ångrar att jag blev hästägare

[allyrally]

Hej!

Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna.

Lite bakgrund:
Jag gick ut gymnasiet förra året och min största dröm har alltid varit att skaffa egen häst. Under hösten 2022 så började jag diskutera tanken med en stallkompis och hästägaren till min fd medryttarhäst som tyckte jag var redo för egen häst. Sagt och gjort började jag kolla runt på hästar, hade inte superstor budget men efter ca 6-7 hästar så hittade jag min pärla, ett fullblodssto på fem år som varit ridhäst i ca ett halvår. Allt kändes så rätt och i januari i år så flyttade hon hem till mig och jag stallade upp hästen hos min fd ridlärare för att ha en mentor och det kändes jättebra. Tyvärr så var det flera faktorer som gjorde att jag inte ville ha kvar hästen där. Bytte då stall i april till ett stall som hade allt jag sökte, ridsällskap, stallkompisar, bra hagar, bra förutsättningar för att rida, möjlighet till kompis i hagen osv.
Efter flytten så är dock min häst väldigt stressad, och vi börjar om med mycket promenader och rider litegrann utifrån vad som går. Hon blir lite smådålig vid vaccination men repar sig. I slutet på april får hästen ett broddtramp, som trots noga tvättning har fått ner smuts så djupt att det blir infekterat hon tillslut behöver veterinärvård och blir en väldigt långdragen läkprocess. I slutet på maj blir hon äntligen ”helt” bra, men någon vecka efter att hon får gå i stor hage igen så blir hon blockhalt på motsatt ben - och har då fått vad veterinären tror var belastninghälta. Vi börjar om igen med medicin och vila, hon blir fort bra och i början på juli så börjar jag försiktigt rida igång henne igen sakta men säkert. Hela sommaren har vi dessutom tappskor (bytt hovslagare nu). Men all ridning går bra och hon blir finare och finare. Reser bort tio dagar i augusti, och kommer tillbaka och hinner rida typ två gånger. I mitten på augusti får hon en liten svullnad på bakbenet, i samråd så avvaktar jag, hon är inte halt i skritt eller trav, visar ingenting om man klämmer på senorna/ben/hov, ingen hög temp - ingenting, förmodligen har hon gjort något i hagen. Efter ca 1,5 v tar jag ut veterinär som säger samma sak, hon visar exakt noll smärta och hon får vila och äta antiinflammatoriskt, han sägen att är hon inte bra om 2 v så får jag åka till klinik. (har dock varken släp, bil m krok och hästen är svårlastad så vill undvika det om jag inte absolut måste). Två veckor till går och svullnaden har varit borta sen i måndags, men idag (söndag) var det återigen väldigt varmt ute och hon är pyttelite svullen, inte minsta indikation på smärta under hela perioden.

Till frågan:
Men allt jag känner är att jag ångrat mig så otroligt mycket att jag köpte häst. Jag älskar min häst mer än allt och jag älskar att vara i stallet varje dag och livet som hästägare. Men har haft henne i 10 månader och kunnat rida henne knappt 2-3 av dem månaderna. Jag börjar känna att hon kostar mig så fruktansvärt mycket pengar varje månad och jag ångrar sååå mycket att jag skaffade häst nu och inte väntade några år. Har bara varit veterinärbesök på veterinärbesök. Hade så mycket ambitioner för allt kul vi skulle göra ihop och dessutom får jag så dåligt samvete då förra ägaren också hade så mycket ambitioner för hur fin den här hästen skulle kunna bli och jag känner mig så dålig för att ingenting går bra. Just nu bor jag ftf hemma men känner att det börjar bli dags att leta eget förr eller senare och är så stressad över hur jag ska ha råd med allt när det hela tiden blir så mycket ”extra”. (Missförstå mig inte, jag HAR råd med hästen, men marginalen för sparande till framtiden är inte så stor) Börjar dessutom känna att jag vill göra annat, typ plugga eller flytta till en annan stad och visst kan jag nog lösa det ekonomiskt med hästen, men känner att jag vet inte om det är värt att vända och vrida på vart enda mynt för att hålla en häst som konstant skadar sig. Men känner mig som världens sämsta person som ens lägger tanken på att sälja en häst jag ”precis” köpt och dessutom älskar så mycket. Men jag vet inte om det är värt vad det kostar, lägger många tusenlappar för en häst som mest stått i en sjukhage…

Har ni något tips/råd eller har varit i en liknande sits så dela gärna med er!

 

[Inte_Ung]

Sälj hästen.
Det var inte för dig just nu men nu så har du provat och vet hur det är.
För något annat ett tag så får du känna om det är för dig igen i framtiden.

 

[Blyger]

Första tiden med min nuvarande häst var likadan. Bara skadad och skit. Jag härdade ut och det blev bättre. Vad som är rätt för dig är omöjligt att säga men studier blir såklart lite mer komplicerat (beroende på vilken sort du tänker) när man har häst också.
Jag hade inte roddat egen häst först året (var medryttare andra, köpte egen tredje, pluggade i fem år).

 

[prinsessfeminist]

Livet är långt. Du hinner ha häst i framtiden och nu har du haft en rejäl dos otur.

Inte konstigt att du börjar reflektera huruvida det verkligen är värt det.

Jag hade väntat tills hästen var återställd och sedan sålt, men om läget var akut ekonomiskt så hade jag sålt billigt.

Räkna på vad hästen kostar dig per månad och ta det gånger de antal månader du tror det tar att sälja till rätt pris. Då får du en fingervisning om du skall sälja billigt eller vänta lite.

Det är mitt tips.

Och ha inte dåligt samvete. Se till att hitta en bra köpare och så får hästen en bra tillvaro. Det är det som räknas i sista änden.

 

[Oknytt]

Sälj hästen.

Vänta ett tag och känn efter och låt ekonomin återhämta sig. Är du fortfarande sugen på häst köp inte ett fullblod.

 

[QueenLilith]

Instämmer. Sälj hästen. Ibland är det surt att vara hästägare. Min förre häst va en otursfågel och det tog totalt slut på mig, psykisk och ekonomiskt. Nuvarande har *peppa peppa* hållit sig fräsch och knappt ens haft en sårskada. Det är en sån lättnad att kunna åka till stallet utan ständig oro. Jag har stått inackordnad i stort stall och verkade vara lite av en trend med halvbloden att det va mycket sjukdom och skador. Tror den enda rasen som hade mer skador än halvbloden va Fullblod. En tjej i stallet älskade Fullblod med valde inte att skaffa en ny efter hennes senaste åter igen va skadat jämt. Där finns ju såklart individ och detta är endast mina personliga observationer. Men just Fullblod verkar rätt känsliga. Så jag hade inte skaffat en sådan som ridhäst själv, då jag inte vågar ta den chansen och behöva åka till kliniken jämt.

 

[Fiorano]

Jag hade häst i din ålder och nu i efterhand ångrar jag hur jag envist prompt skulle klara det. Det är helt ok att sälja! Gör annat, lev livet, res, plugga, jobba massor och spara pengar!

 

[prinsessfeminist]

Jag hade häst i din ålder och nu i efterhand ångrar jag hur jag envist prompt skulle klara det. Det är helt ok att sälja! Gör annat, lev livet, res, plugga, jobba massor och spara pengar!

Samma här!

Jag hade också häst och pengarna flög sin kos snabbare än de kom in.
Det var roligt, men nu när jag är vuxen ser jag att jag "slösade" roliga ungdomsår med att vara bunden både ekonomiskt och känslomässigt.

Jag tycker som du. Ts - sälj.

 

[MiniLi]

Jag har aldrig upplevt att jag slösade bort något när jag hade häst som ung, det var det jag ville göra och var värt varenda krona även om det var knapert när jag levde på csn

Men det är väl just det, det ska kännas roligt och meningsfullt överlag. Min nuvarande häst har varit skadad jättemycket och det har såklart inte varit särskilt roligt, men jag har aldrig känt att jag vill sälja. I ditt fall är det ju omöjligt att säga hur det blir framåt. Kanske är er otur över och skadorna kommer upphöra, eller så fortsätter oturen. Man vet aldrig.

Du behöver inte ha dåligt samvete för att ni inte gjort det du hoppades att ni skulle göra. Försök släppa den delen så att du kan ta ett beslut som inte är så påverkat av skuldkänslor.

 

[Morces]

Ha inte skuldkänslor. Ibland blir det inte som man har tänkt. Om du känner att du vill sälja hästen så gör det. Det är bättre än att du ska gå runt och må dåligt. Vem vet, era vägar kanske korsas igen flera år senare när du är redo för egen häst igen.

Jag var medryttare i ca 5 år innan jag köpte egen. Min egna är det bästa jag lagt pengar på, visst är det knapert ibland men det blir så med alla djur och bilar man har. Oundvikliga kostnader kommer tyvärr alltid i vägen.

 

[Kaching]

Sälj hästen.

Vänta ett tag och känn efter och låt ekonomin återhämta sig. Är du fortfarande sugen på häst köp inte ett fullblod.

Måste bara inflika ett försvarstal för fullblodens räkning. Bara för att man har ett fullblod behöver inte det betyda klippkort hos veterinären (för jag tolkade det som att det var det du menade?). De är avlade för att fixa otroliga påfrestningar och jag upplever inte att de skadar sig mer än andra raser. Något vanligare med knepiga hovar men de förutsättningarna kan man ta reda på innan köp, och gäller inte alla fullblod.

 

[Oknytt]

Måste bara inflika ett försvarstal för fullblodens räkning. Bara för att man har ett fullblod behöver inte det betyda klippkort hos veterinären (för jag tolkade det som att det var det du menade?). De är avlade för att fixa otroliga påfrestningar och jag upplever inte att de skadar sig mer än andra raser. Något vanligare med knepiga hovar men de förutsättningarna kan man ta reda på innan köp, och gäller inte alla fullblod.

Haft fullblod själv och även kompisar som haft fullblod. Står fast vid det jag tycker- köp inte fullblod om du vill ha en ridbar häst i längden. Det finns en anledning till varför de är dyrare än halvbloden att försäkra, och halvbloden är inte heller direkt kända för att vara härdiga hästar.

 

[allyrally]

Jag har aldrig upplevt att jag slösade bort något när jag hade häst som ung, det var det jag ville göra och var värt varenda krona även om det var knapert när jag levde på csn

Men det är väl just det, det ska kännas roligt och meningsfullt överlag. Min nuvarande häst har varit skadad jättemycket och det har såklart inte varit särskilt roligt, men jag har aldrig känt att jag vill sälja. I ditt fall är det ju omöjligt att säga hur det blir framåt. Kanske är er otur över och skadorna kommer upphöra, eller så fortsätter oturen. Man vet aldrig.

Du behöver inte ha dåligt samvete för att ni inte gjort det du hoppades att ni skulle göra. Försök släppa den delen så att du kan ta ett beslut som inte är så påverkat av skuldkänslor.

Jag tror det är ovissheten som gör att allt känns så jobbigt, jag ångrar inte hästen i sig, det är världens underbaraste häst men jag ångrar Att jag skaffade häst och inte väntade längre. Dem små ”hålen” i tiden där hon varit bra har hela tiden varit det som gjort att jag äntligen kan blicka framåt och känna att det är kul att ha häst - och att nu blir det äntligen bättre. Men sen kommer nästa motgång.
Det är dessutom bara ”småskador” egentligen, vilket inte kommer påverka henne i framtiden men som påverkar henne några veckor, blir bra, nästa grej kommer. Hade hon bara fått må bra och vi kunde få tid att ha roligt ihop så hade det varit värt var enda krona. Men nu har hon mest stått i en hage och kostat sen jag köpte henne.

 

[sorbifolia]

Jag brukar säga att det tar ett år att "komma i ordning" på riktigt med en ny häst. Det är mycket man ska lära sig om hur just den här hästen funkar, och den ska bli van vid en helt ny miljö och ny ägare/ryttare. Skador är i regel mera frekventa första året iom annorlunda belastning och att man som ägare inte hunnit klura ut än vad som funkar bäst för sin häst. Om man inte haft häst förut så är det givetvis ännu svårare.

Så jag går lite emot de andra och säger håll ut ett tag till - kanske kan du ha som ett mål att du ska flytta hemifrån och plugga från nästa höst? Och om du känner likadant mtp hästen till våren så lägg den ut för försäljning då. (Marknaden brukar dessutom vara bättre vår/sommar)

 

[nexxa]

Hej!

Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna.

Lite bakgrund:
Jag gick ut gymnasiet förra året och min största dröm har alltid varit att skaffa egen häst. Under hösten 2022 så började jag diskutera tanken med en stallkompis och hästägaren till min fd medryttarhäst som tyckte jag var redo för egen häst. Sagt och gjort började jag kolla runt på hästar, hade inte superstor budget men efter ca 6-7 hästar så hittade jag min pärla, ett fullblodssto på fem år som varit ridhäst i ca ett halvår. Allt kändes så rätt och i januari i år så flyttade hon hem till mig och jag stallade upp hästen hos min fd ridlärare för att ha en mentor och det kändes jättebra. Tyvärr så var det flera faktorer som gjorde att jag inte ville ha kvar hästen där. Bytte då stall i april till ett stall som hade allt jag sökte, ridsällskap, stallkompisar, bra hagar, bra förutsättningar för att rida, möjlighet till kompis i hagen osv.
Efter flytten så är dock min häst väldigt stressad, och vi börjar om med mycket promenader och rider litegrann utifrån vad som går. Hon blir lite smådålig vid vaccination men repar sig. I slutet på april får hästen ett broddtramp, som trots noga tvättning har fått ner smuts så djupt att det blir infekterat hon tillslut behöver veterinärvård och blir en väldigt långdragen läkprocess. I slutet på maj blir hon äntligen ”helt” bra, men någon vecka efter att hon får gå i stor hage igen så blir hon blockhalt på motsatt ben - och har då fått vad veterinären tror var belastninghälta. Vi börjar om igen med medicin och vila, hon blir fort bra och i början på juli så börjar jag försiktigt rida igång henne igen sakta men säkert. Hela sommaren har vi dessutom tappskor (bytt hovslagare nu). Men all ridning går bra och hon blir finare och finare. Reser bort tio dagar i augusti, och kommer tillbaka och hinner rida typ två gånger. I mitten på augusti får hon en liten svullnad på bakbenet, i samråd så avvaktar jag, hon är inte halt i skritt eller trav, visar ingenting om man klämmer på senorna/ben/hov, ingen hög temp - ingenting, förmodligen har hon gjort något i hagen. Efter ca 1,5 v tar jag ut veterinär som säger samma sak, hon visar exakt noll smärta och hon får vila och äta antiinflammatoriskt, han sägen att är hon inte bra om 2 v så får jag åka till klinik. (har dock varken släp, bil m krok och hästen är svårlastad så vill undvika det om jag inte absolut måste). Två veckor till går och svullnaden har varit borta sen i måndags, men idag (söndag) var det återigen väldigt varmt ute och hon är pyttelite svullen, inte minsta indikation på smärta under hela perioden.

Till frågan:
Men allt jag känner är att jag ångrat mig så otroligt mycket att jag köpte häst. Jag älskar min häst mer än allt och jag älskar att vara i stallet varje dag och livet som hästägare. Men har haft henne i 10 månader och kunnat rida henne knappt 2-3 av dem månaderna. Jag börjar känna att hon kostar mig så fruktansvärt mycket pengar varje månad och jag ångrar sååå mycket att jag skaffade häst nu och inte väntade några år. Har bara varit veterinärbesök på veterinärbesök. Hade så mycket ambitioner för allt kul vi skulle göra ihop och dessutom får jag så dåligt samvete då förra ägaren också hade så mycket ambitioner för hur fin den här hästen skulle kunna bli och jag känner mig så dålig för att ingenting går bra. Just nu bor jag ftf hemma men känner att det börjar bli dags att leta eget förr eller senare och är så stressad över hur jag ska ha råd med allt när det hela tiden blir så mycket ”extra”. (Missförstå mig inte, jag HAR råd med hästen, men marginalen för sparande till framtiden är inte så stor) Börjar dessutom känna att jag vill göra annat, typ plugga eller flytta till en annan stad och visst kan jag nog lösa det ekonomiskt med hästen, men känner att jag vet inte om det är värt att vända och vrida på vart enda mynt för att hålla en häst som konstant skadar sig. Men känner mig som världens sämsta person som ens lägger tanken på att sälja en häst jag ”precis” köpt och dessutom älskar så mycket. Men jag vet inte om det är värt vad det kostar, lägger många tusenlappar för en häst som mest stått i en sjukhage…

Har ni något tips/råd eller har varit i en liknande sits så dela gärna med er!

Hej!

Jag förstår att det känns svårt. Har själv haft en hel del fullblod och det där med skador är de väldigt känsliga för. Tycker inte att du skall anklaga dig själv för hur du känner. Det är fullt förståeligt! Det finns en stor eloge i att våga säga att "såhär är och blev det och det fungerar inte".

Du ska inte känna någon skam i att du inte vill fortsätta men jag vill nog hålla med som någon ovan skrev: prova ett tag till om du känner att du kan. Ett halvår och se om situationen vänder och utvärdera efter det.


Önskar dig stort lycka till!

 

[allyrally]

Jag brukar säga att det tar ett år att "komma i ordning" på riktigt med en ny häst. Det är mycket man ska lära sig om hur just den här hästen funkar, och den ska bli van vid en helt ny miljö och ny ägare/ryttare. Skador är i regel mera frekventa första året iom annorlunda belastning och att man som ägare inte hunnit klura ut än vad som funkar bäst för sin häst. Om man inte haft häst förut så är det givetvis ännu svårare.

Så jag går lite emot de andra och säger håll ut ett tag till - kanske kan du ha som ett mål att du ska flytta hemifrån och plugga från nästa höst? Och om du känner likadant mtp hästen till våren så lägg den ut för försäljning då. (Marknaden brukar dessutom vara bättre vår/sommar)

Tack för svar!

Jaa är lite åt det håller jag funderar. Har inte bestämt mig än, är just diskussionen med mig själv att det känns så ovärt alla kostnader när hon bara står i en sjukhage. Men samtidigt så älskar jag ju hästen och känner att hon är värd ett bra hem om jag skulle sälja henne, och känns lättare och få det om jag kan ta betalt för henne än om jag ska slumpa bort hon nu. Har dessutom precis beställt och betalat allt spån+hö för hela vintern så hon kommer ju ha en lägre månadskostnad framöver (om hon inte behöver fler turer till veterinären peppar peppar). Så förhoppningsvis kan jag rida igång henne under vintern om hon ger fn i och göra illa sig bara

 

[MiniLi]

Tack för svar!

Jaa är lite åt det håller jag funderar. Har inte bestämt mig än, är just diskussionen med mig själv att det känns så ovärt alla kostnader när hon bara står i en sjukhage. Men samtidigt så älskar jag ju hästen och känner att hon är värd ett bra hem om jag skulle sälja henne, och känns lättare och få det om jag kan ta betalt för henne än om jag ska slumpa bort hon nu. Har dessutom precis beställt och betalat allt spån+hö för hela vintern så hon kommer ju ha en lägre månadskostnad framöver (om hon inte behöver fler turer till veterinären peppar peppar). Så förhoppningsvis kan jag rida igång henne under vintern om hon ger fn i och göra illa sig bara

Plötsligt blir det bättre och skadorna upphör! Bara svårt att veta när

 

[allyrally]

Ni som skriver att ni haft fullblod som skadat sig mycket - har ni kommit ifrån det på något sätt? Har det varit en evig loop av skador till och från eller har ni lyckats vända det på något sätt? Eller har dem bara lärt sig tillslut att det gör ont att slå på sig typ? skydd i hagen?

Allt hon har fått har varit ifrån hagen, men kan ju inte linda in hon i bubbelplast heller - hon måste ju får vara häst…

 

[MiniLi]

Ni som skriver att ni haft fullblod som skadat sig mycket - har ni kommit ifrån det på något sätt? Har det varit en evig loop av skador till och från eller har ni lyckats vända det på något sätt? Eller har dem bara lärt sig tillslut att det gör ont att slå på sig typ? skydd i hagen?

Allt hon har fått har varit ifrån hagen, men kan ju inte linda in hon i bubbelplast heller - hon måste ju får vara häst…

Min häst slutade i princip skada sig när vi bytte stall och därmed också hagtyp.

 

[Blyger]

Vet inte om du skrivit det men hur gammal är din häst?
För min löste mycket sig med åldern och när han blev mer balanserad i sig själv. Hade boots på i perioder men inte haft mer skydd än så.
Kroppskännedom, kroppskontroll och balans var nyckeln för oss. Slår hon sig ofta på benen hade jag nog slängt på ett par väl ventilerade senskydd. Annars försöka träna för hand på det sätt som går, kliva bommar, gå ut i skogen osv.