LindaB73
Trådstartare
Efter 25 års riduppehåll så gav jag mig tillbaka upp på hästryggen och av en ren slump så blev det en ridtravare som jag återupptog min "ridkarriär" på. När jag red i min ungdom (är 42 år nu) så fans det inte ens några ridtravare.
Den första ridtravaren jag red var en 12-årig valack, stor som ett hus och nervig. Kanske inte den bästa hästen att börja med, men så blev det i varje fall. Jag hade sett fram emot att få rida ut på härliga skogsturer, men det var bara att fetglömma Hästen galopperade på stället och var rädd för typ allt. Han gick fint i skritten, i samlad form, men i traven blev det mest nån slags slängpass i total obalans. Givetvis så var det till stor del mitt eget fel med tanke på att balansen inte var nåt att hurra över efter 25 år på marken. Mitt medrytteri fick ett abrupt slut när hästen såldes och där stod jag utan häst igen. Men trots att min första ridupplevelse inte hade blivit någon "hit" så ville jag absolut fortsätta rida. Jag letade medryttarhäst på nätet och fann (givetvis) ännu en ridtravare. Honom rider jag fortfarande och trivs väldigt bra med honom.
Han är ganska kort och kompakt i kroppen och har väldigt lätt till samling i skritten, samt i traven emellanåt och är på många sätt en fröjd att rida. Äntligen har jag hittat en häst som jag kan rida ut på! Visst är han något av det sjåpigaste man kan tänka sig, men han är genomsnäll och skulle aldrig göra något bara för att jäklas. För brevlådor, vägskyltar, vattenpölar och stockar ÄR farliga, inte sant?
Nu till mina frågor:
- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt. Min nuvarande medryttarhäst är grymt duktig på dressyr, tycker jag. I varje fall i skritten. Han är superlättlärd och han fixar öppna, sluta, skänkelvikningar, framdelsvändningar osv med lätthet. Håller på att lära honom bakdelsvändningar nu och han snappar upp grejen direkt.
I traven har han dock lätt att falla in i passgång och trots att det är hemskt bekvämt att sitta på honom när han passar så är det ju inte det jag vill att han ska göra. På rakt spår travar han på fint, oftast i samlad form. Jag försöker rida honom i ganska låg form för att få honom att ta ut steget mer. Han trippar lätt och tar väldigt korta steg om man rider honom på kort tygel. På böjt spår känns han spretig, i synnerhet i höger varv.
- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning. Först tänkte jag att det var "riktiga" travsteg och att det var så han skulle trava men jag anar att det inte är så. Försöker få honom att sluta med dessa jättesteg genom att ta med stöd på yttertygeln och det verkar funka. Men jag undrar ändå om nån vet vad dessa steg är och hur man bäst tränar bort dem, om det nu är något oönskat.
- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet. Jag funderar nu på att köpa ett kort på en lång rundslinga som ligger nån mil bort. Här skulle han kunna få träna sin galopp utan att bli störd av en för kort bana. Jag tänker att man till en början bygger upp och stärker honom i galoppen och att när han orkar bära sig hyfsat så kan jag börja jobba med samling och tempoväxlingar. Någon som har testat detta? Skogsgalopp funkar hur bra som helst. Han har en härlig, rund galopp-oerhört bekväm-men det är ju omöjligt att galoppera några längre sträckor utan att få möte eller att vägen sluttar nedåt. Fattningarna är fina, lite explosiva, så han slängtravar inte innan. Vill gärna träna galoppen men inte på ett halvdant sätt.
Hoppas nån orkar läsa mitt långa inlägg och att jag får några kloka och insiktsfulla svar
Nu är klockan mitt i natten och jag ska upp tidigt imorgon för det ska bära iväg på långtur, i solen.
Hälsningar Linda
Den första ridtravaren jag red var en 12-årig valack, stor som ett hus och nervig. Kanske inte den bästa hästen att börja med, men så blev det i varje fall. Jag hade sett fram emot att få rida ut på härliga skogsturer, men det var bara att fetglömma Hästen galopperade på stället och var rädd för typ allt. Han gick fint i skritten, i samlad form, men i traven blev det mest nån slags slängpass i total obalans. Givetvis så var det till stor del mitt eget fel med tanke på att balansen inte var nåt att hurra över efter 25 år på marken. Mitt medrytteri fick ett abrupt slut när hästen såldes och där stod jag utan häst igen. Men trots att min första ridupplevelse inte hade blivit någon "hit" så ville jag absolut fortsätta rida. Jag letade medryttarhäst på nätet och fann (givetvis) ännu en ridtravare. Honom rider jag fortfarande och trivs väldigt bra med honom.
Han är ganska kort och kompakt i kroppen och har väldigt lätt till samling i skritten, samt i traven emellanåt och är på många sätt en fröjd att rida. Äntligen har jag hittat en häst som jag kan rida ut på! Visst är han något av det sjåpigaste man kan tänka sig, men han är genomsnäll och skulle aldrig göra något bara för att jäklas. För brevlådor, vägskyltar, vattenpölar och stockar ÄR farliga, inte sant?
Nu till mina frågor:
- Många pratar om att en ridtravaren exteriör har stor betydelse för hur bra ridhäst den kan bli. Nu undrar jag vad som avses, mer exakt. Min nuvarande medryttarhäst är grymt duktig på dressyr, tycker jag. I varje fall i skritten. Han är superlättlärd och han fixar öppna, sluta, skänkelvikningar, framdelsvändningar osv med lätthet. Håller på att lära honom bakdelsvändningar nu och han snappar upp grejen direkt.
I traven har han dock lätt att falla in i passgång och trots att det är hemskt bekvämt att sitta på honom när han passar så är det ju inte det jag vill att han ska göra. På rakt spår travar han på fint, oftast i samlad form. Jag försöker rida honom i ganska låg form för att få honom att ta ut steget mer. Han trippar lätt och tar väldigt korta steg om man rider honom på kort tygel. På böjt spår känns han spretig, i synnerhet i höger varv.
- Ibland, när man rider på börjat spår i trav så börjar han plötsligt ta JÄTTEsteg så att man typ rider lätt med en nedsittning varannan sekund. Jag vet inte vad detta är för konstigt, inte ägaren heller. Nån som har en aning. Först tänkte jag att det var "riktiga" travsteg och att det var så han skulle trava men jag anar att det inte är så. Försöker få honom att sluta med dessa jättesteg genom att ta med stöd på yttertygeln och det verkar funka. Men jag undrar ändå om nån vet vad dessa steg är och hur man bäst tränar bort dem, om det nu är något oönskat.
- Hästen älskar att galoppera, men kan inte samla sig utan fort går det. Paddocken är så liten att jag inte klarar av att galoppera med honom mer än en raksträcka i taget då han alltid tappar bakbenen på kortsidorna då han bryter av, alltså när han ska vara böjd. Känns meningslöst att över huvud taget träna galoppen när utrymmet är så litet. Jag funderar nu på att köpa ett kort på en lång rundslinga som ligger nån mil bort. Här skulle han kunna få träna sin galopp utan att bli störd av en för kort bana. Jag tänker att man till en början bygger upp och stärker honom i galoppen och att när han orkar bära sig hyfsat så kan jag börja jobba med samling och tempoväxlingar. Någon som har testat detta? Skogsgalopp funkar hur bra som helst. Han har en härlig, rund galopp-oerhört bekväm-men det är ju omöjligt att galoppera några längre sträckor utan att få möte eller att vägen sluttar nedåt. Fattningarna är fina, lite explosiva, så han slängtravar inte innan. Vill gärna träna galoppen men inte på ett halvdant sätt.
Hoppas nån orkar läsa mitt långa inlägg och att jag får några kloka och insiktsfulla svar
Nu är klockan mitt i natten och jag ska upp tidigt imorgon för det ska bära iväg på långtur, i solen.
Hälsningar Linda
Senast ändrad: