Allergi - denna förbannade förbannelse

[Blueberry]

Ja, precis.
Det är skillnad på "det kliar lite i ögonen" och "ambulansallergisk".

 

[Singoalla]

Ja, precis.
Det är skillnad på "det kliar lite i ögonen" och "ambulansallergisk".

Ja alltså, vi stod på T-centralen kring midnatt i tisdags och godnatt-kysstes. Å jag sa att han inte behööövde åka hem om han inte ville utan att han var välkommen hem till mig Å han sa att han ville, men inte vågade chansa med sin allergi. Så jag tänker att han måste vara PRETTY MUCH allergisk som tackar nej till ett sådant erbjudande

 

[Lovisaleonora]

Jag är väldigt pälsdjursallergisk. Med katt går det inte alls. Häst är jobbigt under pollensäsongen och olägligt resten av året.

Har tre hundar. Enda sättet att få det att fungera är att de är ute hela dagarna, inte alls på ovanvåningen, städa noga, inga textilsoffor etc. Jag äter medicin dagligen och stärker upp med ögondroppar och nässpray när det krävs. Emellanåt kan jag få någon form av allergichock som däckar mig totalt i ungefär ett dygn, när allt svullnar igen.

Jag hade aldrig gått igenom detta om jag inte själv varit så oerhört intresserad av att ha hundarna kvar. Hade t ex inte accepterat en partners rökning (som också gör mig jättesjuk), tagit så mycket mediciner etc för att han skulle få fortsätta sin rökning.

Ja, det kan vara rejält farligt att utsätta sig för så mycket allergiframkallande ämnen, så jag hade också tackat nej till ligga om jag varit oförberedd och inte medicinerad upp över öronen. Jag njuter inte av sex när jag inte kan andas.

 

[Singoalla]

Jag är väldigt pälsdjursallergisk. Med katt går det inte alls. Häst är jobbigt under pollensäsongen och olägligt resten av året.

Har tre hundar. Enda sättet att få det att fungera är att de är ute hela dagarna, inte alls på ovanvåningen, städa noga, inga textilsoffor etc. Jag äter medicin dagligen och stärker upp med ögondroppar och nässpray när det krävs. Emellanåt kan jag få någon form av allergichock som däckar mig totalt i ungefär ett dygn, när allt svullnar igen.

Jag hade aldrig gått igenom detta om jag inte själv varit så oerhört intresserad av att ha hundarna kvar. Hade t ex inte accepterat en partners rökning (som också gör mig jättesjuk), tagit så mycket mediciner etc för att han skulle få fortsätta sin rökning.

Ja, det kan vara rejält farligt att utsätta sig för så mycket allergiframkallande ämnen, så jag hade också tackat nej till ligga om jag varit oförberedd och inte medicinerad upp över öronen. Jag njuter inte av sex när jag inte kan andas.

Ja, det förstod jag såklart! Det är inte så att jag ifrågasätter hans allergi, det var mer en indikator på att jag tror att hans allergi är rätt så illa.

 

[em-pirre]

Ja, det förstod jag såklart! Det är inte så att jag ifrågasätter hans allergi, det var mer en indikator på att jag tror att hans allergi är rätt så illa.

Är han riktigt allergisk finns inga alternativ tyvärr. Med tur klarar han av din hund efter en invänjningsperiod.

Jag är hundallergisk och reagerade med utslag med förra hunden. Jag kunde inte låta min hud röra hunden (förutom händerna då).
Med whippetar reagerar jag inte alls fast hundarna är främmande. De kan slicka mig i ansiktet utan att jag reagerar alls. Min egen sover med oss i sängen och jag kan borra in näsan i hennes päls utan minsta reaktion.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja, det förstod jag såklart! Det är inte så att jag ifrågasätter hans allergi, det var mer en indikator på att jag tror att hans allergi är rätt så illa.

Nu kanske ni redan har gjort det men annars är det väl dags att ta ett snack om hur illa allergin är, testa med hunden och prata om vad ni har för förväntningar med dejtandet.
När brorsan dejtade avböjde han direkt djurtjejer för han viste att det aldrig kunnde bli mer än dejtande på annan plats eller hos honom, vilket innebar att tjejen ständigt fick fixa djurvakt. Det var inte rimligt och hållbart i längden.

 

[BobberiBoo]

Ni kan inte träffas i en park eller liknande där han får träffa hunden första gången. Då är ni ju iaf ute, och skulle han bli hyper-super kass redan då, då är ju chanserna att han kan komma hem till dig rätt så obefintliga.

 

[dpmatte]

En jag känner gick och fick sprutor mot sin hundallergi. Tror det hette hyposensibilisering. Man startar tydligen med en minimal dos och ökar på efter hand. Minns inte hur många sprutor hon fick eftersom det är många år sedan (1980-talet). Men fråga på någon allergimottagning.

 

[Monstermom]

En jag känner gick och fick sprutor mot sin hundallergi. Tror det hette hyposensibilisering. Man startar tydligen med en minimal dos och ökar på efter hand. Minns inte hur många sprutor hon fick eftersom det är många år sedan (1980-talet). Men fråga på någon allergimottagning.

När jag gick igenom det (på 90-00-talen) tog processen fem år.

 

[Raderad medlem 94602]

En jag känner gick och fick sprutor mot sin hundallergi. Tror det hette hyposensibilisering. Man startar tydligen med en minimal dos och ökar på efter hand. Minns inte hur många sprutor hon fick eftersom det är många år sedan (1980-talet). Men fråga på någon allergimottagning.

Min brorsa kollade upp det där. I början var det sprutor 2 ggr i veckan, även sen ofta. Inte alla sjukhus har behandlingen. Han skulle få åka till Göteborg. 16 mil enkel väg. Och som @Monstermom sa...det skulle ta år. Han ansåg det bli omöjligt att lösa med jobbet. Men TS kanske bor i en stad där bättre möjligheter finns

 

[Lejonelle]

Jag kanske fattar lite dåligt men... är det du som kan eller ska göra något? Du är en person med hund, och det vet han om. Hur tänker han förhålla sig till den saken? Eftersom du inte tänker göra dig av med hunden ser jag inte riktigt att det är upp till dig att hitta en lösning, utan det handlar mer om hur han ser på saken tänker jag. Om han kan stå ut med lite besvär eller kan tänka sig att äta tabletter.

 

[Singoalla]

Jag kanske fattar lite dåligt men... är det du som kan eller ska göra något? Du är en person med hund, och det vet han om. Hur tänker han förhålla sig till den saken? Eftersom du inte tänker göra dig av med hunden ser jag inte riktigt att det är upp till dig att hitta en lösning, utan det handlar mer om hur han ser på saken tänker jag. Om han kan stå ut med lite besvär eller kan tänka sig att äta tabletter.

Man kan väl göra någonting båda två? Om man gillar varandra och börjar dejta så är det ju inte enbart upp till den ena att få det att funka, tänker jag. Man hjälps väl åt. Om han anstränger sig och äter tabletter och står ut med lite besvär så är väl det minsta jag kan göra att hålla tygerna hemma tvättade och att städa? Om jag kan göra någonting som underlättar för honom så gör jag ju såklart det. Att lägga problemet helt på honom och inte anstränga mig själv skulle ju vara jättekonstigt.

KL

Vi tar en dag i taget, i morgon ska han komma hem till mig en stund för första gången så vi får se hur det fungerar. Så jag ber om ett mirakel just nu. Jag vet ju om, innerst inne, att jag måste sluta träffa honom om det är så illa att han inte ens kan vara där. Det skulle såklart göra mig jätteledsen..

 

[lady_vip]

Man kan väl göra någonting båda två? Om man gillar varandra och börjar dejta så är det ju inte enbart upp till den ena att få det att funka, tänker jag. Man hjälps väl åt. Om han anstränger sig och äter tabletter och står ut med lite besvär så är väl det minsta jag kan göra att hålla tygerna hemma tvättade och att städa? Om jag kan göra någonting som underlättar för honom så gör jag ju såklart det. Att lägga problemet helt på honom och inte anstränga mig själv skulle ju vara jättekonstigt.

KL

Vi tar en dag i taget, i morgon ska han komma hem till mig en stund för första gången så vi får se hur det fungerar. Så jag ber om ett mirakel just nu. Jag vet ju om, innerst inne, att jag måste sluta träffa honom om det är så illa att han inte ens kan vara där. Det skulle såklart göra mig jätteledsen..

Jag lider med dig. Jag har (på ett mycket moget och vuxet sätt) löst såna problem med att ogilla hundallergiska människor. Såklart för att skydda mig själv, men det kan ju verkligen ställa till med problem.
Några gånger har allergiska personer varit hemma hos oss, superjobbigt, för jag vet att hur noga jag än städar känner de antagligen av hundarna.

 

[Bison]

Jag lider med dig. Jag har (på ett mycket moget och vuxet sätt) löst såna problem med att ogilla hundallergiska människor. Såklart för att skydda mig själv, men det kan ju verkligen ställa till med problem.
Några gånger har allergiska personer varit hemma hos oss, superjobbigt, för jag vet att hur noga jag än städar känner de antagligen av hundarna.

Jag gör likadant. Fråga ett, du är väl inte allergisk?
Är svaret ja så blir det hejdå. Det är helt uteslutet att inte ha Ruben i soffan och sängen. Han ligger på köksbordet när jag är i köket osv.
En av mina bästa vänner är allergisk mot hundar. Det funkar ändå rätt bra, han medicinerar om han ska vara hos mig längre än fem minuter. Men mest ses vi utomhus, han älskar Ruben och kan inte låta bli att klappa och gosa med honom.

 

[Lejonelle]

Man kan väl göra någonting båda två? Om man gillar varandra och börjar dejta så är det ju inte enbart upp till den ena att få det att funka, tänker jag. Man hjälps väl åt. Att lägga problemet helt på honom och inte anstränga mig själv skulle ju vara jättekonstigt.

Hoppas det har gått bra för er idag. Det jag menade var inte att du skulle strunta i hans behov. Jag menade att det är han som avgör hur mycket allergen han kan utsätta sig för.

Vår familj hade häst i 10 år, trots att min man är väldig hästallergisk.

 

[Sofie.S]

Håller tummarna att han inte är super allergisk!

Min sambo sa för fem år sedan att han var allergisk mot pälsdjur och visst hade han det lite jobbigt i början, men idag märker han varken av hunden/katten/hästarna.
Så hopp finns det! Det är ju så individuellt, men det kan gå!

 

[yennork]

Eller tvärtom. Jag träffade min allergiske man på en ridskola, och då var han inte sämre än att han kunde hålla på med hästar. Vi hade hästar, tränade, tävlade och höll igång, Tills det helt enkelt inte gick längre, han blev jättedålig - astma - och fick både omskola sig och sluta med hästar.

Hund har vi haft hela tiden, han tålde dem längre om de kunde vara ute mycket, men det blev långsamt sämre. Nu har vi två dvärgpudlar, och efter han vant sig vid dem går det bra - om de badar minst en gång i månaden. Däremot kan han inte följa med till brukshundklubben, inte ens ute, utan att reagera.

Allergier är ett helvete!

 

[machafuko]

Jag känner att vi vill ha uppdatering här i tråden om det inte är för privat!

 

[Singoalla]

Jag känner att vi vill ha uppdatering här i tråden om det inte är för privat!

Det tycker jag att ni ska få!

Karln kunde vara hemma hos mig i helgen. Då var Bruce med min pappa ute i sommarstugan och jag hade städat extremt noga. Dammtorkat överallt och tvättat alla tyger. Han kände av ytterst lite, så inga problem alls. Vi var där både lördag och söndag Men jag betvivlar starkt att han skulle kunna vara där utan städning eller om Bruce var där. Han är extremt allergisk

Men, jag tänker att det inte är ett problem förrän det är ett problem. Nu i helgen ska Bruce vara hos sin husse (mitt ex, lite har lite delad vårdnad i form av att han är varannan-helg husse) så då hinner vi ses lite mer. Sen ska jag ändå åka bort en hel månad i sommar, så då kommer vi inte ses alls. Mycket kan hända på den tiden. Så länge vi har kul ihop så tror jag vi kommer att hänga, men jag tror att ett beslut huruvida jag måste välja mellan karl och hund ligger ganska långt bort. Det blir säkert skitjobbigt om den dagen kommer, men det kanske lika gärna är så att den inte gör det av en massa anledningar. Den främsta är väl att jag tenderar att bli dumpad efter några månader Så jag menar, om man ska gå på min egen empiri i ämnet så borde det vara ett icke-problem inom överskådlig framtid ändå