alla vägar till "Rom"

[vanimelde]

tänkte, att iom att vi är så olika, vore det inte roligt att få en liten inblick i hur vi hamnat där vi är nu i vår ridkonst? Utan dömmande och sarkasm, bara hur har min väg till "Rom" varit hittills.

jag kan börja (ska försöka hålla det kort)

Började tidigt på ridskola, 1987 tror jag, 7 år, blev rädd för allt vad hästar hette, slutade. Började i början på -90-talet rida mina kompisars hästar, nordisar, fjordingar o hyfsat galna travare. Man hade inte tid o va rädd! ridtimmarna blev många! Sommaren 1995 fick jag låna en häst över sommaren, en envis och världsvan dam, nordsvensk/fjordning, 20 år. Följande vinter 1996 inköptes min första häst, en travare 8 år. Han blev min följeslagare i 16 år. (dog i våras) Började på ridskola igen samma år och red kvar på ridskolan fram till åtminstone 2004, först hoppinriktat sedan dressyr. Fick även helg/sommarjobb på ett hoppstall där jag jobbade kvar i flera år med att sköta och rida hästarna. Med min travare började jag 2004 rida AR, mest pga av att jag inte upplevde att den vanliga dressyren funkade, helt plötsligt fick ajg massa verktyg och bitarna började falla på plats för oss. AR hjälpte honom även över en del gamla skador från travet. Red även för centrerad ridning-instruktör och Ulla Waderborn, men inte så man kan kalla det regelbundet. Red dressyrtrimgrupp på ridskolan och fortsatte utbilda min travare i AR fram till 2005 då jag började rida för PW. Rider för PW fortfarande. 2008 köpte jag min nästa häst, ett friesersto f. 2007. Något av grisen i säcken men det visade sig att jag har en riktigt fin dressyrhäst. började utbilda henne i långa tyglar 2009 och red in henne 2010. ska nu med hjälp av RR och PW utbilda henne enligt den klassiska läran. Har aldrig varit intresserad av att tävla även om jag var en hyfsad hoppryttare och tog nån liten placering i nån lokal dressyrtävling. Men det gör inget för mig så att säga. Vill bara bli en bra ryttare och hästmänniska. så har min resa sett ut so far, finns ju mycket mer mellan raderna såklart, det här är i stora drag. Min travare blev väl till slut utbildad runt MSV + tölt och levad och en bra dag kunde ha ta några fina steg i piaff. Något annat än enkla byten fick vi dock aldrig till.

hur ser era vägar ut?

 

[Cha9]

Sv: alla vägar till "Rom"

Själv började jag min ridkarriär på granngårdens dressyr-ponnyer (som typ 6åring) där jag vördnadsfullt fick rida nån lekt ibland på en SM- B-ponny..

Red skogsmulle - nordis när jag var 9 -11 år (var skötare på heltid)

Ridskola startade i min by när jag var 11 där jag red lekt + att jag red stor häst varje dag (Chagall-sto utb LA)

Fick eget fullblodssto utb. LA/LA när jag var 13 och tränade och tävlade (3a i juniorDM som bäst) dressyr flitigt. Dock var det av typen driv, driv och driv tills du blir blå - och ingen som talade om att man ska slappna av uppe på ryggen ;( Kan drömma mardrömmar när jag ser filmer på mig själv som 14-åring, stel som en pinne och högröd i ansiktet - och instruktören i mig skriker förtvivlat "att ingen kan hjälpa den stackars ungen.."

Vid 15 års ålder kommer ny ridskolechef som vänder upp och ned på hela dressyreliten i vår klubb - vi var inte så duktiga som vi trodde... Nu börjar min riktiga ridutbildning - sitsträning, teoriutbildning - jag slukade allt!!!

Från 20-årsålder drev jag (tillsammans med min mkt erfarne dåvarande sambo) kursverksamhet och ridskola i privat regi. Utbildade mig till instruktör och red /utbildade ett stort antal hästar. Tävlingskarriären försvann i princip - det hanns inte med då helgerna var fyllda med kurser... Dock tränade jag regelbundet för A-tränare i dressyr. Är tacksam över alla de hästar jag fått uppleva (måste vara över ett hundratal när jag tänker efter).

Nästa AHA-upplevelse kom i kombination med en mycket speciell häst och ett samarbete med en erkänt skicklig westerntränare - som egentligen förverkligade Kyras principer (sparkstötting mm) och som fick "alla" ridbitar på plats i min hjärna. Idag skulle vi nog säga att denne westerntränare egentligen praktiserade AR - men det var inte uppfunnet då Kombinerat med en enorm läsvilja - har nog läst all dressyrlitteratur som någonsin kommit ut på svensk marknad + ett stort intresse för anatomi (både häst och ryttare) gav det en gedigen erfarenhet. Att göra ridning enkelt är mitt honnörsord - och var och blir salig på sin fason och med just sin hästtyp.

Har tränat/tränar privatekipage upp till Msv - och man lär sig oerhört mycket genom att undervisa! Har själv utbildat ett flertal hästar till MSV +, men som sedan andra har fått tävla (ridskoletjejer).

Slukade Bents böcker när de kom - gillar Monty Roberts och har läst även "islandshäst- och westernridläror" för att skaffa ett så stort register som möjligt.

Jag är trygg i ett system som jag vet fungerar i alla discipliner (med mindre variationer) och är inte rigid fastlåst vid en viss "princip" vilket gör att jag fortfarande anlitas både av dressyrtävlare, skogsmullar och mer AR-inspirerade ryttare - och jag söker oftare de gemensamma dragen i de "olika lärorna" än det som skiljer...

Idag har jag delvis bytt karriär - studerar till lärare - men omskolar för tillfället en fd hopphäst med bra gång och har ett 10-tal elever i veckan.

 

[bigganl]

Sv: alla vägar till "Rom"

Började på ridskola 1976. "Bodde" mer eller mindre i stallet hela tiden. I början av 80-talet fick klubben ny ridskolechef och jag blev väldigt dressyrintresserad. (Hon är nu en av Sveriges 12? Fellows, och otroligt duktig). Hon ställde helt andra krav på oss ryttare. Det var genomgångar, teori och övningar på ett sätt som vi inte varit med om tidigare. Jag sög åt mig allt och det hände mycket med oss som ryttare. Den tidigare ridskolechefen hade givit oss väldigt bra grunder att bygga på som tur var. Fick börja tävla en av klubbens hästar. Gick RIK0 1985 och började då ha lektioner på klubben. Jobbade också i stallet på klubben och hjälpte till att vidareutbilda lektionshästar. Red många av hästarna ridskolechefen hade hos sig under dessa år. Roligt och väldigt lärorikt eftersom hon hade många olika hästar. Det var allt från inridning av unghästar till svårklasshästar. Av henne lärde jag mig massor och fick mycket erfarenheter som jag är glad för. Jag har henne att tacka för sååå mycket. Hon var stenhård, men rättvis. Fortsatte med tävlandet och lektionerna till mitten av 90-talet. Då red jag också en hel del privathästar. Red för olika tränare. Började ha lektioner på timmar på en annan ridklubb samtidigt som jag red privathästar, hade privatlektioner och var på min gamla ridklubb och hjälpte till att utbilda ett par av klubbens hästar varje vecka. Gick också utbildning till fritidsledare under denna tid. Påbörjade utbildning till dressyrdomare , men genomförde inte hela utbildningen. Det kom annan emellan. (men det var ändå lärorikt)
År 2000 flyttade vi till vårt nuvarande hus där jag äntligen fick möjlighet till häst hemma. Hade ett halvblod på foder ett par år innan jag köpte en unghäst. Min plan var att komma ut och tävla igen. När unghästen började ridas insåg jag plötsligt att jag inte alls hade tävlingslust kvar. Hästen var en typisk tävlingshäst med allt vad det innebar och dessutom visade han sig bli ett bra hopphäst. (tyvärr. Inte min grej) Sålde honom och köpte min nuvarande korsning som var nåt alldeles nytt för mig. hade inte alls ridit den typen av häst innan och mitt vanliga sätt att träna och rida dressyr fungerade inte så bra på henne. Jag sökte alternativ och nya vägar. Började läsa om AR här på Buke och blev nyfiken. (först var jag mest negativ och väldigt ifrågasättande, men blev mer nyfiken efter ett tag) Hittade en tränare och provade. Det har jag aldrig ångrat. Hon visade mig flera vägar framåt och det tankesättet öppnade nya dörrar för mig. Min dressyrvärld blev så mycket större. Det var ett perfekt komplement till min vanliga dressyrridning. Henne fortsätter jag träna för. Ibland rider jag även kurser för en annan tränare. Jag åker och tittar på träningar och clinics (med tränare från olika inriktningar) när jag kan. Jag vill vara öppen och ta till mig saker från olika inriktningar. Tycker det känns bättre och mer konstuktivt att söka efter det som förenar de olika inriktningarna istället för vad som skiljer. Det finns något bra inom alla. Läser mängder av böcker (och har alltid gjort) om träning, ridning, foder, häst och ryttares fysiologi och rörelsemakenik osv. Försöker hålla mig ajour med nya forskningsrelultat och studier. Allt som handlar om hästen är intressant. Har inte lektioner regelbundet nu för tiden utan hjälper till när ryttare ber om det. Tycker fortfarande det är väldigt roligt, men har inte tiden till att göra det hela tiden. Det är också utvecklande för mig själv att ha lektionerna.
Mina ledord när det gäller hästar och ridning är: vad? hur? och varför" De har jag alltid med mig.
Rider nu min korsning, jobbar med ungponnyn och rider ett halvblod en gång i veckan. Någon gång emellanåt åker jag till min tränare och rider en träning på någon av hennes hästar.

 

[bigganl]

Sv: alla vägar till "Rom"

Jag puttar den här tråden lite för jag tycker det är intressant att läsa om de olika vägar vi alla gått. Finns det inga fler som vill dela med sig av vägen framåt i ridningen?

 

[saraaandersson]

Sv: alla vägar till "Rom"

Jag började på ridskola när jag var 8år. Gjorde ett uppehåll mellan 9-10år,.. Red på den tiden ponny och när jag blev lite äldre också storhäst. Var kvar på samma ridskola i måååånga år. När jag var 15 eller 16 fick jag min första medryttar/sköthäst. Jag fick ha honom som min egna och ägaren hann aldrig rida, så jag stod för hans träning ensam. Var en gammal dressyrhäst som lärde mig mycket! Stor men otroligt snäll! Tyvärr var det så att han hade en gammal förslitnings skada (blev vätska i framknät & han fick "tömmas" ibland -var inte så insatt & förstod inte riktigt då vad det var) men han skulle ridas lätt och både vet. & massör tyckte han bara blev bättre av min ridning. Fick även många fina kommentarer från andra inackorderade att han såg mycket finare och gladare ut. Men ägaren lånade ut honom en dag till några gamla vänner.. de red ut en tur på flera timmar i skogen med honom .. dagen efter när jag skulle rida var han halt och tyvärr repade han sig aldrig och vi fick tillslut avliva honom...

Började då rida islandshäst hos min mammas kompis (hon hade 3st islandshästar). Red mest ut i skogen 2-3 dagar i veckan, och red fortfarande kvar på ridskolan också där jag ridit sen barn. När jag var 18 slutade jag på ridskola och gick över till islandshäst helt och hållet.. köpte mig även en 2½årig vallack. Började även tävla lite.. Jag gjorde sedan praktik på en stor islandshästgård, red in min häst och fick rida många olika typer av hästar. Var på gården 6mån,. fick även jobba av min stallhyra efter praktiken och blev kvar på gården till och från när de hade mycket hästar. Red mest unghästar. Red från 3-8 hästar om dagen.

Sålde sedan min valack som jag ridit in och även kommit ut lite på tävlingsbanorna med. Jag blev mer intresserad av att tävla och han räckte inte riktigt till (då jag har som mål att komma till SM). Köpte mig istället ett sto (som jag har nu). Började med att jag skulle träna henne .. hon var riden ca 2mån när jag "tog över" -blev förälskad och slutade i att jag köpte henne. Lovande ungsto som jag sedan har planerat att visa på avelsbedömning. Jag kom även in på Hippologprogrammet -där jag är idag.

Så just nu går jag hippolog programmet inriktning islandshäst har tänkt att ta in hästar för inridning i sommar (när jag är ledig från skolan).

 

[saraaandersson]

Sv: alla vägar till "Rom"

Glömde skriva att jag tycker att jag utvecklats massor under de senaste åren! Har verkligen hänt hur mycket som helst, speciellt när man börjar jämföra bilder och filmer från förr & nu.

 

[kryddelydd]

Sv: alla vägar till "Rom"

Rolig tråd!

Jag är uppväxt på en bondgård till icke hästintresserade föräldrar. Hos oss jobbade en man som ägde ett gäng hästar. Han hade någon gammal travare på bete hos oss på sommaren, som syrran och jag fick åka på sedan jag var 1½ år gammal.
När jag var fem år, tyckte mannen att min syster och jag skulle få en ponny, pappa och mamma köpte en shettis (inte så bra, eftersom ingen kunde något) som slängde av oss som vantar.
Bytte till Welsh mountain.
Bytte ponnystorlek när vi växte, dock alltid outbildade billiga hästar pga familjens ekonomi.
Red ute, och fick en "paddock" med gräsunderlag där vi lekte och hoppade lite tunnor och liknande. Pappa byggde lite enkla hinderstöd också.

Gick på ridskola under något års tid, men kan inte påstå att jag lärde mig så mycket där, utan red som sagt själv under många år.

Ägde ingen egen häst under studietiden och första jobbet (sammanlagt ca sju års tid) men var under ett par år medryttare och motionsred ett halvblod.

Köpte en vbl-travare i stället för slakt för 12 år sedan, och fyllde sedan på med en halvgammal islandsvalack. Blev frustrerad på islänningen som är det lataste som går på fyra år, halkade in på western.
Började rida regelbundet för westerninstruktör för 6½ år sedan, därefter adderat ett par dressyrtränare.

Lyckades träna upp vbl-travaren till rena byten ner till var tredje språng, korrekta spinn och stop för western. Ungefär MSV B översatt till engelsk dressyr. Har tyvärr fått ta bort henne nu under vintern.

Har allt eftersom fyllt på med fler hästar av olika typ. Har en fjording som jag tävlat western tom allsvenskaguld -08.
Har en kbl-travare som är utbildad ungefär MSV B dressyr men med en del luckor och en del överkurs (är lite dålig på travlängningarna med bibehållen samling; klarar galoppsluta, påbörjade galoppiruetter, byter i språnget, går skänkelvikning i galopp, påbörjat lite piaff och passage, tar med lätthet förvänd galopp på volt och håller den men har ännu inte testat att rida förvänd galopp på volt, byta galopp och fortsätta med förvänd på nästa volt), och en femårig fjordvalack som är startklar LA dressyr nu.
Grundtränar en islandsvalack som kan bli trevlig, dock inget riktigt tävlingsämne.
Har en connemara som verkar lovande inom western/reining.

Jag har sexton hästar varav åtta rids regelbundet, nummer nio är påbörjad inridning (en trevlig fjordtjej -09 som efter sex ridturer klarar båda galopperna på begäran, går i form i skritt korta sträckor och trav enstaka steg, känns väldigt trevlig i bakbensaktiviteten i traven och av misstag faktiskt gjort ett galoppombyte med mig - måtte det hålla sig).


Rom har jag inte nått och kommer antagligen aldrig att göra, eftersom jag rider för resan och inte för målet

 

[RostKaptenen]

Sv: alla vägar till "Rom"

oj vart ska man börja...

Jag började tjata om hästar i 3års åldern, vi bodde då utanför Sthlm. Flyttade till Gotland som 4 åring, där det fanns 2 eller 3 hästar inackorderade på vår lilla gård, kallblod och annat "stort". Började så småningom på ridskola. Mamma red när hon var yngre men slutade när det var dags för barn. I samma veva "räddade" min kära mor ett arabsto som då endast var 4 år. Denna ponny (hon var ca 140 cm) blev min första häst. Hon var världens snällaste

Vi har under åren haft många hästar, lånat pensionärer från ridskolan, andra "räddningar", lånat från grannar och bekanta osv. Jag minns inte ens alla... Dock var det mycket bus under de tidiga ponnyåren, vi red i hagen utan
sadel och träns, många långa skogsturer där vi galopperade så fort det gick osv. När jag var i 11-12års åldern blev det dags för min andra ponny. En ponny som hade skrämt livet ur sin nuvarande familj, den var arg i boxen, gick inte att fång i hagen, gick inte att lasta och inte att rida ut på utan vilda bocksprång. Jag var livrädd när jag provred den ute i skogen. Dock var inte budgeten särskilt hög och denna var billig... Hon ändrade dock fort beteende, skulle alltid komma att vara lite småsur i boxen, men en super gullig ponny i övrigt. Hoppningen blev aldrig riktigt bra, hon kunde hoppa hinder på 130 cm ena dagen för att nästa dag inte ens gå i närheten av en bom. Så vi blev så småningom dressyrekipage på heltid. Framgångsrikt sådant, de sista åren placerade vi oss i alla starter red upp till nationella klasser och även elitserien. Hon älskade att tävla och visa upp sig, mamma brukar säga att hon kunde alla program utantill, hon hade inte gångarter för att räcka till absoluta toppen men med lydnad och vilja kommer man långt

De sista åren med denna ponny började jag även rida storhäst, i 14års ålderna, red min mammas unghäst i hoppning, fälttävlan och dressyr. Började även rida hos en dam me duppfödning i liten skala, som kom att ha stor betydelse för mitt hästliv. Hon vakade över mig som en hök varje gång jag red på ridbanan. Det är här jag verkligen fick börja lära mig om ridningens mysterier! Red ett antal av hennes hästar. Efter gymnasiet flyttade jag för att börja arbeta i ett dressyrstall. Blev kvar över en vinter. Tillbaka hem och slita! Sedan flyttade jag för att arbeta i ett hoppstall. Blev kvar i 8 månader. Sedan hem till ön igen. Hjälpte under denna period även min syster väldigt mycket, hon har ridit på landslagsnivå i fälttävlan på ponny och som junior.

Här försökte jag även ta ett uppehåll från hästarna. Det gick inte så bra, var snart tillbaka i sadeln igen! Kämpar vidare med 1-3 hästar vid sidan om "vanligt" jobb. 2009 gjorde jag återigen ett försök att sluta med hästarna, vilket bara ledde till att jag köpte en unghäst Denna unghäst är idag sju år. Han har varit ett riktigt monster bitvis då han har mycket temperament och är stenhård i skallen. Idagsläget jobbar jag som ridlärare, tränar och riderr å mycket jag hinner på fritiden. Min "unghäst" är utbildad LA/Msv dressyr, 120 hoppning och CNC* fälttävlan. Jag har även hunnit med att utbilda och tävla olika hästar upp till MsvB/MsvA dressyr, 130 cm hoppning och CNC* fälttävlan. Har sista åren ridit mycket unghästar och bla vunnit Breeders i fälttävlan. Jag ärlångt ifrån målet än, men betydligt närmare än när jag galopperade ikring i hagen 7 år gammal

Mitt mål är att kunna sitta upp på vilken häst som helst och få den att prestera på ett för individen optimalt sätt! Med andra ord "Jag vill lära mig att rida!"

 

[kryddelydd]

Sv: alla vägar till "Rom"

Mitt mål är att kunna sitta upp på vilken häst som helst och få den att prestera på ett för individen optimalt sätt! Med andra ord "Jag vill lära mig att rida!"

Det skriver jag under på!

 

[Pathmaker]

Sv: alla vägar till "Rom"

Älskade hästar länge men fick inte börja på ridskola förän jag var tio eftersom mina föräldrar ville att jag skulle vara lite större och starkare, samt vara mer "mogen" i mitt tänk lätt att små barn kan bli okoncentrerade

Sen red jag på ett ställe ibland på ponnyridning, vi hade också kompisar som hade hästar så var där och fick titta på saker och lära mig lite grann om hur skötsel skulle vara och hur ett stall skulle skötas.

Jag skaffade ALLA böcker jag kunde komma åt om hästar, läste mig till allt möjligt. va med länge i Pollux-hästbokklubb ( som jag fortfarande är med i, sisådär tolv år efter )

Sen fick jag börja rida på en ridskola med små ponnyer Min första grupp var ett riktigt konstigt gäng, ingen var riktigt engagerad förutom jag och en tjej till. Men hon var delvis rädd för hästar så hon kom aldrig någon vart. Men efter en termin så fick jag flytta upp ca tre grupper med en av de bättre ponnygrupperna. Ingen där gillade mig men jag kämpade på ändå och även om jag inte visste hur man utförde framdelsvändningar i praktiken, så visste jag hur det gick till i teorin (tack vare alla böcker!) Så jag klarade mig bra där. efter ett tag blev jag kompis med alla i gruppen och varje år var jag med på ridläger på samma ridskola. Efter ett år på ponny blev jag för "stor" ( kunde säkert ridit på c och d ponnyer men ändå) så jag fick byta upp till islandshästarna istället på samma ridskola sen tragglade jag på där rätt länge. Efter ett tag skaffade jag en foderhäst, red fortfarande på Skansens Ridskola som det heter! Dock blev jag av med min foderhäst, orkade inte längre med kontrollfreaket till ägare. Hästen var en liten islandshäst med den största boxen och hon stod knappt i den men ändå fyllde jag upp boxen med MYCKET torv men ändå klagade ägaren på att jag hade för lite strö. Sen red jag hästen varje dag och fick henne att bli smidig, men ägaren tyckte att jag red för lite och ibland för mycket.. Vad gjorde hon ens där när JAG var hästens fodervärd? Men ändå, orkade inte med hennes kassa anklagelser. Hon fick nog med mat, följde foderstat och gjorde en ny bra uträknad foderstat men ändå var det "för lite" sa ägaren etc ^^
Så jag slutade med det. Skaffade min älskling Vinur istället, en islandsvalack, musblack det snällaste som finns
Red ett år till på ridskola för att "hålla igång" mig själv i ridning medans jag byggde och umgicks med Vinur. Nu har jag slutat på ridskolan och satsar helhjärtat på min bebis

Sen har jag gått in på den härliga grenen NH också, vilket funkar skitbra! Han är smidig och lyssnar bra på mig när vi jobbar

Har väl gjort många andra grejer också men det blir så långt

 

[Kallin]

Sv: alla vägar till "Rom"

Började min karriär genom att min dotter började rida. Insåg sedan att det var djupt orättvist att inte jag fick rida, uppväxt som jag är med High Chaparall och Bröderna Cartwright. Började ta lektioner 2007 och är nu lycklig hästägare. Fyllde 50 förra året och vill framföra budskapet att det är aldrig för sent!

 

[bigganl]

Sv: alla vägar till "Rom"

Grattis till hästen! Ja att man kan hålla på med hästar i nästan vilken ålder som helst är ju en av de stora fördelarna med hästar och ridning. Alla åldrar är lika bra. Hur många sporter kan skryta med det?

 

[Piraja]

Sv: alla vägar till "Rom"

Hm...hur hålla sig kort när man kommit upp en bit i ålderstrappan ??? Gör dock ett försök...

Mina föräldrar träffades på ridskolan (Jakobsberg) och när jag väl var född (1962) så blev det naturligt att några i stallet blev barnvakt åt mig. Hade även en moster som jobbade i det stallet. Så jag mer eller mindre bodde där varje ledig stund ända upp i tonåren.
Vid 14 års ålder fick jag tillgång till en häst från K1 genom min morbror (kapten där) och den hästen lärde mig nog allt vettigt man kan lära sig . Det var en tuff kille som inte gav något gratis och lyckan var ju fullständig när man äntligen fick honom att gå i form och bli hanterbar uppsuttet .
Sen kom kärleken och jag flyttade norrut. Skaffade en f.d. travarmärr som jag avlade på samt red. Därefter fick jag lite inackorderingar/tillridningsprojekt o.s.v. Har således alltid haft häst i livet. Under resans gång har jag gått från klassisk engelsk ridning till att rida western. Slog om 1995 efter att jag fick prova en westernriden arab. Tävlade lite i western på en gammal varmblodstravare och omskolningen av honom gav mig lite extra kunskap om hur hästen fungerar. Nyttigt!
Drog sen söderut en vända, hade ett halvblod på foder som fick följa med fick lite uppdrag på andra hästar innan jag skaffade mig mina nuvarande hästar(Welsh Cob-04 och en Paintkorsning-07) som jag sen tog upp hit till Västernorrland.

Har inga jätteambitioner att komma upp i tävling även om jag tycker det är kul i lagoma doser ...är lika gärna funktionär som deltagare. Hästarna är min rekreation som behövs med tanke på vad jag jobbar med.

 

[Cornelia]

Sv: alla vägar till "Rom"

Tjatade mig till att få åka på ridläger när jag var åtta år, fast jag var totalt nybörjare.

Åkte på samma läger tre år i rad, lärde mig inte mycket men var i alla fall inte rädd för hästar efter det.

Min dröm gick i uppfyllelse när jag var 11 år och en ridskola startade upp i samhället där jag bodde. Gissa om jag stod och stampade på tröskeln samma dag som de startade, tror jag var första eleven!

Där red jag sedan i många år och lärde mig massor. Avancerade genom grupperna och hamnade till slut i tävlingsgruppen, som bildade ett lag som åkte runt och tävlade i hoppning. Jag älskade att hoppa men hatade att tävla, så det blev ingen karriär för mig inom det området!

Bildade familj ganska tidigt, och då låg hästeriet nere några år, tills jag blev kompis med en tjej som hade några halvblod. Jag började hjälpa henne att motionera dem, och så var jag fast igen!

Flyttade ut på landet och hade olika sorters hästar, både egna och på foder.

Så träffade jag på arabhästar hos en westerntränare som jag red hos, och därefter var jag fast för den rasen. Jag red ganska mycket western, varvat med engelsk ridning, hos olika tränare.

Så kom jag in på spåret akademisk ridning, vilket jag red lite på mina två arabston. Principerna passade mig väldigt bra, men eftersom jag bedriver avel också har ridningen fått komma lite i skymundan emellanåt.

Jag är inte renlärig på något sätt, har väl utvecklat ett ganska eget sätt framförallt när det gäller hästhantering men också till viss del i ridningen. Eftersom jag absolut inte är någon tävlingsmänniska kan man nog kalla mig skogsmulle, jag älskar att lufsa runt i skogen på mina araber men jag tar också lektioner emellanåt.