alla på barockforum!

[Klorin]

Okej alla kunniga, Tänkte försöka få lite andra synsätt på mina funderingar.
känns som om man kommer in och stör professorernas diskutioner i detta intressanta forum .

Gillar att läsa här, och kombinerad det med min dressyr ridning...
speciellt Susans förklaringar som tom jag förstår

Läser mycket och gillar att fundera över och testa andras teorier gällande ridning och hantering av hästar, allt för att kunna ta godbitarna ur varje.
känner dock att jag behöver hjälp att reflektera över våra problem...

Då jag läser böcker med Barock/akademisk inrikting, så brukar jag dock pröva olika övningar.
gjorde tex en idag med att från marken låta hästens bakben träda in under tyngpunkten genom öppna på volten.
Men det hela slutade med ett skratt då varken jag eller hästen fattade vad vi höll på med .

Men alla har ju börjat någonstans så nu vill jag veta hur ni började att "tänka" ridning som ni gör nu...
hur gammla ni var vid tillfället.

Vad har ni för personligt mål med er träning?

och nu över till skryt delen, har läst mycket om mental träning. och de säger ju att det är positivt att skryta lite om sig själv

vad är din styka som ryttare?

styrka som ekipage?

vad är ni mest stolta över som ryttare?

väntar nyfiket på era svar

 

[syrran]

Sv: alla på barockforum!

Då jag läser böcker med Barock/akademisk inrikting, så brukar jag dock pröva olika övningar.
gjorde tex en idag med att från marken låta hästens bakben träda in under tyngpunkten genom öppna på volten.
Men det hela slutade med ett skratt då varken jag eller hästen fattade vad vi höll på med .

Det här känner jag igen.... Jag är en sån som har lite svårt att översätta teori till praktik.. Jag måste lära mig genom att göra..

Hur som helst så gick jag med som fotfolk på en kurs... Då fick man verkligen vara med fast man inte deltog med egen häst. Att se sakern göras i verkligheten gjorde att jag fick många AHA upplevelser den helgen... Kan varmt rekomendera detta.. många poletter föll ner. Framförallt fick man SE hur det skulle se ut när det blev riktigt.

När jag sen kom hem och började träna hästen blev kommunikationen betydligt bättre... nu visste ju i alla fall jag vad jag ville ha fram.

Sen det övriga...
Målet med min ridning är att få en välriden och frisk häst som jobbar med mig.
Jag rider endast på hobbynivå men vill ändå rida på ett för hästen bra sätt.
Samtidigt vill jag lära och utveckla mig.
Styrkan hos mig som ryttare skulle väl i så fall vara att jag inte har bråttom... jag låter hästen få den tid den behöver för att utveckla sig.
Har just nu en dam som har kroppen lite emot sig. Så det får ta tid.

 

[Hallonsoda]

Sv: alla på barockforum!

Jag började försöka rida/tänka lite annorlunda för kanske ett halvår sen .
Jag trötnade på den dressyren som jag red. Hatade att göra hästen illa och ev föra ut lite av min egen ilska på den. Ofta krävdes lite av det för att få det resultat min dåvarande tränade eftersträvade.
Jag mådde illa, ville hitta nåt lite mer vettigt sätt att träna på.
Så på den vägen var det !

En styrka hos mig är att jag tänker mycket, vill veta vettigheten i det mesta och hitta bra lösningar.
Hos ekipaget? Vet inte :P. Glad(are) häst?

Mål.. Jag vill få en lyhörd häst som tycker om att vara med mig.. Som ser fram emot att ha kul med sin ryttare. Sen TROR jag att jag vill komma ut och tävla nån dag.. Inte för att vinna, utan för att hästen tycker det är kul och det är alltid bra att visa upp lite god, mjuk ridning , så man kan visa andra att det är ett alternativ.

Jag är femton år nu ! Ska börja 1an.

/Sofia

 

[Klorin]

Sv: alla på barockforum!

Men är det igentligen inte ryttarens egna val om man vill göra hästen illa?
menar inte att du gör det, men känns som att det snarare hänger på ryttaren och speciellt på tränaren.

då är vi alltså lika gammla

 

[Hallonsoda]

Sv: alla på barockforum!

Klart det är ryttarens val. Men hon som jag red för eftersträvade det.
Tycker många tränare vill ha spänning.. tvång.
Mycket av den ridning man ser idag tycks vara baserad på det.

 

[Klorin]

Sv: alla på barockforum!

det har du nog rätt i, iaf i vissa fall där spänning är ett konstlat scwung ( stavas?)

 

[Piraja]

Sv: alla på barockforum!

Inte lätt att svara på detta. Jag har nog alltid, utan att egentligen vetat om det, haft AR i grunden i min ridning oavsett vilken disciplin jag inriktat mig på för stunden. Jag vill ha en bra grund i hästen, punkt. Den ska hålla länge och den ska vara harmonisk i rörelserna även om inte gångarterna är extravaganta. Bärighet och lösgjordhet är a-o. Jag vill också att hästen är positiv och ska vilja jobba med mig. Det är rätt häftigt nu när jag rider in en 4 årig valack, han gillar att jobba och jag arbetar för att bevara hans vilja.

Jag som ryttare har ett enormt tålamod. Dessutom har jag kroppsmedvetenhet och det kom sig av att jag, efter att ha plockat bort knäskålen, tappat ett par muskelgrupper på höger sida. Jag blev tvungen att känna efter hur jag satt och att jag sitter korrekt i sadeln...att jag har lika vikt i stigbyglarna. Till och med när jag var som sämst vägrade jag halta utan krävde av mig själv att gå balanserat. Det har givit mig enormt mycket som jag haft nytta av i min ridning. Har kikat lite på några tränare och funnit att filosofin passar mig men sen tar jag med mig detta till westernträningen och tävlar också i western.

 

[Piraja]

Sv: alla på barockforum!

Håller med här. Problemet finns redan i ridskolornas nybörjargrupper. Vilken unge törs gå emot en ridlärare när dom beordrar ut något? På med spö...banka på med skänkeln...etc etc. Jag har också ridit på ridskola för militäriska ridlärare och det var ett evigt dragande och slitande i smått avtrubbade hästar.

Jag tröttnade på detta och sen dess har jag valt att rida på mitt sätt och det har fungerat även på ridskolans hästar...de få gånger jag ridit där. Snabbt nog skaffade jag egna hästar :smirk:

Jag lärde min dotter att säga ifrån och det tog hon med sig när hon började på ridskola. Ok, de flesta ridlärare där pallade inte med att hon ifrågasatte saker och ting (bara för att det är barn ska dom tydligen inte säga emot...eller?)...men så träffade hon på några som förstod bättre och dom har lyckats. Sen började hon rida mina hästar för westerntränare och där är det ingen som protesterat när hon ställer frågor. Nu är hon vuxen och har egen häst som är ett under av lyhördhet, rids enbart i grimma och lyder minsta vink för att hon gillar det. Aldrig att det skulle förekomma våldsamheter i samvaron med den hästen

Jag tror att fler måste ifrågasätta metoderna öppet. Alla ska ställa sig frågan...Det finns alltid ryttare som aldrig behöver ta till våld på någon häst så varför ska jag?

 

[Klorin]

Sv: alla på barockforum!

tycker man ska våga ifrågasätta, eftersom att det enl. mig utvecklar både den som frågar och den som får förklara sin teori, ev. även utveckla den.

vad roligt att din dotter har sådan kontakt med sin häst, alla har väll målet att hantera sin häst helt utan våld.
tror att alla som har en självmedvetenhet reagerar på sina handlingar. som att tex drabbas av skuldkänslor, det skiljer väll från person till person vad man accepterar i sitt agerande dock.
jag tror att det leder oss framåt, allt eftersom att vi utvecklas i samvaron med hästar. lägger vi ju även nya mål och kriterier för all kontakt med hästarna.
för ingen vill väll bruka våld eller likn. mot sin häst?

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Jag gillar dina tänkvärda frågor. Har bara haft lite att stå i…

(tack också för beröm det var rart av dig)

Måste dock utfärda en tantvarning - jag är 40…..

Jag har gått på ridskola som barn. Minns inte så mycket faktiskt
Slutade rida i högstadiet.
Men saknade hästarna.

Köpte min första häst när jag utbildade mig till hovslagare

Mest för att vi passade så bra ihop känslomässigt.
Inte genomtänkt alls

Han var Nordsvensk, unghäst och jag hade inte ridit på många år.
Jag köpte Sally Swift - så jag var nog inne på den mjukare linjen från början.
Kollade på bilderna där och såg hur en ledsen häst såg ut.

Har inte läst hela boken men haft den som hjälp när det inte fungerat.

Sedan har jag bytt tjänster med mina kunder.
Så min häst är grundutbildad av Anna Hassö…

Det jag beundrar hos Anna var att hon red Allt. Nordisar Islänningar rubbet.
Så blev hon ju världsstjärna också…

Sedan var det för tungt att kombinera hovslageriet med ridning, särskilt eftersom jag har en sjukdom som gör att jag blir sjuk när jag använder mina muskler.
Blir också extremt stel. Så vi har bara blajjat runt i många år

Efter att jag blev riktigt sjuk och stel och slutade sko snubblade jag på en tränare som fokuserade på ryttaren. Och hoppsan så klev vi från fritidsryttare till något annat. Drömmen blev kanske inte sann, men genomförbar…

Ungefär för tio år sedan kraschade kroppen ordentligt.
Mest på högra sidan. Det har tagit år att bara kunna sitta på mina hästar, och sedan få min kropp så rörlig att jag kan flytta fram mitt högra sittben.
- Och innan jag fattade, varför jag blivit precis värdelös på att rida skänkelvikning för höger skänkel. Eller inte klarade att galoppera åt höger längre.
Jag har avverkat tränare, slitit mitt hår, grinat, svurit, blivit fullkomligt vansinnig, allt man kan tänka sig. När jag kände att jag faktiskt blev vansinnig slutade jag rida för tränare. Tills nyligen då jag hitat vad jag vill ha.

Rent allmänt har det sällan funkat med vanliga Dressyrtränare för de prioriterar ofta bensprattel före självbärighet. Det funkar inte på Nordisen. Jättebra skriker de när han är som ett godståg som inte går att styra, eller vi studsar fram i balanstrav.

Jag beslutade mig för att hjälpa mig själv. Klura ut själv vad som är/har varit fel på kroppen.
Tog fram mina gamla Bodybuildarböcker och B & K och prövade, och klurade och provade, som en dåre. Vilket även har hjälpt mig i min andra rehabilitering något oerhört.
(En utvikning, men alla är ju ett resultat av deras ”historia”)

Detta är orsaken till att jag är jag besatt av muskler och hur kroppen fungerar. - Jag har aldrig hittat någon att kunna fråga

Målet med min träning :är att lära mig ha järnkoll över min högersida. Så att det som går lätt åt vänster i alla fall inte syns utanpå, att det kräver stor koncentraioen åt höger.
Får jag kontroll över högersidan så är mitt mål givetvis att ”gå hela vägen” som de kallar det.
Klarar jag det inte så; än sedan.

Jag är inte tävlingsgalen.
Och förmodligen alldeles för feg, mesig eller vad man skall kalla det.

För mig är själva grejjen att kunna kontrollera min kropp så att vi blir en Kentaur.

En stor del av hästeriet är för mig också; att uppleva närheten till en annan varelse.

Jag upplever hästar väldigt sensuella.
Det är viktigt att stå nära och beröra varandra. Många säger att jag och Nordisen är lika och det är vi. Vi talar med väldigt små bokstäver till varandra.
Han får också alltid belöning när han jobbar med mig. Folk tycker ofta jag skämmer bort min häst, men det är ”schysst personalpolitik tycker jag”

Mera skryt – jag har ju redan börjat…

Styrka som ryttare. - Att jag saknar prestige. Jag behöver inte ”visa upp”. Ridning är något som sker mellan mig och ”personalen”, inte mellan mig och publiken.
Jag och hästen skall samarbeta. Hästen är inget som jag använder för att visa mig på styva linan.

Styrka som ekipage - Vårt brödraskap. Vi känner ömsesidig respekt för varandra. Min häst och jag försöker alltid så gott vi kan båda två. Jag skyller aldrig på honom, och han gör så gott han kan - bara det blir ordning på den där uppe.

Stolt som ryttare. Att jag faktiskt kan hitta till losgelassenheit på denna häst. Det är alls inte så att jag bara kliver upp och glassar runt. Men jag hittar dit ibland.
Och när jag lyckas sätt ihop Takten Självbärigheten, få till lite samling och impulsion och ändå behålla avspändheten i 1000 kg häst. Det är ju som knark…

Oftare så tappar jag balansen, han tappar balansen, och så får vi börja om att stapla klossarna på varandra…

Får jag lägga till?
Stolt som hästmänniska; Att jag har behandlat min häst med sådan respekt att han fortfarande 21 år gammal har stor självkänsla, integritet, och pondus, så både hästar och folk säger Vilken häst!

Äh - det är ju bara ”Mammas gris” (kelgris)

(Vad myysiigt det var att skryta.)

 

[CarolaLind]

Sv: alla på barockforum!

Hej Susan!

Måste fråga dig eftersom du nämde det, vad för problem har du i musklerna? Sjukdom?

Blev själv klassad som ett svårt Fibromyalgifall och Reumatiker redan vid 11 års ålder (Och det är lääääängesedan så det var mkt ovanligt då) men har idag fattat att jag inte alls är sjuk egentligen, det är bara kroppen som signalerar fara.

Intressant! Därför är jag också musklenörd..... med önskan om att vara Kentaur och anser de mest magiska ögonblicken vara när det stämmer mellan mig och hästen.

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Ja jag har sjukdom.

Går inte att bota med vare sig örter, healing, slappna av, eller terapi

Tyvärr går det ej heller att skärpa sig

 

[CarolaLind]

Sv: alla på barockforum!

Ehh..näe..det hade jag inte tänkt komma dragande med heller....

 

[Noir2]

Sv: alla på barockforum!

Alltså, det här med sjukdomar eller vad man skall kalla det som är svåra att definiera, som fibromyalgi, trötthetssyndrom, depression, etc - finns det några teorier om att det är kroppen som signalerar fara? Alltså en slags stress-sjukdom?

Jag har länge haft teorier om smärta, att kronisk smärta (varesig fysisk eller själslig) gör att kroppen överbelastas och att smärt-reaktionen blir permanentad. Har ni några idéer kring det? Detta borde antagligen ligga på något annat ställe, men då får jag väl inga svar. Själv märker jag t ex att om jag har ont någon annan stans (fick diskbråck för ett år sen) så gör mina leder mer ont i bara farten. Nu när diskbråcket är typ läkt gör fingrarna mycket mindre ont. Jag tänker också på alla pressade, grubblande människor som håller allt inne och som har ont i axlar, rygg och huvud. Med en enkel mening, var kan man få veta mer om det du säger att det beror på att kroppen signalerar fara?

Tessan

 

[CarolaLind]

Sv: alla på barockforum!

Tycker också det är fel forum och återigen..Gunnar! kan vi få ett terapiforum?

Jag har massor att säga om det du undrar över men känner att det är fel tråd och hm...ja jag vill inte låta som en missionär för då får jag bara på fan och det giter jag inte i dagsläget.

För att tjata så är det faen så mkt enklare med dylika diskussioner i Tysland och Österrike då det är mer känt att kroppen låser sig, för att rädda och skydda. Om det sen är mentalt eller fysiskt det är olika beroende på utgångsläge.

Jag önskar att vi kunde diskutera det men det känns som fel plats och fel tråd.

Och...det handlar inte om healing eller örter, :smirk: det handlar om sin egen syn på sig själv och vad man vill, önskar, kan och tror.

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Trodde att du ville dela med dig av dina erfarenheter....

Har för mig att du är alternativare? Hade kanske för bråttom...
Jag reagerade på det du skrev om att kroppen signalerar fara...
Det är mycket sånt nu.

Jag har ju själv läst psykologi, men tycker att man måste kunna "slappna av också!
Har träffat många som vill analysera allting. Men det kanske är deras sätt att skapa ordning i kaos???

En del människor är ju av den fasta övertygelsen att värk alltid per definition handlar om att man "lägger sina känslor" i kroppen.
En del tror att mjölk är roten till allt ont.
Andra att man får Cancer för att man inte kan uttrycka ilska.
Det finns alla sorter.

Är man sjuk pratar de gärna med en och förklarar att bara man gör såhär och såhär så kan man "ta sin säng och gå"

Nu finns det ju inom hästeriet också....

Det värsta tycker jag är de som helt saknar medecinsk grund att stå på.
I deras verklighet blir allt så lätt och okomplicerat...

off topic....


Jag talar mkt sällan om at jag inte är frisk, man blir ofta en slags allmän egendom där människor projicerar sina egna grejer. ( kanske skulle varit tyst, det kom bara upp i en annan tråd)

Upplever mig egentligen inte som så "drabbad" heller.
har inte speciellt "ont"

Min verklighet är sådan att jag kan bära min egen man över trösklen , men har svårt att gå, stå, och även sitta, lite som en 80 årig gubbe det går lååångstamt, och så måste jag vila ofta.
Och har då upptäckt buke som en mer stimulerande avkoppling än tv.


Andra har väl sitt att tampas med. En del vill offentligt beskriva sin tragedi, och det de åstadkommit, men jag tycker att den ena preatationen inte är större än den andra.

För Ulla i Oscarshamn kanske det är en bragd att hon gick upp och klädde på sig idag.
För Albin kan det vara ett stordåd att han har gått ända till brevlådan.
Olle å andra sidan kanske inte tagit en sup på 467 dagar..

Alla har vi nåt.

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Nu lider jag inte av vare sig fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, eller dpression, och jag är djävligt tacksam för det, för sjuka som blir mer påhoppade och "kladdade på" än dessa grupper får man leta efter.
Kroniskt trötta till exempel. Där forskningen idag tror att det är avsaknad av Cortisol, (ett stersshormon) som ger den abnorma utmattningen. På ett absurt sätt är det altså för _lite_ stress. (Vilket visserligen kan beror på stress från början, för flera år sedan)
men här ochm nu är det inet ett psykosomatiskt problem.

Om du ä rintresserad av en seriös syn på detta så rekomenderar jag Proffessor (i just dessa sjukdommar) Robert Olins bok.
"Nya diagnoser" - en förklaringsmodell till neurosomatiska sjykdommar" som utgivitits av Nationella folkhälsokommiten för att sprida lite ljus bland "fördommarna"
jag har extra ex som jag kan skicka till dig.

Just meningen som carola skrev:
Det handlar om sin egen syn på sig själv och vad man vill, önskar, kan och tror.

Så får jag knottror över hela kroppen, för jag har just träffat på så många människor som talar om för sjuka människor - hur de tänker och känner.
Nu blir det lite mer avanserad psykologi.

Många projicerar sina egna tankar och känslor och föreställningar på den sjuke.

De skulle aldrig våga göra det på en som sitter i rullstol.
Eller har gips.
en del vågar med cancer...

Robert Olin ger exempel på detta i sin bok, Om terapueter som säger att nackspärr och magkatarr bara handlar om stress.
Men det finns en magsårsbakterie, på vissa kan magsår botas med antibiotika.
Och även nackspärr och huvudvärk kan ha andra förklaringar.
En psykoterpeut kanske säger til sin patient att nmackspääret beror på att hjon lagt sina känslor i axeln, men det kanske är så - för terapeuten...



Återigen jag har läst min psykologi. jag ser inet världen som antingen eller. Viist kan det vara så att människor har sterssiga jobb, kanskse terminalarbete och får värk i axlar och nacke.
hela världen är full av varianter. vad som är gräsligt är generlaiseringen.

Vi är alla olika. det som är sant för Carola behöver itne vara sant för Olga, eller Kalle. Det kanske är sant för Anita, men skall Anita prackas på den sanningen då???


Det jag hade åsikter om är att när människor börjar tala om andra sjuka på ett förnumstigt vis - och det kändes lite fraloigt nära med denmeningen - att de kanske snarare fyllrr behov hos sig själva.

De kanske inte hjälper sjuka, de hjälper sig själva.
Någon som har läst Aprilhäxan....

jag tror att utveckling är att lära känna _sig själv_. Hur fungerar jag, givetvis påverkar det hur jag tänker - hur jag mår.

Men man kan aldrig någonsin _tänka åt_ andra människor.

Börjar man analysera andra människor så sätter man sig på dem.
Hur friskt är det?


OBS Detta är ett allmänt inlägg jag känner inte Carola Lind har bar citerat en mening och detta är inte riktat mot henne.

 

[Noir2]

Sv: alla på barockforum!

Men finns det någonstans vi kan diskutera det då? handikapp? det är väl en form av handikapp? Kan moderator kopiera tråd in till handikapp också?

Tessan

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Känner själv att jag stampade till lite för fort kanske.

Är egentligen inte alls emot flera synsätt, vet egentligen vad du pratar omkänner till den annorlunda vården i Tyskland på gott och ont.
Vet också vad som blir tokigt för Kravfår som bara får behandlas med homeopatika.

Det enda jag vill säga egentligen, är att världen är mångfacetterad.

Jag diskuterar gärna iofs. Men alla såda diskusioner tycker jag hålls bäst på ett antingen på ett teoretiskt plan, eller ett självreflexivt.

Annars kränker man andra människor

 

[Susan]

Sv: alla på barockforum!

Förlåt att jag pajjade din tråd.