Är det verkligen bättre nu?

[Korven]

Kryddelydd, du fick fram det jag inte fick fram i mina inlägg! Precis så tänkte jag men var för dålig på att formulera det.

Nej du var inte otydlig

 

[skiesabove]

Jag skulle vilja säga att det blivit mycket bättre i fråga om tillgången till kunskap, och att diskussionerna och samtalen online över gränserna leder fram till att hästhållningen och synen på hästar utvecklas enormt just nu.

Men jag upplever att det är färre som har en ödmjuk inställning och en vilja att utvecklas och ständigt ifrågasätta. Även de som "förr i tiden" förespråkade att man aldrig blir fulllärd är ironiskt nog envisa i att "vi gör som vi alltid gjort för det funkar". Och många nya verkar inte tåla att bli ifrågasatta och saknar helt ett kritiskt tänkande. Det är nog en trend på samhällsnivå.

Men jag tror det blåser en förändringens positiva vindar underifrån gräsrötterna. Fler och fler får upp intresset för hästen som något mer än ett tränings- och tävlingsredskap.

 

[stjarnfrugt]

@Ninnurur och @Centaur Vilka underbara ridskolor! Jag önskar att det var en självklarhet med sådant upplägg. Själv blev jag räddad från dålig ridning i och med att jag kom in på ett ridgymnasie med fantastiska förebilder och bra lära. Bla fick vi börja om helt från scratch första året och bara sitsträna och sitta på lina. Den grunden lever jag på än idag.

Jag har även förstått att dagens "ridskolekunder" inte är lika lätta som förr. Ungarna (och framförallt deras föräldrar) får inte vara i stallet och lära sig häst, de kommer dit på sin ridtid och åker sedan hem eller jäktar vidare till nästa aktivitet. Teorilektioner är ofta tomma då ingen vill betala för att inte rida. En hopplös utveckling och jag ser hur ridskolan här där jag bor får jobba stenhårt för att få upp intresset hos eleverna för annat än ridning.
Många barn i mellan- och högstadiet är duktiga på att rida men totalt livrädda och oförmögna från marken. När dessa sedan får egen häst kan vi ju själva räkna ut hur resultatet blir.

Sedan är det också svårt för ridskolor att det är ett faktum att det är tråkigt med sitsträning men roligt att flänga runt. Seriösa ridskolor tappar kunder till förmån för mindre seriösa aktörer där ungarna får galoppera och hoppa hinder innan de kan sitta i sadeln. Jag vet inte hur man ska kunna bryta den trenden, det speglar ju samhället och mänskligheten i stort. Vi har inte tid och tålamod att göra saker ordentligt idag utan jakten på snabba resultat går före förståndet och de som är de stora förlorarna är tyvärr våra hästar...

 

[Centaur]

Precis, det är där problemet ligger. Folk är inte intresserade av att verkligen lära sig att bli en bra ryttare och hästmänniska. De bra ridskolorna får inga kunder mer...

 

[Dorinda]

Många yngre hästägare och ryttare har helt naturligt en osäkerhet kring hästeriet. Man kanske går till olika sociala medier och forum och frågar, och får ibland helt vansinniga svar, uttalade som om det vore absoluta sanningar.
De som haft häst i tjugo- trettio år har en kunskapsbank att plocka ifrån, och man har skaffat sig ett öga och en erfarenhet som gör att man har mer is i magen. Att plocka fram gramantygeln eller betsla upp är inte det första man gör om hästen är stretig en dag eller två, utan man plockar i sin kunskapsbank och försöker lösa det på andra sätt.
Det gäller för de erfarna att kunna förmedla detta till de oerfarna, och det gäller för mindre erfarna att ta till sig av beprövad erfarenhet och inte hugga på första bästa råd från kompisen eller glada försäljare.

I mitt stall är det blandat, 13 åringar som just fått ponny upp til 70 åringar som alltid haft häst. vilka som har naturligast inställning till hästhållande, räknar foderstater och plockar fram hjälptyglarna har ingen som helst korrelation till ålder eller år som hästägare.

 

[Efwa]

Vi skaffade häst på mitten av 80-talet. Vi hade ca 40-50 hästar i vårat stall.

Vi hade andra problem då mot nu, men jag tror nog att det är precis så, olika, inte färre eller fler.

Då fanns inte fång. På alla de hästar som stod i stallet var det nog endast en som var lite överhullig men långt ifrån fet.

Det trots att vi på den tiden aldrig sett en analys någonsin. Det fanns inte en enda häst som inte gick hårda pass flera gånger i veckan. Vi red ut, säkert 5-15 stycken i grupp, ca 2 mil varje helg i trav och galopp. Väldigt lite skritt.
Ingen i min bekantskapskrets skulle klara av det med sin häst nu.

Nu är det väldigt vanligt med feta eller ordentligt överviktiga hästar och fång är, tycker jag, väldigt vanligt. Gränsen för vad som är nomal och överviktig har ändrats, som någon sa.
Vi fick in en fjording på ett stuteri runt ´84 och jag kommer ihåg att vi fullständigt drog efter andan över hur fet hon var. Stuteriägaren var så arg så hon kokade. Så här fick inte en häst se ut.
Vi tog kort på den och för något år sedan hittade jag bilden. Den är faktiskt inte mycket fetare än de flesta hästar är nuförtiden om de inte är i full tävlingskondition. När jag såg bilden insåg jag att även jag, som i stort sett har nolltolerans mot feta hästar tyckte att jo, den var ju fet men inte så som jag kom ihåg det. Så, visst har det ändrats väldigt mycket.

Däremot var lymfangit och blodförgiftning något som förekom mycket ofta på den tiden.
På sommaren var det alltid någon häst som hade lymfangit och fick gå promenader för att hålla svullnader nere och lymfan pumpande.

Sedan tror jag som många andra här att det nog var fler som gick och hade ont längre än nu. Hade en ridskolehäst som tvingades ganska länge att arbeta innan de kom på att han hade ont.

Man anpassade sällan utrustningen efter hästen heller.

 

[TinyWiny]

Vi skaffade häst på mitten av 80-talet. Vi hade ca 40-50 hästar i vårat stall.

Vi hade andra problem då mot nu, men jag tror nog att det är precis så, olika, inte färre eller fler.

Då fanns inte fång. På alla de hästar som stod i stallet var det nog endast en som var lite överhullig men långt ifrån fet.

Det trots att vi på den tiden aldrig sett en analys någonsin. Det fanns inte en enda häst som inte gick hårda pass flera gånger i veckan. Vi red ut, säkert 5-15 stycken i grupp, ca 2 mil varje helg i trav och galopp. Väldigt lite skritt.
Ingen i min bekantskapskrets skulle klara av det med sin häst nu.

Nu är det väldigt vanligt med feta eller ordentligt överviktiga hästar och fång är, tycker jag, väldigt vanligt. Gränsen för vad som är nomal och överviktig har ändrats, som någon sa.
Vi fick in en fjording på ett stuteri runt ´84 och jag kommer ihåg att vi fullständigt drog efter andan över hur fet hon var. Stuteriägaren var så arg så hon kokade. Så här fick inte en häst se ut.
Vi tog kort på den och för något år sedan hittade jag bilden. Den är faktiskt inte mycket fetare än de flesta hästar är nuförtiden om de inte är i full tävlingskondition. När jag såg bilden insåg jag att även jag, som i stort sett har nolltolerans mot feta hästar tyckte att jo, den var ju fet men inte så som jag kom ihåg det. Så, visst har det ändrats väldigt mycket.

Däremot var lymfangit och blodförgiftning något som förekom mycket ofta på den tiden.
På sommaren var det alltid någon häst som hade lymfangit och fick gå promenader för att hålla svullnader nere och lymfan pumpande.

Sedan tror jag som många andra här att det nog var fler som gick och hade ont längre än nu. Hade en ridskolehäst som tvingades ganska länge att arbeta innan de kom på att han hade ont.

Man anpassade sällan utrustningen efter hästen heller.

Visst fanns fång i mitten av 80-talet! Jag vet tyvärr flera hästar som hade det men det fanns ingen vettig behandling så antingen avlivades de direkt om de var så dåliga att de inte kunde stå eller så fick de gå där och lida. Idag upptäcks också fång mycket tidigare vilket är enormt positivt för hästen men det gör också att man hör om fler fall. Fram till början av 00-talet var det fortfarande många som trodde att en häst med fång alltid stod i fångställning vilket absolut inte stämmer. Hältor som kommer och går, allmän känsla av att något är fel, stelhet och ovillighet är i många fall fång och visst fanns det hos vissa hästar även då. Fång finns även hos vildhästar och man har hittat fångförändringar i hovarna väldigt långt tillbaka när man undersökt gamla skelett så det är inte enbart en välfärdssjukdom hos feta hästar idag.

 

[tara]

Vi skaffade häst på mitten av 80-talet. Vi hade ca 40-50 hästar i vårat stall.

Vi hade andra problem då mot nu, men jag tror nog att det är precis så, olika, inte färre eller fler.

Då fanns inte fång. På alla de hästar som stod i stallet var det nog endast en som var lite överhullig men långt ifrån fet.

Det trots att vi på den tiden aldrig sett en analys någonsin. Det fanns inte en enda häst som inte gick hårda pass flera gånger i veckan. Vi red ut, säkert 5-15 stycken i grupp, ca 2 mil varje helg i trav och galopp. Väldigt lite skritt.
Ingen i min bekantskapskrets skulle klara av det med sin häst nu.

Nu är det väldigt vanligt med feta eller ordentligt överviktiga hästar och fång är, tycker jag, väldigt vanligt. Gränsen för vad som är nomal och överviktig har ändrats, som någon sa.
Vi fick in en fjording på ett stuteri runt ´84 och jag kommer ihåg att vi fullständigt drog efter andan över hur fet hon var. Stuteriägaren var så arg så hon kokade. Så här fick inte en häst se ut.
Vi tog kort på den och för något år sedan hittade jag bilden. Den är faktiskt inte mycket fetare än de flesta hästar är nuförtiden om de inte är i full tävlingskondition. När jag såg bilden insåg jag att även jag, som i stort sett har nolltolerans mot feta hästar tyckte att jo, den var ju fet men inte så som jag kom ihåg det. Så, visst har det ändrats väldigt mycket.

Däremot var lymfangit och blodförgiftning något som förekom mycket ofta på den tiden.
På sommaren var det alltid någon häst som hade lymfangit och fick gå promenader för att hålla svullnader nere och lymfan pumpande.

Sedan tror jag som många andra här att det nog var fler som gick och hade ont längre än nu. Hade en ridskolehäst som tvingades ganska länge att arbeta innan de kom på att han hade ont.

Man anpassade sällan utrustningen efter hästen heller.

Sadlar är bättre nu. Kommer ihåg den första sadel jag red som passade mig och inte bara hästen. Jag kommer ihåg alla myggbett på bringan på sommaren och dåliga somrar var höet mögligt. Jag tror många inte rider ut i skogen idag. Mina första ridstövlar var svinhårda och gav verkligen stöd. Jag tycker Active Stable konceptet med foderstationer och lösdrift är bra och jag planerar nog litegrann en höhäck på betong, typ Kohöhäck. Min feta, lättfödda valack fick benämningen tunn och sliter jag för att han inte ska bli för tung och inte orka med sig själv. Tunn tycker jag är överdrivet när han har fettvalkar.

 

[Efwa]

Visst fanns fång i mitten av 80-talet! Jag vet tyvärr flera hästar som hade det men det fanns ingen vettig behandling så antingen avlivades de direkt om de var så dåliga att de inte kunde stå eller så fick de gå där och lida. Idag upptäcks också fång mycket tidigare vilket är enormt positivt för hästen men det gör också att man hör om fler fall. Fram till början av 00-talet var det fortfarande många som trodde att en häst med fång alltid stod i fångställning vilket absolut inte stämmer. Hältor som kommer och går, allmän känsla av att något är fel, stelhet och ovillighet är i många fall fång och visst fanns det hos vissa hästar även då. Fång finns även hos vildhästar och man har hittat fångförändringar i hovarna väldigt långt tillbaka när man undersökt gamla skelett så det är inte enbart en välfärdssjukdom hos feta hästar idag.

Att det fanns vet jag. Vi visste vad det var men hade bara hört om ett enda fall och i det stallet var det inbetning till betet som gällde.
Vi släppte före dess bara ut våra hästar på bete från vinterhagarna, kallblod, ponnys, allt. Fång är ju ändå ganska lätt att se (om det är akut) och uppleva om det är en "känning".

Kanske beror det på att de reds mer och bättre i just de stallen jag var på.

Men nog är det vanligare nu? Det var inga hästar som avlivades annat än trauma (brutet ben) och två akuta kolikanfall.

PPID var ju inget jag sett, hört hade jag gjort, före 2000-talet. Det både ser och hör jag om ofta nu för tiden.
Många behandlas inte ens, tyvärr.

 

[Cornelia]

Jag tror också att fång och PPID är betydligt vanligare nu, även om det förstås fanns även förr. Det var ytterst sällan man hörde om det. Förmodligen delvis för att man inte diagnosticerade det lika lätt som nu, och säkert också för att det faktiskt är en välfärdssjukdom. De ökar ju även bland hundar och katter, och bland människor.
Vi, liksom hästar och andra tamdjur, äter för mycket och för bra och rör sig för lite. Det är nog den bistra och dystra sanningen.

 

[TinyWiny]

Att det fanns vet jag. Vi visste vad det var men hade bara hört om ett enda fall och i det stallet var det inbetning till betet som gällde.
Vi släppte före dess bara ut våra hästar på bete från vinterhagarna, kallblod, ponnys, allt. Fång är ju ändå ganska lätt att se (om det är akut) och uppleva om det är en "känning".

Kanske beror det på att de reds mer och bättre i just de stallen jag var på.

Men nog är det vanligare nu? Det var inga hästar som avlivades annat än trauma (brutet ben) och två akuta kolikanfall.

PPID var ju inget jag sett, hört hade jag gjort, före 2000-talet. Det både ser och hör jag om ofta nu för tiden.
Många behandlas inte ens, tyvärr.

Förlåt! Jag missuppfattade Trodde att du menade att det inte fanns alls då, inte att du menade att det inte fanns i det stallet du var i eller däromkring. Jag skyller på feber och influensa

På de ställena jag var på som liten så gick oftast hästarna på samma marker året runt så någon inbetning förekom inte. Inte ens på den ridskola jag jobbade på fram till -01 förekom det utan alla hästarna släpptes bara ut på sommarbetet.

Tyvärr missas fång fortfarande. Alla är inte uppmärksamma eller ens vet vilka symptom man ska titta efter. Till och med veterinärer missar fång. Det är en jättelurig sjukdom. När vår häst fick fång första gången, i februari med en halvmeter snö så var hans enda symptom förändrat rörelsemönster (han hade PPID och det var därför han fick fång men det visste vi inte då). Han såg stel ut på något sätt. Han fick heller aldrig någon förstärkt puls eller varma hovar vilket ju ofta förknippas med fång. Många fånganfall höst och vintertid missas just för att folk fortfarande tror att fång bara uppkommer på bete och då i början av sommaren eller på våren och på kraftigt bete. Att fångrisken är enorm när det börjar regna efter en tids torka har många ingen koll på och att det kan räcka med ett magert bete med mycket ogräs för att fång ska vara ett faktum missar många med.

Hur hästar rids är nog individuellt både nu och då. Jag har inte förändrat min ridning (mer än pga sjukdom) sedan jag började rida privat i början av 80-talet utan jag föredrar långa uteritter. En timmes uteritt är en kort sväng för mig men jag vet andra som menar att hästen går medelhårt arbete och fodrar utefter det när hästen går 30-40 minuter 4-5 dagar i veckan

Jag tror egentligen inte att fång är vanligare nu utan man läser (tack vare forum som buke) mer om att hästar har fått fång. Förr var ju trots allt ens värld mycket snävare. Man visste de hästarna runt omkring bara.

En häst vet jag helt säkert avlivades pga fång precis i början av 80-talet. Den hästen hade gått med fång så länge jag kunde komma ihåg. Den stapplade runt där på gården men ägaren ville inte släppa den Fruktansvärt vilket lidande hen måste stått ut med Hästen togs inte bort förren hen inte kunde ställa sig upp alls längre. Annars sas det oftast inte orsaken till varför hästarna togs bort utan det smögs med det för oss barn. Ofta var en häst bara borta och man visste inte om den hade sålts eller var den hade tagit vägen. Inte vågade man fråga heller på den tiden.

PPID hade jag inte heller hört talas om då. Många tyckte förr att det var naturligt att en äldre häst föll ur och fick längre päls. Idag vet vi att det inte är så att en äldre häst "automatiskt" faller ur utan att det då är något fel. Fång hos de hästarna, ja det missas ofta eftersom det ofta kommer på hösten och vintern. Överhuvudtaget har veterinärvården gått framåt med stora kliv. Vissa saker som det förr inte gick att göra något åt utan hästen fick tas bort fixar veterinärerna idag.

 

[TinyWiny]

Jag tror också att fång och PPID är betydligt vanligare nu, även om det förstås fanns även förr. Det var ytterst sällan man hörde om det. Förmodligen delvis för att man inte diagnosticerade det lika lätt som nu, och säkert också för att det faktiskt är en välfärdssjukdom. De ökar ju även bland hundar och katter, och bland människor.
Vi, liksom hästar och andra tamdjur, äter för mycket och för bra och rör sig för lite. Det är nog den bistra och dystra sanningen.

På vilket sätt menar du att PPID är en välfärdssjukdom?

 

[Efwa]

Tyvärr kan man ju bara spekulera. Man måste ju nästan fråga försäkringsbolagen. Sedan har du ju såklart faktorn att även forskningen går framåt.

Sedan är det ju säkert så att man är mer uppmärksam nu mer. Samtidigt så säger det ju emot det som några här har skrivit; att kunskapen är sämre nu än förr.

Jag kan dock inte komma ihåg att vi tyckte det var så att gamla hästar fick längre päls (lockigare) och blev tunnare. Däremot visste vi vad cuschings var kanske på 90-talet men fram till för ca 10 år sedan har jag aldrig hört eller sett en cushingshäst. Inte ens så här i efterhand när jag vet hur det yttrar sig på ett bättre sätt.

När det gäller hur mycket man jobbar och rider sina hästar så tänker jag procentuellt. D.v.s att förr var det ett högre procenttal som red mer och längre än vad det är nu. Däremot försöker man ju själv hålla sig till det man tror på, att hästen ska röra sig mycket och hållas i kondition.

 

[TinyWiny]

Tyvärr kan man ju bara spekulera. Man måste ju nästan fråga försäkringsbolagen. Sedan har du ju såklart faktorn att även forskningen går framåt.

Sedan är det ju säkert så att man är mer uppmärksam nu mer. Samtidigt så säger det ju emot det som några här har skrivit; att kunskapen är sämre nu än förr.

Jag kan dock inte komma ihåg att vi tyckte det var så att gamla hästar fick längre päls (lockigare) och blev tunnare. Däremot visste vi vad cuschings var kanske på 90-talet men fram till för ca 10 år sedan har jag aldrig hört eller sett en cushingshäst. Inte ens så här i efterhand när jag vet hur det yttrar sig på ett bättre sätt.

När det gäller hur mycket man jobbar och rider sina hästar så tänker jag procentuellt. D.v.s att förr var det ett högre procenttal som red mer och längre än vad det är nu. Däremot försöker man ju själv hålla sig till det man tror på, att hästen ska röra sig mycket och hållas i kondition.

Jo så är det ju.

Jag tror att gemene man har större koll numera att fång kan drabba alla hästar men hur det uppträder och vilka orsakerna är är det nog fortfarande dåligt med. Ett visst klientel åker nog oftare med sin/a hästar till klinik nu mot vad de hade gjort förr. Förr hade man på sin höjd ute en gårdsveterinär och det var inget man tog ut för att hästen haltade ett tag utan det mesta vilades bort vilket inte alltid var en så bra lösning. Nu när många står på stora anläggningar tror jag att pressen på att ta hästen till veterinär är större även vid sådant där veterinär faktiskt inte behövs.

Jag hade vad jag vet inte sett en cushinghäst mer än på bild innan våran fick cushing heller. Det vore intressant att veta hur stor procent av Sveriges hästar som har cushing. Jag kan inte minnas lång päls heller på någon häst men jag vet att många äldre hästar föll ur och att det sågs som något normalt.

Ja det tror jag också! Till och med ridlektionerna på ridskolorna har blivit kortare.

 

[Cornelia]

På vilket sätt menar du att PPID är en välfärdssjukdom?

Och där ber jag om ursäkt, tänkte på EMS.... PPID kan man förstås inte kalla välfärdssjukdom, tumör på binjuren, men däremot EMS, som man kan likna vid diabetes 2.

 

[TinyWiny]

Och där ber jag om ursäkt, tänkte på EMS.... PPID kan man förstås inte kalla välfärdssjukdom, tumör på binjuren, men däremot EMS, som man kan likna vid diabetes 2.

Jag blev lite fundersam

Nej EMS är inte att likna vid diabetes typ 2. Vid diabetes typ 2 producerar människokroppen för lite insulin medans vi IR/EMS är det för mycket insulin i hästkroppen. Hästar kan inte få typ 2 diabetes.

 

[Teilani]

Jag blev lite fundersam

Nej EMS är inte att likna vid diabetes typ 2. Vid diabetes typ 2 producerar människokroppen för lite insulin medans vi IR/EMS är det för mycket insulin i hästkroppen. Hästar kan inte få typ 2 diabetes.

Jag håller inte med, typ 2 diabetes hos människa leder ofta till höga insulin-nivåer. Fast kroppen har utvecklat en resistens mot det, så det hjälper inte. Samma sake med EMS, det blir en insulinresistens. Har inte koll på hur hästens resistens funkar, men alla artiklar jag läst om det tar upp typ 2 diabetes som jämförelse.

 

[TinyWiny]

Jag håller inte med, typ 2 diabetes hos människa leder ofta till höga insulin-nivåer. Fast kroppen har utvecklat en resistens mot det, så det hjälper inte. Samma sake med EMS, det blir en insulinresistens. Har inte koll på hur hästens resistens funkar, men alla artiklar jag läst om det tar upp typ 2 diabetes som jämförelse.

Jag hänvisar till den här tråden http://www.bukefalos.com/threads/ko...rlamning-uppskattar-om-ni-orkar-lasa.1353485/ IR/EMS är inte ungefär samma som typ 2 diabetes. De fungerar på helt olika sätt.

 

[Teilani]

Jag hänvisar till den här tråden http://www.bukefalos.com/threads/ko...rlamning-uppskattar-om-ni-orkar-lasa.1353485/ IR/EMS är inte ungefär samma som typ 2 diabetes. De fungerar på helt olika sätt.

Samma sak är väl synd och säga när det gäller två olika arter. Men i tråden du hänvisar till så talar ni om diabetes typ 2 som en insulinkrävande sjukdom och det är den i de allra flesta fall inte.

Det vanligaste är att man behandlar med metformin, som hjälper cellerna att svara på insulinet och sänka blodsockret. Jag har även läst att hästar med EMS kan behandlas med metformin. I de allra flesta fall kan dabetes typ 2 "botas" med viktnedgång och motion. Samma som rekommenderas för häst.

Det nyaste jag kunde hitta om EMS var ett examensarbete från SLU där man testat glukosbelastning på hästar för att hjälpa diagnostiseringen av EMS. Exakt samma sak som vi gör i utredning av typ 2 diabetes.

Jag måste säga att jag blir jätteförvirrad av ditt påstående eftersom allt jag kan hitta om EMS stödjer att det är jämförbart med typ 2 diabetes.

Vi refererar ju också till diabetes typ 2 som en del av det metabola syndromet för människa, tillsammans med övervikt (med framförallt bukfetma) och högt blodtryck (mäter man det på hästar).

 

[heidi maria]

Jag tycker många grejer var sämre och andra bättre "förr". (Började rida i mitten av nittiotalet. )

Sämre förr:
-tycker jag såg många fler hästar med vita gamla skavärr på ryggarna, ofta även på manken av fel anpassade sadlar.

-många hästar fick hö 2-3 ggr per dag, ofta bara 5kg. Jag tyckte det var normalt att de var tokhungriga och slet sig till närmsta höbalar/grästuva.

Sämre nu:
-det har vänt till det extrema åt andra hållet litegrann. Man väljer det ena eller det andra. En del tycker det enda sättet att hålla hästar "naturligt" är fri tillgång oavsett om hästarna blir feta eller ej. Vad hände med sunt förnuft och en medelväg?

Känns också som det blivit en polarisering med en grupp som håller hästen "naturligt" där täcken är bannlysta, lösdrift är det enda rätta och fri tillgång till hö är självklart. Och en annan hästkultur där skrittmaskin och en liten grushage är ok och hästen absolut behöver 500g innetäcke när värmefläkten står på i stallet.

Man får verkligen vitt skiljda bilder av hästars behov beroende på vad man besöker för stall .