Är det okej att sörja eller är jag överkänslig?

Kom inte på nått bättre ord än utredning men kolla upp sina möjligheter då? Vi menar samma sak.

Jag tror att de flesta känner till fenomenet adoption - det brukar ofta komma tips om att adoptera i barnlöshetstrådar, men jag tänker att det är få som vill ha barn och inte känner till att man kan adoptera. Ofta presenteras idén som i den här tråden, som om man tänkte sig att trådstartaren inte kände till fenomenet adoption, utan det var en ny möjlighet att tipsa om. Jag trot det är extremt ovanligt att inte veta.
 
Först och främst:
WOW! Tack alla för det fantastiska gensvaret, både medhållare och mothållare, jag tar åt mig av allt!

Angående diskussionen kring adoption så har jag nära vänner som de senaste åren gått igenom hela processen och är därför fullt medveten om hur lång tid det tar, vad det kostar (ungefärligt, det varierar ju rätt mycket) samt vilka krav det finns. Just min sjukdom är inte ett absolut hinder för en adoption, sålänge jag kan bevisa att jag håller mig "frisk" med medicinerna och har gjort det i x antal år, det är kollat sen tidigare för att ens kunna fundera på om adoption var ett alternativ för oss.

Jag hade faktiskt inte ens tänkt så långt som att jag kanske inte ska se på det hela som frivilligt barnlöst, jag tackar för den synvinkeln! Medicinerna förbättras hela tiden men det tar tid att forska på effekterna av dom på en graviditet så jag kommer nog få stå kvar där jag gör just nu: Fortsätta ta medicinerna vid en graviditet och må bra själv, men riskera att skada barnet (mjo, för det kommer jag ju välja. eller inte haha) eller så slutar jag med medicinerna om jag blir gravid och tar riskerna med det.. Men det får bli ett senare beslut, än sålänge är som sagt inget bestämt även om vi vet vart det lutar.

Än en gång, STORT TACK för allas åsikter, buke-oraklet visar sin kraft än en gång! :heart
 
Är det så att ni vill ha barn men inte vågar försöka är det väl självklart en stor sorg!

Nu vet jag inte vad du har för sjukdomar, men jag vet exempelvis en tjej med ALS som nyligen fick barn, så ni kanske inte ska kasta in handduken direkt heller. Forskningen går ju hela tiden framåt dessutom!

Har ni inte gjort det skulle jag försöka prata med nån specialist på sjukdomen, och sen gå vidare därifrån.

Hoppas det löser sig!
 
Är det så att ni vill ha barn men inte vågar försöka är det väl självklart en stor sorg!

Nu vet jag inte vad du har för sjukdomar, men jag vet exempelvis en tjej med ALS som nyligen fick barn, så ni kanske inte ska kasta in handduken direkt heller. Forskningen går ju hela tiden framåt dessutom!

Har ni inte gjort det skulle jag försöka prata med nån specialist på sjukdomen, och sen gå vidare därifrån.

Hoppas det löser sig!

Först och främst, grattis! :D

Jag har två olika sjukdomar. En i magen (som också involverar immunförsvaret) och en i ryggen så även om magen är den som har de problematiska medicinerna och därför också är huvudproblemet så finns ju nackdelen med att ryggen kanske inte klarar den extra tyngden också som ett extra frågetecken.. Men i värsta fall där så blir jag "bara" sängliggande..

Specialister har jag tack och lov på "mitt" sjukhus, både inom det medicinska men även en barnmorska som är specialiserad på problematiska graviditeter med inriktning mot min sjukdom. Superskönt verkligen! Det är även hon som gett lite hopp i det hela, men ja, som sagt, det är en snurrig historia allt..

Tack för de värmande orden dock! :heart
 
Jag tror att de flesta känner till fenomenet adoption - det brukar ofta komma tips om att adoptera i barnlöshetstrådar, men jag tänker att det är få som vill ha barn och inte känner till att man kan adoptera. Ofta presenteras idén som i den här tråden, som om man tänkte sig att trådstartaren inte kände till fenomenet adoption, utan det var en ny möjlighet att tipsa om. Jag trot det är extremt ovanligt att inte veta.

Jag skrev och frågade ts om det var något de hade funderat på. Att känna till adoption och att faktiskt funderat på det är skilda saker. Jag känner till adoption men jag och min partner har aldrig pratat om det.

Förstår inte varför man INTE får ställa frågan om ts (eller vem det nu är) funderat på det? Det är inte detsamma som SKA ni adoptera utan mer: har ni pratat om det, läst på och sett över om det är ett alternativ för er?
 
Jag skrev och frågade ts om det var något de hade funderat på. Att känna till adoption och att faktiskt funderat på det är skilda saker. Jag känner till adoption men jag och min partner har aldrig pratat om det.

Förstår inte varför man INTE får ställa frågan om ts (eller vem det nu är) funderat på det? Det är inte detsamma som SKA ni adoptera utan mer: har ni pratat om det, läst på och sett över om det är ett alternativ för er?
Jag vet att du menar väl, men den frågan blir så söndertjatad om man är barnlös. Jag försåt inte vart man vill komma med den frågan?

Och även om det vore lätt att adoptera känner jag att det inte är något för mig. Jag vet inte varför. Vissa känner att det inte är en motsvarande lösning till att få ett biologiskt barn.
 
Jag vet att du menar väl, men den frågan blir så söndertjatad om man är barnlös. Jag försåt inte vart man vill komma med den frågan?

Och även om det vore lätt att adoptera känner jag att det inte är något för mig. Jag vet inte varför. Vissa känner att det inte är en motsvarande lösning till att få ett biologiskt barn.

Fast hur ska jag kunna veta vart ts står i frågan kring adoption om jag inte frågar?

Sen har jag inte frågat dig vad du känner för adoption. Blir väldigt konstigt om man ska se över sina frågeställningar till en specifik person för att ingen annan ska ta illa vid. Jag beklagar om du tyckte frågan var jobbig men den var inte riktad mot dig heller.
 
Har man kroniska sjukdomar är det väldigt sällan man blir godkänd för adoption.

Hänvisar till följande svar av ts:

Angående diskussionen kring adoption så har jag nära vänner som de senaste åren gått igenom hela processen och är därför fullt medveten om hur lång tid det tar, vad det kostar (ungefärligt, det varierar ju rätt mycket) samt vilka krav det finns. Just min sjukdom är inte ett absolut hinder för en adoption, sålänge jag kan bevisa att jag håller mig "frisk" med medicinerna och har gjort det i x antal år, det är kollat sen tidigare för att ens kunna fundera på om adoption var ett alternativ för oss.

:)
 
Jag talade om det för dig så att du ska veta att adoption sällan är ett alternativ för den som har kroniska sjukdomar. Har jobbat i många år med att utreda och godkänna adoptionsansökningar.

Jo jag vet om det. Och det är andra i tråden som påtalat det också. Jag visste inte vad för sjukdom ts hade när jag ställde frågan och chansade.
 
Fast hur ska jag kunna veta vart ts står i frågan kring adoption om jag inte frågar?

Sen har jag inte frågat dig vad du känner för adoption. Blir väldigt konstigt om man ska se över sina frågeställningar till en specifik person för att ingen annan ska ta illa vid. Jag beklagar om du tyckte frågan var jobbig men den var inte riktad mot dig heller.
Jag tog inte illa upp, jag bara undrar varför du frågar ts. Liksom, om du redan antar att hon känner till adoption förstår jag inte varför du frågar.
 
Jag tog inte illa upp, jag bara undrar varför du frågar ts. Liksom, om du redan antar att hon känner till adoption förstår jag inte varför du frågar.

Upplevdes som det efter som att du reflekterade till dig själv och dina egna tankar och känslor kring adoption.

Känna till adoption gör nog alla. Att ha funderat på det har nog inte alla och där av frågade jag ts om de hade gjort det. Det var inte en upplysande fråga "vet du om att man kan adoptera?" utan "har ni funderat på adoption". Herregud, förstår ärligttalat inte varför man inte får ställa frågan.
 
  • Gilla
Reactions: MM
Upplevdes som det efter som att du reflekterade till dig själv och dina egna tankar och känslor kring adoption.

Känna till adoption gör nog alla. Att ha funderat på det har nog inte alla och där av frågade jag ts om de hade gjort det. Det var inte en upplysande fråga "vet du om att man kan adoptera?" utan "har ni funderat på adoption". Herregud, förstår ärligttalat inte varför man inte får ställa frågan.
Du får fråga vad du vill. Jag är mest intresserad av vad du tänkte dig få för svar. Och på vilket sätt det hjälper ts. Jag ser helt enkelt ingen skillnad mellan frågorna.
 
Du får fråga vad du vill. Jag är mest intresserad av vad du tänkte dig få för svar. Och på vilket sätt det hjälper ts. Jag ser helt enkelt ingen skillnad mellan frågorna.

Men snälla, hon frågade troligen för att hon ville hjälpa ts och se om hon funderat något på det. Hon har fått svar så jag fattar inte varför ni andra hänger upp er på det så.

En del är ju faktiskt jättepositiva till adoption om man inte kan få egna biologiska barn så jag ser inget konstigt med frågan alls.
Vi har ju heller ingen aning om ifall ts funderat på adoption oavsett sjukdom och @Monifa ville väl se om det ens var ett alternativ för ts.
Hade ts sagt nej tror jag garanterat hon nöjt sig med det svaret oavsett anledning till nejet och inte frågat vidare.
 
Jag har en bekant som varit i liknande situation. Hon har en aggressiv MS och ville ha barn. Hon fick mkt hjälp från sina läkare och när de slutat med medicinen fick hon hormonbehandling för att snabbt bli gravid. Hon ammade ett par v innan de gick över på ersättning och hon började medicinera igen. Allt gick bra och hon hade inga större skov under sin graviditet, ibland är kroppen fantastisk.

Jag vet inte vad du har för sjukdom men jag hoppas att du har bra hjälp av dina specialister i att bolla ideér och fundera på riskerna med en eventuell graviditet! Jag förstår din längtan och att få barn var en helt ny, och underbar vinkel av livet. Jag är helt övertygad om att de som adopterat känner likadant! Jag har haft djur i hela mitt liv och jag kan inte riktigt jämföra det med barn trots det, även om jag älskar mina djur så är det på ett annat sätt.

Jag har svårt att tro att hon fick hormonbehandling för att snabbt bli gravid. Det måste ligga något mer bakom det hela.

Hade hon haft aggressiv MS så hade även bromsmedicin satts in direkt efter förlossningen pga riskerna för att få ett skov efter en graviditet är mycket stor speciellt om hon haft det under graviditeten, tack och lov så brukar man inte drabbas av skov när man gravid och läkarna har ingen förklaring på varför men jag är glad att det är så för att det ger kvinnor med MS möjligheten att skaffa barn trots bromsmediciner och sjukdom.
 
Jag har svårt att tro att hon fick hormonbehandling för att snabbt bli gravid. Det måste ligga något mer bakom det hela.

Hade hon haft aggressiv MS så hade även bromsmedicin satts in direkt efter förlossningen pga riskerna för att få ett skov efter en graviditet är mycket stor speciellt om hon haft det under graviditeten, tack och lov så brukar man inte drabbas av skov när man gravid och läkarna har ingen förklaring på varför men jag är glad att det är så för att det ger kvinnor med MS möjligheten att skaffa barn trots bromsmediciner och sjukdom.
Så sa läkarna till mig om min Crohns också. Att ofta går det bra att skippa en medicin då man är gravid, medan det slår till hårdare efteråt. Det verkar som gravid-hormonerna skyddar kroppen på nåt vis. Inte på alla, givetvis, men på många tydligen.
 
Fast hur ska jag kunna veta vart ts står i frågan kring adoption om jag inte frågar?

Sen har jag inte frågat dig vad du känner för adoption. Blir väldigt konstigt om man ska se över sina frågeställningar till en specifik person för att ingen annan ska ta illa vid. Jag beklagar om du tyckte frågan var jobbig men den var inte riktad mot dig heller.

Men varför vill du veta om TS tänkt på adoption? Vad har det med saken att göra?

Om det alltså inte är så att du med din fråga menade att tipsa TS om möjligheten, utan att du vill att hon ska redogöra för dig om hon tänkt igenom adoptionsalternativet. Tråden handlar om att ofrivilligt avstå från graviditet, varför vill du att TS ska redovisa hur långt hon kommit i tankar på adoption?

Till att börja med, och det tråden handlar om, så ska man väl landa i tanken att det inte blir någon graviditet. Nästa steg får väl bli att fundera på vad man vill göra istället.

Som jag ser det finns det två sätt att tolka din fråga: 1) Du vill tala om för TS att man kan adoptera istället, och räknar med att hon själv inte har tänkt den tanken. 2) Du är nyfiken på hur TS ställer sig till adoption som alternativ, och vill veta hur långt hon i så fall kommit i den processen, om hon gjort en utredning osv.

Det första alternativet känns som att du tror TS bor under en sten, den andra som att man förmodligen sticker sin nyfikna näsa i andras ensak, tycker jag. Jag vet i princip ingen tolkning eller situation där frågan "Har ni funderat på att adoptera?" är på sin plats i en tråd om ofrivillig barnlöshet.
 
Finns hundar och hästar också. Du är nog lite pms ig som du skriver. Du får nog prata med någon IRL. Kolla på blocket kanske finns någon samtalshjälp eller någonannanstans. Jag blev sjuk och skadad av graviditet , tycker jag det var värt det? Nja, vet verkligen inte det, ingen sjukdom innan. Prata med någon. Ja just det, plus-minus-lista, gör det, dvs en plus-minus- lista. Kanske bra att ventilera på fler forum, vilket du ju gör nu. Prata med någon, typ kurator.

Ja det finns hundar och hästar men vad fasen har det med barnlöshet att göra?

Varför ska man kolla på Blocket efter någon att prata med? Vansinnigt dåligt råd att ge! Vad ger en plus minus lista i ett sånt här fall?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp