Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

[No1]

Eller anser ni kanske att varje barn har en förälder och en befruktare?

Jag tänker på detta:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8474673.ab

Med handen på hjärtat, detta snedfördelade synsätt på mannen och kvinnans föräldraroll börjar reta skiten ur mig.
Jag börjar se dessa überkonservatister som direkta galenpannor i skriande behov av terapi och medicinsk behandling.
Jag kan inte förmå mig att ta dem på allvar längre.
Så fort en mun öppnas och jag märker åt vilket håll konversationen börjar luta så stängs mina öron av och jag måste förbrilt kämpa med att trycka tillbaka horn och svans.

Vad är det för ruttna och pisstrista liv folk har som skapar ett behov av att lägga sig i allt som inte rör dem? Som gör att de med direkt fanatism klamrar sig fast vid en tro och prompt måste försöka frälsa andra?

Jag kan skaffa barn med min partner imorgon, ta mitt pick och pack i övermorgon och försvinna för tid och evighet - han kommer klara det galant - på egen hand.
Kan inte tänka mig att han är den enda befruktningsbare mannen med liknande egenskaper.

 

[Trani]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Så utomordentligt tramsigt. Det handlade dessutom bara om sex dagar, inte ens en vecka.

Undrar vad de konservativa galenpannorna säger om t ex alla pappor som åker iväg och jobbar på oljeplattformar veckor i sträck och lämnar småbarn hemma med mamma? Nej just det, jag glömde att det sitter i fittan.

 

[Mabuse]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Det låter ju helt knäppt - dottern var ju tio månader, inget litet spädbarn. Hade dottern varit tre veckor och de fått avbryta amningen huxflux hade det kanske varit något annat, men en tiomånaders bebis borde ju klara sig galant. Och att dottern inte skulle känna igen henne efter sex dagars bortavaro, vad är det för struntprat? Min bebis är inte ens åtta månader, och träffar sin mormor en gång i veckan. Inte snack om att hon inte känns igen, stora smajlet på en gång. Och då går det sju dagar emellan varenda gång de träffas.

 

[TinyWiny]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag är inte förvånad alls. Jag fick ju höra att mina barns pappa var väldigt snäll som var hemma med vårt barn när han var bebis Vadå snäll undrade jag Då fick jag höra att man lämnar inte sitt barn när de är så små som fem månader utan man tar hand om dem själv och pappan måste ju vara något alldeles extra eller en toffel som går med på att ta hand om bebisen (som ju var lika mycket hans som min.) Nu är ju detta över 20 år sedan men ändå.

Min svägerska får höra att hon inte är klok som lämnar bort sin 3,5 åring till mormor över helgen... Och som dessutom lämnar sin bebis på 7 månader ensam med pappan medans hon och 3,5 åringen åker på egna aktiviteter.

Men jag hoppas att det kommer ändras, min dotter och hennes pojkvän pratar redan om att om de får barn så ska han vara hemma och inte hon den mesta tiden. Varför? Jo för att de vill det. I deras förhållande är det han som lagar mat och fixar. Hon tycker det är tråkigt och gör det bara om hon absolut måste medans han tycker att det är roligt.

Jag tycker att folk ska göra som de vill, känns det bra för alla så är det ju bara att köra!

 

[LadyCovergirl]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

I förra veckan diskuterade sambon det vid lunchbordet på jobbet. Han fick medhåll, från alla utom en, om att det var stenkorkat resonerat av kritikerna.
Jag brukar förutsätta att folk skaffar barn med en partner de litar på och då finns ingen anledning till att något sådant här ska bli ett problem. När det gäller mitt eget förhållande så har jag inga som helst tvivel när det gäller sambons föräldraskap. Han kommer klara det alldeles utmärkt och jag förstår inte ens varför han inte skulle göra det.

(Kritikern på jobbet kunde hålla med dem som kritiserat Martina eftersom barnet skulle ty sig till mamman och att mamman får ett starkare band till barnet. Sambon klassade det som bullshit och sa att barnet tyr sig lika mycket till pappan om pappan tillbringar tid med barnet. Det handlar ju om vem barnet får mat och närhet av.)

 

[cirkus]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag läste artikeln och kommentarerna för ett tag sedan och jag blev lite glad åt att kommentarerna mest var att det var okej att hon lämnade barnet

 

[turbofling]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

När dottern var 7 månader var jag två veckor i Sverige och dottern var hemma hos sin pappa. Det var inte lämpligt att hon följde med mig och jag tvekade aldrig på att hon inte skulle ha det bra hos sin pappa. Jag saknade henne massor men det hade hennes pappa också gjort om det var tvärtom.

 

[Sandra78]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Sambon och jag var eniga om att alla barn har två föräldrar, men på något vänster tycks vår dotter bara ha en. Knepigt det där

/bitterfitta

 

[micaelathegreat]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag får ofta frågan var vår dotter är när jag är på jobbet. Det finns liksom inte vissa människors värld att hennes pappa skulle vara hemma med henne. Tröttsamt och sorgligt.

 

[carrin]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

mitt barn har iaf TVÅ föräldrar i teorin och i praktiken...

 

[lingonben]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag får ofta frågan var vår dotter är när jag är på jobbet. Det finns liksom inte vissa människors värld att hennes pappa skulle vara hemma med henne. Tröttsamt och sorgligt.

När jag började jobba igen efter första barnet (han var sju månader då) tittade en kollega förvirrat på mig och sa "Men.. men... var är din bebis?". Mmm, han ligger nog hemma på golvet och skriker i sin ensamhet var jag mycket nära att häva ur mig.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

När jag började jobba igen efter första barnet (han var sju månader då) tittade en kollega förvirrat på mig och sa "Men.. men... var är din bebis?". Mmm, han ligger nog hemma på golvet och skriker i sin ensamhet var jag mycket nära att häva ur mig.

Något sådant skulle jag garanterat sagt! Eller kanske "Jag bad de fyra katterna att hålla ett öga på bebisen. Det är luuuuugnt."

 

[Lupin]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag brukar förutsätta att folk skaffar barn med en partner de litar på och då finns ingen anledning till att något sådant här ska bli ett problem.

Jag tror de flesta, så gott som alla, kvinnor/mammor/gravida/blivande mammor förutsätter och tar det här för givet. Men sen är det ju väldigt många som bitert upptäcker att verkligheten är totalt annorlunda.

Har inte orkat läsa artikeln, men jag har en följdfråga som jag ofta funderar på:

Varför har så ofantligt (?) många män så ofantligt lätt för att lämna sina barn och strunta i dem? Att det finns ofantligt många bra pappor är ju självklart, men varför har just män så lätt för att INTE binda sig vid sina barn. Hoppas någon förstår vad jag menar, för jag är ofantligt trött just nu efter en ofantligt lång arbetsdag. Barnens mormor hämtade dem på förskolorna i em, jag kom hem för en tre kvart sedan ungefär och båda barnen sover. Jag vet, jag är en oansvarig, hemsk och mindre värd mamma som arbetar över ibland (för att inte tala om är egen företagare inom ett extremt mansdominerat yrkesområde!) och låter deras mormor ta hand om dem några timmar.

 

[micaelathegreat]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Precis! "Det är lugnt, jag ställer fram lite mat och så finns det tidningspapper hon kan kissa på."

 

[LadyCovergirl]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Det skulle jag inte vara alltför säker på. Som exempel, det är ju inte alla barn som är planerade och visst finns det fall då kvinnan väljer att behålla barnet trots att mannen definitivt inte är lämpligt pappamaterial. Det finns också fall då jag definitivt kan tycka att kvinnan redan från början borde sett mannens olämplighet men så enkelt är inte alltid livet.

Jag skulle dessutom vilja vända på frågan, du påstår att så gott som alla kvinnor/mammor/gravida/blivande mammor förutsätter att deras partner (i de allra flesta fall en man) är lämpligt föräldramaterial. Anser du att så gott som alla män/pappor/blivande pappor ska förutsätta att deras partner (i de allra flesta fall en kvinna) är lämpligt föräldramaterial? (Jag hoppas innerligt att du inte anser att vi som bär barnen per automatik är lämpliga föräldrar...)

Angående män som lämnar sina barn och sen struntar i dem, är de verkligen så ofantligt många? Alltså de som helt frivilligt överger sina barn. Inte de som hotas av mamman till barnet, de som skuffas undan av mamman, de som förbises av myndigheter och per automatik ses som mindre bra förälder. Endast av det skälet att de inte är mamma till barnet.
Om vi utgår från den situation som jag befinner mig i nu, gravid i vecka 26. Sen ponerar vi att jag och min sambo separerar, innan barnet är fött.
Som mamma har du trumf på hand när barnet föds (om man nu inte är gift med den blivande pappan). Du sitter med enskild vårdnad. Pappan får börja med att se till att faderskapsbekräftelse skrivs under.
Barnet bor hos dig. Barnet knyter an till dig. Barnets umgänge med sin pappa saboteras. Men vårdnaden kvarstår ändå som enskild. Pappan stämmer mamman på umgänget och får rätt. Men mamman fortsätter sabotera. Pappan skaffar en advokat och stämmer mamman på vårdnaden. Vid det här laget har det gått såpass lång tid att barnet anses ha sin trygghet hos mamman och bingo, mamman får fortsatt enskild vårdnad då det bedöms vara för mycket samarbetsproblem för att gemensam vårdnad ska vara aktuellt. (I just det här fallet är det strunt samma om det är mamman som hela vägen saboterat.)

Jag är övertygad om att det finns sviniga pappor som inte förtjänar att kallas pappor. Men jag är också övertygad om att det finns sviniga mammor som inte förtjänar att kallas mammor.
I mina ögon är inte mamma eller pappa något man per automatik blir för att ett barn ploppar ut. I mina ögon är mamma eller pappa något man blir genom sitt agerande. Det är därför det finns de som är pappor utan att deras spermier varit inblandade. Eller för den delen de som är mammor utan att de burit barnet i sin mage.

(Och ja, jag är färgad av upplevelser i mitt eget liv. Men det är vi många som är. Jag försöker bortse från sådant, särskilt i mina studier, men i vissa situationer, som nu, lyser det igenom. Många rättsfall har jag hunnit läsa, både privat och inom utbildningen, så helt ogrundat är det inte. Tyvärr.)

 

[rubytoo]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Ja vad säger man???

Missunnsamhet kanske??

Här hemma är vi två i vart fall

 

[rubytoo]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

När jag började jobba igen efter första barnet (han var sju månader då) tittade en kollega förvirrat på mig och sa "Men.. men... var är din bebis?". Mmm, han ligger nog hemma på golvet och skriker i sin ensamhet var jag mycket nära att häva ur mig.

Samma bemötande fick jag när jag började arbeta 2 dagar i veckan när han var 6 månader. Och jag var så hemsk att hon fick vara hos mormor eftersom pappan var tvungen att jobba då han precis fått ny anställning

 

[Sirocco]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Ja, vad ska man säga, helt enkelt pinsamt dumt

Så klart att barnet har två föräldrar och lever man tillsammans ser jag det som en självklarhet att vi båda är lika bra!
Jag var hemma med vår son till han var 1 år och 4 månader, sambon var sedan hemma i 5 månader. Att det blev så ojämt berodde på ekonomin, hade jag tjänat mest hade han varit hemma längst istället!

Sen har jag också fått höra på jobbet: Men, vem tar hand om pojken?????

Hans pappa??!! Oj vilken duktig en som vill det, HUR går det då????

 

[Björk]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

*kl*
Först: Tack No1! Jag håller med. Om allt.

För vår del så hade kommentarerna huvudsakligen redan blivit avklarade när jag väl började jobba när sonen var 7 månader (gick tillbaka på heltid då). Det var några lite förvånade höjda ögonbryn när vi talade om vår plan; jag tolkade rätt många av dem som positiva i alla fall. Men kommentarerna fanns ju:
- Men, hur ska du göra med amningen? frågade en mamma som jag var på restaurang med och som själv just börjat vänja sitt barn vid annan mat vid 4 månaders ålder. (Mitt svar: jag kommer inte att helamma längre då.)
- Jaha... ja, om man inte vill vara hemma längre så ska man ju inte vara det, sa en annan mamma som då hade en ettåring. (Mitt svar: det handlar inte om att inte vilja, det handlar om att barnet har en pappa som också vill.)
- Ja, själv skulle jag aldrig i livet ha gett bort mina dagar!, sa en kvinna med vuxna barn. (Mitt svar: ja, nu är det ju lite svårt att ge bort något som inte är mitt från början.... han behåller helt enkelt de dagar som han tilldelas som förälder, sa jag)
- Jaja... du kommer få se att mamma betyder mest!, sa en kvinna i chefsposition till min sambo.

Det slår mig ju när jag skriver detta att samtliga citat ovan är från kvinnor...
Kanske är det så att kvinnor med just Det Heliga Mödraskapets rätt har möjligheten/rätten att tycka saker om just andra kvinnors föräldraroll. Kanske är det så att männen i egenskap av Sekundära Föräldrar inte har någon åsikt. Och om de har den så aktar de sig noga för att tala om det Det Heliga Mödraskapet. Jag vet inte...

 

[Kiwifrukt]

Sv: Anser ni att ett barn har EN eller TVÅ föräldrar?

Jag kan bara svara för mig själv, jag har haft två föräldrar. Och jag växte upp under tidigt 90-tal, man kunde ju trott att det kanske hade utvecklats något på tjugo år. När jag var liten trodde de allra flesta att min mamma var död eftersom det alltid var pappa som åkte med på hästtävlingar, ridlektioner, till simhallen och ishallen. Som att en pappa inte kan välja att tillbringa tid med sitt barn utan att folk ska tro att det är för att han är det enda barnet har kvar. Mina föräldrar är dessutom gifta, så det var inte fråga om någon helgförälder som vill "kompensera" sina barn för att man inte bor ihop alltid.