Sv: Anmäla till djurskyddet - what's the point?
Oj,oj nu har du dragit igång mig!! Jag har NADA förtroende för det svenska djurskyddet.. Här har ni anledningen
Möt Harry....
För drygt fyra år sedan läste jag till USK på komvux. I min klass gick en tjej som en dag satt och pratade om att hon skulle avliva sin 4 åriga Grand Danois hane för han var så svår och antagligen rejält sjuk då han var alldeles för tunn enligt henne själv..
Jag som anser att man INTE avlivar djur hur som helst lade mig genast i disskusionen och frågade om han vart avmaskad och uppkollad av veterinär och hon svarade "ja, självklart". Jag fick veta att det skulle vara min egen vet som kollat upp honom och att hunden var frisk som en nötkärna han ville bara inte äta! Efter som jag själv hade 2 st hannar här hemma vid tillfället erbjöd jag mig att försöka hjälpa henne, lite konkurrens om maten brukar nämligen sätta fart på aptiten menade jag på!
Vi bestämde att jag skulle hämta Harry redan samma kväll, så efter middagen satte jag mig bakom ratten tillsammans med min syster för att hämta hem gossen. Jag hade förberett mig för att jag mötas av en smal hund när jag kom in i husen men det som mötte mig först när vi kom in i hallen var STANKEN av urin! Det kändes bokstavligen som om att jag fick rak höger, det var vedervärdigt! När vi skulle få träffa Harry öppnade tjejen KÄLLARDÖRREN och upp kom en stor blå kille som såg ut som ett skelett =( Mitt hjärta brast när jag stod där i hallen och tittade på denna sorgsna hund som såg ut som något taget ur Animal rescue på animalplanet.. Jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka och det enda jag tänkte på var att jag MÅSTE få ut honom här ifrån fortare än kvickt! Vi fick som tur med oss honom hem och det var nu processen satte fart för detta skulle hon inte komma undan med!
Efter vi fotat honom gav jag honom lite mat, bara ett på dl för jag ville inte chocka magen, och aptiten vad det inget fel på för han var VRÅLHUNGRIG! Det här var ingen sjuk hund utan en VANVÅRDAD hund, det hade jag försått redan när han kommit upp ur källaren.. Redan dagen åkte jag ner till veterinären för att få allt dokumenterat och för att få en vikt på honom. Han vägde ynka 39,8 kg..En Grand Danois ska normalt ligga på 60-70 kg! Dessutom var klorna 3 cm långa och han STANK urin! Efter veterinärbesöket ringde jag in min anmälan till länsstyrelsen och mailade in bilderna..Deras svar..de kunde inte göra något för han var ju redan omhändertagen! Jag blev helt paff! Vadå omhändertagen? Jag hade ju redan två egna hundar och jag hade ingen möjlighet att ta hand om tre! Då fick jag istället svaret att då får du köra tillbaka honom så får vi göra en kontroll när han är hemma.. Jag gjorde klart för dem att det gjorde jag bara OM dom tog honom därifrån!
Jag hade Harry hemma i en vecka som vi bestämt för att tjejen inte skulle misstänka något och på den veckan gick Harry upp 7 kg! Jag kollade med veterinären om h*n kollat upp honom som tjejen sagt och det hade hon inte! Jag ringde runt till tjejens grannar som flera berättade att hunden satti källaren och skällde hela dagarna och på sommrarna brukade han stå bunden i ett träd på framsidan hela dagarna medans familjen var på baksidan.. Jag rotade fram allt jag kunde för att hjälpa länstyrelsen så mycket jag kunde..
Länstyrelsen dök upp bara någon timme efter att jag lämnat tillbaka Harry.. Då hade han redan hamnat nere i källaren.. När de hittade honom låg han där nere på en nerpissad madrass utan vatten, utan mat och bland en massa avföring =(
Tror ni dom tog honom därifrån? NEJ det gjorde dom inte..istället gav dom tjejen en chans till med Harry.. Hon skulle ta honom till vet bla och ge honom dyr mat och fick absoluuut inte lämna honom själv!
För att göra slutet på historien kort hur tror ni detta slutade?
Jo, Harry lever inte idag.. Han avlivades så fort länstyrelsen vände bort blicken.. Och tjejen..jo hon kom undan utan något straff what so ever.. inga böter NADA!
Det går inte en dag utan att jag ångrar att jag inte lät honom stanna här hos mig och jag erbjöd mig att köpa honom av tjejen men av förklarliga själ så vart hon inte speciellt glad på mig.. Men jag tänker aldrig sluta slåss för Harry, jag kommer aldrig sluta berätta hans historia! Det kanske kan rädda någon och då har hans öde inte varit förjäves..
R.I.P Harry! Saknad men inte glömd
Oj,oj nu har du dragit igång mig!! Jag har NADA förtroende för det svenska djurskyddet.. Här har ni anledningen
Möt Harry....
För drygt fyra år sedan läste jag till USK på komvux. I min klass gick en tjej som en dag satt och pratade om att hon skulle avliva sin 4 åriga Grand Danois hane för han var så svår och antagligen rejält sjuk då han var alldeles för tunn enligt henne själv..
Jag som anser att man INTE avlivar djur hur som helst lade mig genast i disskusionen och frågade om han vart avmaskad och uppkollad av veterinär och hon svarade "ja, självklart". Jag fick veta att det skulle vara min egen vet som kollat upp honom och att hunden var frisk som en nötkärna han ville bara inte äta! Efter som jag själv hade 2 st hannar här hemma vid tillfället erbjöd jag mig att försöka hjälpa henne, lite konkurrens om maten brukar nämligen sätta fart på aptiten menade jag på!
Vi bestämde att jag skulle hämta Harry redan samma kväll, så efter middagen satte jag mig bakom ratten tillsammans med min syster för att hämta hem gossen. Jag hade förberett mig för att jag mötas av en smal hund när jag kom in i husen men det som mötte mig först när vi kom in i hallen var STANKEN av urin! Det kändes bokstavligen som om att jag fick rak höger, det var vedervärdigt! När vi skulle få träffa Harry öppnade tjejen KÄLLARDÖRREN och upp kom en stor blå kille som såg ut som ett skelett =( Mitt hjärta brast när jag stod där i hallen och tittade på denna sorgsna hund som såg ut som något taget ur Animal rescue på animalplanet.. Jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka och det enda jag tänkte på var att jag MÅSTE få ut honom här ifrån fortare än kvickt! Vi fick som tur med oss honom hem och det var nu processen satte fart för detta skulle hon inte komma undan med!
Efter vi fotat honom gav jag honom lite mat, bara ett på dl för jag ville inte chocka magen, och aptiten vad det inget fel på för han var VRÅLHUNGRIG! Det här var ingen sjuk hund utan en VANVÅRDAD hund, det hade jag försått redan när han kommit upp ur källaren.. Redan dagen åkte jag ner till veterinären för att få allt dokumenterat och för att få en vikt på honom. Han vägde ynka 39,8 kg..En Grand Danois ska normalt ligga på 60-70 kg! Dessutom var klorna 3 cm långa och han STANK urin! Efter veterinärbesöket ringde jag in min anmälan till länsstyrelsen och mailade in bilderna..Deras svar..de kunde inte göra något för han var ju redan omhändertagen! Jag blev helt paff! Vadå omhändertagen? Jag hade ju redan två egna hundar och jag hade ingen möjlighet att ta hand om tre! Då fick jag istället svaret att då får du köra tillbaka honom så får vi göra en kontroll när han är hemma.. Jag gjorde klart för dem att det gjorde jag bara OM dom tog honom därifrån!
Jag hade Harry hemma i en vecka som vi bestämt för att tjejen inte skulle misstänka något och på den veckan gick Harry upp 7 kg! Jag kollade med veterinären om h*n kollat upp honom som tjejen sagt och det hade hon inte! Jag ringde runt till tjejens grannar som flera berättade att hunden satti källaren och skällde hela dagarna och på sommrarna brukade han stå bunden i ett träd på framsidan hela dagarna medans familjen var på baksidan.. Jag rotade fram allt jag kunde för att hjälpa länstyrelsen så mycket jag kunde..
Länstyrelsen dök upp bara någon timme efter att jag lämnat tillbaka Harry.. Då hade han redan hamnat nere i källaren.. När de hittade honom låg han där nere på en nerpissad madrass utan vatten, utan mat och bland en massa avföring =(
Tror ni dom tog honom därifrån? NEJ det gjorde dom inte..istället gav dom tjejen en chans till med Harry.. Hon skulle ta honom till vet bla och ge honom dyr mat och fick absoluuut inte lämna honom själv!
För att göra slutet på historien kort hur tror ni detta slutade?
Jo, Harry lever inte idag.. Han avlivades så fort länstyrelsen vände bort blicken.. Och tjejen..jo hon kom undan utan något straff what so ever.. inga böter NADA!
Det går inte en dag utan att jag ångrar att jag inte lät honom stanna här hos mig och jag erbjöd mig att köpa honom av tjejen men av förklarliga själ så vart hon inte speciellt glad på mig.. Men jag tänker aldrig sluta slåss för Harry, jag kommer aldrig sluta berätta hans historia! Det kanske kan rädda någon och då har hans öde inte varit förjäves..
R.I.P Harry! Saknad men inte glömd