- Svar: 9
- Visningar: 1 171
Igår kom äntligen den dagen som jag har väntat på sedan jag flyttade ner till Malmö hösten 2015 - jag blev godkänd på de sista sju poängen jag hade kvar på universitetet. Nu har jag äntligen min kandidatexamen i engelska! 
Egentligen skulle jag ha tagit min examen redan förra våren/sommaren, men ibland går saker inte riktigt som man planerat. Mitt urusla självförtroende och min rädsla för att misslyckas blev för stora hinder, och jag lyckades inte lämna in min Bachelor Thesis i tid. Istället funderade jag på den över sommaren och lämnade in den i höstas. Vilken fantastisk bekräftelse det var att bli godkänd!
Efter det har jag bara haft den här sista uppgiften hängandes över mig, och nu under de första par veckorna i januari tog jag mig äntligen i kragen och såg till att få den gjord. Det var en uppgift där vi även skulle betygsätta oss själva - ve och fasa! - och i klassisk Caoimhe-anda gav jag mig själv ett E. Igår fick jag svar från läraren, som inte alls höll med i min betygsättning. Istället gav hen mig ett B!
Sorgligt nog är det inte första gången jag grovt har nedvärderat min egen förmåga. Jag vet inte hur många gånger jag har varit övertygad om att jag ska bli underkänd och sedan har fått ett A eller B i betyg. Tänk om jag kunde våga börja lita på min egen förmåga nu!
Så nu sitter jag alltså här, officiellt högutbildad. Jag är klar. Inga fler skoluppgifter ligger och och tynger mig i bakgrunden.
Jag klarade det.
Egentligen skulle jag ha tagit min examen redan förra våren/sommaren, men ibland går saker inte riktigt som man planerat. Mitt urusla självförtroende och min rädsla för att misslyckas blev för stora hinder, och jag lyckades inte lämna in min Bachelor Thesis i tid. Istället funderade jag på den över sommaren och lämnade in den i höstas. Vilken fantastisk bekräftelse det var att bli godkänd!
Efter det har jag bara haft den här sista uppgiften hängandes över mig, och nu under de första par veckorna i januari tog jag mig äntligen i kragen och såg till att få den gjord. Det var en uppgift där vi även skulle betygsätta oss själva - ve och fasa! - och i klassisk Caoimhe-anda gav jag mig själv ett E. Igår fick jag svar från läraren, som inte alls höll med i min betygsättning. Istället gav hen mig ett B!
Sorgligt nog är det inte första gången jag grovt har nedvärderat min egen förmåga. Jag vet inte hur många gånger jag har varit övertygad om att jag ska bli underkänd och sedan har fått ett A eller B i betyg. Tänk om jag kunde våga börja lita på min egen förmåga nu!Så nu sitter jag alltså här, officiellt högutbildad. Jag är klar. Inga fler skoluppgifter ligger och och tynger mig i bakgrunden.
Jag klarade det.
