CeciliaT
Trådstartare
Alla hästar har rätt till en andra chans.
Hej!
Jag tänkte starta en tråd som kanske kan hjälpa andra som tagit sig an före detta vanvårdade, oinridna vuxna hästar och ge dem en andra chans.
Jag och min kompis tog i somras an oss en 14årig nordsvensk. Han och hans helbror stod hos en man som tyckte mycket om dem men inte visste något om hästar vilket gjorde att de for illa. De var väldigt ovårdade, undernärda, dåliga hovar och hade ingen social kompetens att tala om. Vi har kämpat hela sommaren och hösten med att vinna hans förtroende vilket är svårt då han är väldigt sluten. Han har många psykiska men och tvångsbeteenden och är väldigt matorienterad. Det gick bra ett tag och sen föll vi tillbaka och så höll det på. Tillslut kände vi att om vi ska göra detta ska vi göra det ordentligt och be om hjälp när det inte går längre.
Nu har vi kontaktat en NH-tränare som är underbar och som har hjälpt oss. men vi har lång bit kvar att gå även om vi har gjort små framsteg. Just nu får vi träna honom med övningar som man gör med föl, leda honom på ett bra avstånd och att han ska lära känna sin kropp.
Många ansåg att vi var optimistiska, till och med dumma för att vi gav honom en chans att få ett bra liv även om det betyder att vi bara kan rida ut i framtiden. Men vi ser det inte så. Det är värt allt för oss. Även om han inte litar på någon än och är väldigt osäker så älskar vi honom över allt.
Jag tänkte fortsätta skriva om våra övningar och framsteg som kanske kan ge idéer och hjälpa andra.
Om ni har varit med om något liknande och kämpar på i detta nu, skriv gärna om hur det går.
Hej!
Jag tänkte starta en tråd som kanske kan hjälpa andra som tagit sig an före detta vanvårdade, oinridna vuxna hästar och ge dem en andra chans.
Jag och min kompis tog i somras an oss en 14årig nordsvensk. Han och hans helbror stod hos en man som tyckte mycket om dem men inte visste något om hästar vilket gjorde att de for illa. De var väldigt ovårdade, undernärda, dåliga hovar och hade ingen social kompetens att tala om. Vi har kämpat hela sommaren och hösten med att vinna hans förtroende vilket är svårt då han är väldigt sluten. Han har många psykiska men och tvångsbeteenden och är väldigt matorienterad. Det gick bra ett tag och sen föll vi tillbaka och så höll det på. Tillslut kände vi att om vi ska göra detta ska vi göra det ordentligt och be om hjälp när det inte går längre.
Nu har vi kontaktat en NH-tränare som är underbar och som har hjälpt oss. men vi har lång bit kvar att gå även om vi har gjort små framsteg. Just nu får vi träna honom med övningar som man gör med föl, leda honom på ett bra avstånd och att han ska lära känna sin kropp.
Många ansåg att vi var optimistiska, till och med dumma för att vi gav honom en chans att få ett bra liv även om det betyder att vi bara kan rida ut i framtiden. Men vi ser det inte så. Det är värt allt för oss. Även om han inte litar på någon än och är väldigt osäker så älskar vi honom över allt.
Jag tänkte fortsätta skriva om våra övningar och framsteg som kanske kan ge idéer och hjälpa andra.
Om ni har varit med om något liknande och kämpar på i detta nu, skriv gärna om hur det går.
Senast ändrad: