Anledningar till avlivning

[OutOfService]

Sv: Anledningar till avlivning

Med risk att jag tar över tråden, men jag behövde läsa detta!
Läser och gråter!
Jag har en häst, min första som jag nu haft i 4 år.
Hästen är 19 år.
Han har från början haft dåliga leder, artros i bakknän, gammal senskada på ett framben.
Vintrarna är svåra, är det kallt blir han stel trots täcken, glukosamin, lösdrift och motion. Han är relativt svårfödd och han har ett enormt matkonto!

Nu har han fått tandfickor, sätter i halsen och lederna är som sagt dåliga. Vissa dagar känns beslutet nära, vissa dagar är det bättre.
Det var skönt att få läsa tråden!!

Är det dags? Hur f*n ska jag kunna ta beslutet?!?

Han och min andra häst går inte tillsammans längre eftersom den yngre tar över och är lite hårdhänt! Ett visst pysslande för att få ihop det.
Det är en ständig orosrynka i pannan! Trots att många tycker han ser pigg och fräsch ut, ser jag att han fungerar sämre och jag är orolig för vintern.
Funderat mycket på avlivning och är ganska säker på att jag vill att han bultas och begravs här hemma.
Bult eftersom jag hört mycket skräckhistorier om spruta!
Det ska gå fort, och han ska slippa åka härifrån, vilket jag lovat honom.

Jag tror nog också att du innerst inne vet vad du behöver göra och vad som är rätt. Det är tufft som fan att ta beslutet, men vi måste göra det för deras skull eftersom dom inte kan välja själva.


Men sen tycker jag inte du ska vara så rädd för spruta, jag tänkte precis som du när min gamling avlivades för 2 år sedan. Dock valde jag spruta efter att ha pratat med min hovlsagare som jag litar blint på och även en veterinär jag litar på.
Och jag ångrar det inte en sekund! Det gick precis lika snabbt som med bult, från det att veterinären började ge medlet tills hästen låg på marken tog bara ett par sekunder och jag såg att hästen var död redan innan han träffa marken. Han somnade inte in långsamt, utan han föll pladask ner, precis som med bult.

 

[DarkInNight]

Sv: Anledningar till avlivning

Tack snälla allihopa, era ord värmer ska ni veta.
Även om jag känner att det var rätt så känns det även skönt att få höra det.

Ibland glömmer jag att hon inte finns, kommer på mig själv att jag funderar över lösningar till hennes problem. Så inser jag att det inte är någon idé att fundera över det längre eftersom hon inte finns.


Det blev lite makabert idag, fick in pengarna för slakten på kontot.
Jag valde att ta bort henne på ett slakteri här i närheten, var så nojjig att något skulle gå fel vid avlivningen så jag ville anlita någon som har "vanan" inne och risken liten att något skulle gå fel hennes sista stund i livet.
De var verkligen professionella och gjorde sitt jobb samtidigt som det kändes att de respekterade vår sorg.

Men...det kändes himla konstigt att få in pengarna. Tänker öronmärka pengarna till en minnestatuering av henne och min andra häst jag akut fick avliva i januari, de var ett tight par under de 9 år de fick tillsammans, fina älskade hästarna .

 

[DarkInNight]

Sv: Anledningar till avlivning

Med risk att jag tar över tråden, men jag behövde läsa detta!
Läser och gråter!
Jag har en häst, min första som jag nu haft i 4 år.
Hästen är 19 år.
Han har från början haft dåliga leder, artros i bakknän, gammal senskada på ett framben.
Vintrarna är svåra, är det kallt blir han stel trots täcken, glukosamin, lösdrift och motion. Han är relativt svårfödd och han har ett enormt matkonto!

Nu har han fått tandfickor, sätter i halsen och lederna är som sagt dåliga. Vissa dagar känns beslutet nära, vissa dagar är det bättre.
Det var skönt att få läsa tråden!!

Är det dags? Hur f*n ska jag kunna ta beslutet?!?

Han och min andra häst går inte tillsammans längre eftersom den yngre tar över och är lite hårdhänt! Ett visst pysslande för att få ihop det.
Det är en ständig orosrynka i pannan! Trots att många tycker han ser pigg och fräsch ut, ser jag att han fungerar sämre och jag är orolig för vintern.
Funderat mycket på avlivning och är ganska säker på att jag vill att han bultas och begravs här hemma.
Bult eftersom jag hört mycket skräckhistorier om spruta!
Det ska gå fort, och han ska slippa åka härifrån, vilket jag lovat honom.

Det är helt OK att du tar över tråden, jag har ju redan gjort mitt beslut.

Angående fetmarkeringen.
Vet du, jag har också gått med orosrynkor i pannan alldeles för många år pga hästarna. Både med stoet som tråden handlar om, samt min valack (tråkig fång/bronkit-historia).
Att ständigt noga syna hästen hur den går, är den inte lite segare idag? Är den inte lite stelare idag? Kyla! - har hästen tillräckligt med täcken? Ständigt och jämt leta fångpuls och depåer osv osv i det oändliga.
Det är så jäkla skönt att slippa den oron nu. Jag saknar mina hästar, så in i helvete. Men jag saknar inte deras sjukdomar. Och det är så jäkla skönt att slippa det.

Valacken sprutades. Det gick lika snabbt som bultningen med stoet. Han stod med mulen i havrehinken (lycka! hade inte ätit havre på 5 år pga fången) när han fick sprutan, han damp död ner i backen mitt i en tugga, veterinären hann inte tömma sprutan ens.

*kram i ditt beslut*

 

[speedya]

Sv: Anledningar till avlivning

Jag fick beskedet i onsdags att min häst blir utdömd. Pga artros/benpålagring i bogleden. Det finns ingen behandlingsmetod som kan hjälpa honom att bli en fungerande häst. Han är bara fyra år. Jag har haft honom sedan han var 10 månader och han har varit min drömhäst, det känns så ofattbart.

Jag vill att han ska få somna in hemma, jag har vän som är veterinär och som tagit bort en mängd hästar, han säger att han föredrar medicinskavlivning om han får välja, tyvärr bor han långt bort och kan inte göra det själv så vi får väl se vad veterinären här rekomenderar. Vi kommer att begrava honom på vår mark, ( har sökt tillstånd tidigare och fått igenom det på den platsen ). Jag tror inte att jag orkar vara med men min sambo kommer att vara med, det är ju lika mycket hans häst, och det känns skönt att någon han känner och tycker om är med till slutet.

Det är så himla tungt detta men skönt att läsa om era erfarenheter och tankar. En sak som jag funerar över är den andra hästen, vi har ett litet stall hemma på gården med bara dessa två hästar, den andra är 18. Vi kommer att hyra in honom i ett annat stall sen eftersom jag inte orkar skaffa någon ny häst. Dessa två är väldigt tighta, ska man låta den äldre få "ta farväl" för att förstå vad so hänt eller är det att förmänskiliga deras känslor? Han är en känslig herre...

 

[DarkInNight]

Sv: Anledningar till avlivning

...ska man låta den äldre få "ta farväl" för att förstå vad so hänt eller är det att förmänskiliga deras känslor? Han är en känslig herre...

Jag tror att djur förstår mer än vad många tror.
Jag tror på att låta dem få lukta på den döda kroppen om det finns möjlighet.
När jag tog bort min gamling så lät jag hans bästa vän och hennes föl nosa på hans döda kropp. De varken gnäggade eller något efter honom efter det. Stoet brukade gnägga när han var ute på ridtur.

Så när vi tagit bort katter har kompisen fått lukta på kroppen, de har inte betett sig oroligt när de fått göra det.

Så JAG tror att de känner att kompisen är död då, istället för att inte veta vart den är.
Den som motsäger sig detta, detta är vad jag upplevt och tror. Och just nu orkar jag inte diskutera om det är sant eller inte, please respect.

 

[NotlikeI]

Sv: Anledningar till avlivning

Först och främst, jag beklagar sorgen. Men tror du gjorde helt rätt!
Det är ju alltid denna biten man som hästägare önskar sig slippa, men tyvärr är det ju så att man måste ta beslutet ibland. För hästen kan ju inte göra det.

Första hästen som "vi" fick avliva (min häst men var bara 17 år därför jag skriver "vi") var min första egna häst, köptes som 2,5 åring. Men blev bara sju.
Vi gjorde allt för denna underbara hästen, hela familjen var förälskad i henne. Men redan som 3 åring fick hon sitt första akuta kolikfall, när hon var 6 år hade vi haft veterinär ute 17 gånger pga. problem med mage/tarm. Då började även bakknäna låsa sig, och hon blev "farlig" att rida pga detta. De kunde låsa sig så pass illa att hon gick omkull När hon blev 7 fick hon kolik igen, nu konstaterades det att det var otroligt mycket sand i avföringen. Vid klinik besök kunde man konstatera att hon hade väldigt förstörda tarmar, fulla med "fickor" med sand. Det sågs även på ultraljud att hon hade två tumörer på livmodern, varv den ena var större än en apelsin. Prognosen var dålig, att öppna buken på en sådan häst var för riskfyllt och med bara 15-20% chans att hon ens överlevde dygnet efter operation. Valde vi istället att ta bort henne. Vi hade henne någon månad till efter klinik besökte, och man gick hela tiden och velade. Menar tänk OM vi opererade och det hade gått bra, då kanske hon hade fått några år till. Men samtidigt levde hon inget kul liv, att aldrig kunna gå på bete, inte kunna ridas ordentligt. Bara gå och skrota och vara 7 år, det kändes inte rättvist. Ville att hon skulle få somna in lugnt och fint på vår gård. Det fick hon med, stod och åt massa färskt gott gräs, pang och sen var hon i trappaland.

 

[OutOfService]

Sv: Anledningar till avlivning

Djuren känner på sig så mycket mer än vad vi egentligen tror ibland tror jag.

Ett bevis på det fick jag och en kompis erfara vi en frukansvärd olycka för ett par år sedan när vi skulle rida. Hästen jag skulle rida kastade sig helt plötsligt från ingenstans handlöst bakåt, hamnade mot väggen och bröt antagligen nacken/ryggen för hon reste aldrig på sig igen. Den andra hästen som ALLTID blir tokstressad av att stå i box och verkligen brukar riva stallet kastades ju in i sin box när olyckan hände och där fick hon sen stå. Medans vi förjäves försökte att hjälpa hästen som kastat sig, hon sprattlade runt på golvet och fick inget fotfäste. Så det var verkligen allt annat än lugnt i stallet, men den andra hästen stod HELT lugn i sin box och bara tittade på, hon sa ingenting, rörde sig inte..var bara helt lugn. Det var precis som att hon förstod allvaret och att det inte var läge att bråka. När allting var över fick hon gå ut i hagen, har aldrig sett den hästen så lugn!

Dom är inte alltid så smarta hästarna, men när det gäller känslor och känna på sig att något är galet så vet dom precis

 

[Skywalker]

Sv: Anledningar till avlivning

Det kanske är bra att låta dem säga hejdå och titta på den döda kompisen. Jag har aldrig gjort så men undrar om det inte hade varit bra att göra det med min känsliga kille som blev helt deprimerad och slutade äta när jag tog bort hans bästis. Trodde aldrig att han skulle reagera som han gjorde. Det gick inte över förrän vi fick hem en annan häst han tyckte om, då hade flera olika veterinärer tittat på honom utan att hitta något fel, och det gick över helt dagen efter att den nya "bästisen" kom. Hade lagom mycket ångest när jag skulle lämna tillbaka den nya kompisen efter sex år kan jag säga. Men det är säkert individuellt hur mycket de reagerar, det här är enda gången en av våra hästar reagerat så starkt. Han är väldigt känslig på gott och ont.
Hoppas det går bra, det är aldrig kul. Jag föredrar avlivning hemma och med spruta alltså först så att de somnar och sen avlivningsvätska.

 

[Sofie_B]

Sv: Anledningar till avlivning

Beklagar sorgen, det är alltid otroligt hemskt att ta bort ett djur, oavsett orsak.

Jag har bara tagit bort en häst där det har varit mitt beslut. Tidigare har vi avlivat två hästar, en där ägaren beslutade att avliva (pålagringar, spatt och lösa benbitar, jag var fodervärd) och en där mamma och pappa fattade beslutet (vi chansade och köpte en utdömd häst med förhoppningen att lyckas rehabilitera).

Det här var hästen med ett stort H för min del, jösses vad jag älskade honom (det är hästen på min profilbild). Han gick svår klass och var i sitt livs form när han på en framhoppning började blöda näsblod. Efter den tävlingen blev han otroligt dålig och fick jättedåliga värden. Vi lyckades aldrig lista ut vad det var han hade fått, men något allvarligt virus var det. Han återhämtade sig aldrig och fick en mängd allergier till följd av sjukdomen (damm-, mögel-, pollen- och gräsallergi för att bara nämna några).

Jag gav honom ett par år på lösdrift innan jag helt enkelt konstaterade att jag inte kunde lägga 2500 kr för att han bara skulle gå och skrutta. Inte passade han som promenadhäst heller, det hade varken blivit bra för honom eller den som skulle ha honom.

Så ja, jag fattade ett väldigt egoistiskt beslut. Jag saknar honom varje dag, men det var ändå rätt beslut och jag ångrar det inte för en sekund. Han hade ett bra liv ändå fram till han inte hade det mer. Han hann inte förstå någonting och rent generellt tror jag att vi överskattar dramatiken kring en avlivning. Om det görs rätt så är det ingenting djuret mår det minsta dåligt av.