Alkohol

[Roheryn]

Väckarklockan verkar mycket farligare än alkoholen. Måste nog tyvärr ut ur ditt liv.

Det är ju tydligt - bort med väckarklockan så blir allt bra!

 

[Roheryn]

Jag känner delvis igen mig i det du skriver @Voeux, jag kan också få den typen av reaktion på alkohol. För mig är dock sambandet med stress större - jag kan känna av viss nattlig hjärtklappning eller vakna och känna mig orolig i perioder av stress oavsett om jag tränar eller dricker alkohol. Träningen (jag springer 3-4 ggr per vecka, sällan riktigt hård träning) verkar inte påverka så mycket, men kan öka på effekten i stressiga perioder. Man ska kanske inte glömma att träning ÄR en form av stress för kroppen, liksom intag av alkohol och diverse andra "gifter".

Jag skulle absolut sakna alkoholen om jag inte drack något alls. Tar oerhört gärna ett glas vin till en god middag eller en GT på altanen en fin sommarkväll. Det är gott och det är trevligt, ungefär som en kopp gott kaffe eller en bit mörk choklad eller vad man nu gillar i livet som inte nödvändigtvis är det mest "nyttiga". Jag är dock ingen storkonsument, dricker alkohol vid kanske ett eller två tillfällen i månaden och då inte större mängder än att jag slipper hjärtklappning och annat obehagligt.

Jag har märkt en viss ökad känslighet för stress, alkohol och (inte minst!) kaffe med ökande ålder (jag är 49), men det finns rätt mycket jag kan göra för att slippa det där obehagliga:

• Få i mig vätska och salt när jag tränat. Beroende på träningspassets längd även energi. Ett glas vatten och en näve salta jordnötter är faktiskt inte helt fel! Resorb kör jag på sommaren när det är varmt och jag svettas mycket. Eller sommarfavoriten - åka o springa vid havet och köpa glass på en uteservering på vägen hem!
• Faktiskt hoppa över träningen om jag sovit för lite eller jag är för stressad. Acceptera att det nyttigaste ibland kan vara att sova eller bara softa istället för att träna.
• Inget kaffe efter kl 18.
• Helst inte mer alkohol än 2 glas vin en kväll, och gärna tidigare på kvällen, inte för sent. Ett eller två glas vin vid lunchtid har jag aldrig några problem med.

 

[Voeux]

Uppdaterar tråden med lite tankar om just alkohol. När jag skrev den här tråden var jag i full gång med träningen och den enda negativa effekten jag kunde se av alkoholen var just hjärtklappningarna. Sedan dess har det hänt mycket, och en stressig och snurrig vår och gjort att jag känt mig konstant utmattad. Så nu är jag inne i en vit månad och beslutet kom egenligen enbart ifrån att jag behövde skära bort precis alla bitar som kunde tänkas ta energi, om än i begränsad mängd, för att orka allt som är igång just nu.

När jag nu funderat mycket på nykterhet på sistone så inser jag också att det inte är första gången som tanken dragit i mig. När jag tränade för marathon förra året var det många nyktra helger och jag minns att jag för första gången i mitt liv kände mig lite befriad från alkoholen. Jag tyckte att det var kul att hitta nya goda alkoholfria drycker och jag tyckte att det var skönt att slippa vara berusad jämt när det förväntades av en. Sedan kom jag och tänka på denna tråd, och att det även var någonting i denna period som fick mig att fundera på att helt enkelt sluta helt. Vad skönt det vore.. eller vore det?

Just nu är jag lite inne i en fas som känns som rosa moln. Jag har aldrig haft en särskilt problematisk relation till alkohol, och jag har aldrig druckit mer än normal konsumtion. Men tanken på att slippa konstant moderera alkoholen känns just nu.. extremt befriande. Har jag druckit för mycket, eller för lite för sammanhanget? Har det blivit många gånger samma vecka? Kan jag dricka samma dag som jag tränat, med hänsyn till hjärtklappningarna? Kan jag träna dagen efter eller blir jag för hängig? Kan jag ta bilen? Måste jag ta den där äckliga shoten som jag blev bjuden på? Blev jag för berusad igår och sa något dumt? Måste jag dricka vin på middagen ikväll eller kommer alla tro att jag är med barn om jag avstår helt plötsligt?

Det bara känns som ett konstant avvägande hela tiden och just nu mår jag väldigt bra av att kapa den biten. Eftersom det inte är vin till maten "som alltid" så har jag börjat intressera mig för alla andra smaker. Eftersom vin inte heller är middagens höjdpunkt så fullkomligt frossar jag i spännande recept just nu. Jag känner mig pigg (vilket sannolikt är 100% placebo) och har kunnat träna varje morgon. Jag funderar även en del på om och i så fall hur alkoholen påverkar min ångestkänslighet. Sedan har jag läst lite berättelser av personer som slutat dricka alkohol och minns specifikt en artikel av en kvinna som berättade att hon just svävade på rosa moln i början, men att det inte heller kommer att hålla i sig och att sluta dricka alkohol kommer inte att vara svaret på alla livets problem. Jag kände mig träffad Så jag är ödmjuk inför att detta antingen är en fas som jag behöver just nu, vidga vyerna och fokusera på annat ett tag för att återfå min energi. Eller så börjar jag få grepp om någonting som kommer att bli en betydande förändring i mitt liv. Jag vet inte, och det kommer att bli fantastiskt bra oavsett hur det blir. Men just nu njuter jag lite av att få känna mig nykär i den här förändringen, så länge den varar.

 

[Raderad medlem 19815]

@Voeux för mig personligen är det väldigt skönt att ha kapat bort en faktor som jag hela tiden behövt förhålla mig till och som tagit energi, lite så som du beskriver.

Men det allra bästa är att gå och lägga mig varje kväll utan att oroa mig för hur jag kommer att må nästa dag och att vakna varje dag utan att vara det minsta bakisseg.

 

[tanten]

@Voeux - kan du se det som ett praktiskt problem?

Dvs inte lägga så mycket känsloenergi i det utan helt enkelt se det som ett just praktiskt problem. Jag tänker som en dieselbil. Den tankar man inte med bensin för då funkar den inte. Dvs man lägger inte så mycket tankar på det, man bara kör till dieselpumpen.

Alkohol funkar inget vidare med din träning och liv så då styr du helt enkelt upp det så att det funkar. Du är inte helt bekväm med att ta shottarna - så låt bli då? Gör det nåt om du bara sippar på middagsvinet?

Kanske låter fånigt men det är så jag tacklat tuffa tider i mitt liv och det funkar i många sammanhang. Jag har en del hänsyn att ta, i och med att jag har en skröpelkropp. Men då lever jag med det. Som en klok kvinna sa - man får rida den häst man har.

Du har inga stora bekymmer med alkoholen. Gör dem inte större än de är?
Du är ju en stor själ.

 

[Voeux]

@Voeux för mig personligen är det väldigt skönt att ha kapat bort en faktor som jag hela tiden behövt förhålla mig till och som tagit energi, lite så som du beskriver.

Men det allra bästa är att gå och lägga mig varje kväll utan att oroa mig för hur jag kommer att må nästa dag och att vakna varje dag utan att vara det minsta bakisseg.

Hur har din omgivning tagit emot att du inte dricker? (Något som man tycker borde vara en icke-fråga men tyvärr inte är det i realiteten).

 

[Vallmo]

Uppdaterar tråden med lite tankar om just alkohol. När jag skrev den här tråden var jag i full gång med träningen och den enda negativa effekten jag kunde se av alkoholen var just hjärtklappningarna. Sedan dess har det hänt mycket, och en stressig och snurrig vår och gjort att jag känt mig konstant utmattad. Så nu är jag inne i en vit månad och beslutet kom egenligen enbart ifrån att jag behövde skära bort precis alla bitar som kunde tänkas ta energi, om än i begränsad mängd, för att orka allt som är igång just nu.

När jag nu funderat mycket på nykterhet på sistone så inser jag också att det inte är första gången som tanken dragit i mig. När jag tränade för marathon förra året var det många nyktra helger och jag minns att jag för första gången i mitt liv kände mig lite befriad från alkoholen. Jag tyckte att det var kul att hitta nya goda alkoholfria drycker och jag tyckte att det var skönt att slippa vara berusad jämt när det förväntades av en. Sedan kom jag och tänka på denna tråd, och att det även var någonting i denna period som fick mig att fundera på att helt enkelt sluta helt. Vad skönt det vore.. eller vore det?

Just nu är jag lite inne i en fas som känns som rosa moln. Jag har aldrig haft en särskilt problematisk relation till alkohol, och jag har aldrig druckit mer än normal konsumtion. Men tanken på att slippa konstant moderera alkoholen känns just nu.. extremt befriande. Har jag druckit för mycket, eller för lite för sammanhanget? Har det blivit många gånger samma vecka? Kan jag dricka samma dag som jag tränat, med hänsyn till hjärtklappningarna? Kan jag träna dagen efter eller blir jag för hängig? Kan jag ta bilen? Måste jag ta den där äckliga shoten som jag blev bjuden på? Blev jag för berusad igår och sa något dumt? Måste jag dricka vin på middagen ikväll eller kommer alla tro att jag är med barn om jag avstår helt plötsligt?

Det bara känns som ett konstant avvägande hela tiden och just nu mår jag väldigt bra av att kapa den biten. Eftersom det inte är vin till maten "som alltid" så har jag börjat intressera mig för alla andra smaker. Eftersom vin inte heller är middagens höjdpunkt så fullkomligt frossar jag i spännande recept just nu. Jag känner mig pigg (vilket sannolikt är 100% placebo) och har kunnat träna varje morgon. Jag funderar även en del på om och i så fall hur alkoholen påverkar min ångestkänslighet. Sedan har jag läst lite berättelser av personer som slutat dricka alkohol och minns specifikt en artikel av en kvinna som berättade att hon just svävade på rosa moln i början, men att det inte heller kommer att hålla i sig och att sluta dricka alkohol kommer inte att vara svaret på alla livets problem. Jag kände mig träffad Så jag är ödmjuk inför att detta antingen är en fas som jag behöver just nu, vidga vyerna och fokusera på annat ett tag för att återfå min energi. Eller så börjar jag få grepp om någonting som kommer att bli en betydande förändring i mitt liv. Jag vet inte, och det kommer att bli fantastiskt bra oavsett hur det blir. Men just nu njuter jag lite av att få känna mig nykär i den här förändringen, så länge den varar.

Jag dricker inte heller och tycker att det faktiskt är jätteskönt att slippa.
Jag brukar skylla på mina mediciner vilket fakiskt ÄR relevant. Jag får/bör inte dricka pga av dem.
Sen tror jag det beror på åldersskillnaden också.
När jag var i 30-årsåldern var det ett helt annat fokus på alkoholen. Idag är jag 53 och ingen bryr sig alls vad jag har i mitt glas.
Dessutom är min nota alltid billigaste när vi går ut och äter.

 

[Tonto]

Hur har din omgivning tagit emot att du inte dricker? (Något som man tycker borde vara en icke-fråga men tyvärr inte är det i realiteten).

Jag har aldrig druckit alkohol, men har planer att i alla fall prova på någon gång i livet. Har inte varit några problem för mig.

 

[Ninnurur]

Jag blir lite bestört över att det fortfarande är sån norm i samhället att man ska dricka. Trodde vi hade kommit längre nu.

Jag kan tyvärr inte säga något om hur omgivningen reagerar eftersom jag aldrig haft ett sådant umgänge med party o dyl.

 

[Voeux]

Du är inte helt bekväm med att ta shottarna - så låt bli då? Gör det nåt om du bara sippar på middagsvinet?

Jag tänker att det är just det som kräver ett konstant reglerande, som dessutom blir svårare när en väl har alkohol i kroppen. Att enbart sippa på vin kan bli svårt när en har ett glas i kroppen (åtminstone för mig) och att skippa shotten blir svårare när en redan är berusad och sätter det sociala samspelet framför. Jag kan även uppleva att jag "drar mig" lite för en AW eller middag om jag inte är sugen på att dricka alkohol, eftersom jag "vet att det ingår", en känsla som jag upplever att jag slipper helt just nu. Att det därför i all enkelhet då blir lättare att bara dricka någonting annat (alkoholfritt) från början. Ja, just nu i alla fall, det kanske känns annorlunda om en månad.

Du har inga stora bekymmer med alkoholen. Gör dem inte större än de är?
Du är ju en stor själ.

Finis

Just nu känns det inte stort alls, eller bekymrande, att inte dricka. Utan det är snarare alkoholen som känns bekymrande i stunden.

 

[Voeux]

Jag har aldrig druckit alkohol, men har planer att i alla fall prova på någon gång i livet. Har inte varit några problem för mig.

Tänker att det är skillnad också om man aldrig har druckit alkohol, mot om man druckit alkohol och varit i "party-kretsar" största delen av sitt vuxna liv Det blir ju ett avbrott från tidigare beteende, och eventuellt också mot tidigare umgängen.

 

[Voeux]

Jag blir lite bestört över att det fortfarande är sån norm i samhället att man ska dricka. Trodde vi hade kommit längre nu.

Jag kan tyvärr inte säga något om hur omgivningen reagerar eftersom jag aldrig haft ett sådant umgänge med party o dyl.

Tror det är på väg åt rätt håll i alla fall, även om alkoholnormen fortfarande är väldigt stark.

 

[sjoberga]

Hur har din omgivning tagit emot att du inte dricker? (Något som man tycker borde vara en icke-fråga men tyvärr inte är det i realiteten).

Jag har nästan alltid varit i och uppskattar starkt när umgänget inte förutsätter att alla ska dricka alkohol. Fester och annat blir mycket bättre när alkohol inte längre är i fokus, därför tycker jag att det är bra när det är "blandade" deltagare - det hjälper att ta bort fokuset, åtminstone på sikt. Och jag tänker att en "blandad" publik dessutom hjälper att ta ner konsumtionen även hos de andra deltagarna vilket gör all form av samvaro två timmar efter feststart så mycket bättre.

Det borde verkligen vara en icke-fråga. Eller snarare en fråga där man ifrågasätter alkoholens plats i uppmärksamheten, om det skulle vara en fråga i realiteten. Jag tycker det är oförskämt att omgivningen ens ska kommentera varför man väljer att inte dricka alkohol.

Jag har aldrig blivit ifrågasatt sedan jag passerade studentåldern, men jag antar att det också har att göra med att jag ofta inte dricker alkohol alls vid middagar/fester/AW/etc och att många förmodar att det beror på min långa bilresa hem. Vilket det också beror på vid en del tillfällen.

Edit: Men jag inser vid närmare eftertanke att jag trots ovan text, också blir drabbad av känslan att man ibland måste förklara varför man inte dricker alkohol, även om ifrågasättandet inte är så tydligt verbalt. Och att jag då av bekvämlighetsskäl ofta anger bilresan hem som orsak.

 

[Badger]

Uppdaterar tråden med lite tankar om just alkohol. När jag skrev den här tråden var jag i full gång med träningen och den enda negativa effekten jag kunde se av alkoholen var just hjärtklappningarna. Sedan dess har det hänt mycket, och en stressig och snurrig vår och gjort att jag känt mig konstant utmattad. Så nu är jag inne i en vit månad och beslutet kom egenligen enbart ifrån att jag behövde skära bort precis alla bitar som kunde tänkas ta energi, om än i begränsad mängd, för att orka allt som är igång just nu.

När jag nu funderat mycket på nykterhet på sistone så inser jag också att det inte är första gången som tanken dragit i mig. När jag tränade för marathon förra året var det många nyktra helger och jag minns att jag för första gången i mitt liv kände mig lite befriad från alkoholen. Jag tyckte att det var kul att hitta nya goda alkoholfria drycker och jag tyckte att det var skönt att slippa vara berusad jämt när det förväntades av en. Sedan kom jag och tänka på denna tråd, och att det även var någonting i denna period som fick mig att fundera på att helt enkelt sluta helt. Vad skönt det vore.. eller vore det?

Just nu är jag lite inne i en fas som känns som rosa moln. Jag har aldrig haft en särskilt problematisk relation till alkohol, och jag har aldrig druckit mer än normal konsumtion. Men tanken på att slippa konstant moderera alkoholen känns just nu.. extremt befriande. Har jag druckit för mycket, eller för lite för sammanhanget? Har det blivit många gånger samma vecka? Kan jag dricka samma dag som jag tränat, med hänsyn till hjärtklappningarna? Kan jag träna dagen efter eller blir jag för hängig? Kan jag ta bilen? Måste jag ta den där äckliga shoten som jag blev bjuden på? Blev jag för berusad igår och sa något dumt? Måste jag dricka vin på middagen ikväll eller kommer alla tro att jag är med barn om jag avstår helt plötsligt?

Det bara känns som ett konstant avvägande hela tiden och just nu mår jag väldigt bra av att kapa den biten. Eftersom det inte är vin till maten "som alltid" så har jag börjat intressera mig för alla andra smaker. Eftersom vin inte heller är middagens höjdpunkt så fullkomligt frossar jag i spännande recept just nu. Jag känner mig pigg (vilket sannolikt är 100% placebo) och har kunnat träna varje morgon. Jag funderar även en del på om och i så fall hur alkoholen påverkar min ångestkänslighet. Sedan har jag läst lite berättelser av personer som slutat dricka alkohol och minns specifikt en artikel av en kvinna som berättade att hon just svävade på rosa moln i början, men att det inte heller kommer att hålla i sig och att sluta dricka alkohol kommer inte att vara svaret på alla livets problem. Jag kände mig träffad Så jag är ödmjuk inför att detta antingen är en fas som jag behöver just nu, vidga vyerna och fokusera på annat ett tag för att återfå min energi. Eller så börjar jag få grepp om någonting som kommer att bli en betydande förändring i mitt liv. Jag vet inte, och det kommer att bli fantastiskt bra oavsett hur det blir. Men just nu njuter jag lite av att få känna mig nykär i den här förändringen, så länge den varar.

Du tror inte din konsumtion har varit lite över jättenormal? Den kanske bara är normal bland dina vänner men är lite mer än normalt på ett genomsnitt i befolkningen?

Dvs tydligen tycker de flesta att det de gör är helt normalt, även om det kanske inte är helt normalt. Även om just det jag läste gällde mängd taget smågodis. Alla tyckte de tog helt normal mängd, oavsett hur mycket de tog (medan de som tog mindre ansågs ta onormalt lite och de som tog mer ansågs ta onormalt mycket)

Så för mig och mitt normala, vilket kanske är lågnormalt vem vet, låter din konsumtion som betydligt mer än mitt normala. Det låter som lite mer än ett glas vin på lördagskvällen varannan vecka och några glas och en avec och en öl varannan månad helt enkelt (läs som i att det händer väldigt sällan att jag skulle behöva fundera ens över om jag kan köra bil kl 7.30 på morgonen och att jag inte ens noterar om jag druckit eller inte ett glas vin en helg.). Det låter också betydligt mer än mina närmsta kollegors och vänners normala också, även om deras normala är lite över mitt. Det låter till och med mer än vårt normala som studenter.

Eller kort sagt, det låter härifrån som en bra idé du kör helt enkelt.

Sedan om piggheten, det är klart att om pigghet är det nya normala, så blir det ju normalt efter ett tag och inte rosa moln. Då blir ju istället den här segheten man känner när man druckit dagen innan undantaget.

 

[Raderad medlem 19815]

Hur har din omgivning tagit emot att du inte dricker? (Något som man tycker borde vara en icke-fråga men tyvärr inte är det i realiteten).

Mina två bästa vänner ställde många frågor, särskilt den ena blev förvånad. De var inte ifrågasättande men ville att jag skulle berätta mer, på samma sätt som de är intresserade av andra saker som händer i mitt liv. Vi har dessutom alltid umgåtts mycket kring alkohol, mycket middagar både ute och hemma, förr i tiden en massa fester osv.

I övrigt har folk knappt frågat faktiskt. När jag har blivit bjuden har jag sagt nej tack, om frågan kommit om det är för att jag kör så har jag svarat att jag inte dricker alkohol, sen har det varit ur världen. Nån har ställt någon följdfråga. Jag har aldrig upplevt att det har problematiserats.

Min mamma har haft lite svårt att förstå (men du kan väl smaka??) men det är inget som stör mig så.

 

[sjoberga]

Du tror inte din konsumtion har varit lite över jättenormal? Den kanske bara är normal bland dina vänner men är lite mer än normalt på ett genomsnitt i befolkningen?

Dvs tydligen tycker de flesta att det de gör är helt normalt, även om det kanske inte är helt normalt. Även om just det jag läste gällde mängd taget smågodis. Alla tyckte de tog helt normal mängd, oavsett vad de tog.

Så för mig och mitt normala, vilket kanske är lågnormalt vem vet, låter din konsumtion som betydligt mer än mitt normala. Det låter som lite mer än ett glas vin på lördagskvällen varannan vecka och några glas och en avec och en öl varannan månad helt enkelt (läs som i att det händer väldigt sällan att jag skulle behöva fundera ens över om jag kan köra bil kl 7.30 på morgonen). Det låter betydligt mer än mina närmsta kollegors och vänners normala också, även om deras normala är lite över mitt.

Eller kort sagt, det låter härifrån som en bra idé du kör helt enkelt.

Fast genomsnittet för svenskar, vilket åtminstone borde ligga tydligt inom "normalt" är 7 öl i veckan, eller 7 glas vin i veckan. Så det du beskriver är ganska långt under genomsnittet, men säkert fortfarande inom "normalt".

Godis måste du äta ett kvarts kilo i veckan för att vara genomsnittlig. Bläähk.

 

[Voeux]

Du tror inte din konsumtion har varit lite över jättenormal? Den kanske bara är normal bland dina vänner men är lite mer än normalt på ett genomsnitt i befolkningen?

Dvs tydligen tycker de flesta att det de gör är helt normalt, även om det kanske inte är helt normalt. Även om just det jag läste gällde mängd taget smågodis. Alla tyckte de tog helt normal mängd, oavsett vad de tog.

Så för mig och mitt normala, vilket kanske är lågnormalt vem vet, låter din konsumtion som betydligt mer än mitt normala. Det låter som lite mer än ett glas vin på lördagskvällen varannan vecka och några glas och en avec och en öl varannan månad helt enkelt (läs som i att det händer väldigt sällan att jag skulle behöva fundera ens över om jag kan köra bil kl 7.30 på morgonen). Det låter betydligt mer än mina närmsta kollegors och vänners normala också, även om deras normala är lite över mitt.

Så är det absolut, "normalt" ser ju olika ut för olika kretsar. Jag baserar det egentligen enbart på att min konsumtion inte verkar räknas som någon form av riskbruk. Enligt IQ exempelvis 9 glas i veckan som kvinna och så mycket dricker jag inte. Snarare kanske 4 max 5 glas i veckan i snitt, om det inte är en festkväll vilket nu för tiden kanske är en gång i kvartalet på sin höjd. Så mängden verkar inte vara någon fara på taket. Däremot hur man känslomässigt och praktiskt förhåller sig till alkohol, mår av det osv. kan ju ändå vara problematiskt av olika anledningar.

 

[Raderad medlem 19815]

Fast genomsnittet för svenskar, vilket åtminstone borde ligga tydligt inom "normalt" är 7 öl i veckan, eller 7 glas vin i veckan. Så det du beskriver är ganska långt under genomsnittet, men säkert fortfarande inom "normalt".

Godis måste du äta ett kvarts kilo i veckan för att vara genomsnittlig. Bläähk.

Menar du att genomsnittssvensken dricker 7 glas vin i veckan? Det låter väldigt mycket. Jag känner inte många som dricker så mycket.

 

[Voeux]

Jag har nästan alltid varit i och uppskattar starkt när umgänget inte förutsätter att alla ska dricka alkohol. Fester och annat blir mycket bättre när alkohol inte längre är i fokus, därför tycker jag att det är bra när det är "blandade" deltagare - det hjälper att ta bort fokuset, åtminstone på sikt. Och jag tänker att en "blandad" publik dessutom hjälper att ta ner konsumtionen även hos de andra deltagarna vilket gör all form av samvaro två timmar efter feststart så mycket bättre.

Det borde verkligen vara en icke-fråga. Eller snarare en fråga där man ifrågasätter alkoholens plats i uppmärksamheten, om det skulle vara en fråga i realiteten. Jag tycker det är oförskämt att omgivningen ens ska kommentera varför man väljer att inte dricka alkohol.

Jag har aldrig blivit ifrågasatt sedan jag passerade studentåldern, men jag antar att det också har att göra med att jag ofta inte dricker alkohol alls vid middagar/fester/AW/etc och att många förmodar att det beror på min långa bilresa hem. Vilket det också beror på vid en del tillfällen.

Edit: Men jag inser vid närmare eftertanke att jag trots ovan text, också blir drabbad av känslan att man ibland måste förklara varför man inte dricker alkohol, även om ifrågasättandet inte är så tydligt verbalt. Och att jag då av bekvämlighetsskäl ofta anger bilresan hem som orsak.

Håller helt med dig, när alkoholen inte är i fokus (oavsett om folk dricker eller inte, dricker mycket eller enbart lite) är trevligast.

Det här med omgivningens reaktioner tänker jag är ett ganska brett spektra. Många antar oftast att man pratar om direkt ifrågasättande, men jag tänker att det innefattar så mycket mer än så. Nyfikenhet, andras självreflektion, en del blir obekväma när andra är nyktra och de själva är berusade, social samstämmighet om vilken situation man befinner sig i osv. Med andra ord behöver det ju inte vara så att man har vänner och bekanta som ifrågasätter och tycker att man borde dricka, för att det ska bli en "grej" socialt. Tvärtom kan ju omgivningen vara hemskt positiv till en sådan sak men det blir ändå en sak som spelar in och förändrar saker.

 

[Badger]

Fast genomsnittet för svenskar, vilket åtminstone borde ligga tydligt inom "normalt" är 7 öl i veckan, eller 7 glas vin i veckan. Så det du beskriver är ganska långt under genomsnittet, men säkert fortfarande inom "normalt".

Godis måste du äta ett kvarts kilo i veckan för att vara genomsnittlig. Bläähk.

Jo men det var inte vad som var genomsnittligt som var grejen utan att alla tycker att de är genomsnittliga.

Så jag beskrev mitt normala som antagligen lågnormalt. (men att jag tyckte det var normalt)

Sedan så känns det som (känns som, alltså ingen aning) beskrivningen ligger lite över de 7 standardglasen.
Och ett standardglas vin är mycket mindre storlek än de glas vin folk faktiskt oftast har på bordet. 9 glas vin i veckan är tydligen gränsen för risk, så ligger verkligen det normala så nära risk? Och vinglasens storlek har ökat sedan 70-talet, eller när det nu begav sig, men man mäter fortfarande i 70-talets standardglas.