Några mer/mindre bisarra historier från min nätdejting-karriär:
(Notera: Jag har alltså pratat med dessa på typ Tinder, och bara haft förnamn och ålder. Vi har aldrig haft anledning att säga våra efternamn till varandra.)
- Sommaren för kanske 2 (?) år sedan. Snackade med en kille som verkade rätt trevlig, och såg bra ut. Det var väl inte på ett "dejtplan" så(från hans håll!), men han verkade väldigt trevlig och det lutade åt en väldigt trevlig kompisrelation så. Då det just bara verkade gå åt kompishållet, så "höll jag ögonen öppna" åt andra håll också så att säga. Bland annat så var den sommarvikarierande brevbäraren väldigt läcker.
Så började jag och Mr. Internetkompis att prata om att kanske ses, bara vänskapligt liksom. Den historien fick ett väldigt abrupt slut då han råkade säga att han 1. Visste mycket väl var min brevlåda bodde. 2. Redan sett mig i förbifarten, iklädd pyjamas dessutom - och jag blev väldigt obehagad av det. Blev verkligen skitförbannad och pratade inte med honom på 3 dagar. Dag 3 passade det sig så lägligt att posten kom precis när jag kommit hem till stallet. Samtidigt som den läckra brevbärarvikarien ger mig postluntan i famnen, utbrister han "Där är du ju, N.N!". Först där och då tändes ljuset hos mig.
Kan tillägga att jag inte var sur på honom efter det, men att det tyvärr rann ut i sanden.
- Också sommaren för 2 år sedan. Snackade med en kille, som faktiskt var yngre än mig (1 år) vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Han såg jättebra ut (hade dock bara 2 bilder på sitt konto), och var så himla trevlig. Det sa verkligen klick direkt!
Inte heller där verkade det i första hand vara tal om någon ren dejtingrelation utan "vi börjar som kompisar och ser var det landar". Han verkade väldigt förstående och "mjuk" mot mig.
Det var först när vi började prata om träff som vi ens berörde ämnet bostadsort. Att vi bodde i Sthlms län båda två var underförstått, men mer än så visste vi inte om varandras bostadsort sedan innan. Det visade sig att vi visst bodde i samma håla båda två.
Med tanke på hur pass inskränkt den är, och de facto att jag gått i de flesta av hålans skolor, kändes det mycket milt uttryckt obehagligt att jag öht inte kopplade vem killen var, då han dessutom skulle ha bott här hela sitt liv. Än värre var det att denna kille tydligen visste exakt var jag bodde, också. Nåväl. Killen verkade förstå detta, och var väldigt tydlig med att allting skulle kännas rätt för mig osv. osv. Om vi skulle träffas. Vi bestämde att vi skulle träffas för en fika på min uteplats. När jag höll på med fikat som bäst får jag ett meddelande "kommer om 1 min" och får ju milt uttryckt stress, då det "borde" ha tagit mellan 10-25 min för killen att åka (läs: Han hade inte sagt var i hålan han bodde, och jag hade inte frågat heller). Döm om min förvåning när det var min barndomsgranne, som jag känt hela mitt liv, som kom.
- Förra sommaren, i augusti, några veckor innan jag skulle börja på högskolan. Pratade med en kille, som var ett par år äldre än mig. Han var to-die-for läcker, och otroligt trevlig.
Vi hade ganska lika åsikter om mycket saker, och han verkade därtill väldigt mogen och vuxen.
Det här var mer en ren dejtingrelation, och vi var på gång att stämma träff för att mysa eller så. Det rann tyvärr ut i sanden, då han hade mycket med jobb, och jag med H.H.
Något jag förövrigt fortfarande sörjer lite. Hursom. Runt jul nu 2017/18, började jag umgås med ett gäng personer som går mitt "parallellprogram" här på högskolan. Det började med en kurs i kommunikation, ett ämne som dessa var väldigt bra på, där jag inte var lika bra, och där de "coachade" mig lite extra.
Jätterara fina människor, de flesta killar. I detta gäng var det en kille, som jag direkt "kände lite extra för". (Dock på ett kompisplan främst!) Han var/är ett par år äldre än mig, to-die-for snygg, hade väldigt likartade åsikter som mig i många frågor och ett öht väldigt moget och vuxet sätt......
