Äntligen sitsmedveten tränare!

[bigganl]

Jag har åkt runt lite senaste halvåret för att titta på olika ARtränare. Det som slagit mig är att de flesta jag sett berömmer nästan allt hela tiden. Och detta oberoende av hur ryttaren sitter på hästen. Helt snett i sadeln, i stolsits, framåtlutade, armarna flaxande, händer hur brett som helst eller som inte är stilla alls. Listan kan göras hur lång som helst. Visst är det bra om hästen tänker i rätt riktning, men hur mycket bättre skulle det inte blivit om ryttaren haft en bättre sits och varit i balans med sin häst?
Nu har jag varit på en träning där instruktören var mycket noga noga med ryttarnas sitsar och det var roligt att se. Väldigt roligt att se hur bra hästarna gick också. han var benhård med hur ryttarna satt, hur de tog tygeltag och hur snabba de skulle vara med eftergift o.s.v. han anpassade suveränt sina krav och instruktioner efter ryttarnas och hästarnas utbildningsstadie, något inte alla jag sett gjort särskilt bra heller.
Äntligen! kände jag. Här är en tränare jag fick förtroende för. Nu får jag bara hoppas det finns plats för mig och min häst att träna för honom.
Hur är det med er andra. Vad har ni för erfarenhet om AR tränare och deras syn på ryttarens sits? Det kan ju vara så att de tränare jag sett inte alls är representativa för AR tränare generellt. Eller är det det?

 

[em76]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Majoriteten av AR-tränarna jag sett har varit som du beskriver. En har varit bättre men hon var inte lika fokuserad på ryttarens sits när hon hade ARkurs som på sina CRkurser.

 

[Lord Owen]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Vem var det? PM:a?

 

[OlleAtlas]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag har ridit för en del olika AR-tränare. Jag tror att många av dem läser av var eleven befinner sig i sin utveckling och kommenterar inte mer än vad man som elev kan ta till sig.

Jag har själv ridit för instruktörer med helst olika approach. En var stenhård med sitsen. På sätt och vis var det bra, jag lärde mig mycket men hamnade samtidigt lite i limbo, eftersom jag nästan slog knut på mig själv för att det skulle bli rätt. Meningen var att den tränaren skulle komma fyra gånger per år, och för att träna enligt hennes metoder kan jag uppleva att jag behövt mer hjälp än så. Nu lämnade hon mig ledsen och spänd. Men jag tog till mig mycket och började leta efter torrsimsövningar att ta till, och har hittat en del bra grejer.

Min mesta tränare går lite långsammare till väga. Hon har en otrolig förmåga att känna av vad jag kan ta till mig. De senaste gångerna har hon helt haft fokus på min sits, men det hade hon inte i början. Jag var så in i h-e sned och vind med intressanta spänningar i t ex benen som kunde åka lite varsom, att det troligen bara blivit pannkaka om hon försökt rätta till allt på en gång. Jag bad henne att hjälpa mig med sitsen, men hon sa bara lugnt att det inte var så farligt=jag kunde slappna av. Jag fick i stället koncentera mig på hur min häst kändes, var han hade sina bakben osv. Och på något vis lyckades faktiskt sitsen börja räta på sig så sakteligt även av det tillvägagångssättet. Nu har vi tagit små små bitar i taget och nu är jag faktiskt ganska rak och avslappnad. Jag har hunnit med i min kropp, och den "rätta" känslan har blivit väl inarbetad. Jag sitter bättre än någonsin, min häst går bättre än någonsin. Det jag vill säga är att en tränare som inte ägnar sig åt sitsen i varje pass troligen har en plan för sitsen ändå. Men precis som AR ofta är generöst mot hästen, är det också generöst mot ryttaren. Det konstiga är att man utvecklas ändå, för pålles och min del snabbare än vad jag någonsin varit med om.

OA

 

[Pepa75]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Det där är en mycket svår fråga som kan diskuteras i all oändlighet - det är så himla individuellt....

Mitt sto tex var när jag började rida AR helt livrädd så fort jag tog henne i munnen och körde upp huvudet, sänkte ryggen och blev studsig så att jag höll på att ramla av
Sökte då upp en tränare som i första hand skulle hjälpa mig att se till att jag kunde sitta på hästen - tyckte att jag själv hade väldiga sitsproblem.
Det visade sig då att det vi fick börja med var att lägga ner mina händer på manken och rida lätt i stället för att sitta ner - gissa hur fin jag var i framstupa läge.... ????
Men detta resulterade i en häst som lugnade ner sig och insåg att jag inte tänkte rycka henne i munnen - och VIPS så kunde jag helt plötsligt sitta riktigt bra!!!

För ett och ett halvt år sedan var jag och tiittade på en tränare som var så fanatiskt inställd på att sitsen skulle vara perfekt att när jag såg dem för ett halvår sedan, så hade det knappt hänt något alls med varken häst eller ryttare. De skrittade fortfarande och hade sitsträning...

Så man kan ju bara hoppas att man hittar en tränare som har kunskapen att se vad som är viktigast i första hand....

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag menar inte att man ska vara fanatisk och försöka rätta till allt på en gång. Det måste få ta tid, men just grundläggande detaljer i sitsen kan man bara inte hoppa över tycker jag. Tex om en ryttare sitter kraftigt snett i sadeln. Hur ska häst och ryttare kunna komma i balans? Eller om Överlivet är så framåtlutat att ryttaren nästan tappar balansen framåt. Hästen har fullt sjå med att försöka balansera sig själv och signaler mellan häst och ryttare kan inte gå fram. Att ha händerna med en halvmeter emellan är inget jag heller kan godta. Det är sådana grundläggande saker jag sett som ingén påpekat utan det är bara bra! fint! jättebra! hela tiden.
Om man är noga med att lägga rätt grund finns det något att bygga vidare på. Det är min filosofi när jag undervisar. Jag har saknat det hos många jag tittat på.

 

[Susan]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag tycker många tränare är mer intresserade av
a) att bli gillade
b) tjäna pengar

än att lära ut god ridning. Min erfarenhet är också att många elever vill ha det där enkla lättköpta, men de flyttar å andra sidan runt och stannar inte hos någon om de inte_ stryks medhårs_

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Ja, tyvärr är det nog så. Men dessa tränare har ju utbildning och eleverna förväntar sig nog mer många gånger. En utbildat instruktör borde kunna borga för kvalitet på lektionen. Jag blir mörkrädd många gånger. Det verkar vara si och så med kvaliteten både här och var.

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

De tränare som är certifierade av ridsportsförbundet, dvs A,B,C tränar utbildningarna och ridlärar och ridledarutbildningarna, finns ju en kursplan och en minimigräns för vilka som släpps igenom och blir godkända. Finns det något motsvarande utbildningssystem inom AR, eller är det helt godtyckligt vem som får kalla sig tränare? Det förklarar ju i så fall vikten av image hos tränarna och att det blir gemytligt och trevligt så att eleverna kommer tillbaka och lättar på plånboken igen?

 

[Susan]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Såvitt jag förstår så är detta ett stort problem inom AR. Det finns tydligen folk som gått en kurs som _fotfolk_ och sedan så startar de egna kurser. Jag gissar att det är därför mycket ser bedrövligt ut.
Men det är många som hänger på vågen vad det verkar, en del med mer i bagaget andra mindre.

 

[islands_lover]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Detta gäller intre bara AR utan även andra disipliner

 

[OlleAtlas]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag tror (är inte säker) att den som kallar sig tränare i AR idag bör vara riddare. Detta för att slippa alla underliga avarter av instruktörer man ridit för. Men som sagt, jag är inte säker. Fast som elev känner man ganska så snart vilka som är något att ha. Skulle tro att ryktet om att såsa runt på inner bog kommer just från elever till tränare som kanske inte har den erfarenhet som behövs för att kunna lära ut alla delar på ett konstruktivt och dessutom riktigt sätt.

Ska också tillägga att jag ridit för flera "vanliga" ridinstruktörer från både Strömsholm och Flyinge som inte gett mig en tillstymmelse till bra lektioner. Det har varit väldigt mycket hålla fram och sparka bak. Sträck på ryggen! Drag bak vänster axel! Sitter du inte lite snett? Kan du räta på dig? Osv, osv. Brukar också hänga med en väninna som rider på ridskola. Jag brukar gå knottror av alla stolsitsar, hästar på framdelen, martingalar, stenhårda händer osv. De flesta av instruktörerna är utbildade.

 

[psychogrrl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Sen är det ju så att vår hjärna inte kan hantera allt för mycket nytt på en gång. Får man för mycket saker att tänka på i sin ridning (och som man dessutom bara blivit tillsagd och aldrig fått KÄNNA på själv så det blivit SANT) blir det bara pannkaka och förvirrat. Man kan ta upp vissa saker och jobba på dessa, nästa gång jobbar man på ett par till. Ofta går ju den utvecklingen snabbare än 4 månader, så att som många bara ha tillgång till tränare tre gånger om året gör ju att utvecklingen går saktare och ofta blir mer förvirrad än vad den skulle kunna ha varit.

Jag har upplevt lite olika AR-tränare och tycker den "indirekta" metoden är mycket bättre. Sätter man (handgripligen) ryttaren i en "korrekt sits" känner den bara sina spänningar, den känner inte hur den bör sitta. Hjälper man den däremot känna när det är snett och när det är rakt (vilket tar längre tid) blir slutresultatet mycket bättre. Detta kan dock göra att man kanske inte börjar med att påpeka det uppenbara (vilket är mycket enkelt för åskådare) eftersom detta aldrig är sant i elevens/ryttarens kropp. Man jobbar fram med små medel för att ryttaren SJÄLV ska komma på att den sitter snett och kroppen då automatiskt kan räta ut det.

 

[summer san]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Ja det är inte allt som är bra inom någon inriktning tror jag. Det finns gott om dåliga tränare inom de vanliga certifierade utbildningarna också, så sant som det är sagt. Men det finns ju i alla fall någon form av kontroll på att vederbörande har någon form av formell kompetens, vilket tydligen inte är ett krav inom AR vad jag förstår?
Jag måste också påpeka att det inte är de allra skickligaste tränarna som står och håller lektion på ridskolor i normalfallet. Jag har med åren blivit väldigt nogrann i mitt val av tränare eftersom mina krav ökat och jag av erfarenhet vet hur svårt det är att bryta invanda felaktiga mönster i ridningen. Skall jag vara helt ärlig skulle jag bli vansinnig om en tränare inte påpekade eventuella brister i min sits omgående, jag skulle uppfatta det som en oerhörd brist på professionalitet hos tränaren, eftersom en bra sits är en grundförutsättning för att kunna inverka på rätt sätt på hästen.

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Hu, vad hemskt det låter. Jag har nog haft tur som haft väldigt duktiga instruktörer när jag red på ridskola. Men det finns verkligen avarter. På 90-talet bestämde jag mig för att sluta på en ridskola där jag var deltidsanställd instruktör. De andra 2 instruktörerna lärde eleverna att det var rätt att knöla in hästens nos mot bogen och rida så långsamt att ryttarna tyckte det var bekvämt. Att hästarna släpade fötterna i spånet gjorde ingenting. Jag frågade om de inte ville lära ut hur man verkligen rider och får hästen engagerad bakifrån men det tyckte eleverna var för jobbigt. Jag orkade inte med att jobba med dessa så jag slutade. Orkade inte heller se eleverna hänga i tyglarna fbara ör att få hästarna att böja på nacken på deras lektioner. Man måste börja i rätt ände. De jag jobbade med där var också utbildade och jag trodde i min enfald att dessa var undantag, men ack vad jag bedrog mig. Det finns ju massor av dem. Det är så synd.

 

[islands_lover]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Ja det är inte allt som är bra inom någon inriktning tror jag. Det finns gott om dåliga tränare inom de vanliga certifierade utbildningarna också, så sant som det är sagt. Men det finns ju i alla fall någon form av kontroll på att vederbörande har någon form av formell kompetens, vilket tydligen inte är ett krav inom AR vad jag förstår?
Jag måste också påpeka att det inte är de allra skickligaste tränarna som står och håller lektion på ridskolor i normalfallet. Jag har med åren blivit väldigt nogrann i mitt val av tränare eftersom mina krav ökat och jag av erfarenhet vet hur svårt det är att bryta invanda felaktiga mönster i ridningen. Skall jag vara helt ärlig skulle jag bli vansinnig om en tränare inte påpekade eventuella brister i min sits omgående, jag skulle uppfatta det som en oerhörd brist på professionalitet hos tränaren, eftersom en bra sits är en grundförutsättning för att kunna inverka på rätt sätt på hästen.

rätt tänkt

 

[bigganl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Men jag tror vi menar samma sak. Jag tycker INTE man ska rätta till allt och få ryttaren i en helt korrekt sits med en gång. Det måste få ta tid. De grundläggande faktorerna måste ändå finnas för att man ska kunna gå vidare. jag tycker till exempel det är fel att låta ett ekipage träna på sluta när ryttaren sitter så snett i sadeln att hästen inte kan gå rakt fram utan går åt sidan för att kompensera vikten hela tiden. Hur ska hästen då kunna gå i en sluta? Det är inte möjligt.Detta har jag alltså sett. Det hade varit bättre att få ryttaren att känna när h*n var mitt över hästen och i balans först. Sen kan man träna rörelser. Ett flertal sådana exempel har jag sett, där grundstenarna inte finns men man ändå försöker bygga vidare. Det kan inte göra annat än att rasa när det inte finns en grund. Och vad händer då med ryttarens självförtroende? När rörelsen hela tiden misslyckas, ja inte växer det. Grunden är så viktig att det får ta den tid det tar. När den sitter kan man bygga. Så ser jag på saken.

 

[psychogrrl]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Håller helt med dig.

Det kanske är därför efterfrågan på utländska tränare är så stor? Kompetensen för grunderna finns ej utbrett i Sverige?

 

[OlleAtlas]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Jag håller också med! Absolut. Ifall sitsen är så dålig att den totalt påverkar hästen ska man börja med sitsen. De tränare jag rider för nu är skitnoga med sitsen fast de smyger in förbättringarna i min sits på ett intrikat, och väldigt effektivt sätt. T ex i en sluta där jag går finlira med sitsen på ett sätt som även hänger med till övrig ridning. Urhäftigt, har aldrig varit med om något liknande.

Det är som att min kropp inte bara får en instruktion som den ska följa utan den får i stället en uppgift att ta sig an. Och se, då händer det grejer!!! Vet inte om det går att förstå hur jag menar, jag hoppas att ni är med på vad jag menar.

OA

 

[Susan]

Sv: Äntligen sitsmedveten tränare!

Svar egentligen till trådskaparen inte till Psychogrrl även om jag snott citat från henne.

Jag vet inte ens om jag skall svara i den här tråden eftersom jag är ett sådant UFO...

Sen är det ju så att vår hjärna inte kan hantera allt för mycket nytt på en gång. Får man för mycket saker att tänka på i sin ridning (och som man dessutom bara blivit tillsagd och aldrig fått KÄNNA på själv så det blivit SANT) blir det bara pannkaka och förvirrat.

Absolut sant. När jag hittade en tränare (Svensk. Elev till Carmenzitas tränare) i vad jag kallar Klassisk Dressyr, så började jag om från grunden. med - bokstavligen talat - att kontrollera en del av min kropp i taget. Jag tror att jag skrittade på lektionerna i tre månader. Vi fick så gärna trava och galoppera om vi trodde att vi klarade av övningen i andra gångarter än skritt (- det var det ingen som trodde)

Sätter man (handgripligen) ryttaren i en "korrekt sits" känner den bara sina spänningar, den känner inte hur den bör sitta.

Vi fick börja med att hitta känslan hur det känns i kroppen när ryggraden är i balans - när varje kota staplas naturligt ovanpå den andra utan onödig msukelspänning.
Vi fick också laborera hur hästen påverkades av att vi flyttade tyngdpunkten framåt och bakåt och på detta sätt fick vi känan in _var_ hästen ville ha oss - var den bar oss bäst.

När vi kunde behålla den possitionen var det dags att öva på nästa grej.
Att kontrollera bäckenet och hästens bakdel i sidled
Axlarna och hästens bogar i sidled.
Osv osv

Först nu fem år senare börjar jag kunna sätta ihop det så att jag rider hästen utifrån egen kroppskontroll.

Hjälper man den däremot känna när det är snett och när det är rakt (vilket tar längre tid) blir slutresultatet mycket bättre.

På det sätt som jag lärt mig då så kommer feedbacken omedlebart från hästen. Jag kännen ju direkt när jag tappar kontnrollen över hästens och min balans i kroppen.
Det blir som när man trillar ned i ett hål, reflexerna rättar till. ( men som carmenzita skrev i en annna tråd, - för att dessa hjälper skall bli integrerade reflexer så måste man öva systematiskt en 10 000 ggr sådär.

Det är samma disciplin som en gymnast eller dansare.

Om det inte funkar det jag tänkt mig så gör formodligen inte kroppen det jag tror att den gör. jag får då sträva vidare mot en bättre kroppskontroll och ett större kropspmedvetande.