Usch, det där får mig att minnas en hemsk episod. Tack och lov preskriberad sedan länge...
Jag blev utbjuden av en kille som undrade om jag ville åka med på en picknick. Det ville jag. Vi tog hans lilla sportbil till en stor park i utkanten nånstans. Han dukade upp några flaskor vin och en massa mat. Jag är glupsk.
Drack förstås alldeles för mycket vin. Blev väldigt kissnödig, men det fanns ju inga buskar att kissa bakom i den där jäkla parken. Och bara sätta sig på huk gick ju bara inte. På väg hem var jag EXTREMT kissnödig. Trodde ändå att jag skulle klara mig hem. Men så fick vi först en punktering (som han fixade snabbt, han var bilmek) och sedan EN TILL.
Eftersom jag var rätt full och extremt kissnödig men ändå för pryd för att be honom stanna någonstans så att jag kunde gå på toa - så kom jag fram till att "han antagligen inte skulle märka om jag kissade i bilen"
Det blev ju typ översvämning på sätet med läderklädsel i hans lilla sportbil. "Oj då" sa jag.
![Blush :o :o]()
Tack och lov hade vi hans hund med oss och han satt i mitt knä. Så jag skyllde helt fräckt på hunden. "Oj, han kissade i mitt knä ..."
Trots denna start var vi sedan sambo i tre år innan vi skildes åt. Det sista han frågade mig var om det verkligen hade varit hunden som kissade i bilen, han hade ju aldrig gjort så varken tidigare eller senare. Jag blånekade även då.