Har skrivit en tråd innan om detta, men måste skriva igen.
För drygt en vecka sen fick min hund somna in.. hon skulle fylla 12 i september och var en papillon.
I februari opererades hon för livmoderinflammation och under operationen hittades 3 tumörer, en testades och den var elakartad, dom andra 2 togs aldrig bort då dom inte kunde hålla henne sövd längre. Hon har tidigare opererats 2ggr för juvertumörer.
Efter operationen blev hon aldrig sig själv, svansen hängde hela tiden, hon var trött och låg mest ner, hennes promenader blev kortare och kortare och hon gick väldigt långsamt.
I maj röntgades hon och man såg att hennes mjälte och lever var stor, man tog även prover där det visade sig att hennes lever, njur och sköldkörtel värden var dåliga, dom tror även hon hade cushings och artros, vi testade ge henne smärtstillande för artors utan nån effekt, vi gav henne oxå medicin för sköldkörteln vilket gjorde att värdena blev bättre men det blev ingen skillnad i hennes mående. Man märkte vecka för vecka en liiiten försämring och det blev svårare o svårare att få med henne ut på promenader.
För två veckor sen slutade hon äta och blev ännu slöare, sen kräktes hon ett fåtal gånger (hon har aldrig haft problem med magen innan). Sen en dag blev det ”bra” igen. Hon åt som vanligt osv, men under natten vaknade jag av att hon stod och hulkade och kommande dag kräktes hon säkert ett tjugiotal gånger o hade diarre, framåt kvällen ville hon ut och när jag tog ut henne bajsade hon bara blod, det liksom sprutade ut blod från henne. Då blev det ilfart till veterinären och hon blev mer och mer slö i kroppen.
Veterinären rekommenderade att låta henne somna och med tanke på alla hennes sjukdomar och hennes tillstånd så lät vi henne somna in den kvällen..
Nu känner jag sån skuld och ånger, kanske hade hon kunnat bli bättre?
Dom sista veckorna (förutom när hon kräktes oså) så var hon glad och åt och skällde och viftade på svansen när man pratade med henne, men samtidigt var hon väldigt slö somsagt och gillade varken lek, promenader eller bilturer längre som hon tidigare uppskattat, hon hade även börjat andas konstigt och hon drack extremt mycket.
En privat veterinär vi gick till ville göra cushings prover (4st blodprover på samma dag) för att kanske medicinera det, och tänk om hon blivit helt frisk då?
Veterinären som lät henne somna sa oxå att vi kunde göra fler undersökningar innan men hon tyckte själv inte att det var värt det. Har även pratat med säkert 3-5andra veterinärer som oxå rekommenderat sen månader tillbaka att låta henne somna. Men tänk om hon hade kunnat bli bra?
Jag kände där o då att jag inte ville utsätta henne för mer eftersom hon var så sjuk och och ”förändrad” på slutet. Men nu känner jag mig hemsk, som att jag gav upp på henne. Men hur mycket ska man behöva utsätta en sjuk äldre hund för när prognosen redan var dålig?
Har jag gjort fel? Skulle jag låtit dom fortsätta undersöka & medicinera henne? Var det för tidigt att låta henne somna?
För drygt en vecka sen fick min hund somna in.. hon skulle fylla 12 i september och var en papillon.
I februari opererades hon för livmoderinflammation och under operationen hittades 3 tumörer, en testades och den var elakartad, dom andra 2 togs aldrig bort då dom inte kunde hålla henne sövd längre. Hon har tidigare opererats 2ggr för juvertumörer.
Efter operationen blev hon aldrig sig själv, svansen hängde hela tiden, hon var trött och låg mest ner, hennes promenader blev kortare och kortare och hon gick väldigt långsamt.
I maj röntgades hon och man såg att hennes mjälte och lever var stor, man tog även prover där det visade sig att hennes lever, njur och sköldkörtel värden var dåliga, dom tror även hon hade cushings och artros, vi testade ge henne smärtstillande för artors utan nån effekt, vi gav henne oxå medicin för sköldkörteln vilket gjorde att värdena blev bättre men det blev ingen skillnad i hennes mående. Man märkte vecka för vecka en liiiten försämring och det blev svårare o svårare att få med henne ut på promenader.
För två veckor sen slutade hon äta och blev ännu slöare, sen kräktes hon ett fåtal gånger (hon har aldrig haft problem med magen innan). Sen en dag blev det ”bra” igen. Hon åt som vanligt osv, men under natten vaknade jag av att hon stod och hulkade och kommande dag kräktes hon säkert ett tjugiotal gånger o hade diarre, framåt kvällen ville hon ut och när jag tog ut henne bajsade hon bara blod, det liksom sprutade ut blod från henne. Då blev det ilfart till veterinären och hon blev mer och mer slö i kroppen.
Veterinären rekommenderade att låta henne somna och med tanke på alla hennes sjukdomar och hennes tillstånd så lät vi henne somna in den kvällen..
Nu känner jag sån skuld och ånger, kanske hade hon kunnat bli bättre?
Dom sista veckorna (förutom när hon kräktes oså) så var hon glad och åt och skällde och viftade på svansen när man pratade med henne, men samtidigt var hon väldigt slö somsagt och gillade varken lek, promenader eller bilturer längre som hon tidigare uppskattat, hon hade även börjat andas konstigt och hon drack extremt mycket.
En privat veterinär vi gick till ville göra cushings prover (4st blodprover på samma dag) för att kanske medicinera det, och tänk om hon blivit helt frisk då?
Veterinären som lät henne somna sa oxå att vi kunde göra fler undersökningar innan men hon tyckte själv inte att det var värt det. Har även pratat med säkert 3-5andra veterinärer som oxå rekommenderat sen månader tillbaka att låta henne somna. Men tänk om hon hade kunnat bli bra?
Jag kände där o då att jag inte ville utsätta henne för mer eftersom hon var så sjuk och och ”förändrad” på slutet. Men nu känner jag mig hemsk, som att jag gav upp på henne. Men hur mycket ska man behöva utsätta en sjuk äldre hund för när prognosen redan var dålig?
Har jag gjort fel? Skulle jag låtit dom fortsätta undersöka & medicinera henne? Var det för tidigt att låta henne somna?