Är det synd om ensamhundar?

[_Taggis_]

Med anledning av diskussioner ang flock eller ensamhund i andra trådar så startar jag en egen istället för att kapa..

Jag har eg aldrig funderat speciellt mkt på detta innan jag började läsa här på forumet. Jag har alltid tänkt att majoriteten av vanliga svensssonhundägare inte har möjlighet att ha fler än en hund och att detta inte skulle innebära problem, då så många valpar faktiskt säljs till hundlösa hem (eller hem med en gammal hund som ändå kommer gå bort inom något år).

Min förra hund var min första egna, har haft jakthundar i familjen innan. Denna köptes då jag bodde hemma i en period, mkt praktiskt med valp då, men tanken var ju alltid att den skulle flytta med mig sen. Och det gjorde den som 1,5-åring utan problem. Bodde sedan ensam med mig tills den var 8. Det var en schipperke och jag upplevde att den inte hade några generella behov av att ha hundar omkring sig, tvärtom blev den ganska trängd när vi umgicks i större hundgäng.

Min valp jag köpte nu är en annan ras, en lancashire heeler. Den bor ensam med mig och även om jag gärna kunnat ha fler, så inser jag ju mina begränsningar i det. Jag är ensam och jag har hunden på jobbet, och min arbetsgivare vill knappast ha en kennel där om än det går an att min ensamma hund är med.

Jag har aldrig haft en tanke på att det skulle vara synd om min hund, eller den förra Jag hoppas min uppfödare sagt ifrån att sälja till mig om det vore olämpligt, samtidigt som jag tänker att hur många kan egentligen ha flera hundar? Jag ser inte hur jag skulle räcka till tidsmässigt med flera aktivt tränande hundar, och jag vill att min hund har ett aktivt liv trots att jag jobbar heltid och har häst.
Rent praktiskt tänker jag att det kan inte vara en fördel att hunden präglas mer på sin flock än mig som förare, i vardagslydnadsaspekt osv. Men jag kanske har fel? Tyckte tex att min gamla hund var rätt svår att träna vissa ggr, då den äldre hunden mkt effektivare lärde den saker som att skälla när det ringer på dörren, dra i koppel osv än vad jag försökte avstyra.

Reflektioner?

 

[Wingates]

Nej jag tycker inte det är synd om ensamhundar alls. Jag tror inte alla hundar behöver bo med fler hundar så länge de får all stimulans och sällskap de behöver av sina människor och har några hundvänner att umgås med vid jämna mellanrum.

Sen finns det ju rasskillnader - vissa är ju mer avlade för att leva i hundflock än andra. (Tänker tex polarhundar och så)

 

[Red_Chili]

Sådant är ju väldigt individuellt, och som @Wingates är inne på, även en skillnad mellan olika raser.

Jag har genom tidigare jobb kommit att lära känna mängder av ensamhundar. Flera av dem var sådana som åtminstone under någon period i livet hade bott med andra hundar eller hade spenderat dagarna på hunddagis (och på så sätt fått leva med andra hundar väldigt mycket). Vissa av dem var, enligt ägarna, till synes helt obrydda när det kom till huruvida de hade hundsällskap eller inte. De fick inte ut så mycket av att vara sociala med andra hundar helt enkelt. Jag har även pratat med folk som har flera hundar, som sagt att det verkligen är dubbelt så mycket arbete med två hundar än med en hund eftersom hundarna inte verkar få ut något alls av varandra utan de har två (eller fler) hundar som alla vill ha lika mycket uppmärksamhet från människan.

Hos mig har hundarna i princip alltid bott två och två. Det har bara varit kortare perioder där jag haft ensamhund. Jag har salukis, som generellt sett har ett enormt utbyte av andra hundar, att få "vara hund" med någon osv. Allra störst glädje brukar de ha av andra vinthundar. Mina hundar har inte varit något undantag. Jag märker en stor skillnad på när de är ensamhundar och när jag har två, en så stor skillnad att det för min del är otänkbart att bara ha en. Det är mycket lättare att se mig med tre hundar än med en hund, även om jag tycker att två känns väldigt lagom.

Mina hundar har inte heller blivit svårare av att vara två. Tvärt om, de blir enklare. De lär sig bra saker av varandra också, så om jag bara är lite smart och tänker på vad jag belönar osv så blir de enklare än om jag bara har en. Min yngsta var tex mycket(!) lättare som valp än vad jag hade väntat mig. Min äldsta är den enklaste saluki jag någonsin lärt känna och min unga försökte göra likadant.

Däremot, jag skulle inte skaffa en till hund om det fanns problembeteenden hos befintlig hund som jag var rädd att skulle "smitta av sig". Vilka beteenden det skulle kunna vara kan jag inte ge några exakta svar på dock, det beror ju helt på livssituation och vilka beteenden det är troligt att hunden tar till sig, för även det är ju olika mellan raser osv.

 

[Bison]

Nej, det tycker jag inte rent generellt.
Ruben är snart 11 år och har bott både ensam och med annan hund.
Han trivs med sällskap men bäst verkar han trivas själv.

Han träffar andra hundar ofta och leker flitigt med stallägarens hund.

 

[Migo]

Tror det är jätteindividuellt - både om hundindividen har positivt utbyte av en artfrände, och vilken individ den faktiskt trivs med...

Jag som har en rätt stor flock kan inte se att en enda av dem skulle välja att bo helt ensam, lika lite som de skulle välja att bara bo med den de är sämst kompis med. Helt klart har de ett enormt utbyte av sina kompisar, och de knyter olika band med olika individer. Skulle aldrig falla mig in att dela på Fridolf och Frodo, Frodo och Karla eller Rost och Daud. Däremot skulle ingen av ovan nämnda sakna Sonic, men det skulle Joel, osv...

 

[Red_Chili]

Jag som har en rätt stor flock kan inte se att en enda av dem skulle välja att bo helt ensam, lika lite som de skulle välja att bara bo med den de är sämst kompis med. Helt klart har de ett enormt utbyte av sina kompisar, och de knyter olika band med olika individer. Skulle aldrig falla mig in att dela på Fridolf och Frodo, Frodo och Karla eller Rost och Daud. Däremot skulle ingen av ovan nämnda sakna Sonic, men det skulle Joel, osv...

Och det där får mig att tänka att det är så lyxigt med större flockar...

 

[_Taggis_]

Tack för intressanta svar Jag tror också att detta kan vara mkt rasbundet men ffa individuellt.

Vi har en liten hundklubb i stallet, där finns många hundar av olika storlekar och raser och alla umgås lösa med varandra. Det busas en del men jag har aldrig varit med om nåt slagsmål. Vissa hundar struntar ömsesidig i varandra och andra hänger mer ihop. Jag håller lite koll på valpen såklart så ingen är dum med henne men nu när hon är snart 6 månader känner jag alltmer att jag kan släppa övervakningen. De löser allt så bra själva.
Jag tror det är bra för henne att det är lite av en fristad i stallet, där man kan ha lite mera lekklubb. När vi är på träning osv med andra hundar leks det ju inte, och hon har inga problem med det heller. Men jag tror att om vi inte haft denna möjlighet till umgänge med andra hundar, så hade jag nog tänkt lite mer på att hon behövt en till hund i hemmet...

Roligt är också att i hittat en annan heeler här där vi bor, och de lekte så himla fint med varandra. Märks mkt tydligt att det är samma ras, går inte alls att jämföra deras gemensamma språk med alla de andra hundarna hon annars leker med. Det är liksom en nivå över. Jätteroligt att se, och gör att jag gärna kunde tänka mig fler heelers. Men i mitt övriga liv funkar det tyvärr inte med mer än en hund...

 

[Migo]

Och det där får mig att tänka att det är så lyxigt med större flockar...

Det är det! Om inte annat så är det oerhört lärorikt att leva tätt ihop med en stor familjegrupp hundar som samspelar på ett bra sätt - Så många gånger jag har tänkt att det skulle vara nyttigt som studieobjekt på etologiutbildning eller så!

 

[Sofie.S]

Inte synd men tror absolut att de flesta hundar trivs bättre med sällskap en utan - men det är ju individuellt.
Ebbot saknar en kompis vilket jag tycker kan synas på honom mellanåt men samtidigt kommer han från en uppfödning som hade 12 vuxna hundar också, inte så konstigt.
Jag hade tänkt mig en valp om två år igen men känner - varför vänta? Nu när vi ändå har de möjligheterna.

 

[russinbulle]

Båda mina heeler skulle lätt kunna vara ensamhundar - dom har egentligen inte så mycket utb yte av varandra då dom är så olika. Enda gången dom egentligen har bra utbyte är när dom är själva hemma tillsammans
Min hane hade däremot haft galet stor utbyte av sin mamma om hon levt idag, för dom var på samma våglängd och lekte på samma sätt osv.

Men heeler har sina människor som sin flock - dom är viktigare än de flesta hundar i världen. Min äldsta heeler blev en helt annan hund när den 1 år yngre tiken gick bort - det har varit mer spänt än jag trott dom emellan. Den äldre blev mer busig osv som ensam tik, så det är inte alltid som flock är det bästa

 

[Migo]

Båda mina heeler skulle lätt kunna vara ensamhundar - dom har egentligen inte så mycket utb yte av varandra då dom är så olika. Enda gången dom egentligen har bra utbyte är när dom är själva hemma tillsammans
Min hane hade däremot haft galet stor utbyte av sin mamma om hon levt idag, för dom var på samma våglängd och lekte på samma sätt osv.

Men heeler har sina människor som sin flock - dom är viktigare än de flesta hundar i världen. Min äldsta heeler blev en helt annan hund när den 1 år yngre tiken gick bort - det har varit mer spänt än jag trott dom emellan. Den äldre blev mer busig osv som ensam tik, så det är inte alltid som flock är det bästa

Som sagt, jag tror att individerna är viktigare än vi tror. Jag skulle ju hellre leva helt alena i en grotta i bergen än att behöva dela den med en sverigedemokrat. Det betyder ju inte att jag inte uppskattar sällskap!

 

[Wingates]

Som sagt, jag tror att individerna är viktigare än vi tror. Jag skulle ju hellre leva helt alena i en grotta i bergen än att behöva dela den med en sverigedemokrat. Det betyder ju inte att jag inte uppskattar sällskap!

Så är det ju, men jag tror många av dem räcker med att de träffar sina vänner - inte att de bor med dem Precis som vi.

 

[Bison]

Så är det ju, men jag tror många av dem räcker med att de träffar sina vänner - inte att de bor med dem Precis som vi.

Det tror jag med.
Ruben blir jätteglad när han kommer till stallet och kompisen är där. De springer, busar och leker.
Men när kompisen följer med oss hem är det ganska tjurigt

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har en tik och en hane som mycket hellre hade levt ensam än i flock. De struntar så fullständigt i varandra så att det är som om de vore ensamhundar

 

[kolblakkur]

Jag har två tikar som älskar varandra (de levde dock isär i cirka fem månader pga hormoner vid löp, vilket ledde till kastrering av en av dem). För egen del hade jag aldrig velat att de skulle vara utan varandra. Just ”min” ras uppskattar ofta att leva med en rasfrände. De leker på samma sätt, kräver båda mycket närhet (av människor och varandra) och de kan uppskatta att jaga möss/råttor ihop som ett team. Många med denna ras har flera stycken hundar ihop utan problem och hundarna uppskattar verkligen varandra. Så även om frågan om ensamhundar kan vara individuell, så kan den även vara rasbunden.

 

[escodobe]

Jag föredrar egentligen att ha två hundar åt gången. Men det är ju inte alltid det är praktiskt. Det slog mig först nu att det är lite konstigt jag inte köpte någon ny hund när Brutus dog för 7år sedan...
Sedan ett par år tillbaka har jag bestämt att jag inte ska köpa någon ny hund när Ceasar dör, men så långt hade jag inte medvetet tänkt då...

 

[russinbulle]

Som sagt, jag tror att individerna är viktigare än vi tror. Jag skulle ju hellre leva helt alena i en grotta i bergen än att behöva dela den med en sverigedemokrat. Det betyder ju inte att jag inte uppskattar sällskap!

Exakt så
Ibland är det dock svårt att veta om individer kommer fungera bra tillsammans när båda är vuxna
Min tant och min hane trivs ihop och vet varandras gränser osv - så det är aldrig någonsin bråk och det är harmoniskt dom emellan, så jag ska inte klaga så - men dom leker sällan tillsammans t ex (det händer att tanten får ett ryck och lek-bossar, men inte så ofta).

 

[Tonto]

Tonto skulle helst bo ensam, eller med en söt tik. Dom andra skulle bli väldigt ledsna av att vara ensamma, dom har otroligt stort utbyte av varandra.

 

[Miao]

Ingen av mina hundar skulle vilja leva ensam, de har otroligt mycket utbyte av varandra, i lek och bara i sällskap. Däremot så ser man ju att de har sina favoriter av sina ”syskon”/individer i flocken, men det är ju helt normalt beroende på vem personligheten klickar med osv . Men givetvis skulle jag vara öppen för att omplacera någon om den verkligen inte trivdes som flockhund och om det inte gick att lösa på något annat sätt i hushållet.

Jag kommer inte ha mindre än 2 hundar, om det inte händer något så hemskt så att jag inte kan ha hund öht.

 

[attheedge]

Saliga Pästos hade mer än gärna varit ensamhund hela livet. Nu var hon det från och till i flera år så jag såg tydligt hur hon ändrade sig som ensam eller i flock. Gråhundarna har definitivt utbyte av varandra, men inte av någon av de andra hudarna.