AR - HELT prestigelöst?

[help_me]

Har blivit intresserad av AR och försöker läsa så mkt som möjligt om det för att se om det är något för mig eller inte! En sak som många, nästan alla, som beskriver AR säger är att det är prestigelöst - dvs eftersom att det inte finns några tävlingsmoment så blir det ingen konkurrens och ingen stress o press att leta sig upp i klasserna för att bli så "bra" och "framgångsrik" som möjligt.

Ex. detta som jag saxat från www.horse-vision.se

Något jag känner att jag måste nämna ang. denna ridkonst är också attityden. Inom alla ridgrenar vi stött på finns det också någon form av konkurrens, rivalitet alla vill vara bäst. Men då denna ridning inte finns som tävlingsgren och endast är framtagen för att individuellt och skonsamt bygga upp sin häst så finns heller ingen rivalitet. Även som nybörjare välkomnas man varmt in i gänget. Ingen ser ner på en, inte ens om försöken i början kan se lite klumpiga ut. Alla är där för att skapa en positiv och stärkande ridning oavsett utbildningsnivå och hästras, vilket endast resulterar i en härlig glädje och gemenskap.

Det låter för mig HELT UNDERBART - MEN! Sen läser jag vidare och inser att det visst finns olika nivåer och titlar man kan rida upp för:

Det första provet du gör är alltså ett inträdes prov. När du sedan blivit upptagen i riddarorden och där med erhållit det speciella spöt som bevis på din kunskap, (du är nu en godkänd bruksriddare) kan du sedan rida upp för ett antal sk. Ringar på spöt, för att slutligen nå mästare titeln eller kanske till och med stor mästare titeln.

Skapar inte detta då prestationsångest, rivalitet och prestige? Det är ju faktiskt ett sätt att mäta sina kunskaper på offentligt och de som jobbar med detta kan titulera sig det ena och det andra och därmed ta mer betalt för sina kurser och lektioner? För mig är detta ingen skillnad alls mot att bli högre ansedd i engelsk ridning för att man vunnit svår klass jämfört med den som vinner lätt klass.

Så om någon orkar ta sig tid och förklara för en novis - som kanske är ute och cyklar? - så skulle jag uppskatta vad era tankar är kring detta?

OBS! Att detta inte är menat som någon kritik vare sig mot AR som helhet eller någon enstaka person eller så, söker INTE att trampa någon på tårna utan det var enbart en frågeställning från en som verkligen inte vet eller förstår och är ute efter att lära sig så mkt det bara går!

 

[Pallas]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Jag ska på ett läger i sommar där jag tror flertalet rider akademiskt. Där ligger åldrarna mellan 16 och 60 år någonstans och där finns nybörjare inom akademisk ridkonst, som jag själv, och folk som håller på med piaff, passage, galoppiruetter och annat lite mer avancerat. Själv är jag glad om jag får nya pållan att gå på spåret på en volt. Jag upplever ingen prestige och ingen konkurrens där. Det har jag heller inte gjort på andra kurser och clinics jag har bevistat. En annan sak jag märkt är att det inte verkar finnas någon "rashets". På kursen är det bruksnordis, kallblodstravare, connemara, frieser, pre, halvblod, fjording, korsningar av olika slag, varmblodstravare osv osv. Alla jobbar på sin egen nivå och med sina förutsättningar, utan fördomar om vad som är en bra dressyrhäst. Givevis kan vi diskutera för- och nackdelar med exteriör och temperament, men det är aldrig "men VAD gör en oinriden travare här?!?"

Är man sedan tävlingsmänniska kan det givetvis bli en press att bli så bra att man kan rida olika prov och få en titel, men den typen av press kan jag känna även på mycket låg nivå - för min egen och hästens skull. Jag måste lära mig att rida henne i en ändamålsenlig form, i en vettig utbildningstrappa, för att skona hennes och min kropp från onödig påferstning. Nu är det första gången jag skolar om en häst (trav till dressyr) och jag stöter på många problem jag inte haft när jag ridit in unghästar.

 

[Inko]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Håller med dig om att oavsett om man precis har börjat eller om man har kommit upp till mer avancerat så är ändå stämningen mycket bra. Och sen om man har en " gammal travare " eller P.R.E eller ett russ så passar detta
" AR-tänk "allihop utan att man har " elaka och nedlåtande " blickar mot sig.
Jag och Especial har precis börjat få till fina volter med böjning...
Jag e överlycklig för den lilla saken för han har tidigare alltid försökt " smita " ut genom att trycka ut bogen Han försöker alltid hitta ett sätt att komma undan då det börjar bli jobbigt. Men dom som är mer rutinerade står inte och småhånar utan dom peppar en och hjälper till så vi går framåt små, små steg vidare i träningen och det e guld värt.

 

[Immer]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Man måste inte alls göra proven.
Själv gjorde jag väpnarprovet förra sommaren och upplever inte alls att det skulle vara någon form av prestige eller hets att göra ett prov. Det var snarare ett kvitto på vad jag och min häst lärt oss hittills.

 

[Totola]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Prestationskrav kan det ju finnas individuellt, haha försöker själv fortfarande tagga ner på prestationskraven = hur höga mål man själv har och vilken press man sätter på sig själv så att säga. Det får stå för mig!
Men rivalitet ekipage emellan tycker jag det lyckligtvis är nästan obefintligt av inom AR. Man kan glädjas över varandras framsteg iom att man inte behöver jämföra sig med varandra.

Varje ekipage är individuellt och har olika styrkor/svårigheter. En annan grej som är tokbra (på de flesta håll) tycker jag är att man inte fokuserar på vilka moment man kan och vilka rörelser man kan utföra utan på vilken effekt man får ut av det. Alltså helheten. Det är helheten man vill förbättra oavsett om det sker genom att öva ridvägar eller öva piaff!

 

[Inko]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Välkommen förresten till Buke och se upp så inte mat eller bak blir förstört när du sitter klistrad här..

 

[help_me]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Välkommen förresten till Buke och se upp så inte mat eller bak blir förstört när du sitter klistrad här..

Tack så mycket! Vad gulligt av dig.

 

[help_me]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

En annan grej som är tokbra (på de flesta håll) tycker jag är att man inte fokuserar på vilka moment man kan och vilka rörelser man kan utföra utan på vilken effekt man får ut av det. Alltså helheten. Det är helheten man vill förbättra oavsett om det sker genom att öva ridvägar eller öva piaff!

Bra svar och det är ju helt underbart om det är så, men menar du och ni andra att det verkligen inte finns någon känsla för att "bli bättre än andra" och därmed kunna tjäna pengar på det? Det är klart att det är individuellt, men jag tycker ändå det låter som att ex. Branderups riddarprov KAN bli en källa för prestationskrav hos ekipagen så att de vill "sätta fart" och komma igång med piaff, levad osv så fort som möjligt och kanske därför sabotera för sig själva och hästen?

Jag menar, bara för att man rider vanlig engelsk dressyr betyder ju inte det heller att man MÅSTE tävla och klättra i klasserna, så egentligen - vad är det då som skiljer i tänket? Det finns ju många hobbyryttare som tränar både dressyr, hoppning och terränghoppning utan att tävla.

Har inte då de människorna samma tänk? Jag menar, har det verkligen med "grenen" i sig att göra... möjlighet till att rida och ha häst kravlöst resp risk för prestigesökande (MÅSTE bli bättre/bäst osv) hänger väl mer på person än ridgren. Hänger ni med?

 

[help_me]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Man måste inte alls göra proven.
Själv gjorde jag väpnarprovet förra sommaren och upplever inte alls att det skulle vara någon form av prestige eller hets att göra ett prov. Det var snarare ett kvitto på vad jag och min häst lärt oss hittills.

Men man MÅSTE inte tävla dressyr eller hoppning heller. Men gör man det så är ju resultatet ett kvitto på vad man hittills lärt sig. Så jag förstår fortfarande inte var i skillnaden ligger?

Det är absolut inget illa ment - jag förstår bara inte...

 

[Totola]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Klart det kan bli det - vi är ju olika som personer!
Grejen är att du inte ens får göra proven om du inte blir rekommenderad av en riddare, så du kommer ändå få göra massor med grovjobb på vägen dit och kan inte bestämma själv att "nu är jag redo!" utan måste ta det piano tills du ÄR redo och isf får en riddares stöd för att göra t ex väpnarprovet.
Själv ser jag som en sporre att det finns möjligheten, och självklart vore det jättekul att någon gång kunna rida upp för väpnarprov eller t o m riddarprov - för att det blir ett kvitto på vad man lärt sig och en merit om man någon gång vill gå vidare och instruera andra.
Men jag skulle inte heller få för mig att vilja instruera andra förrän jag "är där" och faktiskt har en bra ridning/helhet att lära ut! Och jag skulle absolut inte vilja rida upp för spöprovet/väpnarprovet för provet i sig, utan kanske en dag för att man ser sig bakåt axeln och inser att ojdå, är vi där nu! Jag rider för att utveckla mig som ryttare, men jag utvecklar mig som ryttare för att kunna göra min häst så stor rättvisa som möjligt Och det är inte rättvist att stressa fram något pga mina prestationskrav.

Men den inställningen har jag ju till viss del fått av AR-mentaliteten. Man blir så smittad utifrån att det ofta nästan krävs att man blir smittad åt andra hållet innan man inser att det var så här jag egentligen kände! Styrkan att stå på sig.

Lite flummigt förklarat.
Inställningen kan såklar variera mellan olika inriktningar/tränare inom AR också. Personligen gillar jag inställningen att skolningen är till för hästen, då är det också effekten i övningar/rörelser som är det viktiga, inte vad man de facto gör.
Man kan vara lyrisk i veckor efter att man satt ett nytt moment/en ny rörelse. Men den glädje som är bestående är när man får en positiv effekt av det jobb man gjort, i helheten, som då känns genomgående i ridningen!
Mao - det vore skitkul att klara något "svårt" moment, att avancera på den biten. Men gör man det utan att få effekten av rörelsen, då ger det bara den där tillfälliga kicken - inget mer. Gör man det med rätt effekt då är det bieffekterna - t ex förbättrad teknik/styrka/rakriktning eller vad det nu kan göra, som är det man känner av mest i längden!

 

[help_me]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Grejen är att du inte ens får göra proven om du inte blir rekommenderad av en riddare, så du kommer ändå få göra massor med grovjobb på vägen dit och kan inte bestämma själv att "nu är jag redo!" utan måste ta det piano tills du ÄR redo och isf får en riddares stöd för att göra t ex väpnarprovet.

DET däremot är ju kanon. Nästan så man borde ha så på ridtävlingar också. I fälttävlan är det ju iofs lite så eftersom man måste rida upp för fälttävlanskortet innan man får tävla. Dressyr och hoppning däremot är det ju fritt fram för vem som helst som tagit gröna kortet (som ju är plättlätt att ta eftersom man får läsa innantill när man gör provet och inget ridprov krävs... ). Det enda är väl att det finns ett kvalsystem (du får inte starta hur höga klasser som helst om du inte fått vissa resultat på lägre nivå först) och det är ju tur det iaf.

 

[Pallas]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Den största skillnaden som jag ser det är att inom AR är dressyren till för hästen, inte hästen för dressyren.

 

[Totola]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Ja jag tycker också det är bra.
Det vore ju tråkigt om det skulle bli att man börjar ta genvägar eller t o m får för sig att byta till en "lättare" häst för att snabbare nå dit. (Rent rörelsemässigt så kan det ju faktiskt ta mycket längre tid för vissa ekipage än andra.. Sen är det nog tyvärr så att vissa ekipage gör ett kanonjobb och hinner ändå aldrig nå dit - men ryttaren kommer iaf kunna ta med sig sina kunskaper!) Även tycker jag det är bra att man behöver ha en egenutbildad häst för att rida upp för spö-provet. Du kan alltså inte ha låtit någon annan göra jobbet utan ska visa att du själv lyckats skola en häst dit.

 

[Ellyne]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Prestige eller inte tror jag handlar mest om hur människan tänker. Det sitter mer i det mentala än i själva ridstilen. Det är när man släpper de där spärrarna, prestationsångesten och hela jämförandet med andra som man verkligen kan njuta av att rida! Det jobbar jag fortfarande med, trots att jag ridit/tänkt akademiskt ett bra tag nu.

För övrigt tycker jag det är bra med dessa prov inom AR. Det är skönt att veta att ens tränare innehar tex riddarskapet. Det är en merit som man kan gå efter när det gäller utbildning och erfarenhet när man letar tränare. Det är inget "måste" men ändå en riktigt bra merit.

 

[Pallas]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

En annan sak jag märkt skillnad på (nu pratar jag alltså om mina personliga upplevelser) är viljan att hjälpa varandra. Jag får värdefulla tips, kompisarna som kan mycket mer visar och förklarar grunderna och fungerar som bollplank.

 

[emelieMadicken]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Prestige eller inte tror jag handlar mest om hur människan tänker. Det sitter mer i det mentala än i själva ridstilen. Det är när man släpper de där spärrarna, prestationsångesten och hela jämförandet med andra som man verkligen kan njuta av att rida! Det jobbar jag fortfarande med, trots att jag ridit/tänkt akademiskt ett bra tag nu.

Håller med till 100, det som jag tycker gör skillnaden på prestigelöshet från engelsk dressyr till AR är att ingen tidigare har nämnt min mentalitet och hur viktig den är..

Sedan som pallas säger, har jag också upplevt hur vi i träningsgruppen hela tiden hjälps åt och samarbetar. Berömmer och har roligt liksom. Ingen som dömer en för att man ligger på en annan nivå-det är hästen och hälsan som är i fokus.

 

[Solis]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Den största skillnaden som jag ser det är att inom AR är dressyren till för hästen, inte hästen för dressyren.

Detta är väl ändå, utan att vara elak mot dig, den absolut största floskel som finns...

AR är förmodligen mer än någon annan inriktning till mer för ryttaren än för hästen i och med att ryttaren får fokusera mer på att behärska sin kropp och hur denne inverkar på sin häst. Vilket ju är jättebra. Och leder förhoppningsvis till bättre ridning så småningom. Men AR har ju egentligen inte så mycket med "dressyrridning" att göra eftersom man kastar om grunderna lite hur som helst o inte lägger vikt vid vare sig hästens form eller balans. Men alltså desto mer på ryttarens kroppskontroll.

 

[Totola]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Detta är väl ändå, utan att vara elak mot dig, den absolut största floskel som finns...

AR är förmodligen mer än någon annan inriktning till mer för ryttaren än för hästen i och med att ryttaren får fokusera mer på att behärska sin kropp och hur denne inverkar på sin häst. Vilket ju är jättebra. Och leder förhoppningsvis till bättre ridning så småningom. Men AR har ju egentligen inte så mycket med "dressyrridning" att göra eftersom man kastar om grunderna lite hur som helst o inte lägger vikt vid vare sig hästens form eller balans. Men alltså desto mer på ryttarens kroppskontroll.

Folk uttrycker saker och ting olika. Kalla det vad man vill men jo, har man upplevt skillnaden så har man, och det är skillnad - oavsett hur man väljer att uttrycka det.
I dina ögon kanske det t o m är en negativ skillnad och att du därför inte vill uttrycka det som att det skulle vara bättre för hästen eller som ett positivt uttryck öht. Men jo, skillnad i fokus är det, till det positiva, att skolningen inte är till för att nå sina prestationsambitioner utan skolningen är till för att få en mer hållbar och harmonisk häst. Oavsett vad du upplever att det blir för resultat - det är ju en fråga om vad man själv sett och vad man själv har för åsikter/referenspunkter - så kan du inte förneka den stora skillnaden i fokus som jag och många med mig bevisligen upplever.

 

[Ellyne]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Detta är väl ändå, utan att vara elak mot dig, den absolut största floskel som finns...

AR är förmodligen mer än någon annan inriktning till mer för ryttaren än för hästen i och med att ryttaren får fokusera mer på att behärska sin kropp och hur denne inverkar på sin häst. Vilket ju är jättebra. Och leder förhoppningsvis till bättre ridning så småningom. Men AR har ju egentligen inte så mycket med "dressyrridning" att göra eftersom man kastar om grunderna lite hur som helst o inte lägger vikt vid vare sig hästens form eller balans. Men alltså desto mer på ryttarens kroppskontroll.

Det beror nog på vilken tränare man ridit för. De jag ridit för har haft nästan ALLT fokus på hästen. Hästen ska orka bära sin ryttare, hästen ska tycka det är roligt med ridning, hästen ska vara redo för den uppgift man ber om, det får ta precis så lång tid som krävs för att hästen ska vara mogen! När det sen gäller mig som ryttare har jag mest blivit tränad i hur jag ska tänka på min inverkan och egen balans, göra så lite som möjligt, och så tydligt som möjligt för hästen.

Jag blir väldigt förvånad att du skriver att AR inte är dressyr och att man kastar om grunderna mm. ! I mina ögon är det precis tvärtom! Det är dressyr när den är som bäst. Man har lagt upp ett logiskt system och en pedagogisk utbildningstrappa som är anpassad till hästen. Det absolut första jag lär en häst är framåt-neråt och hand-i-hand med det lösgjordhet/böjning. Dvs en stor hjälp för hästen att kunna hitta sin egen balans utan ryttarens stöd i tygeln och att lösgöra den till en bra form så man får en hållbar och lycklig häst!!



(märks det att jag är helt frälst? )

 

[Totola]

Sv: AR - HELT prestigelöst?

Sen angående utbildningsstegen så är det ju faktiskt (oavsett inriktning) väldigt olika tolkningar tränare emellan.
Jag kan tycka att vissa AR-instruktörer har en konstig tolkning eller en tolkning som inte fungerar i praktiken för mig och min häst, medans andras varianter känns mer logiska utifrån min synvinkel. Precis som jag kan tycka att VD-tränare har tolkningar som inte passar mig.