Ångest!

[malumbub]

Åh, jag har sån ångest.

Min snart 10 år gamla husky-tik har tandsten och en liiiiten hudbula (misstänkt hudtumör, som dock inte växer) och jag vet inte hur jag ska göra.

Veterinären som tog tester på huden kunde inte få ut nåt av det, men ville operera bort "bullen"/knölen, eftersom den troligen skulle växa. Jag har valt att inte gå vidare med detta enligt veterinärens förslag, dels för att huden inte ändrat sig och hunden inte fått mer ont, men främst för att hon mådde så jäkla dåligt sist av nedsövning. Jag VILL INTE utsätta henne för det igen.

Vi har kämpat med hennes tänder ett tag, men nu har tandstenen lyckats ta över en tand. (Ska försöka ta en bild på det.) Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Vill ju att min hund, som redan är kräsen i maten, ska kunna äta utan att ha ont i munnen, men jag vill helst inte utsätta henne för den stress hon upplever av att sövas ner och för konsekvenserna efteråt...men hur fasiken ska jag annars göra?

Förra gången hon sövdes ner vad förra vintern (typ februari-mars?) för att åtgärda ett rejält klobrott. Eftersom jag visste om att hon mår väldigt dåligt mentalt av detta (sen operationen året innan) så krävde jag och påpekade flera gånger att jag skulle vara med innan hon vaknade. Detta skulle respekteras på kliniken, men ändå kom de ut med en jättevinglig Sisko som hade tappat allt förtroende igen och inte var säker ens i den egna bilen (som hon vet är hennes trygga plats). Hon mådde dåligt även fysiskt (hade svårt att äta i flera dagar, kunde inte hålla tätt och var seg i 3-4 dagar med feber och svaghet) och mentalt var hon tillbaka till den där ängsliga, osäkra och rädda tiken jag fick hem 1998. Det tog några veckor innan hon slutade gå riktigt lågt bland främmande och innan jag kunde lämna henne ensam hemma.
Dit vill jag inte tillbaka. Speciellt inte nu när bor med katter i hemmet, för vem vet hur osäkerheten slår ut? (Hon har aldrig varit i närheten av att vilja dem illa, men när hon blir osäker, så blir hon riktigt osäker.)

Hudknölen i framtassen märker jag av bara när jag ska torka tassarna och om nån väldigt "på" hund vill leka med henne. Hon har inga problem med promenader på asfalt eller att gräva eller att gå i trappor eller liknande. Det är mest tänderna jag oroar mig för.

Finns det nåt annat man kan göra?
Förstår att veterinären vill söva för att åtgärda tandstenen, men min största önskan är att tandstenen kunde försvinna på annat sätt.
Hur ska jag kunna tillåta narkos igen när hon blev så dålig sist?

(Hon opererades akut för cysta i livmoder för två år sen och "åkte tillbaka" mentalt då med + mådde lite dåligt fysiskt, men inte alls lika mycket. Innan den operationen kunde jag lämna henne ensam hemma utan problem, men inte efter...)

Hur fasiken ska man göra?
Nån som kan slå ner mig och åka med min hund till veterinären?

 

[malumbub]

Sv: Ångest!

Så här ser den värsta tanden ut:

 

[Philosophia]

Sv: Ångest!

Först undrar jag över på vilket sätt hon blev dålig efter narkosen förra gången? Det finns många sätt att undvika att hon blir dålig nästa gång, t.ex. genom att välja ett annat narkospreparat - kanske hon inte tålde det hon fick förra gången. Eller säger betraktar veterinären hunden som en högriskpatient att söva?

Är det skugga eller en liten ficka? Det är svårt att se på bilden, men om det inte är någon ficka och tandstenen inte ser ut att gå innanför tandköttet och om veterinären betraktar din hund som en högriskpatient att söva så skulle jag nog säga att nyttan av munsanering överväger riskerna. Hur ser hunden ut längre in i munnen förresten?

Betraktas hunden inte som en högriskpatient kanske man skulle överäga att munsanera och ta bort tumören på en och samma gång.

Men om du inte vill göra det så kan jag tipsa om vad jag gör med min hund som lätt får tandsten (jag tycker hon ser jätteful ut i munnen (ser nästan ut som din), men veterinärern tycker att det ser helt OK ut för en gammal hund). Jag ger min hund bukadog en gång om dagen, vilket förhindrar tandstenen och dessutom så baddar jag med jämna mellanrum tandköttet med corsodyl. Det håller munnen i schack iallafall.


...och nu läste jag ditt slut mer noggrant och såg på vilket sätt hon blev sämre efter narkosen!

 

[Lindy]

Sv: Ångest!

Min systers hund har också jätteproblem med sina tänder, hon får jättelätt tandsten. Men hon är inte ens ett år!
Min hund har också en del tandsten, men jag har aldrig haft veterinären till att ta bort det.
Jag har köpt en tandskrapa (som man kan köpa i en vanlig djuraffär) till våra hundar och det funkar utmärkt!
Regelbunden tandborstning är också att rekommendera, åtminstone en gång i veckan.
Du måste vänja din hund vid att skrapa tänderna, men antagligen uppfattar du det som obehagligare än din hund. Jag tyckte iallafall att det var jätteobehagligt i början för det kändes som att jag skrapade bort hela tanden. Men sen jag lärt mig att ta det med ro så går det som en dans!! Nu tycker min hund att det är jobbigare att borsta än att skrapa eftersom borsten rör mer tandkött än vad skrapan gör.

Så tandskrapa kan jag verkligen rekommendera!!

Vad gäller problemen vid veterinärbesök så skulle du ju kunna vända dig till en annan veterinär som faktiskt inte ignorerar dina önskemål om hur din hund ska hanteras.
Min hund har också knutor under huden. Först och främst på ryggen, nära manken. Vi fick några bortopererade förra året.
Veterinären sa att det inte var något farligt, men jag ville ta det säkra före det osäkra. Nu har hon fått nya knutor, men hon har inga besvär av dem så jag har beslutat att de får vara kvar.
Hon behöver inte gå igenom en operation till när de inte besvärar henne.
Du får besluta själv hur du vill göra med att ta bort knutor, men har din hund inte besvär av den/dem så tycker inte jag det är nödvändigt att ta bort det.

Men skulle du ändå vilja det så kanske lokalbedövning och lugnande skulle funka? Under förutsättning att du får vara i lokalen och hålla din hund sällskap.

Hoppas du fått lite tips.

PS I början sitter tandstenen riktigt hårt, men det blir lättare för var gång. DS

 

[malumbub]

Sv: Ångest!

Den svarta randen är alltså tandsten. Längre in i munnen är hon jättefin för att vara snart 10 år gammal! Det är alltså bara 4-5 tänder som är brunaktiga och de största är de som drabbats värst.

 

[malumbub]

Sv: Ångest!

Jag har hört från den veterinär som vi hade innan jag flyttade och som jag litade till 100% på att tandskrapa inte är något hon rekommenderar för hemmabruk, så det är nånting jag kommer ta till som sista utväg.

Finns det nån som fått tandsten åtgärdat under bara lugnande?

 

[Lindy]

Sv: Ångest!

Jaså? Hade jag ingen aning om.
Det funkar jättebra på våra hundar iallafall.

Men jag kan förstå om du inte vill göra det om din veterinär avrått från det

Jag har inte hört talas om att man ska behöva söva hunden för att åtgärda något så enkelt som tandsten så lugnande borde fungera tycker jag.
Men det är ju iofs under förutsättningen att hunden är van vid att man hanterar den, dvs kollar i munnen, borstar tänderna m.m.