Äntligen fått börja med litium!

Och idag var första gången jag var hos sjuksköterskan och det var så skönt att äntligen träffa någon inom psykiatrin/sjukvården som genuint verkade bry sig! Hon satt nästan och gapade när jag berättade hur mycket information (=ingen alls förutom ta en tablett på morgonen och en på kvällen, börja direkt) jag fick innan jag började ta dem. De hade heller inte berättat för henne att jag redan börjat ta dem utan hon hade bara fått veta att jag skulle börja med dem. All information jag har fått är från google, apotekaren och bukefalos, ingenting alls(!) från läkaren och samtalskontakten bara vidarebefordrade från honom att jag hade fått recept och att jag skulle börja ta det direkt.
Mamma tycker att det är så illa att det borde anmälas men jag tror inte att jag vågar det för då kanske jag får ännu sämre hjälp i framtiden

Lämnat flera blodprover och inte heller där har jag fått någon som helst återkoppling från läkaren trots att flera värden varit utanför normalvärdet. Var på vårdcentralen förra veckan för att jag hoppades att kanske bli tagen på allvar där och få hjälp för min extrema trötthet men nope. Kontentan var typ ”sluta vara deprimerad så slutar du vara trött” Men han sa iallafall att han skulle höra av sig om proverna jag tog då så jag hoppas att han gör det snart och han sa också, när jag frågade om proverna jag redan tagit, att trots att mitt ena njurvärde var utanför det normala så var det ”rätt” om man jämförde med de andra så det kunde vara en personlig variantion.

Så nu går jag och försöker att inte hoppas för mycket på att det ska funka så jag inte blir lika besviken om det inte funkar.

 

[sorbifolia]

Och idag var första gången jag var hos sjuksköterskan och det var så skönt att äntligen träffa någon inom psykiatrin/sjukvården som genuint verkade bry sig! Hon satt nästan och gapade när jag berättade hur mycket information (=ingen alls förutom ta en tablett på morgonen och en på kvällen, börja direkt) jag fick innan jag började ta dem. De hade heller inte berättat för henne att jag redan börjat ta dem utan hon hade bara fått veta att jag skulle börja med dem. All information jag har fått är från google, apotekaren och bukefalos, ingenting alls(!) från läkaren och samtalskontakten bara vidarebefordrade från honom att jag hade fått recept och att jag skulle börja ta det direkt.
Mamma tycker att det är så illa att det borde anmälas men jag tror inte att jag vågar det för då kanske jag får ännu sämre hjälp i framtiden

Lämnat flera blodprover och inte heller där har jag fått någon som helst återkoppling från läkaren trots att flera värden varit utanför normalvärdet. Var på vårdcentralen förra veckan för att jag hoppades att kanske bli tagen på allvar där och få hjälp för min extrema trötthet men nope. Kontentan var typ ”sluta vara deprimerad så slutar du vara trött” Men han sa iallafall att han skulle höra av sig om proverna jag tog då så jag hoppas att han gör det snart och han sa också, när jag frågade om proverna jag redan tagit, att trots att mitt ena njurvärde var utanför det normala så var det ”rätt” om man jämförde med de andra så det kunde vara en personlig variantion.

Så nu går jag och försöker att inte hoppas för mycket på att det ska funka så jag inte blir lika besviken om det inte funkar.

Vad bra att du fick bra bemötande i dag, iaf!

Men varför skulle du få sämre hjälp om du anmälar? Det borde snarare vara tvärt om - om ingen anmäler så kommer de ju bara fortsätta behandla dig lika dåligt, evt. ännu sämre om de ser att de kommer undan med det....

 

[Rosett]

Vad bra att du fick bra bemötande i dag, iaf!

Men varför skulle du få sämre hjälp om du anmälar? Det borde snarare vara tvärt om - om ingen anmäler så kommer de ju bara fortsätta behandla dig lika dåligt, evt. ännu sämre om de ser att de kommer undan med det....

Finns en hel del patienter inom psyk som råkat ut för repressalier när de hävdat sina rättigheter. T.ex. att läkarna slutar förnya viktiga recept, mottagningen fryser ut patienten m.m.
Har själv blivit illa bemött och nonchalerad väldigt många gånger och att de gjort fel många gånger, t.ex. ljugit i journalen, gått in i annan journal utan mitt tillstånd (=dataintrång) och satt ut medicin utan att komma överens med mig först, men jag vågar inte heller anmäla för då kan det bli värre.

 

[Lyan]

Vad bra att du fick bra bemötande i dag, iaf!

Men varför skulle du få sämre hjälp om du anmälar? Det borde snarare vara tvärt om - om ingen anmäler så kommer de ju bara fortsätta behandla dig lika dåligt, evt. ännu sämre om de ser att de kommer undan med det....

Ja, det var trevligt faktiskt!

Jag vågar inte anmäla för att jag är rädd för att råka ut får sådant @Rosett skriver om

Finns en hel del patienter inom psyk som råkat ut för repressalier när de hävdat sina rättigheter. T.ex. att läkarna slutar förnya viktiga recept, mottagningen fryser ut patienten m.m.
Har själv blivit illa bemött och nonchalerad väldigt många gånger och att de gjort fel många gånger, t.ex. ljugit i journalen, gått in i annan journal utan mitt tillstånd (=dataintrång) och satt ut medicin utan att komma överens med mig först, men jag vågar inte heller anmäla för då kan det bli värre.

Det är verkligen så jävla sjukt att det kan få lov att gå till så!

 

[Lyan]

Nästa torsdag har jag tid med samtalskontakten igen men jag vill verkligen inte gå dit för det var så obehagligt sist. Bara grät och grät och hon kunde inte svara på någonting trots att jag var hos henne för att bland annat få dessa svar Och jag sa uttryckligen till henne att jag ville INTE att hon eller läkaren skulle ringa upp utan att de skulle ta kontakt via brev eller boendestödet men gissa vem som ringde i nästföljande vardag

 

[Lyan]

Idag fick jag äntligen brevet från läkaren på vårdcentralen och han skulle skicka remiss till någon avdelning jag inte minns namnet på eftersom mitt järnvärde fortfarande var för högt men det som skulle kollas minns jag hette hemokromatos. Så tydligen lyssnade han iallafall på att pappa också haft problem trots att han verkade vifta bort det när jag var där.

För övrigt mår jag väldigt svajjigt. Upp och ned och upp och ned blandat med ångest och panikkänslor. Har dessutom blivit sjuk igen Jag har aldrig varit så här mycket sjuk i hela mitt liv som jag har varit de senaste 2,5 åren och då lever jag ändå nästan som en eremit så jag fattar inte varifrån jag blir smittad.

Lite positivt är iallafall att jag har fått sålt rätt mycket av alla kläder och prylar jag har liggande. Har fortfarande maaaaassor kvar men nu har jag ”bara” en och en halv byrålåda med kläder jämfört med mer än två förra veckan. Och varje liten krona är mer än välkommen nu när Pärlas veterinärvård kostar så mycket.

Sedan kommer vi till vikten och där är det fullkomlig panik men jag vet inte hur jag ska kunna gå ned när jag inte orkar träna

 

[Lyan]

Första litiumblodprovet idag. Får se vad det visar.
Måendet är svajjigt som fan med massa ångest och panikkänslor och att jag är sjuk igen gör ju inte saken bättre.

 

[Lyan]

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få lite mer energi snart så jag kan börja träna för som det är nu så blir jag äcklad av att se mig själv i spegeln och det gör depressionen och ångesten ännu värre för många av mina fina kläder passar inte och de som passar orkar jag inte använda för jag är så deppig. Lever i oversized hoodies/sweatshirtklänningar för då slipper jag se min kropp.
Råkade se gamla bilder på mina ögonfransar också och det var först då jag insåg hur korta de har blivit och varför lashliften inte funkar längre. Så nu känner jag mig ful där också
Och jag vet att jag är fåfäng och löjlig men jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte hur jag ska kunna bli nöjd med hur jag ser ut så länge som jag ser ut som jag gör nu

 

[sorbifolia]

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få lite mer energi snart så jag kan börja träna för som det är nu så blir jag äcklad av att se mig själv i spegeln och det gör depressionen och ångesten ännu värre för många av mina fina kläder passar inte och de som passar orkar jag inte använda för jag är så deppig. Lever i oversized hoodies/sweatshirtklänningar för då slipper jag se min kropp.
Råkade se gamla bilder på mina ögonfransar också och det var först då jag insåg hur korta de har blivit och varför lashliften inte funkar längre. Så nu känner jag mig ful där också
Och jag vet att jag är fåfäng och löjlig men jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte hur jag ska kunna bli nöjd med hur jag ser ut så länge som jag ser ut som jag gör nu

Hur äter du nu? Får du i dig tillräckligt med nyttig mat för att få energi?

(Förlåt om det blir triggande, i så fall behöver du inte svara. Men minns att du brukade ha problem att få i dig ordentlig middag t.ex. på en regelbunden basis tidigare)

 

[Lyan]

Hur äter du nu? Får du i dig tillräckligt med nyttig mat för att få energi?

(Förlåt om det blir triggande, i så fall behöver du inte svara. Men minns att du brukade ha problem att få i dig ordentlig middag t.ex. på en regelbunden basis tidigare)

Jag äter jättedåligt för jag är så kräsen och har extremt svårt att tvinga mig att äta sådant jag inte tycker om/känner för. Så jag äter för mycket kalorier men för lite näring. Fick tips om näringsdrycker mm i en annan tråd men har inte kunnat ta upp det med någon för vi har inte längre någon dietist här. Om jag försöker att hålla mig till att äta/dricka sådant jag egentligen inte vill ha eller inte tycker om bara för att det är bra för mig så slutar det med att jag får sådan ångest av att äta och dricka att det slutar med att jag svälter mig och blir uttorkad. Jag kan heller inte ha sådant som är för gott hemma för då kan jag inte sluta äta istället. Så ännu en sak jag behöver terapi för men det tycker inte psykiatrin

 

[sorbifolia]

Jag äter jättedåligt för jag är så kräsen och har extremt svårt att tvinga mig att äta sådant jag inte tycker om/känner för. Så jag äter för mycket kalorier men för lite näring. Fick tips om näringsdrycker mm i en annan tråd men har inte kunnat ta upp det med någon för vi har inte längre någon dietist här. Om jag försöker att hålla mig till att äta/dricka sådant jag egentligen inte vill ha eller inte tycker om bara för att det är bra för mig så slutar det med att jag får sådan ångest av att äta och dricka att det slutar med att jag svälter mig och blir uttorkad. Jag kan heller inte ha sådant som är för gott hemma för då kan jag inte sluta äta istället. Så ännu en sak jag behöver terapi för men det tycker inte psykiatrin

Det verkar tyvärr finnas allt för lite fokus på sådant inom vården. Det är numera bevisat att vad man äter har stor påverknad på inte bara fysiskt, men även psykiskt mående. Och det går ju knappast att medicinera sig till mera energi om man inte får det man behöver via maten.

Hjälper boendestödet till någonting med matlagning?

 

[Lyan]

Det verkar tyvärr finnas allt för lite fokus på sådant inom vården. Det är numera bevisat att vad man äter har stor påverknad på inte bara fysiskt, men även psykiskt mående. Och det går ju knappast att medicinera sig till mera energi om man inte får det man behöver via maten.

Hjälper boendestödet till någonting med matlagning?

Känns som det typ inte finns fokus på någonting
Ja, det är ju det!
Nej, men samtidigt så behöver jag ju mer energi för att ens försöka ta tag i maten så det är en ond cirkel

De kan hjälpa till med det men jag känner inte att jag orkar det som det ser ut nu

 

[Lyan]

Jag vill inte mer jag klarar inte mrr

 

[skiesabove]

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få lite mer energi snart så jag kan börja träna för som det är nu så blir jag äcklad av att se mig själv i spegeln och det gör depressionen och ångesten ännu värre för många av mina fina kläder passar inte och de som passar orkar jag inte använda för jag är så deppig. Lever i oversized hoodies/sweatshirtklänningar för då slipper jag se min kropp.
Råkade se gamla bilder på mina ögonfransar också och det var först då jag insåg hur korta de har blivit och varför lashliften inte funkar längre. Så nu känner jag mig ful där också
Och jag vet att jag är fåfäng och löjlig men jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte hur jag ska kunna bli nöjd med hur jag ser ut så länge som jag ser ut som jag gör nu

Vilka värden var utanför referens?
Har du hypotyreos?

Jag fick många psykiska symtom när jag hade det, inklusive hörselhallucinationer. Och man tappar hår, ögonfransar och ögonbryn tunnas ur, kroppen gör ont, känns som att vada genom sirap, ofantlig trötthet, massa ångest, man går upp i vikt, packar på sig vätska, huden blir matt och grådassig...

 

[Lyan]

Vilka värden var utanför referens?
Har du hypotyreos?

Jag fick många psykiska symtom när jag hade det, inklusive hörselhallucinationer. Och man tappar hår, ögonfransar och ögonbryn tunnas ur, kroppen gör ont, känns som att vada genom sirap, ofantlig trötthet, massa ångest, man går upp i vikt, packar på sig vätska, huden blir matt och grådassig...

Njurvärden och för högt järn. Sköldkörteln har visat fel en gång men det var flera år sedan och jag minns inte om det var för högt eller lågt

 

[Lyan]

Floor är sjuk och jag vet inte vad jag ska göra Veterinär imorgon naturligtvis men sedan? Hon är min favorit så sannolikheten att hon kommer att överleva är så liten att den inte ens går att räkna på. Varje gång jag försöker rädda ett marsvin så slutar det bara med att de dör ändå och jag bara har förlängt deras lidande jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har inte älskat ett marsvin så mycket sedan jag hade Xíexie

 

[Lyan]

Jag vet inte om jag kommer att klara detta. Det känns som att jag bara mår sämre och sämre och jag står inte ut! Jag har konstant fruktansvärd ångest och panik. Jag vill inte leva mer

 

[Exit]

Jag vet inte om jag kommer att klara detta. Det känns som att jag bara mår sämre och sämre och jag står inte ut! Jag har konstant fruktansvärd ångest och panik. Jag vill inte leva mer

Det låter jättejobbigt @Lyan ! Finns det någon du kan ringa och prata med en stund t.ex. för att hjälpa till att bryta tankarna lite? Kan det vara din nya medicin som spökar, att den inte hunnit stabilisera sig ännu? Har du någon vårdkontakt som du snabbt kan få tag på för att bolla idéer?

Kämpa!❤

 

[Lyan]

Det låter jättejobbigt @Lyan ! Finns det någon du kan ringa och prata med en stund t.ex. för att hjälpa till att bryta tankarna lite? Kan det vara din nya medicin som spökar, att den inte hunnit stabilisera sig ännu? Har du någon vårdkontakt som du snabbt kan få tag på för att bolla idéer?

Kämpa!❤

Det är fruktansvärt. Jag vill bara att allt ska t slut, men det går inte orkar inte prata med någon. Har matat alla djuren och gett Floor henne medicin så hoppas att jag ska kunna somna snart så jag slipper allt en stund iallafall
Vet inte om det är medicinen. Är jättekänslig för mediciner men litium är ju inget som bara kickar in pang bom. Har telefonnummer till sköterskan någonstans men klarar inte att ta kontakt. Ska till samtalskontakten på torsdag men jag vill verkligen inte för det känns inte bra med henne
Önskar jag hade orkat kämpa. Jag har ingen kämparglöd alls i mig, har aldrig haft

 

[skiesabove]

Det är fruktansvärt. Jag vill bara att allt ska t slut, men det går inte orkar inte prata med någon. Har matat alla djuren och gett Floor henne medicin så hoppas att jag ska kunna somna snart så jag slipper allt en stund iallafall
Vet inte om det är medicinen. Är jättekänslig för mediciner men litium är ju inget som bara kickar in pang bom. Har telefonnummer till sköterskan någonstans men klarar inte att ta kontakt. Ska till samtalskontakten på torsdag men jag vill verkligen inte för det känns inte bra med henne
Önskar jag hade orkat kämpa. Jag har ingen kämparglöd alls i mig, har aldrig haft

Jag tycker du ska ringa sköterskan så fort det går. Och logga in på 1177 och kolla dina senaste sköldkörtelvärden. Litium kan påverka dina nivåer av sköldkörtelhormon, och man kan verkligen må skit både när det svänger upp och svänger ner. Emotionellt alltså - man kan få otroliga emotionella symtom som "varning" på att ämnesomsättningen (sköldkörtelhormonerna) strular.

Är du suicidial så ring akutlinjerna, finns flera har jag för mig.