Sv: Alla era djur som ni nånsin hafft..
1. Katten Katzi- Minns tyvärr inget av henne, för hon införskaffades när jag bara var runt 1 år gammal och hon försvann rätt snart. Ingen vet vad som hände henne. Hon var en vackert mörkgrå katt (har sett henne på bild) av någon finare ras, eller korsning med någon sådan.
2. Katten Tusse- Katzis efterföljare, bondkatt med ett litet inslag av siames (syntes lite på öron och ansikte). Han följde oss länge genom åren och dog för ca 8 år sedan, ca 20 år gammal. En herre med värdighet!
3. Kaninbröderna Skrutten, Pappy och Pysen -Inköptes som små bebisar åt oss 3 systrar, Skrutten var min. Några slags bondkaniner där Skrutten hade korta, stående öron, Pysen breda och hängande och Pappy ett av varje.
Dessa kaniner jagade vi ständigt efter i byn när de rymt till grannarnas honor...
4. Ankorna Drutten och Lisa- Gick lösa på gården dygnet runt tills grävlingen en natt kom ut och visade sitt intresse. Pappa byggde snabbt (jo, samma natt...) ett låsbart hus där de bryskt blev inlåsta varje kväll hädanefter!
Drutten var otroligt sexfixerad och Lisa fick sällan en lugn stund. Goda ägg blev det iaf.
5.Kaninen Tim - En svart/vit korsning mellan Belgisk Jätte och något mer. Säkert någon slags vädur med tanke på de enorma hängande öronen.
Timmen kastrerades så att vi skulle slippa jaga efter honom, och han var faktiskt en riktigt trevlig kompis.
6. Gerbilbröderna Kalle Svanslös, Snuffe, Pricken och Piggelin. -Bodde hos en klasskompis som stängde in dem i garderoben när de förde alltför mycket oväsen.
När de kom hem till oss visade sig Snuffe dock vara en syster, och snart började ungarna komma. Till en början var det ju bara roligt, men det gick över styr efter ett tag, när ungarna började få både läckra färger och epilepsi...
Kalle var en speciell liten farbror som kunde springa lös på gräsmattan och sedan kallas in. I femårsåldern började han byta färg från kolsvart till mörkt silvergrå, och han dog i 6-årsåldern.
7. Gerbilerna Minihopp, Pepsi, Cola, Nektar m. fl. - Söner och döttrar till ovanstående syskonskara. Hade flera syskon också, men inte så många överlevande. Pepsi och Cola fick en vacker ljusgrå färg med röda ögon, och Minihopp var vit med röda ögon. Pepsi och Minihopp led båda av något epilepsiliknande sjukdom där de satt och svajade från sida till sida som i trans, och sedan föll baklänges i kramp. Hemskt otäckt...
8. Kaninen Stampelina- Min yngsta lillasysters kanin som förvandlades från beskedlig innekanin till frihetstörstande rymmarmonster när hon som vuxen flyttade ut på landet. Grävde sig ständigt ur utegården och var omöjlig att stänga in. Till sist gav vi upp och hade henne lös på gården, men under ett häftigt åskväder försvann hon och kom aldrig mer tillbaka.
9. Kaninen Putte- En vädurskanin som bodde med mig i min första lägenhet. Han var väldigt tam, eller så var han bara intresserad av att para sig med allt som rörde sig...
Han betäckte med stor glädje folks byxben, tofflor, kuddar, katter m.m. Man kunde alltid ha honom lös ute, för han följde de underbara benen vart de än gick. Mycket praktiskt...
Tyvärr så pinkade han överallt också; på mig när vi låg i soffan och myste, på golvet där han tyckte det passade och så slog han långa skvättar över väggarna.
Han avlivades när situationen blev alltför ohållbar och jag började vara borta mer och mer hemifrån.
10. Hästen Tropico- Första "egna" hästen! (Delade honom iofs med en syster, en kompis och hennes mormor) En stor, brun vbl travare från travstallet vi hade ridit i sedan 12-årsåldern. Hästen var nu 4 år gammal och det kunde konstateras att han aldrig blev någon travare. Han var tyvärr ingen bra nybörjarhäst, även om han var lugn och stabil och hyfsat ridbar. Han drogs dock med diverse problem och skador genom alla år, något som jag tror att han hade sluppit om vi hade varit erfarna nog att dels rida honom korrekt och dels se att han faktiskt hade problemen.
Vi hade dock mycket roligt med honom, och det han var en fin väldigt häst som jag saknar.
11. Hästen Pinky Meldgård- Min första
alldeles egna häst, och den mest speciella jag någonsin träffat.
Jag skulle flytta till en ny stad och fick såklart inte ta med mig min andel i Tropico (svårt att dela upp en häst, ju!
) Så jag satte igång att leta efter en ung kallblodsvalack att utbilda själv.
Men, genom en rad händelser som bara kan vara ödets mening träffade jag en brun 14-årig travardam med ganska dålig exteriör för en ridhäst. Jag kunde inte låta bli att köpa henne trots allt, och vi lärde oss massor och hittade nya vägar för att komma någorlunda rätt.
Hon var het som en spis att rida, så de första åren var ganska kaosartade, men en mer cool och framförallt kärleksfull häst att hantera fanns nog inte.
Tyvärr drabbades hon plötsligt av en fraktur i januari 2006, 18 år gammal, och avlivades i mars samma år när frakturen inte ens ville börja läka ihop.
Vi hade haft mååånga år kvar ihop, men tydligen var sagan för bra för att vara sann.
12. Gerbilerna Elektra och Metallica- 2 små fröknar som jag tog över efter min arbetskamrats lillasyster, som hade lite för många djur i bur...
Var mitt trogna sällskap i ett halvår, innan jag träffade ett ännu trognare mänskligt sällskap och flyttade in hos honom. Tjejerna följde såklart med, och så levde vi lyckliga i alla deras dagar.
Metallica började plötsligt och snabbt att magra av, och vi fick avliva henne. Elektra levde ensam några månader tills hon fick en tumör i buken som ändade hennes liv också.
13.Gerbilbröderna Knix, Knaffe och Priksor- Tre blonda (minns inte vad färgen heter, men cremefärgade skulle jag nog kalla dem) skönheter som kom som nästan omedelbara ersättare efter Elektras död. Hittade dem i min gamla hemstad och de bodde ett par dagar i transportbur innan husse kom och hämtade hem oss...
De blev tyvärr inte så gamla, bara ett par år, innan de fick tumörer och dog.
14.Hästen Elvira- Jag stod inte ut med att vara utan häst särskilt länge efter Pinkys död, så jag började leta redan efter någon månad...
Skulle återigen ha en ung häst, men bestämde mig för att inte haka upp mig på ras eller kön denna gång. Fick svar på min köpesannons av en travhäst- och welshuppfödare i södra Sverige som hade ett 2-årigt halvblodssto till salu, till ett mycket bra pris då hästen var i princip ohanterad.
Det kändes lite långt att åka, men min sambo har kontakter i trakterna som skickades dit med filmkamera. Tittade på filmen och bestämde mig för att köpa henne med en månads öppet köp.
Hon var (är!) verkligen ett riktigt fynd! Social både med människor och hästar, lättlärd och nyfiken. Har ridit henne lite under vintern och våren, och hade planerat en sommarvila.
Tyvärr fick hon fång, och äter fortfarande smärtstillande, dock med god prognos. Hoppas kunna sätta igång henne lite under hösten och framåt vintern.
Jag hoppas verkligen att vi får minst 20 år tillsammans, jag måste ju lyckas någon gång!
15. Deguerna Bobo och Liten-Våra senaste tillskott i hemmet. Vilka underbara djur! Sociala, pratglada och roliga, och dessutom kommer de förhoppningsvis att leva lite längre också.
Det har passerat en del andra djur också, som man kan räkna till familjen. Min mammas nya man hade en katt som flyttade ihop med Tusse, och de har sedan haft både hamstrar och marsvin där. Nu senast en hund, och det trodde jag aldrig om min mor som alltid varit en riktig kattmänniska...
