Jag tycker som många andra; det är en väldigt stor skillnad på framåt och 'explodera på lina'. Min gamla häst var extremt framåt. Så till den milda grad att man ibland fick svänga in i sarg/staket/träd för att få stopp. Dock tror jag inte att hon ballat på lina en enda gång i hela sitt liv.
Hon var jätterolig att rida. Lyckades man bara bromsa tillräckligt så var piaff eller galopp på stället inga problem. Dock var halter inte nåt hon sysslade med.
Min nya häst är fint dressyr halvblod. Hon kan bocka, kicka och stegra och rätt rejält. Men inte är hon framåt för det. Hon hamnar ofta bakom skänkeln och det är därför hon trilskas.
Nya hästen har betydligt bättre gångarter än dne gamla, men inte på vm nivå. Till skillnad från dem är hon lite kvickare och lite mjukare vilket gör det lättare för mig som ryttare. Trots att jag är ganska erfaren så tog det 2 månader innan jag kunde sitta ner och sitta still i galoppen. Jag hade inte velat rida in en sån känslig häst som hon är och riskera att tex tappa balansen eller takten, ens för en millisekund.
Bra tränare som man rider för regelbundet är ett måste. Det är lätt att tappa fokus, börja med dumheter eller förstöra saker annars. Ju duktigare man är, desto längre kan man ta mellan gångerna, men ingen tävlingsryttare saknar regelbunden kontakt med tränare. Man behöver kunniga ögon på marken.
Hon var jätterolig att rida. Lyckades man bara bromsa tillräckligt så var piaff eller galopp på stället inga problem. Dock var halter inte nåt hon sysslade med.
Min nya häst är fint dressyr halvblod. Hon kan bocka, kicka och stegra och rätt rejält. Men inte är hon framåt för det. Hon hamnar ofta bakom skänkeln och det är därför hon trilskas.
Nya hästen har betydligt bättre gångarter än dne gamla, men inte på vm nivå. Till skillnad från dem är hon lite kvickare och lite mjukare vilket gör det lättare för mig som ryttare. Trots att jag är ganska erfaren så tog det 2 månader innan jag kunde sitta ner och sitta still i galoppen. Jag hade inte velat rida in en sån känslig häst som hon är och riskera att tex tappa balansen eller takten, ens för en millisekund.
Bra tränare som man rider för regelbundet är ett måste. Det är lätt att tappa fokus, börja med dumheter eller förstöra saker annars. Ju duktigare man är, desto längre kan man ta mellan gångerna, men ingen tävlingsryttare saknar regelbunden kontakt med tränare. Man behöver kunniga ögon på marken.