Sv: Analfistlar, erfarenheter?
Jag har, tyvärr får jag nog säga, rätt stor erfarenhet av analfistlar... har haft tre schäfrar och alla tre fick analfistlar.... helt otroligt egentligen.
De var från helt olika linjer också, två från utställningslinjer, en från östtyska brukslinjer....
Hos alla tre dök fistlarna upp i 4-årsåldern. Det är några sedan nu, då hund nr 1 och 2 var födda -88 resp. -90 men jag ska se om jag kommer ihåg....
Hund nr 1 opererades - eftervården var lite knölig då det var ett stort sår på var sida om analöppningen, som djupa gropar och han fick vara kvar på djursjukhuset i en vecka, sen fick vi hem honom. Det läkte utan komplikationer och han var sen fistelfri i 6 år innan eländet kom tillbaka. När han sen i 10-årsåldern kom alltså fistlarna igen men då medicinerades han med kortison och antibiotik i omgångar och höll sig okej (det var bara en liten fistelgång då om jag inte minns helt fel) fram till sin bortgång vid drygt 12 års ålder.
Hund nr 2 opererades även han, men eftersom han var en besvärlig hund att ha kvar på djursjukhuset så gjorde de en lite "mindre" operation och testade med dränering istället för att göra den här djupa "utgrävningen" som de gjort på hund nr 1, vilket gjorde att vi kunde ta hem honom direkt. Men det slutade med att fistlarna kom tillbaka, så han opererades på nytt, denna gång på samma sätt som hund nr 1 och det gick faktiskt rätt bra på djursjukhuset den veckan han låg kvar. Sen läkte det fint och han fick faktiskt aldrig tillbaka problemen. Han blev ca. 11 år.
Hund nr 3 fick först testa med medicin, vilket var nästa helt nytt då (det här var 2001), nämligen en kombination av immunförsvarssänkande (Sandimun neural) och Fungoral (som väl brukar användas mot svamp tror jag). Det hela verkade funka jättebra, men medicineringen hade kraftiga biverkningar och hunden mådde inget vidare, fistlarna läkte dock väldigt fint. Fick tyvärr avsluta behandlingen i förtid då hunden fick Erlichia. Fistlarna kom sen tillbaka och då blev det istället operation. Tyvärr hjälpte det inte, ett år senare var fistlarna tillbaka igen och eftersom hunden ifråga dessutom var en hund med rätt mycket problem (omplacerad ett antal gånger innan han hamnade hos oss) så valde vi tillslut att låta honom somna in, vid 6 års ålder.
Därefter gav jag faktiskt upp rasen och bytte till beauceron....
Som jag förstått - nu är det ju ett antal år sedan det här hände, hund nr 3 avlivades 2003 och därefter har det inte kommit nån mer schäfer i det här huset - är det hela immunförsvarsrelaterat, något med att immunförsvaret överreagerar och det är därför man använder immunförsvarssänkande medicin och då läker fistlarna ut. Risken att de kommer tillbaka är väl tyvärr rätt stor, men man kan ju hoppas att medicinerna idag kanske är bättre än för nästan 10 år sedan så det kanske blir lättare att medicinera utan allt för mycket biverkningar?
Min erfarenhet är ju att operation var mer effektiv, det funkade ju bra i två av tre fall för våra, men å andra sidan är det en operation som har en jobbig eftervård, det ser rätt otäckt ut när hunden har ett stort "hål" rakt in bredvid analöppningen och det gäller ju att man inte är alltför känslig när man ska hålla på att göra rent det.... det jag dock noterade hos alla tre hundarna var att de verkade ha mycket mer problem innan operationen än efter, förvisso fick de smärtstillande efter op. men ändå, så trots besvären kändes det ändå värt det.
Fattar dock inte det där med att hunden skulle behöva stomipåse... ?
Jag hoppas att ni hittar en bra behandling för er hund!
