I
Irre-76
Sv: Är det inte fruktansvärt okänsligt att berätta på julafton?
Jag tycker några av er är lite okänsliga, en sorg man har kan inte jämföras med en annas sorg som har upplevt samma sak, man upplever samma händelse på olika sätt...
Vad jag menar också är att Diamonda vill nog bara få prata av sig, känna tröst..... Ibland vill man prata av sig och få medhåll för att senare när den värsta sorgen ha lagt sig, inse att man är glad för exempelvis systern.
I ett sådant läge vill man bara ha medhåll tills man mår bättre för att senare förstå den andres perspektiv (systern)...
Jag tycker du är värd tröst och jag tycker du är värd att få prata om bara dig ett tag, och det går säkert över och då kan du prata med systern. Jag förstår syster din med, hon var så glad att hon inte tänkte sig för, hon kanske trodde du hade gått vidare i ditt liv. Visa lycka för henne när du känner dig redo och du önskar säkert henne det!
Tillåt dig nu i några dagar att få prata ut, söka tröst, får man inte dessa dagar, eller en månad så är det svårare att visa glädje för någon annans skull.
Alla behöver vi ibland tycka synd om oss själva för att sedan ta tag i våra liv och leva vidare i ett gladare perspektiv....
Hoppas ni förstått mig rätt nu...
Jag tycker några av er är lite okänsliga, en sorg man har kan inte jämföras med en annas sorg som har upplevt samma sak, man upplever samma händelse på olika sätt...
Vad jag menar också är att Diamonda vill nog bara få prata av sig, känna tröst..... Ibland vill man prata av sig och få medhåll för att senare när den värsta sorgen ha lagt sig, inse att man är glad för exempelvis systern.
I ett sådant läge vill man bara ha medhåll tills man mår bättre för att senare förstå den andres perspektiv (systern)...
Jag tycker du är värd tröst och jag tycker du är värd att få prata om bara dig ett tag, och det går säkert över och då kan du prata med systern. Jag förstår syster din med, hon var så glad att hon inte tänkte sig för, hon kanske trodde du hade gått vidare i ditt liv. Visa lycka för henne när du känner dig redo och du önskar säkert henne det!
Tillåt dig nu i några dagar att få prata ut, söka tröst, får man inte dessa dagar, eller en månad så är det svårare att visa glädje för någon annans skull.
Alla behöver vi ibland tycka synd om oss själva för att sedan ta tag i våra liv och leva vidare i ett gladare perspektiv....
Hoppas ni förstått mig rätt nu...