Anonymisera nuvarande arbetsgivare på sitt CV?

[Enya]

Det behöver inte vara en sämre datapunkt för den som ska anställa att nuvarande chef inte ställer upp för att hen anser sig olämplig som referent eftersom hen gärna vill att du är kvar och sitter med en intressekonflikt. Så får de där detaljerade frågorna redas ut med någon som inte sitter med en intressekonflikt, förslagsvis tidigare anställningar / kollegor / erfarenheter.

De intervjuer jag varit på har frågat om nuvarande chef. Vid en intervju ville jag inte riktigt att de skulle kontakta henne ännu eftersom jag visste att flera blivit dåligt bemötta på jobbet när de sökt andra jobb och fått kontakt med nya arbetsgivare, men det jobbet fick jag inte heller trots att det lät mycket bra på intervjun. Allt var perfekt fram tills jag sa att jag inte ville att de ringde henne, då vände det och jag kände att de inte tänkte ge mig jobbet. Och så blev det. Jag har andra de kan ringa- chefere, kollegor och referensbrev, men just nuvarande chef är viktigast.

 

[Enya]

Det är inte min erfarenhet, men jag har å andra sidan bara 25 års erfarenhet inom en enda bransch.

Däremot ska man hålla i huvudet att chefen inte är en oberoende karriärscoach utan har ett avlönat uppdrag att sköta på bästa sätt av en uppdragsgivare, med förhoppningsvis tydliga uppsatta mål och befogenheter för att lyckas.

Och min erfarenhet är 6 år inom en bransch. Så det säger inte mycket.

Å andra sidan, vill man inte vara referensperson åt arbetstagare kanske chef inte är rätt jobb? Trots allt är det ju så att det alltid kommer vara så att man blir tillfrågad om personer som jobbar elelr har jobbat för en om man är chef, det är så det fungerar. Vill man inte ha den rollen också får man väl avsäga sig sitt uppdrag som chef. Det liksom ingår när man hanterar personal.

 

[Sharpless]

Det handlar ju om att man (o)medvetet kanske friserar sanningen för att antingen få behålla, eller bli av med, den anställda.

Skulle jag i dagsläget söka nytt jobb, skulle jag inte ange min nuvarande chef som referens, dels då hen bara varit min chef en dryg månad, dels för att jag vet att företaget är väldigt måna om att behålla den kunskap jag besitter.

 

[sjoberga]

Och min erfarenhet är 6 år inom en bransch. Så det säger inte mycket.

Å andra sidan, vill man inte vara referensperson åt arbetstagare kanske chef inte är rätt jobb? Trots allt är det ju så att det alltid kommer vara så att man blir tillfrågad om personer som jobbar elelr har jobbat för en om man är chef, det är så det fungerar. Vill man inte ha den rollen också får man väl avsäga sig sitt uppdrag som chef. Det liksom ingår när man hanterar personal.

Jag håller med om att det definitivt ingår i rollen. Men ofta orimligt för personal som jobbar (dvs presens) och man vill ha kvar eftersom det ofta finns en intressekonflikt.

 

[Cambrie]

De intervjuer jag varit på har frågat om nuvarande chef. Vid en intervju ville jag inte riktigt att de skulle kontakta henne ännu eftersom jag visste att flera blivit dåligt bemötta på jobbet när de sökt andra jobb och fått kontakt med nya arbetsgivare, men det jobbet fick jag inte heller trots att det lät mycket bra på intervjun. Allt var perfekt fram tills jag sa att jag inte ville att de ringde henne, då vände det och jag kände att de inte tänkte ge mig jobbet. Och så blev det. Jag har andra de kan ringa- chefere, kollegor och referensbrev, men just nuvarande chef är viktigast.

Jag har samma erfarenhet.

För övrigt kräver myndighetsjobb ofta två referenser från chefer. Jag har haft två chefer (på svensk mark, den jag hade i Jerusalem vill man inte ha tydligen) de senaste 10 åren vilket gör att det enbart är dessa jag kan lämna. Tack och lov att nuvarande chef aldrig skulle hindra sin personal att söka sig vidare oavsett anledning utan är vettig och lämnar referenser.

 

[Enya]

Jag håller med om att det definitivt ingår i rollen. Men ofta orimligt för personal som jobbar (dvs presens) och man vill ha kvar eftersom det ofta finns en intressekonflikt.

Det tycker jag inte. Vill du ha kvar personalen får du väl arbeta för det, inte vägra vara referens åt den. Vad jag har för erfarenhet är att det sällan finns intresse att arbeta för från arbetsgivarhåll. Men jag arbetar inom vården där personal mer är slit och släng.
I mitt fall tex, jag är den av sekreterarna på min arbetsplats som har minst betalt. De ska anställa en i juni, de erbjöd henne det jag har, hon vägrade och tackade nej, efter samtal så fick hon vad hon ville ha i lön. Men jag har haft 3000 kr lägre än de andra hela tiden. Jag har tagit upp lönen med min chef redan förra året och hon höll med om att jag har för låg lön, så när det var dags för löneförhöjning höjdes alla sekreterares lön med lika mycket. Som om det vore lösningen på att jag har 3000 kr lägre än de andra för lika arbete? Att få lika lön skulle inte vara möjligt. Att då om jag sökt mig vidare för att jag vill ha RÄTTVIS lön till mitt jobb även vägra vara referens känns inte som lojalitetskonflikt utan snarare jävligt småsint. Inte nog med att arbetsgivaren får halva min lön betald inklusive alla arbetsanpassningar (inklusive glasögon som ju helt klart är arbetsgivaransvar) från AF, det är också så att det är mig de sätter som lägst betald för lika jobb. Var är det lojala?

 

[Görel]

Jag har samma erfarenhet.

För övrigt kräver myndighetsjobb ofta två referenser från chefer. Jag har haft två chefer (på svensk mark, den jag hade i Jerusalem vill man inte ha tydligen) de senaste 10 åren vilket gör att det enbart är dessa jag kan lämna. Tack och lov att nuvarande chef aldrig skulle hindra sin personal att söka sig vidare oavsett anledning utan är vettig och lämnar referenser.

Jag har också den erfarenheten. Har sökt statliga och kommunala jobb och då efterfrågas alltid senaste chef och även en näst senast. Men jag har också nästan alltid varit tydlig med min arbetsplats att jag ser mig om efter en ny anställning och varför, som att man ska byta arbetsmiljön eller att jag vill ha nya arbetsuppgifter.

 

[Breaktown]

Då hade du blivit besviken på mig som chef, som inte tycker att det är en rimlig sak att göra eftersom det är en direkt lojalitetskonflikt. Däremot ställer jag gärna upp som referens vid nästa jobbyte när lojalitetskonflikten inte längre finns på bordet.

Jag har gjort undantag i ett fall när det varit ett aktivt arbete med underställd under lång tid och båda till slut var överens om att skilda vägar dvs ett jobbyte är bästa vägen framåt . Då har också lojalitetskonflikten upphört.

Som chef har man krav på lojalitet åt fler än ett håll.

Men oj vilken inställning! Jag ser absolut lojalitetsaspekten man som chef har mot arbetsgivaren, men jag anser snarare att det är genom att vägra vara referens på det där sättet som lojalitetskonflikten uppstår.


Jag menar om du får reda på att en av dina medarbetare har sökt annat jobb så jag man ju som chef redan ”förlorat”. Och det finns ingen som helst anledning att inte vara så samarbetsvillig som möjligt mot medarbetaren.

Antingen så får medarbetaren det nya jobbet. Med sig till den nya arbetsplatsen tar personen antingen bilden av gamla arbetsplatsen och dig som chef som positiv , generös och någon som vill medarbetarna väl i karriären. Eller så tar den med sig bilden av en småaktig chef som försökte motarbeta bytet. Hur vill man som arbetsgivare helst framstå på ett annat företag?

Eller så får inte personen jobbet, och blir kvar på arbetsplatsen. Antingen i situationen där medarbetaren har med sig att chefen verkligen vill en väl, eller så har den med sig att chefen försökte motarbeta bytet.

I min bok är det lojala mot sin arbetsgivare att i uppkommen situation dels skapa så bra förutsättningar för fortsatt samarbete som möjligt, och dels att skapa en så bra bild av arbetsplatsen som arbetsgivare som möjligt. Varför vore det lojalt mot arbetsgivaren att sätta sig på kant med en person som funderar på att sluta?

Sånt här sprids ju snabbare än vinden. Folk byter arbetsgivare fram och tillbaka. Vi har ”lockat tillbaka” flera personer efter att de arbetat ett tag hos någon annan. Jag känner också till flera stora arbetsgivare som alltid kräver referens av nuvarande chef.

 

[Gnist]

De intervjuer jag varit på har frågat om nuvarande chef.

Det är väldigt vanligt och som tur är, så har de allra flesta chefer inget problem med att vara en korrekt och ärlig referens.

Iaf jag har aldrig träffat på nån chef som vägrat vara referens och skulle det ha hänt, så hade det verkligen befäst att jag verkligen måste bort från den arbetsplatsen.

 

[sjoberga]

Men oj vilken inställning! Jag ser absolut lojalitetsaspekten man som chef har mot arbetsgivaren, men jag anser snarare att det är genom att vägra vara referens på det där sättet som lojalitetskonflikten uppstår.


Jag menar om du får reda på att en av dina medarbetare har sökt annat jobb så jag man ju som chef redan ”förlorat”. Och det finns ingen som helst anledning att inte vara så samarbetsvillig som möjligt mot medarbetaren.

Antingen så får medarbetaren det nya jobbet. Med sig till den nya arbetsplatsen tar personen antingen bilden av gamla arbetsplatsen och dig som chef som positiv , generös och någon som vill medarbetarna väl i karriären. Eller så tar den med sig bilden av en småaktig chef som försökte motarbeta bytet. Hur vill man som arbetsgivare helst framstå på ett annat företag?

Eller så får inte personen jobbet, och blir kvar på arbetsplatsen. Antingen i situationen där medarbetaren har med sig att chefen verkligen vill en väl, eller så har den med sig att chefen försökte motarbeta bytet.

I min bok är det lojala mot sin arbetsgivare att i uppkommen situation dels skapa så bra förutsättningar för fortsatt samarbete som möjligt, och dels att skapa en så bra bild av arbetsplatsen som arbetsgivare som möjligt. Varför vore det lojalt mot arbetsgivaren att sätta sig på kant med en person som funderar på att sluta?

Sånt här sprids ju snabbare än vinden. Folk byter arbetsgivare fram och tillbaka. Vi har ”lockat tillbaka” flera personer efter att de arbetat ett tag hos någon annan. Jag känner också till flera stora arbetsgivare som alltid kräver referens av nuvarande chef.

Poängen är ju just att den intressekonflikten inte ska påverka möjligheten till det nya jobbet. Det ska inte ens finnas misstanke om att så kan ha skett.

I de två fall jag resonerat om det har jag i alla fall mötts av förståelse och har även diskuterat det i chefsnätverk där det fanns flera olika resonemang kring frågorna. Alla var nog överens om (om jag minns rätt) att det inte är en helt lätt fråga och måste bestämmas i varje konkret situation, vad som är rimligt.

Om jag arbetar aktivt för min uppdragsgivare för att någon ska välja att vara kvar är det orimligt att vara referent. Jag tycker det är naivt att tro att man kan vara en god och neutral sådan, när man arbetar intensivt för ett annat utfall.

Det får alltså inte finnas något element där arbetstagaren anser att jag som chef motarbetat bytet genom att vara referent på ett biaserat sätt. Att jag som chef försöker hitta en lösning där den anställde ser det som bästa val och väljer att vara kvar (som kan vara att ”motarbeta” bytet) är jag då helt öppen med. Eller något element där min uppdragsgivare tycker jag motarbetat företagets intressen genom att arbeta ”för” bytet.

 

[Enya]

Det är väldigt vanligt och som tur är, så har de allra flesta chefer inget problem med att vara en korrekt och ärlig referens.

Iaf jag har aldrig träffat på nån chef som vägrat vara referens och skulle det ha hänt, så hade det verkligen befäst att jag verkligen måste bort från den arbetsplatsen.

Jag vet en chef som gjorde sig liksom svårnådd och svarade "jag har inte tid nu" så fort nya stället ville prata med henne om en kollega, så till slut efter många försök ringde de till kollegan och förklarade vad henne chef pysslade med så hon sa till henne och så plötsligt hade hon tid de där 2 minuterna i alla fall Men det är i alla fall det närmaste i att inte vilja vara referens som jag varit vad jag vet.

 

[Enya]

Poängen är ju just att den intressekonflikten inte ska påverka möjligheten till det nya jobbet. Det ska inte ens finnas misstanke om att så kan ha skett.

I de två fall jag resonerat om det har jag i alla fall mötts av förståelse och har även diskuterat det i chefsnätverk där det fanns flera olika resonemang kring frågorna. Alla var nog överens om (om jag minns rätt) att det inte är en helt lätt fråga och måste bestämmas i varje konkret situation, vad som är rimligt.

Om jag arbetar aktivt för min uppdragsgivare för att någon ska välja att vara kvar är det orimligt att vara referent. Jag tycker det är naivt att tro att man kan vara en god och neutral sådan, när man arbetar intensivt för ett annat utfall.

Fast varför ska du inte kunna vara en god och neutral sådan bara för att du vill ha personen kvar? Vad är problemet? En ny arbetsgivare vill ju veta hur personen fungerar på jobbet, ditt jobb är att vara ärlig, det går väl utmärkt att säga att person A sköter sitt jobb alldeles utmärkt, kommer i tid, är sällan sjuk och är otroligt duktig på arbetsuppgift B. Eller tvärtom om det är tvärtom, men jag antar att det inte skulle vara någon intressekonflikt i så fall....

Och neutral, varför då? Det är man aldrig, det krävs ju inte ens. Det som krävs är din uppriktiga ärliga åsikt om person A och hur du ser på dennes arbetsinsats och förmågor på jobbet.

 

[Wingates]

Det är väldigt vanligt och som tur är, så har de allra flesta chefer inget problem med att vara en korrekt och ärlig referens.

Iaf jag har aldrig träffat på nån chef som vägrat vara referens och skulle det ha hänt, så hade det verkligen befäst att jag verkligen måste bort från den arbetsplatsen.

Jag har aldrig fått frågan om nuvarande chef?
Bara om referenser och att minst en ska ha varit min chef typ.

 

[Gimlan]

Jag har aldrig fått frågan om nuvarande chef?
Bara om referenser och att minst en ska ha varit min chef typ.

Det har jag fått, det var ett krav.

 

[sjoberga]

Jag har aldrig fått frågan om nuvarande chef?
Bara om referenser och att minst en ska ha varit min chef typ.

Jag har rekryterat i 20 år i min bransch med och utan olika slags rekryteringspartners och HR-avdelningar och har aldrig fått eller krävt referenser från nuvarande arbetsgivare. Alltså åt ”andra” hållet.

Det vanliga är att man lämnar 1 eller 2 referenser från tidigare arbetsgivare eller från tidigare erfarenheter av andra slag. Eller att man som rekryterande aktivt frågar efter en speciell slags referens.

Jag kan tänka mig mer än ett sätt som det där samtalet mellan nuvarande chef och rekryterande chef arbetande för och avlönade av olika organisationer (emellanåt kanske direkta konkurrenter) utfaller på allt annat än ideala sätt för någon inblandad part. Men kanske har jag för mycket fantasi.

 

[Cambrie]

Jag har aldrig fått frågan om nuvarande chef?
Bara om referenser och att minst en ska ha varit min chef typ.

Det är definitivt mer regel än undantag när det kommer till myndigheter (handläggning och beslutsfattning). De jobb jag har sökt har samtliga velat ha två chefreferenser. Nuvarande och näst senaste. Hade nog sållat in nuvarande chef som en idiot om det vore så att denna inte kan tala om för någon hur jag sköter mitt jobb utan att bli bitter, och söka mig bort enbart på grund av det, men jag upplever inte att det är ett problem på myndigheter, där har man förståelse för att folk rör på sig av olika anledningar. Men det ÄR nog rätt vanligt att vilja ha nuvarande chef som referens om man går så långt i processen, det är ju nuvarande chef som kan tala om hur du är på ditt jobb just nu.

 

[Gnist]

Nuvarande chef är ju den som bäst vet hur jag fungerar på jobb, som anställd idag.
Cheferna för 10-15- etc år sen har noll koll på det. De kan bara svara på hur jag fungerade i deras verksamhet för en "halv evighet" sen, vad de nu kommer ihåg sen dess och gamla uppgifter ses -uppenbarligen- inte som speciellt relevant från flertalet arbetsgivarhåll.

Gissningsvis för att de flesta inser att folk förändras och att dagsfärsk info förmodligen är mest korrekt och därför också mest relevant att inhämta..

 

[Enya]

Nuvarande chef är ju den som bäst vet hur jag fungerar på jobb, som anställd idag.
Cheferna för 10-15- etc år sen har noll koll på det. De kan bara svara på hur jag fungerade i deras verksamhet för en "halv evighet" sen, vad de nu kommer ihåg sen dess och gamla uppgifter ses -uppenbarligen- inte som speciellt relevant från flertalet arbetsgivarhåll.

Gissningsvis för att de flesta inser att folk förändras och att dagsfärsk info förmodligen är mest korrekt och därför också mest relevant att inhämta..

Ja precis, och man har ju förhoppningsvis också utvecklats massor sedan dess. Jag är ju rätt säker på att min första chef inom det här yrket och min nuvarande chef ser HELT olika på mig, just med tanke på min erfarenhet har vuxit och förmågorna med det. Det skulle inte bli en rättvis bild av mig. Inte ens om man frågade min föregående chef som jag hade för tre år sedan och bara utgick ifrån den, eftersom jag inte hade rätt förutsättningar där.

 

[Gunnar]

Jag undrar om detta har att göra med privata/statliga-kommunala organisationer?

 

[sjoberga]

Jag undrar om detta har att göra med privata/statliga-kommunala organisationer?

Kanske kan vara? Det blir lite mer som att egentligen inte byta arbetsgivare om man bara byter men ändå får lönen från samma källa.

(Mina erfarenheter är strikt från privata organisationer med hög specialisering inom teknik.)