I juni flyttade jag och min sambo in i en lägenhet på andrahandskontrakt där ägaren lämnade sin honkatt till oss. "Vill ni inte ta hand om henne, så skjuter jag henne" 
. Ägaren, som min sambo känner sen barnsben har varit så otroligt stygg med henne, så jag vill inte skriva om alla hemskheter. Han har även lämnat henne ensam långa perioder.
Jag hade även med min katt på tio år och vi introducerade dom med galler och skilda rum. Hon var inte speciellt intresserad, och fräste när hon såg honom på håll.
Hon gick att klappa/klia men blev snabbt rädd och drog som en avlöning, sökte sällan någon kontakt och höll sig oftast gömd. Man fick absolut inte ta på hennes svans. Då kunde hon anfalla/försvara sig. När gallrena avskaffades blev det mycket fräs och hon anföll min katt, som försökte vara en gentleman och socialisera. Dom hamnade även i slagsmål ett par gånger med varandra när min katt ledsnade på hennes tilltag.
Men nu! Dom senaste veckorna! Man märker ju att hon varit väldigt ostimulerad innan och hon har inte varit speciellt nyfiken på vad varken vi eller min katt har sysslat med. Men jag har nu kommit på henne att smyga in i badrummet och hoppa upp på badkarskanten för att lukta på kranen. Där min katt dricker sitt morgonvatten.
Hon kan även komma i efterhand för att lukta på min katts stimulansleksaker efter att han lekt färdigt. Hon gör inga ansträngningar att leka med dom än. Men hon visar intresse och luktar och undersöker! Dom har även börjat leka ihop. Jagis är stående på morgonschemat, även om det är på hennes villkor. Det är så roligt att se att min katt visar henne hur man är katt, och hon är intresserad.
Hon har även börjat komma upp i sängen för att gosa, och jag kan smeka henne överallt, även svansen. Nyss kom hon förbi och pratade lite och ville bli klappad. Och igår kom hon med svartögon och visade att hon ville leka. Inga kattleksaker i sikte så med fingrarna som insats mot soffkanten lekte vi och det är ju fantastiskt! Händer som har varit så farliga innan!
Ett nytt år, ett nytt liv med nya äventyr för henne!
. Ägaren, som min sambo känner sen barnsben har varit så otroligt stygg med henne, så jag vill inte skriva om alla hemskheter. Han har även lämnat henne ensam långa perioder.Jag hade även med min katt på tio år och vi introducerade dom med galler och skilda rum. Hon var inte speciellt intresserad, och fräste när hon såg honom på håll.
Hon gick att klappa/klia men blev snabbt rädd och drog som en avlöning, sökte sällan någon kontakt och höll sig oftast gömd. Man fick absolut inte ta på hennes svans. Då kunde hon anfalla/försvara sig. När gallrena avskaffades blev det mycket fräs och hon anföll min katt, som försökte vara en gentleman och socialisera. Dom hamnade även i slagsmål ett par gånger med varandra när min katt ledsnade på hennes tilltag.
Men nu! Dom senaste veckorna!
Man märker ju att hon varit väldigt ostimulerad innan och hon har inte varit speciellt nyfiken på vad varken vi eller min katt har sysslat med. Men jag har nu kommit på henne att smyga in i badrummet och hoppa upp på badkarskanten för att lukta på kranen. Där min katt dricker sitt morgonvatten. Hon kan även komma i efterhand för att lukta på min katts stimulansleksaker efter att han lekt färdigt. Hon gör inga ansträngningar att leka med dom än. Men hon visar intresse och luktar och undersöker! Dom har även börjat leka ihop. Jagis är stående på morgonschemat, även om det är på hennes villkor. Det är så roligt att se att min katt visar henne hur man är katt, och hon är intresserad.
Hon har även börjat komma upp i sängen för att gosa, och jag kan smeka henne överallt, även svansen. Nyss kom hon förbi och pratade lite och ville bli klappad. Och igår kom hon med svartögon och visade att hon ville leka. Inga kattleksaker i sikte så med fingrarna som insats mot soffkanten lekte vi och det är ju fantastiskt! Händer som har varit så farliga innan!
Ett nytt år, ett nytt liv med nya äventyr för henne!
