Antal dagmammor/förskolor under uppväxt

[Lickety]

Nu när vi fått barn så börjar jag fundera över saker i min egen uppväxt, vilket nog många gör. Jag tror starkt på att man behöver syna sig själv och bearbeta sin egen ryggsäck för att bli en bättre förälder.
Ofta utgår man ju från att saker varit normala (vad nu det är?) tills man sätter sitt vuxna strålkastarljus på dem. Jag har starkt känt att jag inte ville sätta sonen i en förskola som han snart skulle byta från (garantiplats). Nu fick vi plats i rätt förskola och allt är frid och fröjd.
Men härom dagen började jag räkna efter hur många olika dagmammor/förskolor jag själv gått på. Eftersom jag inte vet vad som är "normalt" får ni gärna rösta. Jag är mest nyfiken på hur det sett ut för andra och hur ni tror det kan ha påverkat er?

 

[Lingon]

Du glömde alternativet noll.

 

[Lickety]

Fixat

 

[Sofie.S]

Gick hos samma dagmamma hela uppväxten förutom sist terminen innan skolstart, fick då gå en termin på dagis (som det hette då). Det var en oerhörd kontrast och det är en tid jag minns som inte särskilt trygg eller rolig. Kommunen sa upp dagmammorna, därav dagis.
När min dagmamma var sjuk så var mamma hemma med hela syskonskaran. Hade en bror med särskilda behov så kunde inte vara hos någon annan dagmamma.
Är 27 år gammal.

Mina egna barn har hela tiden gått på samma förskola. Yngsta dottern fick byta avdelning när storasyster gick upp i förskoleklass då de gick på en syskonavdelning tillsammans innan.

 

[Araminta]

Mina föräldrar flyttade mig efter första året då jag inte trivdes på den första. Har dock inga egna minnen från den tiden (inte så konstigt, jag var två år gammal).

Vad jag minns så var den nya förskolan en trygg och bra plats för mig. Har relativt få minnen från den åldern så har svårt att avgöra.

 

[Rhinos]

Jag gick hos dagmamma, men inte på heltid. Älskade att vara hos min dagmamma. Hennes hem var en trygg och bra plats att vara på och minns det med värme. Utöver det gick jag på kyrkans barntimmar några dagar i veckan. Mamma jobbade deltid och mina morföräldrar bodde precis jämte oss så de kunde ta hand om mig och mitt syskon när det behövdes.

Fördelen var att jag hade en väldigt trygg uppväxt, och jag har enbart bra minnen från den tiden. Däremot tror jag det hade varit nyttigt för mig att utvecklas i större barngrupper. Kyrkans barntimmar gav mig visserligen det till viss del, men gick så pass lite att man inte kom in i gruppen så lätt. Därmed inte sagt att jag hade velat byta bort min dagmamma mot en förskola på heltid.

Min äldsta går nu på sin 3:e förskola och det har inte varit optimalt. Han har samma personlighetstyp som mig märker jag, som behöver tid på sig för att komma in, och behöver tid för reflektion och lugna miljöer. Han känner sig otrygg i stökiga situationer och det tar lång tid innan han känner sig trygg med andra barn och knyter då an till några få. Den förskola han går på nu är helt klart den han trivts bäst på, och han kommer att gå med samma barn i skolan sen.

 

[Unafraid]

Mamma var hemma med mig, jag tror dock att dagis hade varit en stor fördel. När jag började förskola hade "alla" redan bästisar och kände varandra osv.

 

[vinkelina]

Två dagmammor, två olika klubbverksamhet från församlingen (3h a 2 gånger i veckan) en förskola ”sexårsverksamhet” som de då hette här. Började hos dagmamma när jag var 9 månader. Mycket hemma också pga yngre syskon och att man då inte fick vara på dagis. (80 tal)

 

[Marty]

Jag minns inte om jag var hos 2 eller 3. Mamma hävdar att jag gick hos dagmamma i början precis som min bror eftersom det var svårt att få dagisplats. Jag har typ inga minnen därifrån dock.

Sen gick jag på dagis 1 tills min bror som är två år äldre började skolan. Då bytte jag dagis till en som låg väldigt nära där vi bodde. Den första låg på anda sidan stan. Jag tror inte att det påverkat mig negativt. Har fina minnen från båda. Det som var positivt var nog när jag bytte och träffade folk som bodde i mitt eget bostadsområde. Det var ju först då man kunde skaffa kompisar.

 

[Blyger]

Mamma var hemma med mig, jag tror dock att dagis hade varit en stor fördel. När jag började förskola hade "alla" redan bästisar och kände varandra osv.

Vårt barn går på en jättebra förskola i stan, men vi står i kö för omplacering till en plats på landet där vi bor, just för detta.

Hoppas att han får plats lagom tills det är dags att byta från småbarn, då det ändå blir ett byte liksom

 

[Lickety]

Jag kan ju svara själv också. Jag gick på minst fem ställen före skolåldern. Om jag tar med de ställen där jag kan ha varit i tidig skolålder (har minnen från sommar, så det kan ju t.ex ha varit en period på sommarlov) så blir det sju, exklusive skolans fritids. Jag kände mig inte riktigt trygg på något av ställena såvitt jag minns, men flera ställen hade sina fördelar också.

 

[Soapbubble]

Jag röstade 3-4 för det var antalet innan jag började skolan inklusive ett sommardagis. För du menade väl innan man börjar skolan? Under skolåren hade jag 3-4 olika barnomsorgsvarianter.

 

[Lickety]

Jag röstade 3-4 för det var antalet innan jag började skolan inklusive ett sommardagis. För du menade väl innan man börjar skolan? Under skolåren hade jag 3-4 olika barnomsorgsvarianter.

Ja, jag menar innan skolan så min röst hamnar på fem eftersom jag är osäker på åldern på två av ställena.

 

[startpompe]

Gick på en och samma, uppväxt i liten by så fanns inga alternativ. Jag trivdes dock väldigt bra, gick där tills jag var 6 tror jag, sen var mormor hemma hos på dagarna tills föräldrarna kom, så gick aldrig på fritids

 

[Kilauea]

Gick hos två dagmammor, för att jag mådde så dåligt hos första (mobbad). Den andra besökte jag även efter jag slutat, för hon var så trygg och bra.

Sonen går hos dagmamma nu, gjort i två år i höst. Ev kommer han få byta till hösten, men det beror på hur mitt jobbschema kommer se ut. Dagmamman är privat och har inte öppet heltid nämligen.

 

[Tilja]

Jag gick hos 12 olika dagmammor fram till jag fyllde 9. Verkligen inte att rekommendera. Hade riktig otur, nån blev sjuk, nån bytte jobb, nån var tillfällig etc. etc. så jag fick flytta runt hela tiden. Dessutom var jag ett ganska osäkert barn så det var inte alls bra, vet att min mamma tyckte det var jättejobbigt.

Så förhoppningsvis är jag den enda som röstat på 9+...

 

[Eavea]

Vi flyttade mellan tre olika städer innan jag fyllt 5, så det blev 5 olika dagis i och med en del tillfälliga lösningar på varje ort. Kan inte säga att det påverkat mig det minsta. Men det beror nog på typen av barn.

Mitt äldsta barn har bytt förskola 3 ggr och har ÄLSKAT alla direkt, inga bekymmer överhuvudtaget med ny personal eller vänner. Yngsta barnet har gått på samma förskola sen start och är efter 4 år fortfarande skeptisk till hela grejen. Där skulle ett byte sitta långt inne, då det nog skulle bli kaos.

 

[Eli]

Gick aldrig på förskola då mamma var hemma tills jag fyllde 6 år och började på lekis. Minns att jag hade väldigt svårt att förstå vad det hela gick ut på och vad som förväntades av mig. Kände mig utanför då de andra barnen redan var vana vid större barngrupper och jag stod mest och tittade på när andra lekte. Jag var väldigt blyg och visste inte hur jag skulle närma mig andra. Minns inte att jag fick någon vidare hjälp heller utan kände mig inkastad och lämnad ensam. Det här har gjort att jag tycker det är viktigt att förbereda min son på vad som ska hända, vi pratar redan om skolan även fast det är 1,5 år kvar. Jag vill inte att han ska stå där och inte fatta vad som händer. Jag har också satt honom i en förskola där i princip alla kommer gå i samma skola sen. Han har gått på samma sedan han började. Ett byte skulle nog vara jobbigt för honom.

 

[Krystalline]

Jag gick på ett och samma dagis, fast det hade tre olika avdelningar som man avancerade till med åldern.

Mina barn går egentligen hos 1 dagmamma, men i praktiken blir det 3 olika (och ibland en fjärde) då de är så många i kommunen som hjälps åt när någon är sjuk etc. Dock är ju samma barn mer eller mindre i alla de grupperna så det märks inte så mycket.

 

[miumiu]

Jag gick på föräldrakooperativ dom första åren (2-3 kanske..?) Och då var min pappa ofta med. Han jobbade till sjöss och var hemma långa perioder i sträck. Sen började jag på vanligt "dagis" och jag minns att den övergången var jobbig. Under inskolningen skulle min pappa gå ut och röka och lämnade mig med en personal som fick hålla fast mig för att jag inte skulle springa efter. Hade sjuk separationsångest under denna period, trots att det funkat bra på föräldrakooperativet dom perioder min pappa inte var med. Men så småningom la det sig och jag kom in bra i barngruppen och så.

Min egen son har gått på samma förskola sen han var 1.5 och det har funkat bra. Han börjar skolan nu i höst och det är såklart lite pirrigt. Förskolan är ju en plats där många barn spenderar stor del av sin uppväxt och det är väl naturligt att det blir en trygg och välbekant plats. Vi har ju haft turen att inte behöva byta, vilket känns väldigt skönt, men jag tror inte att ett byta nödvändigtvis behöver innebära nånting dåligt för barnet heller. Jag kan känna, iom att sonen är så "hemmavan" på sin förskola och inte har behövt flytta sin lilla värld tidigare, så kommer övergången till förskoleklass att innebära en stor förändring. Är man mer van att byta kompisar och miljö kanske det inte blir så dramatiskt?