dramatik
Trådstartare
Idag var jag på MVC för att få mitt recept på preventivmedel förnyat.
Till att börja med kommer jag in i rummet, tar i hand med barnmorskan och sedan med ytterligare en person som bara presenterar sig med förnamn. Barnmorskan presenterar inte alls denna andra person, men jag fattar under samtalets gång att hon antagligen är där för att lära sig. Bara detta gjorde att det kändes lite olustigt, brukar man inte presentera personer som ska vara med utöver oss som "ska" vara där? Typ ja det här är xxxx och hen är här för att xxx, ungefär?
Sedan sätter vi oss då, och jag känner mig lite instängd minst sagt eftersom barnmorskan satt på min vänstra sida och den andra på min högra. Jag visste inte vem jag skulle titta på, men det slutade med att jag tittade på barnmorskan eftersom det var henne jag samtalade med. Och då kändes det givetvis som om jag uteslöt den andra personen ur samtalet, det kändes otrevligt av mig liksom. Mycket udda situation upplevde jag det som.
Men okej. Sedan var det dags för att mäta blodtryck och barnmorskan reser sig, går runt mig och greppar tag med båda händerna runt min högra överarm och säger att den minsann var rejäl och det är bäst att hon går och hämtar den rejäla manschetten. Jag är alltså överviktig, men alla andra gånger jag varit där (hos andra BMs) så har det funkat utmärkt med den vanliga blodtrycksmanschetten. Så för mig var det konstigt att hon inte kunde använda den. Blodtrycket var normalt iaf och BM verkade förvånad över det och nämnde till och med att det konstigt nog var normalt. Det fick mig att känna det som att det var tvunget att det skulle vara högt bara för att jag är överviktig, och att det är konstigt att det inte var det.
Kändes som två pikar mot min vikt på rad. Jag är liksom medveten om min vikt, och behöver inte få den påpekad på detta vis. Jag tror inte någon som är smal hade uppskattat om BM greppade tag runt armen och berättade att det minsann var en smal arm heller, eller?
Sedan följde lite diskussioner om min vikt och varför jag var överviktig, och här kände jag väl att detta samtal inte riktigt hörde hemma i ett standardbesök för att mäta blodtryck och få nytt recept? I alla fall är det första gången för mig som det blivit så och då har jag som sagt varit där flertalet gånger innan, hos andra BM. Hon var även så vänlig och rekommenderade "någon som kan hjälpa mig" på sjukhuset i närmsta stad, skrev ut en sida från internet med nummer och grejor, trots att jag på hennes fråga om jag behövde hjälp svarade nej. Men jag fick en lapp som jag av artighet tog emot och tackade för.
Sen fortsatte diskussionen om vikt och hon frågade hur lång jag var varpå jag svarade 176 och hon sa att ja, du är ju stor på det hållet också. Ja, för 176 är väl ovanligt långt för en kvinna? Sedan började hon dra fingret längs med en tabell för att se mitt BMI och påpekade att jag var så stor (lång menade hon) att jag inte ens fanns med i tabellen. Mycket märkligt tycker jag.
Tycker ni att detta möte var okej? För jag känner mig illa till mods efter det, men vet inte om jag bara är "löjlig" eller inte? Missförstå mig rätt, jag vet att jag är överviktig, och jag tåler att det påpekas. Det är ingen nyhet liksom. Men att greppa tag runt mig och ha sig kändes väldigt nedvärderande, och att sedan lägga så stor fokus på det under hela samtalet. Jag är liksom överviktig, men inte så abnormt stor som hon verkar ha velat få mig till.
Jag hade egentligen dessutom tänkt passa på att ta cellprov när jag var där, men de tankarna slog jag bort ungefär när hon greppade tag om min arm. Aldrig i livet att jag slänger upp benen för en sådan bedömande människa liksom.
Överreagerar jag?
Till att börja med kommer jag in i rummet, tar i hand med barnmorskan och sedan med ytterligare en person som bara presenterar sig med förnamn. Barnmorskan presenterar inte alls denna andra person, men jag fattar under samtalets gång att hon antagligen är där för att lära sig. Bara detta gjorde att det kändes lite olustigt, brukar man inte presentera personer som ska vara med utöver oss som "ska" vara där? Typ ja det här är xxxx och hen är här för att xxx, ungefär?
Sedan sätter vi oss då, och jag känner mig lite instängd minst sagt eftersom barnmorskan satt på min vänstra sida och den andra på min högra. Jag visste inte vem jag skulle titta på, men det slutade med att jag tittade på barnmorskan eftersom det var henne jag samtalade med. Och då kändes det givetvis som om jag uteslöt den andra personen ur samtalet, det kändes otrevligt av mig liksom. Mycket udda situation upplevde jag det som.
Men okej. Sedan var det dags för att mäta blodtryck och barnmorskan reser sig, går runt mig och greppar tag med båda händerna runt min högra överarm och säger att den minsann var rejäl och det är bäst att hon går och hämtar den rejäla manschetten. Jag är alltså överviktig, men alla andra gånger jag varit där (hos andra BMs) så har det funkat utmärkt med den vanliga blodtrycksmanschetten. Så för mig var det konstigt att hon inte kunde använda den. Blodtrycket var normalt iaf och BM verkade förvånad över det och nämnde till och med att det konstigt nog var normalt. Det fick mig att känna det som att det var tvunget att det skulle vara högt bara för att jag är överviktig, och att det är konstigt att det inte var det.
Kändes som två pikar mot min vikt på rad. Jag är liksom medveten om min vikt, och behöver inte få den påpekad på detta vis. Jag tror inte någon som är smal hade uppskattat om BM greppade tag runt armen och berättade att det minsann var en smal arm heller, eller?Sedan följde lite diskussioner om min vikt och varför jag var överviktig, och här kände jag väl att detta samtal inte riktigt hörde hemma i ett standardbesök för att mäta blodtryck och få nytt recept? I alla fall är det första gången för mig som det blivit så och då har jag som sagt varit där flertalet gånger innan, hos andra BM. Hon var även så vänlig och rekommenderade "någon som kan hjälpa mig" på sjukhuset i närmsta stad, skrev ut en sida från internet med nummer och grejor, trots att jag på hennes fråga om jag behövde hjälp svarade nej. Men jag fick en lapp som jag av artighet tog emot och tackade för.
Sen fortsatte diskussionen om vikt och hon frågade hur lång jag var varpå jag svarade 176 och hon sa att ja, du är ju stor på det hållet också. Ja, för 176 är väl ovanligt långt för en kvinna?
Sedan började hon dra fingret längs med en tabell för att se mitt BMI och påpekade att jag var så stor (lång menade hon) att jag inte ens fanns med i tabellen. Mycket märkligt tycker jag.Tycker ni att detta möte var okej? För jag känner mig illa till mods efter det, men vet inte om jag bara är "löjlig" eller inte? Missförstå mig rätt, jag vet att jag är överviktig, och jag tåler att det påpekas. Det är ingen nyhet liksom. Men att greppa tag runt mig och ha sig kändes väldigt nedvärderande, och att sedan lägga så stor fokus på det under hela samtalet. Jag är liksom överviktig, men inte så abnormt stor som hon verkar ha velat få mig till.
Jag hade egentligen dessutom tänkt passa på att ta cellprov när jag var där, men de tankarna slog jag bort ungefär när hon greppade tag om min arm. Aldrig i livet att jag slänger upp benen för en sådan bedömande människa liksom.
Överreagerar jag?
