Ångest över köpt häst...

[Ragdoll]

Hejsan!

Vet inte direkt vad jag vill med denna tråd mer än ventilera och få skriva hur jag känner just nu. Jag kommer låta som världens sämsta människa men, here it goes!

Våren 2020 så hade jag fått nog av hundar då mina senaste 2 har fått avlivats när de båda två var väldigt unga. Jag bestämde mig då för att köpa häst istället och började leta häst. Fick hem min första import sommaren 2020 som visade sig vara fel ålder, temperament och storlek. Hade han i 2 månader men eftersom han var för liten för mig så såldes han till en underbar familj. Hittade sedan min andra import som kom i vintras och allt har gått sjukt bra. Han är snäll, pigg, känslig och allt jag vill ha i min häst. Älskar redan honom så sjukt mycket!
Men.. Jag har sån ångest över allt. Ekonomin, medryttaren, stallet osv. Jag vill så gärna ha häst och komma igång och träna ordentligt och bli som jag var innan mitt uppehåll 5 år sedan.
Men har börjat få sån stark ångest över hela hästlivet att jag bara vill sälja och börja med hund igen . Även om tanken på att köpa hund gör mig livrädd.. Men samtidigt så är jag så sugen på hund och vill bara träna, ha hund igen.

Jag har haft egna hästar tidigare och jag har ekonomin till det men de blir att alla pengar går till hästen och jag kan inte spara så som jag kunnat tidigare. Ska vara ny sadel, täcke, spån, foder, medlemskort på anläggningen och träningar osv.
Har börjat få sån stor ångest att de inte är roligt längre och jag har bara haft min häst i 3 månader .

Tror jag tog mig vatten över huvudet men vet folk kommer gnälla, skälla på mig om jag berättar det.

Ja vet inte vad jag vill med tråden mer än att gnälla och se om någon annan känt såhär efter de köpt häst?
För har som sagt haft egna hästar tidigare men aldrig fått denna känslan och ångesten då.

 

[Robina]

Precis det här tror jag att många känner, men få törs prata om det! Jag vet ett par bland mina vänner som haft den ångesten efter de köpt häst, jag tror inte att du är ensam! Men jag har tyvärr inte så många råd att komma med.

 

[Shaggy]

Det är ju alltid en extra stor investering i början iom behovet av att skapa en basgarderob åt hästen. När den är skapad så behöver man sällan köpa så mycket nytt (om inte hästen förstör täcken) så länge man inte envisas med senaste modet på allt eller tar dåligt hand om grejerna.
/Shaggy som fortfarande använder det regnfleacetäcke hon köpte till sin häst 2002. En gjord behöver lagas nu annars är det fullt funktionellt även på hästens dotter.

 

[Karoliten]

Ta lärdom av det hela, sälj om det känns rätt och prova med hund igen. Man ska göra det som känns rätt för en själv inte vad som är rätt för andra. (så länge man inte skadar andra såklart men har svårt och se någon annan ta skada av att du säljer DIN häst ; )

 

[Bluefish]

Gjorde tvärtom när jag skulle avveckla hästeriet och skaffade hund istället, det blev inte bra för det var ju egentligen inte passionen just då. Det är tufft att inse att man gjort fel val men vissa saker behöver kanske testas innan man vet med säkerhet hur det kommer kännas. Sälj hästen om det känns som en lättnad, det du räknar upp är tyvärr inte ens oförutsedda utgifter och ska man mäkta med dem måste man nog vara bekväm med att betala allt till vardags.

 

[tara]

Det finns fler som har mer kunskap om detta fenomen , vilken jag kan ha fel namn på. Jag tänker på det när jag läser din text. Jag kan ha fel namn.

Det finns något som heter något liknande typ ” Winner imposter”. Det är en ångest som inträffar när man ”vinner” en auktion eller typ köper en lägenhet, häst. Det är typ när man ”vinner” en auktion så innebär det att absolut ingen annan anser sig vilja betala mer och därmed känner man sig som en idiot att man blev lurad. Det troliga är att man inte blev lurad så känslan är falsk och dum.

Det är totalt abstrakt tycker jag att åka runt, provrida, tänka och sedan ta ett beslut och sedan åka till veterinärstationen få en häst undersökt och sedan trycka lite på bankappen och sedan stå med en häst i grimma. Vem som helst skulle reagera på det.

Var lite snäll mot dig och ta det lugnt. Hästen mår inte bra av att behöva flytta och byta ägare igen. För att hålla igång hästen behöver den gå 3-4 dagar i veckan i princip. Tagga ned, klappa, krama umgås med din fina häst.

 

[tara]

Det finns fler som har mer kunskap om detta fenomen , vilken jag kan ha fel namn på. Jag tänker på det när jag läser din text. Jag kan ha fel namn.

Det finns något som heter något liknande typ ” Winner imposter”. Det är en ångest som inträffar när man ”vinner” en auktion eller typ köper en lägenhet, häst. Det är typ när man ”vinner” en auktion så innebär det att absolut ingen annan anser sig vilja betala mer och därmed känner man sig som en idiot att man blev lurad. Det troliga är att man inte blev lurad så känslan är falsk och dum.

Det är totalt abstrakt tycker jag att åka runt, provrida, tänka och sedan ta ett beslut och sedan åka till veterinärstationen få en häst undersökt och sedan trycka lite på bankappen och sedan stå med en häst i grimma. Vem som helst skulle reagera på det.

Var lite snäll mot dig och ta det lugnt. Hästen mår inte bra av att behöva flytta och byta ägare igen. För att hålla igång hästen behöver den gå 3-4 dagar i veckan i princip. Tagga ned, klappa, krama umgås med din fina häst.

”buyers remorse” heter det. https://en.wikipedia.org/wiki/Winner's_curse

om det är något liknande så kan bara du bedöma @Ragdoll ??

personligen så är ”minnet bra men lite kort” ibland.

 

[Ragdoll]

Men kan man ha det även om jag köpt egna hästar tidigare och inte fått denna känslan då?

 

[SiZo]

Men kan man ha det även om jag köpt egna hästar tidigare och inte fått denna känslan då?

Det tror jag absolut! Du är antagligen inte samma person som du var då helt enkelt.

 

[Shaggy]

Men kan man ha det även om jag köpt egna hästar tidigare och inte fått denna känslan då?

Jag skulle säga, utan tvekan.
Ju äldre vi blir ju mer lär vi oss och kan därför se fler saker som kan gå fel. Det gäller både fysiska risker, känslomässiga och ekonomiska.

 

[Nepenthe]

Lockar inget med stallet/hästen eller är det katastroftankar som tar över?
Man kanske kan göra en lista, över dina drömmar och mål som du staplar upp i prio för at se, vad är det jag vill?

Jag sitter just nu på händerna för att INTE köpa häst och ändå är det det enda jag vill. Men jag har inte mått så bra och behöver vara utan nu för att inte sen stå där igen(tyvärr) och ångra mig för mina katastroftankar lätt tar över.

 

[Silver Girl]

Har läst start-inlägget ett par gånger och om jag läser rätt så trivs du med själva hästen och att rida och sköta den? Och det är det ekonomiska som ger dig ångest?
Kan du får hjälp av någon att titta på en budget så du får utomstående bekräftelse på att du klarar av detta, även om det är mer utgifter än du är van vid och känner dig bekväm med? Skulle det kunna hjälpa?

Så kanske du sedan kan ta ett par månader och försöka "glömma" det ekonomiska och "bara ha häst" och känna efter om du faktiskt trivs med hästlivet och den vardagen, eller om det är så att du vill gå tillbaka till att ha hund. Kanske prata med någon kurator eller psykolog för att få ordning på tankarna, så du kommer fram till hur du vill ha det.

 

[Grazing]

Hejsan!

Vet inte direkt vad jag vill med denna tråd mer än ventilera och få skriva hur jag känner just nu. Jag kommer låta som världens sämsta människa men, here it goes!

Våren 2020 så hade jag fått nog av hundar då mina senaste 2 har fått avlivats när de båda två var väldigt unga. Jag bestämde mig då för att köpa häst istället och började leta häst. Fick hem min första import sommaren 2020 som visade sig vara fel ålder, temperament och storlek. Hade han i 2 månader men eftersom han var för liten för mig så såldes han till en underbar familj. Hittade sedan min andra import som kom i vintras och allt har gått sjukt bra. Han är snäll, pigg, känslig och allt jag vill ha i min häst. Älskar redan honom så sjukt mycket!
Men.. Jag har sån ångest över allt. Ekonomin, medryttaren, stallet osv. Jag vill så gärna ha häst och komma igång och träna ordentligt och bli som jag var innan mitt uppehåll 5 år sedan.
Men har börjat få sån stark ångest över hela hästlivet att jag bara vill sälja och börja med hund igen . Även om tanken på att köpa hund gör mig livrädd.. Men samtidigt så är jag så sugen på hund och vill bara träna, ha hund igen.

Jag har haft egna hästar tidigare och jag har ekonomin till det men de blir att alla pengar går till hästen och jag kan inte spara så som jag kunnat tidigare. Ska vara ny sadel, täcke, spån, foder, medlemskort på anläggningen och träningar osv.
Har börjat få sån stor ångest att de inte är roligt längre och jag har bara haft min häst i 3 månader .

Tror jag tog mig vatten över huvudet men vet folk kommer gnälla, skälla på mig om jag berättar det.

Ja vet inte vad jag vill med tråden mer än att gnälla och se om någon annan känt såhär efter de köpt häst?
För har som sagt haft egna hästar tidigare men aldrig fått denna känslan och ångesten då.

Tror det är så för dom flesta faktiskt mer eller mindre, det är inget konstigt. Dock när hästlivet blivit stabilt och dom stora sakerna som sadlar och allt det är köpt så brukar det lägga sig. Att var mera åt det fattigare hållet och att allt går till hästen är nog en vanesak sen.

 

[kolblakkur]

Jag har ångest efter varenda djurköp, från häst till kanin Det går alltid över, men i mitt fall så har jag haft väldigt många djur väldigt länge så jag kommer inte köpa fler djur i framtiden.

 

[Krystalline]

Jag kände som du i ganska exakt tre månader efter att jag köpt min häst. Hjälp vilken ångest jag hade varje dag. Skrev till och med en säljesannons som jag aldrig lade ut.
Sen gick det över och vi levde lyckliga i alla hennes dagar.

Mitt råd till dig är att vänta och andas.

 

[startpompe]

För mig blir de lite likande oavsett vad de gäller, bilköp, djurköp osv. Tror också på att försöka ta det lite lugnt och låta det landa. Kvarstår känslan efter en längre tid kan de väl vara värt då att fundera om man verkligen vill ha djuret eller inte.

Det är absolut inte fel att råka ta sig vatten överhuvudet och har du gjort det är det ju väldigt bra att du vågar lyfta det för att kunna göra något åt det

 

[nejlica]

Det är ju säkert väldigt mycket uppstart över det fortfarande om du bara haft hästen 3 månader, och lite så har du ju än så länge haft den de "värsta" månaderna när det är mörkt och kallt, inte alltid går att rida ute på samma sätt och är allmänt jobbigare att tex åka iväg, frysa i stallet osv. För mig i alla fall är vintern oftare en dyrare period än sommaren, med vintertäcken, vinterskoning och allt sådant, fler ridhusavgifter och transportkostnader, dyrare foder osv. På det så har du alla uppstartskostnader som är värst i början när hästen behöver all utrustning och inte bara byta ut nån enstaka grej ibland.

Självklart är det helt okej att bara sälja hästen om det inte känns kul längre! Men jag hade nog gett det några månader till, kanske satt en tidsgräns? Typ "Jag har kvar honom till augusti och njuter av sommaren, känns det fortfarande inte roligt då så säljer jag".

 

[Ragdoll]

Känslan har lättat idag och jag ska definitivt inte göra något direkt nu utan tror jag mest behövde höra att andra känt likadant . För jag tycker verkligen det är roligt när jag är i stallet och har byggt upp en plan eller vad man ska säga om hur jag vill vår framtid ska se ut. Vill gärna börja träna för en duktig tränare, då det alltid varit en av mina drömmar .
Min häst är också underbar och precis så som jag önskade min häst skulle vara.

Så är nog mer katastroftankar som vad gör jag om min ekonomi rasar (tror ag inte kommer hända), har jag tiden, orken och kunskapen för att detta ska bli bra?
Sen tror jag att jag nog har fått väldigt mycket tankar pga vad som hände med mina senaste 2 hundar.

Men ska försöka ta en dag i taget och andas

 

[Nota]

Men kan man ha det även om jag köpt egna hästar tidigare och inte fått denna känslan då?

Absolut är ganska säker på att jag skulle känna som du om jag skaffade häst igen.

 

[Habina]

Känslan har lättat idag och jag ska definitivt inte göra något direkt nu utan tror jag mest behövde höra att andra känt likadant . För jag tycker verkligen det är roligt när jag är i stallet och har byggt upp en plan eller vad man ska säga om hur jag vill vår framtid ska se ut. Vill gärna börja träna för en duktig tränare, då det alltid varit en av mina drömmar .
Min häst är också underbar och precis så som jag önskade min häst skulle vara.

Så är nog mer katastroftankar som vad gör jag om min ekonomi rasar (tror ag inte kommer hända), har jag tiden, orken och kunskapen för att detta ska bli bra?
Sen tror jag att jag nog har fått väldigt mycket tankar pga vad som hände med mina senaste 2 hundar.

Men ska försöka ta en dag i taget och andas

Om det är nån tröst så har jag katastroftankar lite nu och då inför det föl som (eventuellt) föds nästa år. Dvs stoet är inte ens dräktig än. Jag oroar mig för hur i hela friden jag ska ha råd med tre (!) hästar (fast jag haft både tre och fyra hästar tidigare). Jag tror helt enkelt att det är en förändring och alla förändringar är jobbiga. Det gäller att andas och inse att jo, du klarar det här! Skulle det mot förmodan bli så att ekonomin rasar, så får du ta det då och kanske låna ut hästen tills allt hämtat sig. Men det brukar på något vis alltid gå ihop sig.