doris
Trådstartare
Nu så! Inget mer klagande över att gå över tiden.
Den 14/5 kl 17:40 gick vattnet när jag höll på att laga mat.
Den 14/5 kl 23:45 började värkarna, 5-6 min mellan. Och jag märkte då att vattnet ändrat färg till att bli grönt, fick själv lite panik över det, men på BB sade de att vi skulle avvakta tills värkarna kommit igång med tätare intervall.
Den 15/5 kl 01:40 skrevs vi in på BB, 3 minuter mellan värkarna. Sen var det dock inte så trevligt och lättsamt längre.
Vid 03-tiden så började krystvärkarna, och då var jag bara öppen ca 5 cm! Ett snabbt beslut om att ta EDA togs. (Jag hade inte tänkt ta någon EDA, men kände att jag var tvungen när det gick så fel). Doktorn kom och satte EDA´n men den var felriktad eller något för jag fick grymt ont i ena sidan av ryggen. Detta ledde då till att doktorn fick göra om alltihop.. skönt...not.
I alla fall, när EDA´n började verka så var det en befrielse!! Jag kunde slappna av ca 1,5 timme. Och det behövdes, men var inte tillräckligt. Krystvärkarna blev bara mer och mer intensiva, och jag var fortfarande inte öppen helt. Vid 08-tiden var det 8cm, men kroppen ville bara krysta. Lillkillen hade ända sedan vi kom in fått massor av extra övervakning då hans hjärtljud kraftigt försvagades vid varje värk. Läkarna tog Ph-prov på honom 2 gånger,och det var bland det värsta jag varit med om. Så ont det gjorde...usch.
Lillkillen blev sämre och sämre, dvs hjärtljuden återhämtade sig inte, och det var kanske inte så konstigt, då jag inte hade någon vila mellan värkarna, och kroppen ville krysta, trots att allt inte var klart. Kl 08:25 ca bestämdes att han måste få hjälp att komma ut, så de satte en sugklocka, och om jag tyckte att PH-provtagningen gjorde ont så var detta mycket värre.. Läkarna och barnmorskorna märkte att mina bukmuskler motverkade lite och hon som satte klockan var lite för svag, så extra hjälp tillkallades. In kommer en manlig läkare och samtidigt som krystvärkarna pågick så drog han så hårt att sängen flyttades, och 2 barnmorskor pressade så mycket de kunde på min mage.
Kl 08:38 den 15/5 föddes han äntligen, min gosiga lilla kille. Dock var han mycket medtagen och fick direkt föras till akutrummet med hela teamet och pappan. Runt 10:20 tiden fick jag sedan träffa honom. Efter att själv ha blivit sydd väldigt mycket, pga att han kom ut innan jag egentligen var helt öppen. Och efter att han fått hjälp med andning och rensning av allt fostervatten han fått i sig. Han hade alltså svalt det fostervatten som han själv bajsat i.
På grund av hans tillstånd hade vi de 2 första dygnen övervakning och läkarkontroller varannan timme. Hans puls var väldigt låg, men det vände ju till slut. Dock fick han ju vara med om många sprutor i form av provtagningar och penicillin mm, stackars liten! Ju bättre han blev, desto längre kunde det gå mellan läkarkontrollerna. Det kändes skönt att det gick åt rätt håll. Nu är vi hemma från BB. Han får fortfarande penicillin, men i munnen och inte via en spruta i benet.
Här är en bild på skrutten! Han vägde 3730 gr, och var 51cm lång. Och kom som sagt 2 veckor för sent. Min älskling!
Den 14/5 kl 17:40 gick vattnet när jag höll på att laga mat.
Den 14/5 kl 23:45 började värkarna, 5-6 min mellan. Och jag märkte då att vattnet ändrat färg till att bli grönt, fick själv lite panik över det, men på BB sade de att vi skulle avvakta tills värkarna kommit igång med tätare intervall.
Den 15/5 kl 01:40 skrevs vi in på BB, 3 minuter mellan värkarna. Sen var det dock inte så trevligt och lättsamt längre.
Vid 03-tiden så började krystvärkarna, och då var jag bara öppen ca 5 cm! Ett snabbt beslut om att ta EDA togs. (Jag hade inte tänkt ta någon EDA, men kände att jag var tvungen när det gick så fel). Doktorn kom och satte EDA´n men den var felriktad eller något för jag fick grymt ont i ena sidan av ryggen. Detta ledde då till att doktorn fick göra om alltihop.. skönt...not.
I alla fall, när EDA´n började verka så var det en befrielse!! Jag kunde slappna av ca 1,5 timme. Och det behövdes, men var inte tillräckligt. Krystvärkarna blev bara mer och mer intensiva, och jag var fortfarande inte öppen helt. Vid 08-tiden var det 8cm, men kroppen ville bara krysta. Lillkillen hade ända sedan vi kom in fått massor av extra övervakning då hans hjärtljud kraftigt försvagades vid varje värk. Läkarna tog Ph-prov på honom 2 gånger,och det var bland det värsta jag varit med om. Så ont det gjorde...usch.
Lillkillen blev sämre och sämre, dvs hjärtljuden återhämtade sig inte, och det var kanske inte så konstigt, då jag inte hade någon vila mellan värkarna, och kroppen ville krysta, trots att allt inte var klart. Kl 08:25 ca bestämdes att han måste få hjälp att komma ut, så de satte en sugklocka, och om jag tyckte att PH-provtagningen gjorde ont så var detta mycket värre.. Läkarna och barnmorskorna märkte att mina bukmuskler motverkade lite och hon som satte klockan var lite för svag, så extra hjälp tillkallades. In kommer en manlig läkare och samtidigt som krystvärkarna pågick så drog han så hårt att sängen flyttades, och 2 barnmorskor pressade så mycket de kunde på min mage.
Kl 08:38 den 15/5 föddes han äntligen, min gosiga lilla kille. Dock var han mycket medtagen och fick direkt föras till akutrummet med hela teamet och pappan. Runt 10:20 tiden fick jag sedan träffa honom. Efter att själv ha blivit sydd väldigt mycket, pga att han kom ut innan jag egentligen var helt öppen. Och efter att han fått hjälp med andning och rensning av allt fostervatten han fått i sig. Han hade alltså svalt det fostervatten som han själv bajsat i.
På grund av hans tillstånd hade vi de 2 första dygnen övervakning och läkarkontroller varannan timme. Hans puls var väldigt låg, men det vände ju till slut. Dock fick han ju vara med om många sprutor i form av provtagningar och penicillin mm, stackars liten!
Ju bättre han blev, desto längre kunde det gå mellan läkarkontrollerna. Det kändes skönt att det gick åt rätt håll. Nu är vi hemma från BB. Han får fortfarande penicillin, men i munnen och inte via en spruta i benet.Här är en bild på skrutten! Han vägde 3730 gr, och var 51cm lång. Och kom som sagt 2 veckor för sent. Min älskling!
Senast ändrad:
