Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

[Sol]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Ja, det är synd om dem. Vem tar hand om deras barn om de blir sjuka och måste läggas in eller än värre, om de dör? Vem vågar skaffa barn med en människa man inte litar på kan ta hand om barnet vid ens eventuella frånfälle?

 

[No1]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Så utomordentligt tramsigt. Det handlade dessutom bara om sex dagar, inte ens en vecka.

Undrar vad de konservativa galenpannorna säger om t ex alla pappor som åker iväg och jobbar på oljeplattformar veckor i sträck och lämnar småbarn hemma med mamma? Nej just det, jag glömde att det sitter i fittan.

Ja, det sitter i könet.
Det jag inte förstår är VARFÖR de blöta näsorna MÅSTE yttra sitt fördömande över denna kvinnas val, TROTS att man VET att barnet inte far illa.
Man MÅSTE upplysa henne om att tyckarpanelen anser att hon är en stor portion rutten morsa.
Våra val är uppenbarligen inte vår egen ensak utan en samhällelig fråga, det är en sak som är jävligt säker.

Hade dottern varit tre veckor och de fått avbryta amningen huxflux hade det kanske varit något annat, .

Och även om barnet hade varit tre veckor så är det inte helt omöjligt att det tillhört ett av alla barn som aldrig ammas

Min svägerska får höra att hon inte är klok som lämnar bort sin 3,5 åring till mormor över helgen... Och som dessutom lämnar sin bebis på 7 månader ensam med pappan medans hon och 3,5 åringen åker på egna aktiviteter.

Igenkänningsfaktor gällande total galenskap:
Mamma skulle lämna mig (bebis) en halvdag till mormor för att få egentid.
Det kommenterades givetvis från tyckarna i omgivningen.
När pappa sedan skulle ta hand om mig på egen hand så var det självklart att han skulle lämna mig till farmor eller mormor - DET var helt i sin ordning.

I förra veckan diskuterade sambon det vid lunchbordet på jobbet. Han fick medhåll, från alla utom en, om att det var stenkorkat resonerat av kritikerna.

Mycket glädjande att det var en majoritet som var utrustade med logik

Sambon och jag var eniga om att alla barn har två föräldrar, men på något vänster tycks vår dotter bara ha en. Knepigt det där

/bitterfitta

Vad hände?

 

[No1]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag får ofta frågan var vår dotter är när jag är på jobbet. Det finns liksom inte vissa människors värld att hennes pappa skulle vara hemma med henne. Tröttsamt och sorgligt.

Sen har jag också fått höra på jobbet: Men, vem tar hand om pojken?????

Hans pappa??!! Oj vilken duktig en som vill det, HUR går det då????

Samma bemötande fick jag när jag började arbeta 2 dagar i veckan när han var 6 månader. Och jag var så hemsk att hon fick vara hos mormor eftersom pappan var tvungen att jobba då han precis fått ny anställning

Något sådant skulle jag garanterat sagt! Eller kanske "Jag bad de fyra katterna att hålla ett öga på bebisen. Det är luuuuugnt."

När jag började jobba igen efter första barnet (han var sju månader då) tittade en kollega förvirrat på mig och sa "Men.. men... var är din bebis?". Mmm, han ligger nog hemma på golvet och skriker i sin ensamhet var jag mycket nära att häva ur mig.

Hur kan ni motstå tillfället med fräskaka?
Jag hade ALDRIG kunnat släppa tillfället att be dem utveckla tanken bakom kommentaren.

*kl*
Först: Tack No1! Jag håller med. Om allt.

För vår del så hade kommentarerna huvudsakligen redan blivit avklarade när jag väl började jobba när sonen var 7 månader (gick tillbaka på heltid då). Det var några lite förvånade höjda ögonbryn när vi talade om vår plan; jag tolkade rätt många av dem som positiva i alla fall. Men kommentarerna fanns ju:
- Men, hur ska du göra med amningen? frågade en mamma som jag var på restaurang med och som själv just börjat vänja sitt barn vid annan mat vid 4 månaders ålder. (Mitt svar: jag kommer inte att helamma längre då.)
- Jaha... ja, om man inte vill vara hemma längre så ska man ju inte vara det, sa en annan mamma som då hade en ettåring. (Mitt svar: det handlar inte om att inte vilja, det handlar om att barnet har en pappa som också vill.)
- Ja, själv skulle jag aldrig i livet ha gett bort mina dagar!, sa en kvinna med vuxna barn. (Mitt svar: ja, nu är det ju lite svårt att ge bort något som inte är mitt från början.... han behåller helt enkelt de dagar som han tilldelas som förälder, sa jag)
- Jaja... du kommer få se att mamma betyder mest!, sa en kvinna i chefsposition till min sambo.

Det slår mig ju när jag skriver detta att samtliga citat ovan är från kvinnor...
Kanske är det så att kvinnor med just Det Heliga Mödraskapets rätt har möjligheten/rätten att tycka saker om just andra kvinnors föräldraroll. Kanske är det så att männen i egenskap av Sekundära Föräldrar inte har någon åsikt. Och om de har den så aktar de sig noga för att tala om det Det Heliga Mödraskapet. Jag vet inte...

Ytterligare ett sorgligt exempel från en outtömlig källa.
Nu har jag byggt upp sådan fläskig frätande irritation att jag måste undvika konservatister, in absurdum.
Biter jag ihop hårdare än vad jag gjort hittills kommer jag snart vara tandlös.

Fö tycker även jag att det är intressant att de värsta kissnödiga små skitförtryckare är just kvinnor - KVINNOR?!
Kan det vara så att det är dessa kvinnor, mödrar, som saknade någon egentlig roll och betydelse i livet innan barnen, som först efter barnens ankomst hittat sin roll (oumbärliga felfria mödrar) och därmed känner sig allsmäktiga?

 

[No1]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag kan bara svara för mig själv, jag har haft två föräldrar. Och jag växte upp under tidigt 90-tal, man kunde ju trott att det kanske hade utvecklats något på tjugo år. När jag var liten trodde de allra flesta att min mamma var död eftersom det alltid var pappa som åkte med på hästtävlingar, ridlektioner, till simhallen och ishallen. Som att en pappa inte kan välja att tillbringa tid med sitt barn utan att folk ska tro att det är för att han är det enda barnet har kvar. Mina föräldrar är dessutom gifta, så det var inte fråga om någon helgförälder som vill "kompensera" sina barn för att man inte bor ihop alltid.

Stackare! Du måste haft det tufft i livet
Skämt å sido, ibland kan man glädjas åt att få tillhöra undantagen

Ja, det är synd om dem. Vem tar hand om deras barn om de blir sjuka och måste läggas in eller än värre, om de dör? Vem vågar skaffa barn med en människa man inte litar på kan ta hand om barnet vid ens eventuella frånfälle?

Mormor/farmor

 

[Sol]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Mormor/farmor

Ja, just det... men de riskerar ju (kanske) att avlida av ålder innan barnet har blivit vuxet. Det gäller att ladda upp med många kvinnliga kandidater som kan träda in om man skulle trilla av pinn.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Kan det vara så att det är dessa kvinnor, mödrar, som saknade någon egentlig roll och betydelse i livet innan barnen, som först efter barnens ankomst hittat sin roll (oumbärliga felfria mödrar) och därmed känner sig allsmäktiga?

Något åt det hållet tror jag att en av de värsta mammorna jag någonsin upplevt tänker. Barnet är liksom det enda hon har och det är det som ger henne något värde i livet. Någon som behöver henne. I hennes värld är en pappa aldrig lika mycket värd och hon har också sagt det rakt ut.

Om det nu var så du menade förstås. Inte riktigt samma sak men något likartat.

 

[Calazirya]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Men så är det väl ?

Tjejer/kvinnor/kärringar/tanter/damer är tämligen elaka/pratar bakom ryggen/fryser ut m.m andra av samma kön. ( så ingen missförstår så talar jag givetvis inte om samtliga av kvinnligt kön ).
Det följer med även när man blir mamma tyvärr. Man piskar upp en hatfylld stämning/mobb på vissa forum exempelvis och tipsar om hur man ska göra för att kunna utesluta pappan vid en eventuell separation..

Känns som om jag kan forts med exempel i all evighet =/

 

[No1]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Något åt det hållet tror jag att en av de värsta mammorna jag någonsin upplevt tänker. Barnet är liksom det enda hon har och det är det som ger henne något värde i livet. Någon som behöver henne. I hennes värld är en pappa aldrig lika mycket värd och hon har också sagt det rakt ut.

Om det nu var så du menade förstås. Inte riktigt samma sak men något likartat.

Det var precis så jag menade

 

[Kiwifrukt]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Mormor/farmor

Eller hur? En killkompis till mig är ensam med sitt barn sen flera år tillbaka (det finns alltså ingen mamma alls), och han får alltid frågan varför hans mamma eller barnets mormor inte kan passa pojken.

 

[lingonben]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Fö tycker även jag att det är intressant att de värsta kissnödiga små skitförtryckare är just kvinnor - KVINNOR?!
Kan det vara så att det är dessa kvinnor, mödrar, som saknade någon egentlig roll och betydelse i livet innan barnen, som först efter barnens ankomst hittat sin roll (oumbärliga felfria mödrar) och därmed känner sig allsmäktiga?

Även om min kollegan med korkade kommentaren råkade vara man, så håller jag med dig om att de flesta förtryckare jag råkat ut för är andra kvinnor. Och det känns ganska konstigt med tanke på att jag innan jag skaffade barn hade tillbringat tretton år i kraftigt mansdominerade miljöer (utbildning och jobb). Okej, lite dumma kommentarer och händelser här och var, men jag har ändå mest känt mig positivt bemött. Inga grova trakasserier, inga konstiga löneskillnader, inget riktigt elände som jag hört att äldre kvinnliga ingenjörer råkat ut för. Men sen jag klev in i föräldravärlden, herrejesus Huvudsakligen andra kvinnor har stenhårt försökt trycka in mig i mallen att jag inte begriper något om ekonomi (1), att jag är konstig som saknade mitt jobb som föräldraledig, att jag inte borde ha egna intressen (2), att min man är sekundärförälder, eller allra helst mitt barn han med (3). Och så vidare och så vidare in absurdum. För att inte tala om vilka hårda mallningar de stackars barnen utsätts för! Gah, nu är jag rejält irriterad jag med, men dendär heliga-moderskapströjan skaver ganska illa på mig.

(1) Vid inskrivningsträffen med BM lämnar hon över alla papper till mig utom föräldrapenningsinformationen "-Den handlar om ekonomi, så den brukar jag ge till papporna *tihi*". Jag satt och vibrerade av irritation men fegade att skälla på henne, medan sambon sneglade på mig och såg ut att fundera på exakt när jag skulle explodera.

(2) Berättade på ÖF att jag skulle ta upp medrytteriet 2 kvällar per vecka. "-Men hur ska du HINNA" blev responsen från kvinna som mycket riktigt saknade roll och intressen i livet innan det fantastiska moderskapet. Två. Jävla. Kvällar!

(3) Föräldraledige maken och båda barnen låg hemma med kräksjuka, alltså fick jag rycka in och ta några av hans FP-dagar. "Höhö, tre sjuka barn är inte lätt" tyckte en annan ÖF-förälder på FB. Nej, min man är inte ett barn. Jag tycker sådana liknelser är rätt stötande.

 

[Björk]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Kan det vara så att det är dessa kvinnor, mödrar, som saknade någon egentlig roll och betydelse i livet innan barnen, som först efter barnens ankomst hittat sin roll (oumbärliga felfria mödrar) och därmed känner sig allsmäktiga?

DU är bara FÖR underbar!!!

 

[Björk]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

(1) Vid inskrivningsträffen med BM lämnar hon över alla papper till mig utom föräldrapenningsinformationen "-Den handlar om ekonomi, så den brukar jag ge till papporna *tihi*". Jag satt och vibrerade av irritation men fegade att skälla på henne, medan sambon sneglade på mig och såg ut att fundera på exakt när jag skulle explodera.

Jag skickade några frågor för några år sen till vårt landsting om hur de arbetar med jämställdhet i patientfrågor. Speciellt gällande MVC och BVC. Fick bara en jämställdhetspolicy som berör förhållandet arbetsgivare- arbetstagare och inte patientperspektivet (jag har ju en del kunskap eftersom jag just handhar bland annat jämställdhetspolicyn i den organisation jag arbetar).

Vid första graviditeten så var vår barnmorska hyfsad till att börja med. Hon hälsade på sambon, inkluderade honom i föräldraskapet osv. Men när jag träffade henne sista gången före mitt planerade snitt så höll jag på att gå upp i limningen. Vi hade haft åtskilliga besök hos henne och sambon var nästan alltid med. Hon VISSTE att vi skulle dela lika på föräldraledigheten. Ändå utspelar sig följande konversation när jag hade lite högt blodtryck inför mina sista arbetsdagar:
- Nu går du tillbaka till din chef på jobbet och säger att du ska gå hem idag och att du blir hemma i ett och ett halvt år!
- Nu ska vi ju dela så jag blir inte hemma så länge....
- Jaa... att du blir hemma i ett år då.
- Nej, vi ska DELA, säger min sambo.
- Jag ska arbeta när barnet blivit 7 månader, sa jag. Och detta hade vi berättat/talat om flera gånger. Varför skulle hon överhuvudtaget ge någon åsikt/tanke om hur LÄNGE jag skulle vara hemma??

 

[TinyWiny]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Ärligt talat så saknade jag någon egentlig roll i livet innan jag blev mamma men det har aldrig hindrat mej ifrån att se pappan som en lika viktig förälder som jag.
Jag tror faktiskt inte att man kan säga generellt att det är de mammorna som ser sina barn som det viktigaste i livet och som inte har någon roll innan och som bara lever för sina barn som säger korkade saker utan det har mer att göra hur man är som person. Vissa har ett behov av att trycka ned andra oavsett vad det är och givetvis trycker de ner andra mammor då också. Varför skulle de frångå det som de är vana vid bara för att det handlar om barn?
Det är samma kvinnor som pratar skit bakom ryggen på sina kvinnliga kollegor, som sprider rykten om att den och den kvinnan är en slampa för att hon njuter av sin sexualitet, som trycker ned andra genom att säga att de är sååå feta till sin vän som är gravt överviktig medans de i själva verket väger precis lagom.
Det är kvinnor som är kvinnors värsta fiende och det har inget med att göra hur man lever med sina barn utan det är bara en vana. När de sedan får barn så fortsätter de men då genom att spela på att de själva är den bästa för sina barn och att män aldrig kan lika bra och då måste de givetvis trycka ned dem som gör annorlunda än de själva.

 

[Gnist]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

mitt barn har iaf TVÅ föräldrar i teorin och i praktiken...

Samma här.

 

[prinsus_]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag var på en underbar långritt under fem dagar i jämtlandsfjällen när min son var 18 månader. När jag berättade om detta för några kursare fick jag samma reaktion. Men din son? Jag blev helt ställd och utbrast bara; han har ju en pappa! Innan den kommentaren hade jag aldrig tänkt på saken, för oss har det varit så naturligt att dela från början.