stöd från dagis fröken som håller lite koll.. Det är vad Jag hoppas i allafall ..